Jag har varit på information om utbytesprogram inom EU idag, det handlar om lärare och rektorer som gör "job shadowing" hos varandra. Lite sugen blir jag ju, fast min knaggliga engelska skrämmer lite. Men det gick ju bra i Egypten, så det är väl bara att kasta sig ut i det okända. Det som inte dödar, det härdar.
Så funderar jag på hur utbyten kan tillföra något i verksamheten på Laxne skola. Vi är inte världsbäst (!) på internationellt arbete, men vi kan ju bli. Under hösten har vi arbetat med Barnkonventionen och gjort val till WCPRC, ett jättefint arbete. Och vi har flera elever som har anknytning till andra länder. Det kan vi faktiskt utveckla.
Men så blir jag lite full i skratt. I går åkte alla elever på skolan med buss till Gåsinge på en adventssamling. Vi hade träffat prästen och tillsammans planerat det hela. Eleverna hade gjort bilder med anknytning till medeltidsdagen vi hade förra veckan och de eleverna som går på Juniorerna sjöng för de övriga eleverna. Väldigt pedagogiskt upplägg, tyckte i alla fall jag.
Tillbaka på skolan fick eleverna i F-klassen rita vad de mindes mest. Alla teckningar, och då menar jag alla, hade samma tema; bussen. När våra förvånade och glada skratt lagt sig kunde vi konstatera att detta var något helt nytt för flera av barnen. Det var första gången de åkte buss. För dem blev detta en stor resa ut i stora världen. Jag tror jag lägger ner tankarna på att resa ut i stora EU och ägnar mig åt resan "barns tankar" i stället. Yes!
torsdag 26 november 2009
söndag 15 november 2009
Nu är jag rektor, på riktigt!
Nu sitter jag här och ser med stolthet på mitt rektorsintyg och min fina rektorsnål. Jag känner mig så stolt och glad över att ha klarat av rektorsutbildningen. Det har sannerligen varit en resa med mig själv och många timmars tankemöda och formuleringsvärk har det varit. Men nu är det över. För den här gången.
Det är fantastiskt att få lära sig nya saker, inte minst om sig själv. Det lärandet tar aldrig slut. Visst är det häftigt!? Med intyget framför mig sitter jag och funderar över hur mitt fortsatta lärande kommer att forma sig. Nu får jag ta ett större ansvar för det själv, men det ska nog gå.
Det räcker ju att kliva in i förskolan eller skolan och träffa ett barn eller någon medarbetare. Att ställa sig frågan hur barnet eller medarbetaren tänker är en nyttig tankekrumbukt. Själv kan jag inte klämma fram svaret, men jag kan utifrån sammanhang och diskussioner försöka att sätta mig in i en annan människas tänkande. Det är spännande. Och det utvecklar mig ytterligare i mitt ledarskap.
Så; läranderesan är definitivt inte slut i och med att rektorsutbildningen är avklarad. Resan fortsätter mot nya härliga och svåra tankeutmaningar. Lärandet är livet!
Det är fantastiskt att få lära sig nya saker, inte minst om sig själv. Det lärandet tar aldrig slut. Visst är det häftigt!? Med intyget framför mig sitter jag och funderar över hur mitt fortsatta lärande kommer att forma sig. Nu får jag ta ett större ansvar för det själv, men det ska nog gå.
Det räcker ju att kliva in i förskolan eller skolan och träffa ett barn eller någon medarbetare. Att ställa sig frågan hur barnet eller medarbetaren tänker är en nyttig tankekrumbukt. Själv kan jag inte klämma fram svaret, men jag kan utifrån sammanhang och diskussioner försöka att sätta mig in i en annan människas tänkande. Det är spännande. Och det utvecklar mig ytterligare i mitt ledarskap.
Så; läranderesan är definitivt inte slut i och med att rektorsutbildningen är avklarad. Resan fortsätter mot nya härliga och svåra tankeutmaningar. Lärandet är livet!
torsdag 12 november 2009
"May the force be with you"
Veckan har jag tillbringat på Åkerblads i Tällberg. Låter flådigt, eller hur? Det är det också! Rummet är jättemysigt och maten god. Men mellan mat och sova sker mycket hårt slutarbete i min rektorsutbildning. Nu är det formulerande och diskuterande av ledarfilosofi samt framtidsspaning som gäller. Det kräver sin man. Och kvinna.
Just nu sitter jag på rummet och hämtar mig efter en väldigt fin och god 4-rätters avslutningsmiddag. Vår basgrupp hade skrivit en ny text till "34:an", den blev så väldigt bra! En annan grupp hade gjort ett bildspel från en tidigare kursvecka. Å så var det ett gäng chefer på plats för att hylla sina nybakade rektorer. Så ock min.
