Härom dagen blev jag så oerhört upprörd i en diskussion med några rektorskollegor. Redan under samtalet, men framför allt efteråt, frågade jag mig själv vad det egentligen var som triggade denna upprördhet. Sakfrågan som sådan behöver jag inte lägga mig i eftersom den inte berör mig i mitt nuvarande arbete. Men hur uppgiften ska lösas får i slutänden konsekvenser för min verksamhet, även om jag kan anpassa mig till det. Jag förstod alltså att det handlade om något helt annat än denna schemafråga, och ganska så snart fick jag klart för mig vad.
Som så många gånger när jag bloggar är det svårt att gå in på detaljer, men diskussionen handlade om hur vi skolledare ska samarbeta med varandra i ett kommunövergripande perspektiv. Eller inte.
För mig är det självklart att vi samarbetar och försöker finna gemensamma lösningar på klurigheter. När jag, som nu, dessutom är rektor för en liten enhet är jag tvingad att samarbeta med andra för att få verksamheten att fungera. När då några kollegor ger uttryck för att vilja köra "sitt eget race" gick jag igång på alla cylindrar.
För mig handlade det alltså om att min värdegrund krockade med hur andra tänker och agerar. Nu vet jag det och i framtida samtal har jag denna insikt med mig och behöver inte gå igång på det sätt jag gjorde härom dagen. I stället kan jag klargöra hur jag tänker och varför jag tänker som jag gör. För mig är detta en viktig insikt om mig själv och jag känner att jag vuxit som människa efter den något riviga diskussionen. Tänk så fantastiskt!
