Är det nåt jag kan bli less på så är det ryktesspridning. Jag försöker att låta bli att lyssna, men ibland måste jag faktiskt lägga örat mot vinden och lyssna. På vad som faktiskt sägs.
Ett rykte som florerar är att Laxne skola ska läggas ner. Ett annat att laxneeleverna hädanefter ska bussas till Björnlunda. Jag undrar just hur ryktena kommer i svang och vilka som njuter av att sprida osanningarna vidare. Beslut av denna typ tas i nämnden, så det skulle nog uppmärksammas ganska så snart ifall något dylikt var på gång.
Ett annat rykte som florerat en tid är att MASSOR av elever ska byta skola och lämna Laxne. Till en början ryckte jag på axlarna, rätt härdad av ryktesspridning. Sen blev jag stillsamt fundersam på vad som händer utanför skolknutarna. Tänk om det faktiskt är sant att MASSOR av elever ska lämna skolan.
Nu har jag hunnit prata med flera föräldrar. Både några som, av lite olika skäl, ska lämna skolan och flera som vurmar för att så många som möjligt ska vara kvar. I månadsbrev har jag uppmanat föräldrarna att köra med öppna kort så att vi får en rimlig chans att planera en stabil organisation inför nästa läsår. Vi kommer också att träffas i föräldramöte efter sporlovet för att dryfta eventuella frågetecken.
Så bidrar jag till att inga rykten behöver spridas. Den som har frågor är alltid välkommen att ställa dem till mig eller min personal. Får jag bara korrekt beslutsunderlag kan jag leda verksamheten framåt på ett bra sätt. Och det gör jag med öppna kort!
tisdag 16 februari 2010
måndag 15 februari 2010
En vanlig dag...
Det snurrar på så in i bängen, hinner nästan inte hämta andan. Tvingas hela tiden tänka: "En sak i taget, nu gör jag det här klart innan jag tar itu med nästa". Mina elever och anställda ser mest ryggtavlan av mig numera. Inte bra.
Men så sätter jag mig ner och tar tre djupa andetag. Inser att det där kanske mest är min egen upplevelse. Jag har hunnit träffa massor av människor idag och faktiskt fört några riktigt bra samtal. Allt är inte bara skräp!
Min personal kämpar på. Urduktiga, precis som vanligt. Utan dem är ju verksamheten noll och intet. Träffat nöjd förälder idag; tack vare duktiga lärare! Å så det där som vi vänt och vridit på hur många gånger som helst; inte ger de upp. Nya tag och nytt försök till lösning. Heja, heja!!!
Å så kan jag inte låta bli att berätta om papier machesemlorna som eleverna gjort på bilden; urläckra skapelser som nu pryder Skolrestaurangen. Man blev liksom sugen på att gå fram och slicka i sig lite av florsockret som toppar semlorna. En vanlig dag :)
Men så sätter jag mig ner och tar tre djupa andetag. Inser att det där kanske mest är min egen upplevelse. Jag har hunnit träffa massor av människor idag och faktiskt fört några riktigt bra samtal. Allt är inte bara skräp!
Min personal kämpar på. Urduktiga, precis som vanligt. Utan dem är ju verksamheten noll och intet. Träffat nöjd förälder idag; tack vare duktiga lärare! Å så det där som vi vänt och vridit på hur många gånger som helst; inte ger de upp. Nya tag och nytt försök till lösning. Heja, heja!!!
Å så kan jag inte låta bli att berätta om papier machesemlorna som eleverna gjort på bilden; urläckra skapelser som nu pryder Skolrestaurangen. Man blev liksom sugen på att gå fram och slicka i sig lite av florsockret som toppar semlorna. En vanlig dag :)
tisdag 26 januari 2010
Idag lekte eleverna rektor!
Den här dagen har jag längtat efter länge, vääääääldigt länge. Tisdagen den 26 januari lyste alldeles vit i almanackan, inte ett endaste litet möte inplanerat. "Jobba ifatt-dag", helt enkelt.
Högarna av mappar och papper har sakta men säkert sjunkit ihop, massor av samtal, mail och telefonsamtal har betats av. Visserligen kvarstår ett par präktiga högar, men dem har jag koll på nu. Vet vad jag inte har gjort, helt enkelt.
"Inga möten" brukar betyda motsatsen. Så blev det idag också. Många härliga spontana möten har det blivit med allt från kreativt pusselbyggande med lilla E på Gläntan till svettig ballonfäktning med T och N i förskoleklassen.
Det där sista oroade mig lite när förskoleklassens fröken kom och berättade att barnen lekt rektor. Just då hann jag inte fråga hur de lekt men jag måste ta reda på det. Jag är spontan och tycker om att delta i elevernas aktiviteter när det finns utrymme för det. I förskoleklassen blev det karaoke, ballongfäktning och spel idag. Det är dessa elevers färskaste bild av vad en rektor gör!
