Tankar från Tynningö

Efter några veckor fyllda av budgetstormar och vanvettig hosta har jag nu lämnat fastlandet för några dagars rektorsutbildning på härliga Tynningö i Stockholms skärgård. Dagen började med tågresa i ottan, sedan taxi, båt och minibuss innan jag nådde mitt mål. Att komma till Tynningö var som att lämna ett annat liv bakom sig - och tröttheten slog sina klor i mig.

Men så mötte jag härliga kurskamrater och utbildningen drog igång, tröttheten kunde hållas undan med hjälp av intressanta diskussioner. I dag har vi bearbetat våra PM om "Rektor och kärnprocessen" och dessutom haft litteraturdiskussioner. Det är så spännande att se hur olika vi läser och tolkar litteraturen, hur vi knyter an till det som just nu känns mest aktuellt för oss. Andras tankar berikar också mina tankar!

En av tankarna jag har med från den här dagen är vad jag skulle behöva utveckla i mitt eget ledarskap. Det är inte en så enkel fråga att besvara, men jag ska tänka vidare på den. Att jag inte lyckas med allt, det inser jag, men vad det faktiskt är som gör att jag inte lyckas - det är svårare att sätta fingret på. Jag kan inte påverka allt, men jag kan sträva efter att utveckla mig själv och mitt ledarskap för att på det sättet skapa förutsättningar för utveckling i verksamheten.

Nu hägrar sängen. I morgon ska vi ägna hela dagen åt skoljuridik. Spännande och svårt!

Att spela roll

Det stormar hårt kring skola och besparingar, och jag tänker mycket på det här med att reda ut sina roller. Jag är förälder, tjänsteman och skattebetalare. Det gäller att veta vilket ben jag ska stå på i olika sammanhang. För egen del tycker jag inte att det är så svårt; jag inser att vi har ett globalt krisläge att förhålla oss till. Vi ser botten nere i skattkistan. Det måste få konsekvenser även för mig i olika sammanhang.

Däremot måste jag säga att jag blir smått ledsen av att läsa hur våra politiker får "ta skiten" i det här läget. Oavsett partifärg så har vi det läge vi har, oavsett partifärg hade man varit tvungen att lägga fram ett besparingsförslag. Politikerna har gjort det och blir idiotförklarade i insändare och andra sammanhang. Det gör mig ledsen.

Vi har valt våra politiker. De är människor av kött och blod precis som du och jag. De utför också sitt uppdrag utan så särskilt mycket ersättning eller glamour. De gör det som de flesta av oss andra inte kan tänka oss att göra. Och så får de utstå spott och spe. Orkar man inte stå emot det hoppar man av. Det är ett stort hot mot demokratin om man drar ut det till sin förlängning.

I kväll är det andra uttagningen till Melodifestivalen. Jag följer den, musiknörd som jag är. Vi kan inte rösta på kvällens bidrag. Men jag lägger en röst på var och en av de politiker som arbetar aktivt i Gnesta kommun. Ni är viktiga för demokratin och ni spelar roll!

Nyhetsinslag från Laxne

Nu ligger nyhetsinslaget ute på SVT:s hemsida. Du hittar det på www.svt.se/ostnytt. Inslaget heter "Mellanstadiet försvinner..", den gröna "pilen" pekar på inslaget.

Oförutsägbara möten

När jag åker till jobbet på morgnarna brukar jag undra över vad just den dagen ska bära i sitt sköte. Turligt nog har jag sällan svaret framför mig. Visst har jag inbokade möten, men inte ens dessa är särskilt förutsägbara när man arbetar med människor.

I går hade vi föräldrainformation kring de kommande besparingarna som måste göras p.g.a. minskade skatteintäkter. Det är många miljoner som vår förvaltning ska spara och efter många och långa diskussioner finns nu ett besparingsförslag. I ett läge som detta måste man acceptera läget (= pengarna finns inte) och försöka vara konstruktiv i att skapa förutsättningar som gör minst skada. Vad som är minst skada är föräldrar, rektorer, barn och politiker inte alltid överens om. Det är då det blir spännande och oförutsägbara möten!

Oförutsägbart, men kanske inte så spännande, var det också att SVT Sörmland ringde på förmiddagen och ville filma på skolan och ställa några frågor till mig angående förslaget. Barnen tyckte att det var väldigt spännande, det är ju inte varje dag som TV dyker upp i Laxne.

