Torsdagar innebär för det allra mesta Ledningsgrupp med lite olika innehåll. I går startade vi med frukostmöte på Personalavdelningen. Mellan tuggorna och kaffesörplet inmundigades vetskap om rekrytering, ett spännande och ständigt återkommande uppdrag för oss som arbetar i förskola och skola.
Att hitta rätt man eller kvinna till rätt plats är minsann inte alltid det allra enklaste, trots att vi har fina checklistor för arbetet och att många av oss har utvecklat en väl fungerande magkänsla. Ett av problemen är att det ramlar in ansökningar från personer som över huvud taget inte är aktuella för tjänsten. Att vara förskollärare eller lärare kräver en mångårig utbildning och är inget man klarar av med endast livskunskap i ryggsäcken. Jo då, jag känner flera underbara människor som arbetar i våra verksamheter och som gör ett fantastiskt arbete trots att de saknar pedagogisk utbildning. Men för att kunna åstadkomma en pedagogisk diskussion av kvalitet och djup krävs faktiskt att man har utbildning inom området, det viker jag aldrig ifrån! Dessutom har vi lagstadgat krav på oss att endast anställa pedagogiskt utbildad personal.
Så vad dessa piloter, kassörskor, civilekonomer eller spinninginstruktörer tänker om att arbeta i pedagogisk verksamhet undrar jag verkligen. Fast egentligen är det väl Arbetsförmedlingen som borde ha sig en ordentlig björklundsk lektion i vad pedagogiskt arbete innebär och vilka krav det ställs på den som ska anställas inom förskola och skola, så att de inte tvingar kreti och pleti att söka arbeten som de ändå inte kan få.
Efter frukostmötet fortsatte vi arbetet i vår Ledningsgrupp. Det kändes lite som att "när chefen är borta dansar..." Men vi få som var kvar förde jättebra diskussioner, bl a om dokumentation av elevernas kunskapsutveckling, och jag fick dessutom hjälp med att sortera tankarna inför redovisningen av SCB-statistiken.
Någon lunch hann jag aldrig få i mig för sedan var det dags för ytterligare ett spännande medarbetarsamtal. Tänk så mycket tankar det finns inne i en människa, som aldrig kommer fram i det dagliga arbetet men som får vingar i ett samtal på tu man hand. För mig som chef är detta ett helt fantastiskt tillfälle att lyssna in medarbetarna och formera mina egna utvecklingstankar. Den som födde tanken om medarbetarsamtal borde få ett riktigt fint pris!
fredag 31 oktober 2008
onsdag 29 oktober 2008
Medarbetarsamtal och SCB-statistik
I dag var det dags för några medarbetarsamtal med personalen på förskolan. Lärarna har komp för PIM idag, så det var lugnt på skolan i övrigt. Om man räknar bort att Fritidshemmet var öppet, att vi har vattenläcka i Skolrestaurangen och att tekniker undersökte varför inbrottslarmet går igång utan anledning... Lugnt kanske var fel ord.
Att ha medarbetarsamtal tycker jag är en fantastisk möjlighet att lära känna mina medarbetare lite ytterligare. När vi pratar i grupp är det inte alltid som alla kommer till tals på ett rättvisande sätt, men i ett samtal på tu man hand är det bara vi som gäller. Det är fint!
Jag har valt att ha (minst) två samtal med mina medarbetare på förskolan för det är så mycket som jag vill prata med dem om. Samtalen ska ha lite olika fokus och det första samtalet handlar om hur gruppen som helhet ska fungera framöver. Vi har lite tankar på att förändra vår organisation och det tåls att stötas och blötas innan vi är i hamn. Det gäller att hitta det ultimata samarbetet, tänker jag, och det är minsann inte det lättaste. Men det är dit vi ska!
Eftermiddagen ägnade jag åt diverse skrivbordsarbete, bl a med att ta fram underlag för SCB-statistik. Att pressa in vår verklighetsanpassade verksamhet i statistiska modeller är minsann inte det enklaste och jag gick inte i land med det. Min skolpersonal är så otroligt flexibel och samverkar över alla gränser och det går inte att precisera i procentsatser i olika kolumner. Kartan och verkligheten...
Att ha medarbetarsamtal tycker jag är en fantastisk möjlighet att lära känna mina medarbetare lite ytterligare. När vi pratar i grupp är det inte alltid som alla kommer till tals på ett rättvisande sätt, men i ett samtal på tu man hand är det bara vi som gäller. Det är fint!
