Det är fredag eftermiddag och jag sitter och slösurfar, så där lagom trött som man kan vara en fredag eftermiddag. Oj, min blogg... Den har inte jag ägnat en tanke på flera veckor, inser jag efter en stund.
Nåväl, livet går inte under för att jag inte bloggar. Jag gör ju det mest för min egen skull och uppenbarligen har jag inte haft något större behov av att välta runt mina tankar de senaste veckorna. Eller så har tiden helt enkelt inte funnits.
Faktum är att jag var tvungen att trycka på stopp-knappen i förra veckan. När stressen blir så stor att kroppen säger ifrån måste man ha sinnesnärvaro nog att stanna upp. Lättare sagt än gjort! I vilket fall så lyckades jag göra det. Jag var hemma från jobbet några dagar och försökte varva ner och kliva ur ekorrhjulet. Lite bra gick det nog i alla fall.
Denna vecka har jag jobbat på som vanligt igen, men nu med lite mindre hjärtrusning. Det känns jättebra. Plötsligt går det att reda i tankarna igen och plötsligt går det att prioritera och organisera den annars så kaotiska verkligheten. Jag börjar sakta inse att jag inte kan göra allt och dessutom perfekt. Lagom är nog ett ord som jag behöver träna på...
fredag 28 november 2008
söndag 9 november 2008
Plitande på kvalitetsredovisningen
Vad är egentligen kvalitet? Hur ska jag kunna fånga Laxne skolas kvalitet i ett skriftligt dokument? Dessa frågor har varit högst påtagliga under dagen eftersom jag ägnat många timmar åt att plita på årets kvalitetsredovisning. Det är mycket som ska redovisas och det är mycket som jag ännu inte lyckats skaffa mig kunskap om hur det fungerar i verksamheten. Jag tröstar mig med att det kommer att kännas betydligt bättre nästa år!
Själva dokumentet som sådant är inte det viktigaste för mig. För mig är det diskussionerna kring dokumentet som väger tyngst och som blir språngbrädan mot något bättre, mot ökad kvalitet. Jag kan redovisa fakta, vad vi gjort och vad vi tänker göra för att öka kvaliten, men det är inte det som är själva kvaliten.
Kvalitet skapas i görandet och tänkandet i verksamheten, i samarbete med elever och föräldrar. Det är när vi kan tydliggöra vilka mål vi har, och elever och föräldrar upplever och förstår att vi är på väg mot eller faktiskt uppnått dessa mål som vi har kvalitet. Att arbeta med kvalitetsredovisning är alltså att redovisa diagnos- och provresultat samt mäta elevers och föräldrars upplevelse. Sedan får vi, utifrån de fakta och svar vi fått, bedöma hur väl vi lyckats. En inte helt enkel men nog så spännande process som fortsätter i veckan!
Själva dokumentet som sådant är inte det viktigaste för mig. För mig är det diskussionerna kring dokumentet som väger tyngst och som blir språngbrädan mot något bättre, mot ökad kvalitet. Jag kan redovisa fakta, vad vi gjort och vad vi tänker göra för att öka kvaliten, men det är inte det som är själva kvaliten.
Kvalitet skapas i görandet och tänkandet i verksamheten, i samarbete med elever och föräldrar. Det är när vi kan tydliggöra vilka mål vi har, och elever och föräldrar upplever och förstår att vi är på väg mot eller faktiskt uppnått dessa mål som vi har kvalitet. Att arbeta med kvalitetsredovisning är alltså att redovisa diagnos- och provresultat samt mäta elevers och föräldrars upplevelse. Sedan får vi, utifrån de fakta och svar vi fått, bedöma hur väl vi lyckats. En inte helt enkel men nog så spännande process som fortsätter i veckan!
onsdag 5 november 2008
"Förändring som tillstånd"
Ännu en intensiv rektorsutbildningsdag är över och hjärnan kokar av intryck, tankar och lärande. Med risk för att bli tjatig skriver jag det igen: Rektorsutbildningen är den bästa utbildning jag gått och jag har svårt att tro att någon kommande utbildning kan slå det jag är med om just nu.
För mig passar upplägget perfekt. Föreläsningar varvas med praktiska övningar, litteraturläsning, reflektioner enskilt och i grupp samt trivsam samvaro. Lärandet blir stundom övermäktigt och ibland är det svårt att bena i sina egna tankar efter en intensiv dag. Men tankarna brukar lägga sig tillrätta efter några dagar och leda till ett ännu djupare lärande.
