Jag och min värdegrund

Härom dagen blev jag så oerhört upprörd i en diskussion med några rektorskollegor. Redan under samtalet, men framför allt efteråt, frågade jag mig själv vad det egentligen var som triggade denna upprördhet. Sakfrågan som sådan behöver jag inte lägga mig i eftersom den inte berör mig i mitt nuvarande arbete. Men hur uppgiften ska lösas får i slutänden konsekvenser för min verksamhet, även om jag kan anpassa mig till det. Jag förstod alltså att det handlade om något helt annat än denna schemafråga, och ganska så snart fick jag klart för mig vad.

Som så många gånger när jag bloggar är det svårt att gå in på detaljer, men diskussionen handlade om hur vi skolledare ska samarbeta med varandra i ett kommunövergripande perspektiv. Eller inte.

För mig är det självklart att vi samarbetar och försöker finna gemensamma lösningar på klurigheter. När jag, som nu, dessutom är rektor för en liten enhet är jag tvingad att samarbeta med andra för att få verksamheten att fungera. När då några kollegor ger uttryck för att vilja köra "sitt eget race" gick jag igång på alla cylindrar.

För mig handlade det alltså om att min värdegrund krockade med hur andra tänker och agerar. Nu vet jag det och i framtida samtal har jag denna insikt med mig och behöver inte gå igång på det sätt jag gjorde härom dagen. I stället kan jag klargöra hur jag tänker och varför jag tänker som jag gör. För mig är detta en viktig insikt om mig själv och jag känner att jag vuxit som människa efter den något riviga diskussionen. Tänk så fantastiskt!

Nytt år, nya möjligheter

Jag behövde verkligen de här lediga dagarna mellan jul och nyår för att hämta andan, jag känner det nu. Hur roligt och stimulerande jobbet än är så går det inte att köra på i 140 hela tiden. Och när man kört så fort en lång tid tar det en stund innan bromsen tar och det sladdar lite innan farten dämpats...

Nu har vi passerat nyår och det är dags att ta itu med högen av arbetsuppgifter som ligger och väntar så snällt. Eftersom jag snart ska ha semester igen så är det en del som ska klaras av innan dess. Men det är väl bara att hugga i och få det mest nödvändiga avklarat. Jag håller faktiskt på att lära mig att prioritera, men det gör ont att behöva lämna arbetsuppgifter ogjorda eller slarvigt utförda. Det är inte min melodi men måste bli en överlevnadsstrategi.

Hur har det gått med "tredje benet" undrar du kanske? Jo, det har gått riktigt bra! Jag har tvingat mig själv att inte tänka på jobbet, men jag skulle ljuga rejält om jag sa att jag lyckats helt med det. Självklart smyger sig tankarna på en, inte minst under nattliga vakstunder, men jag försöker att värja mig så gott det går. Ju fler dagar jag varit ledig desto bättre har det gått att bara balansera på det andra och tredje benet, alltså familjen och jag själv. Jag ska fortsätta att jobba på att få balans hela tiden. Det får bli min egen stora utmaning under 2009!

Nu är det dags att färdigställa kvalitetsredovisningen för förskolan. Jag är övertygad om att det kommer att bli lika glädjande som när jag skrev skolans redovisning i december. Att verkligen få fokusera på våra mål, utvärdera hur väl vi lyckas nå dem och sedan sätta upp nya utvecklingsmål är ju en fantastisk rektorsuppgift. Och att kunna konstatera att vi har en god verksamhet med fantastiska utvecklingsmöjligheter gjorde mig väldigt väl tillfreds. Vi har ett antal utvecklingspunkter att ta itu med under året och det ska bli mycket roligt att leda verksamheten vidare i utvecklingen.

Kvalitetsredovisningarna får helt enkelt bli avstampet för 2009 års möjligheter!