Jag har valt att ha (minst) två samtal med mina medarbetare på förskolan för det är så mycket som jag vill prata med dem om. Samtalen ska ha lite olika fokus och det första samtalet handlar om hur gruppen som helhet ska fungera framöver. Vi har lite tankar på att förändra vår organisation och det tåls att stötas och blötas innan vi är i hamn. Det gäller att hitta det ultimata samarbetet, tänker jag, och det är minsann inte det lättaste. Men det är dit vi ska!
Eftermiddagen ägnade jag åt diverse skrivbordsarbete, bl a med att ta fram underlag för SCB-statistik. Att pressa in vår verklighetsanpassade verksamhet i statistiska modeller är minsann inte det enklaste och jag gick inte i land med det. Min skolpersonal är så otroligt flexibel och samverkar över alla gränser och det går inte att precisera i procentsatser i olika kolumner. Kartan och verkligheten...
söndag 26 oktober 2008
På banan igen!
Efter en skön helg känner jag mig åter på banan och det är verkligen ingen dum känsla! Jag hade tänkt att jobba vidare på kvalitetsredovisningen i helgen men av detta blev intet. I stället har jag ägnat mig åt att ta emot oväntat besök à la Gevalia, färg- och kittborttagning (sista fönstret!!!) och fönsterputsning. Jag känner mig mycket väl till mods nu när jag snart ska krypa till kojs.
Veckan som ligger framför blir lite annorlunda eftersom det är höstlov för skoleleverna. Lärarna och jag ska på fortbildning, vi har APT på förskolan, sedan ska jag på arbetsmiljöutbildning och dessutom genomföra medarbetarsamtal med personalen på förskolan. Å så MÅSTE jag komma till skott med kvalitetsredovisningen så att den äntligen blir klar. Snacka om födslovåndor. Men så brukar det vara. När jag väl kommer till skott med att skriva brukar det flyta på rätt så bra.
Men först ZZZZZZZZZZzzzzzzzzzzz....
Veckan som ligger framför blir lite annorlunda eftersom det är höstlov för skoleleverna. Lärarna och jag ska på fortbildning, vi har APT på förskolan, sedan ska jag på arbetsmiljöutbildning och dessutom genomföra medarbetarsamtal med personalen på förskolan. Å så MÅSTE jag komma till skott med kvalitetsredovisningen så att den äntligen blir klar. Snacka om födslovåndor. Men så brukar det vara. När jag väl kommer till skott med att skriva brukar det flyta på rätt så bra.
Men först ZZZZZZZZZZzzzzzzzzzzz....
lördag 25 oktober 2008
Tankens kraft
Lördag förmiddag - kaffe, smörgåsar och tidning. Dra igång tvätt, registrera räkning och kolla avbetalningsplan för studielånen. Allmän markservice.
Så går tankarna i huvudet, precis som vanligt. Ibland önskar jag att jag kunde stänga av hjärnan och få en stunds tankevila, men det är svårt. Och kanske inte ens önskvärt när jag tänker efter!
Jag tänker på hur oändligt trött jag var i veckan, så där trött så att jag nästan inte orkade träffa andra människor. I det läget blir heller inte tankarna så rediga, vilket suger musten ur en ännu mer. Ond cirkel har startat.
På torsdagens ledningsgrupp insåg mina kloka kollegor att jag var ute på gungfly och vi avsatte en stund för stöttning av mig. Många tankar och förslag kring hur jag skulle få styrfart igen kom på bordet. Tack!
Ur den stundens diskussion kunde jag själv reda i mina tankar och skapa struktur på mitt tänkande. På tåget till Uppsala igår satt jag sedan och ritade och skrev så att jag riktigt konkret kunde se mina tankar. För mig är skrivandet och ritandet nödvändigt för att jag ska få tankarnas struktur klar för mig.
Mitt "case" i handledningen igår blev alltså att redogöra för mina tankar och få synpunkter på hur jag skulle agera framåt. Ännu fler kloka tankar kom fram, vilket gav mig en otrolig styrka i mitt tänkande. Kaostankarna fick form och blev ordsatta, och jag känner att jag åter står med båda fötterna på stabil mark.
Jag känner mig fortfarande trött - man blir trött av att arbeta hårt och av att inte sova ordentligt på nätterna. Men nu när tankarna inte mal sönder min hjärna längre kan jag förmodligen sova bättre och jag kan ägna min energi åt att strukturera mitt arbete så att det inte behöver ta både dag- och kvällstid.