Mona höll ett så välformulerat och fint tal till mig, jag kände verkligen hur hon uppskattar mig och det arbete jag utför. Och nu när jag har styrkan i rektorsutbildningen i mig kan jag förhoppningsvis bli en ännu bättre chef och ledare. Jag känner mig väldigt taggad att ta itu med ett och annat när jag kommer hem!
Vår kursledning höll också tal. Stefan, som är en hängiven Star Wars-fantast skickade med oss det finaste han kunde, nämligen orden som ges till den som ska utföra ett Star Wars-uppdrag: "May the force be with you". Just nu känns det som om all styrka finns i mig, men det kommer ju andra dagar. Då ska jag tänka tillbaka på den här kvällen och tanka ner orden vi fick: "May the force be with you". Å så in i uppdraget igen!
Just nu sitter jag på rummet och hämtar mig efter en väldigt fin och god 4-rätters avslutningsmiddag. Vår basgrupp hade skrivit en ny text till "34:an", den blev så väldigt bra! En annan grupp hade gjort ett bildspel från en tidigare kursvecka. Å så var det ett gäng chefer på plats för att hylla sina nybakade rektorer. Så ock min.
Mona höll ett så välformulerat och fint tal till mig, jag kände verkligen hur hon uppskattar mig och det arbete jag utför. Och nu när jag har styrkan i rektorsutbildningen i mig kan jag förhoppningsvis bli en ännu bättre chef och ledare. Jag känner mig väldigt taggad att ta itu med ett och annat när jag kommer hem!
Vår kursledning höll också tal. Stefan, som är en hängiven Star Wars-fantast skickade med oss det finaste han kunde, nämligen orden som ges till den som ska utföra ett Star Wars-uppdrag: "May the force be with you". Just nu känns det som om all styrka finns i mig, men det kommer ju andra dagar. Då ska jag tänka tillbaka på den här kvällen och tanka ner orden vi fick: "May the force be with you". Å så in i uppdraget igen!
torsdag 5 november 2009
Den killen kommer att gå långt i livet!!!
En av mina anställda på Kulturskolan, Daniel, berättade en så skön historia idag. Han kom från tåget och gick uppför Tingshusbacken mot Kulturskolan. Ni som varit i Gnesta idag vet hur vädret var på eftermiddagen; snöstorm blandat med regnblask, inte det roligaste. I snögloppet i Tingshusbacken mötte Daniel en ensam kille, kanske 9 år, högljutt sjungande på bredaste Peps Persson-skånska: "O boy, vicket vackert väder".
Helt sanslöst härligt, tycker jag, och tänker att den killen kommer att gå långt här i världen med sin sköna humor och sitt kullerbyttatänk. Han har också bidragit till att min eftermiddag arbetades igenom med ett leende på läpparna, trots massor att göra och surväder. Jag ler fortfarande!
Helt sanslöst härligt, tycker jag, och tänker att den killen kommer att gå långt här i världen med sin sköna humor och sitt kullerbyttatänk. Han har också bidragit till att min eftermiddag arbetades igenom med ett leende på läpparna, trots massor att göra och surväder. Jag ler fortfarande!
söndag 18 oktober 2009
Tankeställare
Följande, nu ganska gamla men fortfarande aktuella, you tube-klipp ger mig alltid en tankeställare. Hur ska jag/vi skapa förskola/skola för nutid och framtid??? http://www.youtube.com/watch?v=dGCJ46vyR9o&feature=autofb Tål att tänkas på...
lördag 10 oktober 2009
Huvudet ovanför vattenytan igen!
Äntligen har jag tagit mig tid för att blogga lite, det var ett tag sen sist. Tiden har helt enkelt inte funnits för detta fritidsnöje. Nu har jag dock huvudet ovanför vattenytan igen och kan tänka fritt.
Vi är färre rektorer som ska göra samma jobb som förra läsåret. Det märks. Räknandet och tänkandet kring förslaget på omorganisation har också tagit sin tid. För att inte tala om alla samtal och diskussioner jag deltagit i för att förklara, förstå synpunkter och tänka nytt. Vilken resa det varit. Inte minst har jag lärt känna mig själv bättre och stärkts i min ledarroll.
Nu finns i alla fall ett beslut om hur det blir. Laxne skola blir en F-4-skola i januari. Mina 10 elever i år 5-6 ska gå i Gnesta i stället. Nu vidtar det konkreta planerandet för att övergången ska bli så bra som möjligt för dem. Några av dem längtar verkligen efter att få börja i Gnesta, andra känner oro. Detta måste vi verkligen respektera och bemöta på bästa sätt. Det ska vi rektorer göra genom att planera övergången tillsammans med elevernas nuvarande lärare. Det känns tryggt.