På förmiddagen fick vi lyssna till och reflektera tillsammans med den mest originella föreläsare jag hittills stött på, Bo Ahrenfeldt. Kunnighet, stringens och humor förgylldes av fysisk visualitet - man måste höra och se honom för att förstå!
Temat på föreläsningen var "Förändring som tillstånd" och blev ett lodande i varför vi alla har så innerligt svårt för förändringar av andra ordningen, dvs förändringar som innebär ett nytt tänkande. Vi fick målande beskrivningar av hur stenåldersmänniskoagerande finns lagrat i våra kroppsminnen och spelar spratt med oss idag och hur hjärnan lever sitt eget liv om vi inte via mental träning tar kommandot över en del av dess handlande. Låter det tungt? Det var det inte!
Tvärtom föddes en oändlig mängd med tankar i mitt huvud som jag tänker låta mala på ett tag tills jag tycker att de rätat ut sig till lärdom. Just nu är de dock endast ett sammelsurium av tankefragment som behöver få tid att hitta någon annan tanke att kroka i.
Eftermiddagen ägnades åt uppföljning av kulturstudien vi gjorde tidigare i höst och sedan var det dags för smarrig buffé. Som avslutning på dagen ledde en av basgrupperna oss i kreativt skapande. Den som tänker att rektorer är ena trista typer borde ha varit med. Jag vågar inte avslöja några detaljer, men jag lovar att jag aldrig har skrattat så i hela mitt liv som jag gjorde i kväll.
Tack, Kerstin, för ditt underbara sätt och dina kolugna kommentarer. Jag kommer att tänka på dig varje gång jag tar fram en tejprulle under resten av mitt liv:) :) :)
För mig passar upplägget perfekt. Föreläsningar varvas med praktiska övningar, litteraturläsning, reflektioner enskilt och i grupp samt trivsam samvaro. Lärandet blir stundom övermäktigt och ibland är det svårt att bena i sina egna tankar efter en intensiv dag. Men tankarna brukar lägga sig tillrätta efter några dagar och leda till ett ännu djupare lärande.
På förmiddagen fick vi lyssna till och reflektera tillsammans med den mest originella föreläsare jag hittills stött på, Bo Ahrenfeldt. Kunnighet, stringens och humor förgylldes av fysisk visualitet - man måste höra och se honom för att förstå!
Temat på föreläsningen var "Förändring som tillstånd" och blev ett lodande i varför vi alla har så innerligt svårt för förändringar av andra ordningen, dvs förändringar som innebär ett nytt tänkande. Vi fick målande beskrivningar av hur stenåldersmänniskoagerande finns lagrat i våra kroppsminnen och spelar spratt med oss idag och hur hjärnan lever sitt eget liv om vi inte via mental träning tar kommandot över en del av dess handlande. Låter det tungt? Det var det inte!
Tvärtom föddes en oändlig mängd med tankar i mitt huvud som jag tänker låta mala på ett tag tills jag tycker att de rätat ut sig till lärdom. Just nu är de dock endast ett sammelsurium av tankefragment som behöver få tid att hitta någon annan tanke att kroka i.
Eftermiddagen ägnades åt uppföljning av kulturstudien vi gjorde tidigare i höst och sedan var det dags för smarrig buffé. Som avslutning på dagen ledde en av basgrupperna oss i kreativt skapande. Den som tänker att rektorer är ena trista typer borde ha varit med. Jag vågar inte avslöja några detaljer, men jag lovar att jag aldrig har skrattat så i hela mitt liv som jag gjorde i kväll.
Tack, Kerstin, för ditt underbara sätt och dina kolugna kommentarer. Jag kommer att tänka på dig varje gång jag tar fram en tejprulle under resten av mitt liv:) :) :)
tisdag 4 november 2008
SPA, arbete, intervju och trevlig middag
Somliga arbetsdagar känns väldigt lyxiga - och är det också! Denna tisdag började med att jag glömde mobilen hemma och fick åka tillbaka och hämta den, innan jag hoppade in en snabbis på jobbet. Diverse telefonsamtal och SMS i bilen (min sambo körde!) avklarades med glans. I Gnesta hämtade jag min hyrbil och sedan styrde jag kosan mot Färna herrgård. Där väntar Rektorsutbildning och "kursvecka".
Under resan formades tankarna kring mod som jag bloggade om tidigare idag. Att köra bil är ett ypperligt tillfälle för tankar att få tumla runt och formas. Jag blir rätt störd av att flera timmar i veckan går åt till att köra från Laxne till Gnesta för olika möten, men samtidigt ger det just tillfälle för eftertanke och tankestruktur. Inget ont som inte har något gott med sig, alltså.