Slutklämmen på den här tanken är att tanken styr rätt mycket i mitt liv. Jag tror att kaostankarna är nödvändiga för att det ska hända något nytt i huvudet, men när de fullständigt tar överhanden måste man få hjälp att ta sig ur den cirkeln. Vilken tur att jag känner mig stark nog att be om hjälp och att jag har kloka människor omkring mig som är villiga att stötta när det behövs. Förhoppningsvis kan också jag bli klokare och bli till hjälp när någon annan behöver det. Hoppas jag!
Så går tankarna i huvudet, precis som vanligt. Ibland önskar jag att jag kunde stänga av hjärnan och få en stunds tankevila, men det är svårt. Och kanske inte ens önskvärt när jag tänker efter!
Jag tänker på hur oändligt trött jag var i veckan, så där trött så att jag nästan inte orkade träffa andra människor. I det läget blir heller inte tankarna så rediga, vilket suger musten ur en ännu mer. Ond cirkel har startat.
På torsdagens ledningsgrupp insåg mina kloka kollegor att jag var ute på gungfly och vi avsatte en stund för stöttning av mig. Många tankar och förslag kring hur jag skulle få styrfart igen kom på bordet. Tack!
Ur den stundens diskussion kunde jag själv reda i mina tankar och skapa struktur på mitt tänkande. På tåget till Uppsala igår satt jag sedan och ritade och skrev så att jag riktigt konkret kunde se mina tankar. För mig är skrivandet och ritandet nödvändigt för att jag ska få tankarnas struktur klar för mig.
Mitt "case" i handledningen igår blev alltså att redogöra för mina tankar och få synpunkter på hur jag skulle agera framåt. Ännu fler kloka tankar kom fram, vilket gav mig en otrolig styrka i mitt tänkande. Kaostankarna fick form och blev ordsatta, och jag känner att jag åter står med båda fötterna på stabil mark.
Jag känner mig fortfarande trött - man blir trött av att arbeta hårt och av att inte sova ordentligt på nätterna. Men nu när tankarna inte mal sönder min hjärna längre kan jag förmodligen sova bättre och jag kan ägna min energi åt att strukturera mitt arbete så att det inte behöver ta både dag- och kvällstid.
Slutklämmen på den här tanken är att tanken styr rätt mycket i mitt liv. Jag tror att kaostankarna är nödvändiga för att det ska hända något nytt i huvudet, men när de fullständigt tar överhanden måste man få hjälp att ta sig ur den cirkeln. Vilken tur att jag känner mig stark nog att be om hjälp och att jag har kloka människor omkring mig som är villiga att stötta när det behövs. Förhoppningsvis kan också jag bli klokare och bli till hjälp när någon annan behöver det. Hoppas jag!
fredag 24 oktober 2008
Handledning & Rektorsutbildning
I dag var det åter dags att bege sig till Uppsala för handledning som en del inom Rektorsutbildningen. Jag är så otroligt tacksam över att jag får denna utbildning. Särskilt tacksam blir jag över att jag övertalade min chef att få gå den "gamla" utbildningen eftersom den innehåller just handledning. Dessutom har det blivit trassel med den kommande utbildningen och just nu tas ingen in på utbildning alls. Jag hör till den sista kullen som togs in, tur!!!
Det har varit tufft den senaste tiden, både på jobbet och privat. Det tär på krafterna och jag har varit gråtfärdigt trött vid flera tillfällen den senaste veckan. När klockan ringde i morse kändes det som en omöjlighet att ta sig upp. Trött, trött, trött... Men man har ju en liten plikttrogen snubbe inom sig och benen hittar ner till kaffekokaren och badrummet av sig själva. Upp kom jag och när jag väl kom på benen rullade det på rätt så bra med frukost och promenad till tåget. Det är skönt att åka tåg - helt enkelt en perfekt tanke- och arbetsplats!
Efter att ha ägnat dagen åt handledning i vår basgrupp känner jag mig så oerhört stärkt i mitt uppdrag, vilken helt otroligt bra utbildning detta är! Vi delger varandra problem och svårigheter som vi har i vårt arbete och så får vi spegla våra tankar mot varandras. Det är fantastiskt att få nya aspekter på sitt eget tänkande, att någon lyssnar och bryr sig om just mitt tänkande. Egentligen har man ju alla svar inom sig själv, men handledning är "förlossningshjälpen". I kväll känner jag mig ovanligt nyförlöst:)
Det är fredag kväll, jag har degat framför TV:n med Go kväll, nyheter och Dobidoo och livet känns rätt okej, faktiskt. Nu väntar vilsam helg. Jag känner mig ovanligt väl värd den!