Nu väntar jag på nyhetssändningen för att höra vad jag egentligen sa. Jag som vanligtvis har rätt så väloljat munläder kände hur det stramade i kinderna och när jag efteråt skulle redogöra för vad de frågade om mindes jag inte riktigt. Men ett vet jag; vi måste göra besparingar och jag tänker medverka till att förutsättningarna för barnens lärande ska bli så goda som möjligt. Jag känner hur det maler i huvudet kring flera blogginlägg om detta...

Farligt och härligt internet

Oj, märker att bloggandet blivit eftersatt en tid. Det beror inte på att jag saknar tankar utan helt enkelt att det varit rätt körigt på jobbet och även privat. Jag var ledig några dagar kring 1 maj och det var skönt. Trädgårdsarbete är ett utmärkt tillfälle till eftertanke och reflektion, och det blev det en hel del av. Vi är mitt inne i en besparingsprocess och den kräver många kloka tankar och jag hoppas att jag bidrar på ett konstruktivt sätt i det arbetet. Tankar saknas i alla fall inte.

Chefsgruppen har ägnat två dagar åt bland annat IT-utbildning och massor av diskussioner. Det har varit intensiva men också kreativa dagar. Ett av inslagen var frågestund med fyra år 9-elever. De visade vad de sysslar med på internet och hur de använder sina mobiler. Vi fick också ställa våra frågor till dem och de kom med många kloka tankar och synpunkter på hur datorer/mobiler används och kan användas i skolan.

Ofta tycker jag att vi vuxna ägnar vår till åt att oja oss över farorna med allt ungdomarna gör på nätet. Vi ska inte bortse från att det finns fällor och saker som definitivt inte är bra, men jag skulle önska att vi oftare kunde ägna tankar åt allt det det som är bra och hur vi kan nyttja internet och datorer på ett ännu bättre sätt. Jag tar för givet att jag har tillgång till dator och internet hela tiden. Hur kan vi få till det så även för våra elever i skolan, undrar jag ofta.

Jag menar inte att eleverna ska ha var sin dator och sitta uppkopplade hela tiden. Men att det finns modern utrustning i varje klassrum tycker jag är en självklarhet. Elev och lärare ska tillsammans kunna hitta fakta och underlag till fortsatta diskussioner och lärande på ett enkelt och självklart sätt, precis så som jag har möjlighet att ha det. Upp till kamp för detta!

I morgon är en dag med nya möjligheter!

En av de härligaste sakerna med mitt arbete är alla olika människor jag träffar i en strid ström varje dag. Är jag inte själv ute och vandrar i verksamheten så kommer människorna till mig; både fysiskt och i form av telefon och mail. Härligt och ibland frustrerande.

Alla som varit i mitt arbetsrum kan intyga att jag förmodligen har Sveriges minsta rektorsrum. Idag var vi sju personer samlade där. Luften tog slut, men stämningen var god. Trots det intressanta mötet och den goda stämningen hände det som händer mig emellanåt; tankarna vandrade iväg. Till andra mänskliga möten jag ska ha framöver.

Stundtals blir det för mycket av det goda. "Många bollar i luften" är helt OK för det mesta, men ibland måste man få tid att ta ner dom också. Jag vill bemöta varje människa jag möter med närvaro. Ibland lyckas jag inte. Det är det som är frustrerande. Jag får helt enkelt göra ett nytt försök i morgon - med många nya mänskliga möten!

Larver och löner

Äntligen har våra efterlängtade larver anlänt från England! Det är fjärilslarver som ska matas med malvablad och så småningom bli vackra fjärilar. 2-3:orna har ett viktigt arbete framför sig i detta NTA-projekt och det ska bli väldigt spännande att följa deras lärande!

Idag har också årets lönerevision avslutats för min del och alla fått besked om sina löner, efter diverse trassel. Det har varit en lång process; med medarbetarsamtal, dokumentation, lönesamtal och fackliga överläggningar. Jag måste erkänna att jag inte tycker att lönesättning är det lättaste jag har att syssla med...

Visserligen finns det matriser och mallar att hålla sig till, och det är tur! Men mallar stämmer sällan överens med den enskilda medarbetarens situation och det blir slutligen min bedömning som avgör lönepåslaget. Jag kan omöjligt se och höra allt, och jag ser alltid med mina egna glasögon. Alltså blir den objektiva bedömningen inte helt och fullt objektiv, trots alla goda intentioner.

Denna insikt är plågsam, för jag vill ju vara så rättvis det bara går. Dessutom tycker jag att löneläget rent generellt är för lågt för våra verksamheter och jag skulle vilja ge mina duktiga medarbetare mycket mer än löneutrymmet tillåter. Larvigt låga löner får bli vår nya devis:)