Högarna av mappar och papper har sakta men säkert sjunkit ihop, massor av samtal, mail och telefonsamtal har betats av. Visserligen kvarstår ett par präktiga högar, men dem har jag koll på nu. Vet vad jag inte har gjort, helt enkelt.
"Inga möten" brukar betyda motsatsen. Så blev det idag också. Många härliga spontana möten har det blivit med allt från kreativt pusselbyggande med lilla E på Gläntan till svettig ballonfäktning med T och N i förskoleklassen.
Det där sista oroade mig lite när förskoleklassens fröken kom och berättade att barnen lekt rektor. Just då hann jag inte fråga hur de lekt men jag måste ta reda på det. Jag är spontan och tycker om att delta i elevernas aktiviteter när det finns utrymme för det. I förskoleklassen blev det karaoke, ballongfäktning och spel idag. Det är dessa elevers färskaste bild av vad en rektor gör!
fredag 22 januari 2010
Skicka forskarna på kurs!
Vi i utbildningsvärlden blir stundom anklagade för att inte använda oss av modern forskning. Jag gör vad jag kan för att följa med i det som sker, men det är inte lätt att få en sammanfattande bild av all spännande forskning som sker. Via nyhetsbrev och eget jagande får man ibland napp på riktigt bra artiklar som är högst användbara, men det är tyvärr inte allt för ofta det sker.
Därför var det med stor förväntan och nyfikenhet jag begav mig till Stora Staden för två dagars förskolechefskonferens, med ett program fullspäckat av senaste forskningen kring bland annat barns spåkinlärning och tidig matematikinlärning. Sällan har förväntningarna varit så höga. Sällan har fallet blivit så platt.
För att en föredragning ska vara begriplig måste den ha ett sammanhang och struktur, och allt det spännande man vill berätta måste komprimeras så att det blir överskådligt. Eventuell PP-presentation ska stödja det talade ordet, inte vara det talade ordet. Föredraget bör framställas på ett sådant sätt att åhöraren blir intresserad, exempelvis genom att föredragshållaren använder ett varierat röstläge och olika tempo. Framställningen bör kryddas med konkreta exempel för att göra det ännu mer begripligt.
Jag tror att de flesta elever i 10-11-årsåldern förstår ovanstående och jag vet att de också tränas i att göra levande och intressanta föredrag. Det är högst beklämmande att ledande forskare inte har förmåga att förmedla de förmodligen rätt så intressanta resultat de kommit fram till. Nä, sätt dem på kurs med ett gäng 11-åringar så ska de nog få lära sig att förmedla sitt budskap på både ena och andra sättet!
P.S. Nu ska jag inte dra alla över en kam, men det var tyvärr för många forskare och föredragshållare som uppvisade samma mönster. Därav denna frustration.
Därför var det med stor förväntan och nyfikenhet jag begav mig till Stora Staden för två dagars förskolechefskonferens, med ett program fullspäckat av senaste forskningen kring bland annat barns spåkinlärning och tidig matematikinlärning. Sällan har förväntningarna varit så höga. Sällan har fallet blivit så platt.
För att en föredragning ska vara begriplig måste den ha ett sammanhang och struktur, och allt det spännande man vill berätta måste komprimeras så att det blir överskådligt. Eventuell PP-presentation ska stödja det talade ordet, inte vara det talade ordet. Föredraget bör framställas på ett sådant sätt att åhöraren blir intresserad, exempelvis genom att föredragshållaren använder ett varierat röstläge och olika tempo. Framställningen bör kryddas med konkreta exempel för att göra det ännu mer begripligt.
Jag tror att de flesta elever i 10-11-årsåldern förstår ovanstående och jag vet att de också tränas i att göra levande och intressanta föredrag. Det är högst beklämmande att ledande forskare inte har förmåga att förmedla de förmodligen rätt så intressanta resultat de kommit fram till. Nä, sätt dem på kurs med ett gäng 11-åringar så ska de nog få lära sig att förmedla sitt budskap på både ena och andra sättet!
P.S. Nu ska jag inte dra alla över en kam, men det var tyvärr för många forskare och föredragshållare som uppvisade samma mönster. Därav denna frustration.
onsdag 13 januari 2010
"Vardagsdramatik i Laxne"
Nej då, Olof, du kan vara lugn; sån här dramatik är det inte varje dag på Laxne skola. Tur!
Läs Olofs kommentar på SN:s ledarblogg
Läs Olofs kommentar på SN:s ledarblogg
tisdag 12 januari 2010
Alla dessa planer. Å så lite trevligt mitt i allt!