Det har varit tufft den senaste tiden, både på jobbet och privat. Det tär på krafterna och jag har varit gråtfärdigt trött vid flera tillfällen den senaste veckan. När klockan ringde i morse kändes det som en omöjlighet att ta sig upp. Trött, trött, trött... Men man har ju en liten plikttrogen snubbe inom sig och benen hittar ner till kaffekokaren och badrummet av sig själva. Upp kom jag och när jag väl kom på benen rullade det på rätt så bra med frukost och promenad till tåget. Det är skönt att åka tåg - helt enkelt en perfekt tanke- och arbetsplats!
Efter att ha ägnat dagen åt handledning i vår basgrupp känner jag mig så oerhört stärkt i mitt uppdrag, vilken helt otroligt bra utbildning detta är! Vi delger varandra problem och svårigheter som vi har i vårt arbete och så får vi spegla våra tankar mot varandras. Det är fantastiskt att få nya aspekter på sitt eget tänkande, att någon lyssnar och bryr sig om just mitt tänkande. Egentligen har man ju alla svar inom sig själv, men handledning är "förlossningshjälpen". I kväll känner jag mig ovanligt nyförlöst:)
Det är fredag kväll, jag har degat framför TV:n med Go kväll, nyheter och Dobidoo och livet känns rätt okej, faktiskt. Nu väntar vilsam helg. Jag känner mig ovanligt väl värd den!
fredag 17 oktober 2008
Mette och tandläkaren
Det känns ungefär lika upphetsande som att gå till tandläkaren när man ska på ekonomiuppföljning med Mette. Inte för att Mette är det minsta otäck utan för att jag vill sköta mig så gott det går inom de ramar jag fått. Tanken gnager på vägen till "tandläkaren" Mette: "Hoppas att jag har skött mig så att jag inte har några hål den här gången. Det gör så ont att laga hålen...".
Mette bjöd på god ingefärschoklad och lotsade mig med stort tålamod igenom de olika posterna. Jag är nybörjare i ekonomi-systemet och kan ännu inte skilja på de minustecken som verkligen betyder minus och de som inte gör det. Att ekonomi skulle vara logisk har jag ännu inte lyckats förstå, men jag lär mig vartefter jag håller på.
Efter några väl valda kontrollfrågor till Mette kunde jag i alla fall pusta ut och konstatera att det just nu går ihop sig. Inga hål den här gången, men för den skull finns inte utrymme för slarv med tandborstningen. Lite tandtråd skadar nog inte heller. Framför allt inte efter att ha njutit av Mettes underbart goda choklad:)
Mette bjöd på god ingefärschoklad och lotsade mig med stort tålamod igenom de olika posterna. Jag är nybörjare i ekonomi-systemet och kan ännu inte skilja på de minustecken som verkligen betyder minus och de som inte gör det. Att ekonomi skulle vara logisk har jag ännu inte lyckats förstå, men jag lär mig vartefter jag håller på.
Efter några väl valda kontrollfrågor till Mette kunde jag i alla fall pusta ut och konstatera att det just nu går ihop sig. Inga hål den här gången, men för den skull finns inte utrymme för slarv med tandborstningen. Lite tandtråd skadar nog inte heller. Framför allt inte efter att ha njutit av Mettes underbart goda choklad:)
torsdag 16 oktober 2008
Long time no see
Det har gått flera veckor sedan jag skrev i bloggen senast. Jag har helt enkelt inte hunnit! Livet rusar på som en vårrusig hingst och jag hänger och slänger i tyglarna bakom. Efter att ha saknat markkontakt i flera veckor håller jag nu på att sätta klackarna i backen och bromsa in hela ekipaget. Som om jag skulle kunna stoppa tidens framfart!!!
Nej, det kan jag förstås inte, men jag kan styra mina handlingar och tankar. Jag börjar inse att det är en omöjlighet att hinna med allt man vill och ska göra. I alla fall om man vill göra allt väldigt bra, vilket jag brukar vilja. Dags att ta arbetet lite mer med en klackspark, kanske? Svårt, men förmodligen nödvändigt.
Jag har varit på Laxne förskola och skola i 2 1/2 månad nu och jag börjar känna mig i alla fall lite hemtam, även om det är mycket som jag fortfarande inte förstår eller kan. Nu är det hög tid att skriva årets kvalitetsredovisning för skolan och det kommer att bli ett riktigt bra avstamp för mig och det fortsatta utvecklingsarbetet, känner jag. Insamlandet av data har jag påbörjat så framöver blir det att formulera och skriva redovisningen. Och givetvis tillfällen att diskutera med mina medarbetare!
