Det är fredag eftermiddag och jag sitter och slösurfar, så där lagom trött som man kan vara en fredag eftermiddag. Oj, min blogg... Den har inte jag ägnat en tanke på flera veckor, inser jag efter en stund.
Nåväl, livet går inte under för att jag inte bloggar. Jag gör ju det mest för min egen skull och uppenbarligen har jag inte haft något större behov av att välta runt mina tankar de senaste veckorna. Eller så har tiden helt enkelt inte funnits.
Faktum är att jag var tvungen att trycka på stopp-knappen i förra veckan. När stressen blir så stor att kroppen säger ifrån måste man ha sinnesnärvaro nog att stanna upp. Lättare sagt än gjort! I vilket fall så lyckades jag göra det. Jag var hemma från jobbet några dagar och försökte varva ner och kliva ur ekorrhjulet. Lite bra gick det nog i alla fall.
Denna vecka har jag jobbat på som vanligt igen, men nu med lite mindre hjärtrusning. Det känns jättebra. Plötsligt går det att reda i tankarna igen och plötsligt går det att prioritera och organisera den annars så kaotiska verkligheten. Jag börjar sakta inse att jag inte kan göra allt och dessutom perfekt. Lagom är nog ett ord som jag behöver träna på...
fredag 28 november 2008
söndag 9 november 2008
Plitande på kvalitetsredovisningen
Vad är egentligen kvalitet? Hur ska jag kunna fånga Laxne skolas kvalitet i ett skriftligt dokument? Dessa frågor har varit högst påtagliga under dagen eftersom jag ägnat många timmar åt att plita på årets kvalitetsredovisning. Det är mycket som ska redovisas och det är mycket som jag ännu inte lyckats skaffa mig kunskap om hur det fungerar i verksamheten. Jag tröstar mig med att det kommer att kännas betydligt bättre nästa år!
Själva dokumentet som sådant är inte det viktigaste för mig. För mig är det diskussionerna kring dokumentet som väger tyngst och som blir språngbrädan mot något bättre, mot ökad kvalitet. Jag kan redovisa fakta, vad vi gjort och vad vi tänker göra för att öka kvaliten, men det är inte det som är själva kvaliten.
Kvalitet skapas i görandet och tänkandet i verksamheten, i samarbete med elever och föräldrar. Det är när vi kan tydliggöra vilka mål vi har, och elever och föräldrar upplever och förstår att vi är på väg mot eller faktiskt uppnått dessa mål som vi har kvalitet. Att arbeta med kvalitetsredovisning är alltså att redovisa diagnos- och provresultat samt mäta elevers och föräldrars upplevelse. Sedan får vi, utifrån de fakta och svar vi fått, bedöma hur väl vi lyckats. En inte helt enkel men nog så spännande process som fortsätter i veckan!
Själva dokumentet som sådant är inte det viktigaste för mig. För mig är det diskussionerna kring dokumentet som väger tyngst och som blir språngbrädan mot något bättre, mot ökad kvalitet. Jag kan redovisa fakta, vad vi gjort och vad vi tänker göra för att öka kvaliten, men det är inte det som är själva kvaliten.
Kvalitet skapas i görandet och tänkandet i verksamheten, i samarbete med elever och föräldrar. Det är när vi kan tydliggöra vilka mål vi har, och elever och föräldrar upplever och förstår att vi är på väg mot eller faktiskt uppnått dessa mål som vi har kvalitet. Att arbeta med kvalitetsredovisning är alltså att redovisa diagnos- och provresultat samt mäta elevers och föräldrars upplevelse. Sedan får vi, utifrån de fakta och svar vi fått, bedöma hur väl vi lyckats. En inte helt enkel men nog så spännande process som fortsätter i veckan!
onsdag 5 november 2008
"Förändring som tillstånd"
Ännu en intensiv rektorsutbildningsdag är över och hjärnan kokar av intryck, tankar och lärande. Med risk för att bli tjatig skriver jag det igen: Rektorsutbildningen är den bästa utbildning jag gått och jag har svårt att tro att någon kommande utbildning kan slå det jag är med om just nu.