Det finns krav på rätt många planer av olika slag i mina verksamheter. Man kan bli lite lätt matt av allt. Men min inställning är, som jag skrivit tidigare tror jag, att ska man ha en plan så ska den vara användbar och inte en massa ord för sakens skull.
En plan ska vara något att hålla sig i när man behöver och ett underlag för ständig diskussion. Den ska vara aktuell och anpassad till den situation där den ska användas. Därför måste planerna se olika ut på olika skolor. Det innebär en hel del tankemöda, men också bra diskussioner med personalen.
Som planerat har vi gått igenom olycks- och krisplanen idag. Efter gårdagens händelse fick jag också anledning att gå igenom och revidera vår hot- och våldsplan. Den fick sig en rejäl uppryckning och förkortades en del. Det känns jättebra!
Dagen avslutades för övrigt på ett väldigt trevligt sätt då Kulturskolan tilldelades diplom för att vi varit delaktiga i den framgångrika insamlingen till Världens barn 2009. Katrine och Tove, violinister från Kulturskolan, spelade tre härliga låtar, så det var en stolt och glad kulturskolerektor som i mörka kvällern styrde kosan hemåt. Lite trevligheter skadar inte efter den något intensiva starten av vårterminen!
En plan ska vara något att hålla sig i när man behöver och ett underlag för ständig diskussion. Den ska vara aktuell och anpassad till den situation där den ska användas. Därför måste planerna se olika ut på olika skolor. Det innebär en hel del tankemöda, men också bra diskussioner med personalen.
Som planerat har vi gått igenom olycks- och krisplanen idag. Efter gårdagens händelse fick jag också anledning att gå igenom och revidera vår hot- och våldsplan. Den fick sig en rejäl uppryckning och förkortades en del. Det känns jättebra!
Dagen avslutades för övrigt på ett väldigt trevligt sätt då Kulturskolan tilldelades diplom för att vi varit delaktiga i den framgångrika insamlingen till Världens barn 2009. Katrine och Tove, violinister från Kulturskolan, spelade tre härliga låtar, så det var en stolt och glad kulturskolerektor som i mörka kvällern styrde kosan hemåt. Lite trevligheter skadar inte efter den något intensiva starten av vårterminen!
måndag 11 januari 2010
Polisjakt och krisplan
Berusad man på skolans parkering. Han har kört i diket, smitit från olyckan och försöker stjäla en bil på skolans parkering för att ta sig därifrån. Jag ringer polisen. Personalen agerar föredömligt och tar in alla fritidshemsbarn som är ute och låser därefter alla ytterdörrar. Jag möter upp räddningstjänst, ser till att den berusade mannen inte tar sig in i skolan och möter sedan upp polisen som med handen på hölstret närmar sig. Nu i efterhand förstår jag varför; det signalement jag lämnat på mannen stämmer även på mig...
Det blev dramatik på jobbet idag, en händelse som vi aldrig kunnat föreställa oss. Som väl är tog han sig aldrig in i skolan utan kunde gripas i samhället. Det tog dock flera timmar innan personal och alla elever sansat sig och förstått att faran var över. Fantasin skenar hos många barn och det blev en grannlaga uppgift för oss vuxna att prata tills fantasierna fått rimliga proportioner.
Som av en händelse hade jag gått igenom olycks- och krisplanen med skolsköterskan tidigare idag; vi ska gå igenom den med personalen i morgon. När en kris eller olycka inträffar är det inte alltid lätt att agera på korrekt sätt. Men jag är övertygad om att vi blir bättre rustade av att diskutera det svåra och jobbiga utifallatt det skulle inträffa. Dagens händelse kunde vi aldrig tro att den skulle ske. Tur att jag har så skickliga medarbetare som hanterade den oförutsedda situationen så otroligt bra!!!
Det blev dramatik på jobbet idag, en händelse som vi aldrig kunnat föreställa oss. Som väl är tog han sig aldrig in i skolan utan kunde gripas i samhället. Det tog dock flera timmar innan personal och alla elever sansat sig och förstått att faran var över. Fantasin skenar hos många barn och det blev en grannlaga uppgift för oss vuxna att prata tills fantasierna fått rimliga proportioner.
Som av en händelse hade jag gått igenom olycks- och krisplanen med skolsköterskan tidigare idag; vi ska gå igenom den med personalen i morgon. När en kris eller olycka inträffar är det inte alltid lätt att agera på korrekt sätt. Men jag är övertygad om att vi blir bättre rustade av att diskutera det svåra och jobbiga utifallatt det skulle inträffa. Dagens händelse kunde vi aldrig tro att den skulle ske. Tur att jag har så skickliga medarbetare som hanterade den oförutsedda situationen så otroligt bra!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)