Nu är det dock dags att stänga ner tankeverksamheten för idag och så småningom inta sängläge. I morgon väntar förberedelse av studiedag tillsammans med min kollega Barbro, diverse småpyssel och så ekonomisk uppföljning med vår ekonom Mette. Hon har lovat att bjuda på mörk choklad i morgon. Jag tänker inte dra några förhastade slutsatser av det just nu;)
Nej, det kan jag förstås inte, men jag kan styra mina handlingar och tankar. Jag börjar inse att det är en omöjlighet att hinna med allt man vill och ska göra. I alla fall om man vill göra allt väldigt bra, vilket jag brukar vilja. Dags att ta arbetet lite mer med en klackspark, kanske? Svårt, men förmodligen nödvändigt.
Jag har varit på Laxne förskola och skola i 2 1/2 månad nu och jag börjar känna mig i alla fall lite hemtam, även om det är mycket som jag fortfarande inte förstår eller kan. Nu är det hög tid att skriva årets kvalitetsredovisning för skolan och det kommer att bli ett riktigt bra avstamp för mig och det fortsatta utvecklingsarbetet, känner jag. Insamlandet av data har jag påbörjat så framöver blir det att formulera och skriva redovisningen. Och givetvis tillfällen att diskutera med mina medarbetare!
Nu är det dock dags att stänga ner tankeverksamheten för idag och så småningom inta sängläge. I morgon väntar förberedelse av studiedag tillsammans med min kollega Barbro, diverse småpyssel och så ekonomisk uppföljning med vår ekonom Mette. Hon har lovat att bjuda på mörk choklad i morgon. Jag tänker inte dra några förhastade slutsatser av det just nu;)
onsdag 15 oktober 2008
Månadsbrev oktober 2008
”Rektor raggar elever på helgerna” skulle kunna vara en riktigt smaskig tidningsrubrik, men det är faktiskt precis vad jag ägnar mig åt emellanåt. Vi behöver fler elever till vår fina förskola och skola, och då måste man vara lite kreativ. För ett par veckor sedan skedde den första visningen på Spårbacken och jag var där tillsammans med mäklaren i hopp om att ”ragga” fler elever till oss. Vi får se om den insatsen, i kombination med mer information på byggplatsen, bär frukt så småningom.
Rekryteringen av lärare till F-1 och Fritidshemmet är klar och i slutet av november kommer Niclas Herrloff att börja arbeta tillsammans med oss. Han har en spännande bakgrund med sig och får presentera sig närmare i ett kommande månadsbrev.
När det gäller Fritidshemmet vill jag verkligen mana till er föräldrar att hålla de schematider ni lämnat in. Inte sällan händer det att barn stannar kvar på Fritidshemmet efter schematid i väntan på att gå hem till kompisar för att leka. Det betyder att personalen har 4-5 fler barn att ta hand om än vad vi planerat för, vilket får konsekvenser för kvalitén. Självklart löser vi akut uppkomna situationer då barnen måste stanna kvar, men för verksamhetens skull måste vi be er att hålla schematiderna i övrigt.
I minnesanteckningarna från förra Skolrådet fanns en vädjan från Föräldraföreningen om fler medlemmar. Jag har bett ordförande Katarina Ferbeek att skriva en utförligare information om föreningen, vilken bifogas detta månadsbrev (finns på hemsidan). Läs och begrunda!
Jag har redigerat vår hemsida lite efter önskemål från er föräldrar. Det finns några nya sidor och lite bilder. Jag har också lagt ut våra telefonnummer på förstasidan och påminner om att det går ypperligt att sjukanmäla på telefonsvararen 24 61 30 dygnet runt. Via hemsidan kan du också sjukanmäla barn och kontakta lärarna via mail.
Varma hösthälsningar
Marie-Louise Svensson Rektor
Rekryteringen av lärare till F-1 och Fritidshemmet är klar och i slutet av november kommer Niclas Herrloff att börja arbeta tillsammans med oss. Han har en spännande bakgrund med sig och får presentera sig närmare i ett kommande månadsbrev.