Jag hade bokat in en SPA-behandling på eftermiddagen och det kan jag verkligen kalla lyx! Att sitta där i den lugna miljön, helt ensam och bara andas - det är inte ofta jag ger mig den möjligheten. Efter jacuzzibad, ansiktsmask och ryggmassage kände jag mig verkligen pigg och kastade mig över diverse arbetsuppgifter. Tänk vilken fantastisk möjlighet internet ger! Jag sitter i Västmanland och sköter mitt arbete alldeles utmärkt, tack vare VPN-teknik och trådlöst nätverk. Otroligt!
Innan det var dags för middag hann jag bli intervjuad av en journalist kring mitt bloggande. Jag är rätt unik i Sverige med att vara bloggande rektor och jag tror mig vara rätt så ensam om mitt sätt att blogga. Jag märker att det blivit allt mindre av information i bloggen, vilket var tanken från början, och allt mer av tankevurpor och funderingar kring mitt eget ledarskap. Det är andra gången jag blivit intervjuad kring detta och det är lika pirrigt varje gång. Man vet ju aldrig vad en journalist har bakom örat;)
Middagen är svald och många skratt har klingat under kvällen, det är alltid lika roligt att träffa rektorskollegor kring en måltid och för gemensam utbildning. För mig är dessa utbildningstillfällen verkligen lyx av stora mått och jag suger till mig allt vad kunskap och lärande heter. I morgon bitti väntar föreläsning och hårt arbete så nu tänker jag krypa ner mellan svala lakan och vila den stackars skallen en stund.
God natt!
Under resan formades tankarna kring mod som jag bloggade om tidigare idag. Att köra bil är ett ypperligt tillfälle för tankar att få tumla runt och formas. Jag blir rätt störd av att flera timmar i veckan går åt till att köra från Laxne till Gnesta för olika möten, men samtidigt ger det just tillfälle för eftertanke och tankestruktur. Inget ont som inte har något gott med sig, alltså.
Jag hade bokat in en SPA-behandling på eftermiddagen och det kan jag verkligen kalla lyx! Att sitta där i den lugna miljön, helt ensam och bara andas - det är inte ofta jag ger mig den möjligheten. Efter jacuzzibad, ansiktsmask och ryggmassage kände jag mig verkligen pigg och kastade mig över diverse arbetsuppgifter. Tänk vilken fantastisk möjlighet internet ger! Jag sitter i Västmanland och sköter mitt arbete alldeles utmärkt, tack vare VPN-teknik och trådlöst nätverk. Otroligt!
Innan det var dags för middag hann jag bli intervjuad av en journalist kring mitt bloggande. Jag är rätt unik i Sverige med att vara bloggande rektor och jag tror mig vara rätt så ensam om mitt sätt att blogga. Jag märker att det blivit allt mindre av information i bloggen, vilket var tanken från början, och allt mer av tankevurpor och funderingar kring mitt eget ledarskap. Det är andra gången jag blivit intervjuad kring detta och det är lika pirrigt varje gång. Man vet ju aldrig vad en journalist har bakom örat;)
Middagen är svald och många skratt har klingat under kvällen, det är alltid lika roligt att träffa rektorskollegor kring en måltid och för gemensam utbildning. För mig är dessa utbildningstillfällen verkligen lyx av stora mått och jag suger till mig allt vad kunskap och lärande heter. I morgon bitti väntar föreläsning och hårt arbete så nu tänker jag krypa ner mellan svala lakan och vila den stackars skallen en stund.
God natt!
Mod att våga vila i väntan
Inte sällan ställs krav på snabba beslut, trots att beslutsunderlaget i många fall är undermåligt. Resultatet blir antingen ryckighet i verksamheten eller att man, av prestigeskäl, fortsätter att arbeta med utgångspunkt från det illa tagna beslutet. Inget av detta är förstås önskvärt. Ändå sker det allt för ofta.
Nu vill ju inte jag direkt sälla mig till skaran som aldrig kommer till skott, det är inte det jag menar. Däremot vill jag tillhöra dem som vågar och orkar ta tre djupa och eftertänksamma andetag innan avgörande beslut tas i verksamheten. I ett tidevarv då machochefen svingar sin beslutsklubba snabbare än tanken hinner landa kostar detta på. Den som inte är snabb nog riskerar att betraktas som oduglig och feg.