För min del handlar det också om att planera för "den nya" skolan i Laxne. Det blir något färre barn och färre lärare. Hur ska den organisationen se ut för att bli så stabil som möjligt över tid? Hur ska jag använda den kompetens som finns på allra bästa sätt? Vad kommer den nya elevpengen att räcka till egentligen?
Även här handlar det om att tänka nytt. Sen jag började som rektor i Laxne har jag haft som strategi att öka samarbetet mellan förskola, skola och fritidshem. Utgångspunkten är pedagogiska "vinster", men jag ser även att vi kan använda våra pengar på ett effektivare sätt genom att samarbeta. Visst samarbete finns idag men det kan utökas. Det är bara våra egna tankar som sätter gränser för vad som kan göras.
Dessa tankar får bli innehållet i nästa inlägg!
Vi är färre rektorer som ska göra samma jobb som förra läsåret. Det märks. Räknandet och tänkandet kring förslaget på omorganisation har också tagit sin tid. För att inte tala om alla samtal och diskussioner jag deltagit i för att förklara, förstå synpunkter och tänka nytt. Vilken resa det varit. Inte minst har jag lärt känna mig själv bättre och stärkts i min ledarroll.
Nu finns i alla fall ett beslut om hur det blir. Laxne skola blir en F-4-skola i januari. Mina 10 elever i år 5-6 ska gå i Gnesta i stället. Nu vidtar det konkreta planerandet för att övergången ska bli så bra som möjligt för dem. Några av dem längtar verkligen efter att få börja i Gnesta, andra känner oro. Detta måste vi verkligen respektera och bemöta på bästa sätt. Det ska vi rektorer göra genom att planera övergången tillsammans med elevernas nuvarande lärare. Det känns tryggt.
För min del handlar det också om att planera för "den nya" skolan i Laxne. Det blir något färre barn och färre lärare. Hur ska den organisationen se ut för att bli så stabil som möjligt över tid? Hur ska jag använda den kompetens som finns på allra bästa sätt? Vad kommer den nya elevpengen att räcka till egentligen?
Även här handlar det om att tänka nytt. Sen jag började som rektor i Laxne har jag haft som strategi att öka samarbetet mellan förskola, skola och fritidshem. Utgångspunkten är pedagogiska "vinster", men jag ser även att vi kan använda våra pengar på ett effektivare sätt genom att samarbeta. Visst samarbete finns idag men det kan utökas. Det är bara våra egna tankar som sätter gränser för vad som kan göras.
Dessa tankar får bli innehållet i nästa inlägg!
söndag 13 september 2009
Tänk på vilodagen...
Efter en fruktansvärt hektisk skolstart, kombinerad med omorganisationsdiskussioner och gubbens höftledsoperation, har jag äntligen landat på backen idag. Med livet i behåll. Tur!
Det finns nog en vits med det där budordet om att man ska tänka på vilodagen. En dag emellanåt utan måsten och med fysisk och psykisk vila, det måste nog alla ha. Fast det är svårt att unna sig det när man vill åstadkomma så mycket.
Mina föräldrar skaffade TV först när jag som 16-åring flyttat hemifrån. Veckorna var fyllda av läxläsning, piano-, flöjt- och trumpetlektioner samt diverse aktiviteter i kyrkan. Söndagen var en vilans dag. Som jag minns det var jag mest på mitt rum. Läste, lyssnade på musik, pysslade. Det fanns en skön lunk i livet och jag saknade aldrig TV.
Samma känsla har jag haft idag när jag tagit långpromenad och sedan mest legat i soffan och bläddrat i gamla tidningar. Tystnad. Inga måsten. Underbart. Nu känner jag mig redo för en ny arbetsvecka!
Det finns nog en vits med det där budordet om att man ska tänka på vilodagen. En dag emellanåt utan måsten och med fysisk och psykisk vila, det måste nog alla ha. Fast det är svårt att unna sig det när man vill åstadkomma så mycket.
Mina föräldrar skaffade TV först när jag som 16-åring flyttat hemifrån. Veckorna var fyllda av läxläsning, piano-, flöjt- och trumpetlektioner samt diverse aktiviteter i kyrkan. Söndagen var en vilans dag. Som jag minns det var jag mest på mitt rum. Läste, lyssnade på musik, pysslade. Det fanns en skön lunk i livet och jag saknade aldrig TV.
Samma känsla har jag haft idag när jag tagit långpromenad och sedan mest legat i soffan och bläddrat i gamla tidningar. Tystnad. Inga måsten. Underbart. Nu känner jag mig redo för en ny arbetsvecka!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)