För mig passar upplägget perfekt. Föreläsningar varvas med praktiska övningar, litteraturläsning, reflektioner enskilt och i grupp samt trivsam samvaro. Lärandet blir stundom övermäktigt och ibland är det svårt att bena i sina egna tankar efter en intensiv dag. Men tankarna brukar lägga sig tillrätta efter några dagar och leda till ett ännu djupare lärande.
På förmiddagen fick vi lyssna till och reflektera tillsammans med den mest originella föreläsare jag hittills stött på, Bo Ahrenfeldt. Kunnighet, stringens och humor förgylldes av fysisk visualitet - man måste höra och se honom för att förstå!
Temat på föreläsningen var "Förändring som tillstånd" och blev ett lodande i varför vi alla har så innerligt svårt för förändringar av andra ordningen, dvs förändringar som innebär ett nytt tänkande. Vi fick målande beskrivningar av hur stenåldersmänniskoagerande finns lagrat i våra kroppsminnen och spelar spratt med oss idag och hur hjärnan lever sitt eget liv om vi inte via mental träning tar kommandot över en del av dess handlande. Låter det tungt? Det var det inte!
Tvärtom föddes en oändlig mängd med tankar i mitt huvud som jag tänker låta mala på ett tag tills jag tycker att de rätat ut sig till lärdom. Just nu är de dock endast ett sammelsurium av tankefragment som behöver få tid att hitta någon annan tanke att kroka i.
Eftermiddagen ägnades åt uppföljning av kulturstudien vi gjorde tidigare i höst och sedan var det dags för smarrig buffé. Som avslutning på dagen ledde en av basgrupperna oss i kreativt skapande. Den som tänker att rektorer är ena trista typer borde ha varit med. Jag vågar inte avslöja några detaljer, men jag lovar att jag aldrig har skrattat så i hela mitt liv som jag gjorde i kväll.
Tack, Kerstin, för ditt underbara sätt och dina kolugna kommentarer. Jag kommer att tänka på dig varje gång jag tar fram en tejprulle under resten av mitt liv:) :) :)
För mig passar upplägget perfekt. Föreläsningar varvas med praktiska övningar, litteraturläsning, reflektioner enskilt och i grupp samt trivsam samvaro. Lärandet blir stundom övermäktigt och ibland är det svårt att bena i sina egna tankar efter en intensiv dag. Men tankarna brukar lägga sig tillrätta efter några dagar och leda till ett ännu djupare lärande.
På förmiddagen fick vi lyssna till och reflektera tillsammans med den mest originella föreläsare jag hittills stött på, Bo Ahrenfeldt. Kunnighet, stringens och humor förgylldes av fysisk visualitet - man måste höra och se honom för att förstå!
Temat på föreläsningen var "Förändring som tillstånd" och blev ett lodande i varför vi alla har så innerligt svårt för förändringar av andra ordningen, dvs förändringar som innebär ett nytt tänkande. Vi fick målande beskrivningar av hur stenåldersmänniskoagerande finns lagrat i våra kroppsminnen och spelar spratt med oss idag och hur hjärnan lever sitt eget liv om vi inte via mental träning tar kommandot över en del av dess handlande. Låter det tungt? Det var det inte!
Tvärtom föddes en oändlig mängd med tankar i mitt huvud som jag tänker låta mala på ett tag tills jag tycker att de rätat ut sig till lärdom. Just nu är de dock endast ett sammelsurium av tankefragment som behöver få tid att hitta någon annan tanke att kroka i.
Eftermiddagen ägnades åt uppföljning av kulturstudien vi gjorde tidigare i höst och sedan var det dags för smarrig buffé. Som avslutning på dagen ledde en av basgrupperna oss i kreativt skapande. Den som tänker att rektorer är ena trista typer borde ha varit med. Jag vågar inte avslöja några detaljer, men jag lovar att jag aldrig har skrattat så i hela mitt liv som jag gjorde i kväll.