Jag tänker att det är tvärt om; att det är högst modigt att inte kastas med i beslutshetsen. Det är modigt att låta tankar få krypa in och lägga sig till ro i hjärnan innan "ja" eller "nej" kommer över ens läppar.
Mod kräver sin tid, men är den enda framkomliga vägen för att jag som ledare ska kunna vara medskapare i hållbar verksamhet. Mod tar kraft, eftersom man stundom uppfattas som allt annat än just modig. Mod är kraft, eftersom det är i modet man finner sin styrka. Låt oss vara modiga!
Nu vill ju inte jag direkt sälla mig till skaran som aldrig kommer till skott, det är inte det jag menar. Däremot vill jag tillhöra dem som vågar och orkar ta tre djupa och eftertänksamma andetag innan avgörande beslut tas i verksamheten. I ett tidevarv då machochefen svingar sin beslutsklubba snabbare än tanken hinner landa kostar detta på. Den som inte är snabb nog riskerar att betraktas som oduglig och feg.
Jag tänker att det är tvärt om; att det är högst modigt att inte kastas med i beslutshetsen. Det är modigt att låta tankar få krypa in och lägga sig till ro i hjärnan innan "ja" eller "nej" kommer över ens läppar.
Mod kräver sin tid, men är den enda framkomliga vägen för att jag som ledare ska kunna vara medskapare i hållbar verksamhet. Mod tar kraft, eftersom man stundom uppfattas som allt annat än just modig. Mod är kraft, eftersom det är i modet man finner sin styrka. Låt oss vara modiga!
fredag 31 oktober 2008
Vanlig ovanlig torsdag
Torsdagar innebär för det allra mesta Ledningsgrupp med lite olika innehåll. I går startade vi med frukostmöte på Personalavdelningen. Mellan tuggorna och kaffesörplet inmundigades vetskap om rekrytering, ett spännande och ständigt återkommande uppdrag för oss som arbetar i förskola och skola.
Att hitta rätt man eller kvinna till rätt plats är minsann inte alltid det allra enklaste, trots att vi har fina checklistor för arbetet och att många av oss har utvecklat en väl fungerande magkänsla. Ett av problemen är att det ramlar in ansökningar från personer som över huvud taget inte är aktuella för tjänsten. Att vara förskollärare eller lärare kräver en mångårig utbildning och är inget man klarar av med endast livskunskap i ryggsäcken. Jo då, jag känner flera underbara människor som arbetar i våra verksamheter och som gör ett fantastiskt arbete trots att de saknar pedagogisk utbildning. Men för att kunna åstadkomma en pedagogisk diskussion av kvalitet och djup krävs faktiskt att man har utbildning inom området, det viker jag aldrig ifrån! Dessutom har vi lagstadgat krav på oss att endast anställa pedagogiskt utbildad personal.
Så vad dessa piloter, kassörskor, civilekonomer eller spinninginstruktörer tänker om att arbeta i pedagogisk verksamhet undrar jag verkligen. Fast egentligen är det väl Arbetsförmedlingen som borde ha sig en ordentlig björklundsk lektion i vad pedagogiskt arbete innebär och vilka krav det ställs på den som ska anställas inom förskola och skola, så att de inte tvingar kreti och pleti att söka arbeten som de ändå inte kan få.
Efter frukostmötet fortsatte vi arbetet i vår Ledningsgrupp. Det kändes lite som att "när chefen är borta dansar..." Men vi få som var kvar förde jättebra diskussioner, bl a om dokumentation av elevernas kunskapsutveckling, och jag fick dessutom hjälp med att sortera tankarna inför redovisningen av SCB-statistiken.
Någon lunch hann jag aldrig få i mig för sedan var det dags för ytterligare ett spännande medarbetarsamtal. Tänk så mycket tankar det finns inne i en människa, som aldrig kommer fram i det dagliga arbetet men som får vingar i ett samtal på tu man hand. För mig som chef är detta ett helt fantastiskt tillfälle att lyssna in medarbetarna och formera mina egna utvecklingstankar. Den som födde tanken om medarbetarsamtal borde få ett riktigt fint pris!
Att hitta rätt man eller kvinna till rätt plats är minsann inte alltid det allra enklaste, trots att vi har fina checklistor för arbetet och att många av oss har utvecklat en väl fungerande magkänsla. Ett av problemen är att det ramlar in ansökningar från personer som över huvud taget inte är aktuella för tjänsten. Att vara förskollärare eller lärare kräver en mångårig utbildning och är inget man klarar av med endast livskunskap i ryggsäcken. Jo då, jag känner flera underbara människor som arbetar i våra verksamheter och som gör ett fantastiskt arbete trots att de saknar pedagogisk utbildning. Men för att kunna åstadkomma en pedagogisk diskussion av kvalitet och djup krävs faktiskt att man har utbildning inom området, det viker jag aldrig ifrån! Dessutom har vi lagstadgat krav på oss att endast anställa pedagogiskt utbildad personal.