När det gäller Fritidshemmet vill jag verkligen mana till er föräldrar att hålla de schematider ni lämnat in. Inte sällan händer det att barn stannar kvar på Fritidshemmet efter schematid i väntan på att gå hem till kompisar för att leka. Det betyder att personalen har 4-5 fler barn att ta hand om än vad vi planerat för, vilket får konsekvenser för kvalitén. Självklart löser vi akut uppkomna situationer då barnen måste stanna kvar, men för verksamhetens skull måste vi be er att hålla schematiderna i övrigt.
I minnesanteckningarna från förra Skolrådet fanns en vädjan från Föräldraföreningen om fler medlemmar. Jag har bett ordförande Katarina Ferbeek att skriva en utförligare information om föreningen, vilken bifogas detta månadsbrev (finns på hemsidan). Läs och begrunda!
Jag har redigerat vår hemsida lite efter önskemål från er föräldrar. Det finns några nya sidor och lite bilder. Jag har också lagt ut våra telefonnummer på förstasidan och påminner om att det går ypperligt att sjukanmäla på telefonsvararen 24 61 30 dygnet runt. Via hemsidan kan du också sjukanmäla barn och kontakta lärarna via mail.
Varma hösthälsningar
Marie-Louise Svensson Rektor
torsdag 2 oktober 2008
FöräldraMÖTE på Gläntan
Just nu känns det som att jag arbetar dygnet runt och att det finns allt för mycket som ska göras och som jag vill göra. Efter en lång arbetsdag i går var det dags för föräldramöte på min förskola, Gläntan. Jag var dödstrött och ville egentligen bara åka hem och lägga mig. Men bestyckad med en gigantiskt stor dos överjag gick jag till föräldramötet.
Tänk att en tröttmanglad rektorskropp på några ögonblick kan förbytas till pigg och glad Marie-Louise! Orsak: duktiga medarbetare och intresserade föräldrar. Nina, Ylva, Maria och Maria presenterade verksamheten på ett proffsigt sätt och hade verkligen jobbat till det med en Smart Board-presentation. Jag presenterade mig och "mina ledstjärnor", som jag ska återkomma till i en blogg längre fram, och sedan blev det mingelfika i våra fina lokaler.
Det var egentligen då som MÖTET började, på riktigt. Över en kopp kaffe kunde vi diskutera våra fantastiska möjligheter till utevistelse, hur föräldrarna bättre kan nyttjas som resurs, barnens ovana att vistas i staden och varför man måste ha slöjd i skolan. Angelägna frågor som skapar nya tankar i mitt rektorshuvud.
Jag känner att det är lätt hänt att jag skapar min egen verklighet kring förskola och skola, och att jag ibland glömmer att även barn och föräldrar är aktörer på den arenan. Barnen finns runt omkring mig på dagarna, men föräldrarna möter jag inte så ofta. Desto viktigare blir de här MÖTENA då jag verkligen kan få ta del av föräldrarnas kloka tankar och synpunkter på det vi pysslar med tillsammans med deras barn.
Min trötta skalle fick sig rejält med syresättning på gårdagens föräldraMÖTE och flera utvecklingstankar har börjat gro inne i mig. Tänk så fantastiskt det är att skapa förskola och skola tillsammans!
Tänk att en tröttmanglad rektorskropp på några ögonblick kan förbytas till pigg och glad Marie-Louise! Orsak: duktiga medarbetare och intresserade föräldrar. Nina, Ylva, Maria och Maria presenterade verksamheten på ett proffsigt sätt och hade verkligen jobbat till det med en Smart Board-presentation. Jag presenterade mig och "mina ledstjärnor", som jag ska återkomma till i en blogg längre fram, och sedan blev det mingelfika i våra fina lokaler.
Det var egentligen då som MÖTET började, på riktigt. Över en kopp kaffe kunde vi diskutera våra fantastiska möjligheter till utevistelse, hur föräldrarna bättre kan nyttjas som resurs, barnens ovana att vistas i staden och varför man måste ha slöjd i skolan. Angelägna frågor som skapar nya tankar i mitt rektorshuvud.
Jag känner att det är lätt hänt att jag skapar min egen verklighet kring förskola och skola, och att jag ibland glömmer att även barn och föräldrar är aktörer på den arenan. Barnen finns runt omkring mig på dagarna, men föräldrarna möter jag inte så ofta. Desto viktigare blir de här MÖTENA då jag verkligen kan få ta del av föräldrarnas kloka tankar och synpunkter på det vi pysslar med tillsammans med deras barn.
Min trötta skalle fick sig rejält med syresättning på gårdagens föräldraMÖTE och flera utvecklingstankar har börjat gro inne i mig. Tänk så fantastiskt det är att skapa förskola och skola tillsammans!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)