Så vad dessa piloter, kassörskor, civilekonomer eller spinninginstruktörer tänker om att arbeta i pedagogisk verksamhet undrar jag verkligen. Fast egentligen är det väl Arbetsförmedlingen som borde ha sig en ordentlig björklundsk lektion i vad pedagogiskt arbete innebär och vilka krav det ställs på den som ska anställas inom förskola och skola, så att de inte tvingar kreti och pleti att söka arbeten som de ändå inte kan få.
Efter frukostmötet fortsatte vi arbetet i vår Ledningsgrupp. Det kändes lite som att "när chefen är borta dansar..." Men vi få som var kvar förde jättebra diskussioner, bl a om dokumentation av elevernas kunskapsutveckling, och jag fick dessutom hjälp med att sortera tankarna inför redovisningen av SCB-statistiken.
Någon lunch hann jag aldrig få i mig för sedan var det dags för ytterligare ett spännande medarbetarsamtal. Tänk så mycket tankar det finns inne i en människa, som aldrig kommer fram i det dagliga arbetet men som får vingar i ett samtal på tu man hand. För mig som chef är detta ett helt fantastiskt tillfälle att lyssna in medarbetarna och formera mina egna utvecklingstankar. Den som födde tanken om medarbetarsamtal borde få ett riktigt fint pris!
onsdag 29 oktober 2008
Medarbetarsamtal och SCB-statistik
I dag var det dags för några medarbetarsamtal med personalen på förskolan. Lärarna har komp för PIM idag, så det var lugnt på skolan i övrigt. Om man räknar bort att Fritidshemmet var öppet, att vi har vattenläcka i Skolrestaurangen och att tekniker undersökte varför inbrottslarmet går igång utan anledning... Lugnt kanske var fel ord.
Att ha medarbetarsamtal tycker jag är en fantastisk möjlighet att lära känna mina medarbetare lite ytterligare. När vi pratar i grupp är det inte alltid som alla kommer till tals på ett rättvisande sätt, men i ett samtal på tu man hand är det bara vi som gäller. Det är fint!
Jag har valt att ha (minst) två samtal med mina medarbetare på förskolan för det är så mycket som jag vill prata med dem om. Samtalen ska ha lite olika fokus och det första samtalet handlar om hur gruppen som helhet ska fungera framöver. Vi har lite tankar på att förändra vår organisation och det tåls att stötas och blötas innan vi är i hamn. Det gäller att hitta det ultimata samarbetet, tänker jag, och det är minsann inte det lättaste. Men det är dit vi ska!
Eftermiddagen ägnade jag åt diverse skrivbordsarbete, bl a med att ta fram underlag för SCB-statistik. Att pressa in vår verklighetsanpassade verksamhet i statistiska modeller är minsann inte det enklaste och jag gick inte i land med det. Min skolpersonal är så otroligt flexibel och samverkar över alla gränser och det går inte att precisera i procentsatser i olika kolumner. Kartan och verkligheten...
Att ha medarbetarsamtal tycker jag är en fantastisk möjlighet att lära känna mina medarbetare lite ytterligare. När vi pratar i grupp är det inte alltid som alla kommer till tals på ett rättvisande sätt, men i ett samtal på tu man hand är det bara vi som gäller. Det är fint!
Jag har valt att ha (minst) två samtal med mina medarbetare på förskolan för det är så mycket som jag vill prata med dem om. Samtalen ska ha lite olika fokus och det första samtalet handlar om hur gruppen som helhet ska fungera framöver. Vi har lite tankar på att förändra vår organisation och det tåls att stötas och blötas innan vi är i hamn. Det gäller att hitta det ultimata samarbetet, tänker jag, och det är minsann inte det lättaste. Men det är dit vi ska!
Eftermiddagen ägnade jag åt diverse skrivbordsarbete, bl a med att ta fram underlag för SCB-statistik. Att pressa in vår verklighetsanpassade verksamhet i statistiska modeller är minsann inte det enklaste och jag gick inte i land med det. Min skolpersonal är så otroligt flexibel och samverkar över alla gränser och det går inte att precisera i procentsatser i olika kolumner. Kartan och verkligheten...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)