Tack, Kerstin, för ditt underbara sätt och dina kolugna kommentarer. Jag kommer att tänka på dig varje gång jag tar fram en tejprulle under resten av mitt liv:) :) :)
tisdag 4 november 2008
SPA, arbete, intervju och trevlig middag
Somliga arbetsdagar känns väldigt lyxiga - och är det också! Denna tisdag började med att jag glömde mobilen hemma och fick åka tillbaka och hämta den, innan jag hoppade in en snabbis på jobbet. Diverse telefonsamtal och SMS i bilen (min sambo körde!) avklarades med glans. I Gnesta hämtade jag min hyrbil och sedan styrde jag kosan mot Färna herrgård. Där väntar Rektorsutbildning och "kursvecka".
Under resan formades tankarna kring mod som jag bloggade om tidigare idag. Att köra bil är ett ypperligt tillfälle för tankar att få tumla runt och formas. Jag blir rätt störd av att flera timmar i veckan går åt till att köra från Laxne till Gnesta för olika möten, men samtidigt ger det just tillfälle för eftertanke och tankestruktur. Inget ont som inte har något gott med sig, alltså.
Jag hade bokat in en SPA-behandling på eftermiddagen och det kan jag verkligen kalla lyx! Att sitta där i den lugna miljön, helt ensam och bara andas - det är inte ofta jag ger mig den möjligheten. Efter jacuzzibad, ansiktsmask och ryggmassage kände jag mig verkligen pigg och kastade mig över diverse arbetsuppgifter. Tänk vilken fantastisk möjlighet internet ger! Jag sitter i Västmanland och sköter mitt arbete alldeles utmärkt, tack vare VPN-teknik och trådlöst nätverk. Otroligt!
Innan det var dags för middag hann jag bli intervjuad av en journalist kring mitt bloggande. Jag är rätt unik i Sverige med att vara bloggande rektor och jag tror mig vara rätt så ensam om mitt sätt att blogga. Jag märker att det blivit allt mindre av information i bloggen, vilket var tanken från början, och allt mer av tankevurpor och funderingar kring mitt eget ledarskap. Det är andra gången jag blivit intervjuad kring detta och det är lika pirrigt varje gång. Man vet ju aldrig vad en journalist har bakom örat;)
Middagen är svald och många skratt har klingat under kvällen, det är alltid lika roligt att träffa rektorskollegor kring en måltid och för gemensam utbildning. För mig är dessa utbildningstillfällen verkligen lyx av stora mått och jag suger till mig allt vad kunskap och lärande heter. I morgon bitti väntar föreläsning och hårt arbete så nu tänker jag krypa ner mellan svala lakan och vila den stackars skallen en stund.
God natt!
Under resan formades tankarna kring mod som jag bloggade om tidigare idag. Att köra bil är ett ypperligt tillfälle för tankar att få tumla runt och formas. Jag blir rätt störd av att flera timmar i veckan går åt till att köra från Laxne till Gnesta för olika möten, men samtidigt ger det just tillfälle för eftertanke och tankestruktur. Inget ont som inte har något gott med sig, alltså.
Jag hade bokat in en SPA-behandling på eftermiddagen och det kan jag verkligen kalla lyx! Att sitta där i den lugna miljön, helt ensam och bara andas - det är inte ofta jag ger mig den möjligheten. Efter jacuzzibad, ansiktsmask och ryggmassage kände jag mig verkligen pigg och kastade mig över diverse arbetsuppgifter. Tänk vilken fantastisk möjlighet internet ger! Jag sitter i Västmanland och sköter mitt arbete alldeles utmärkt, tack vare VPN-teknik och trådlöst nätverk. Otroligt!
Innan det var dags för middag hann jag bli intervjuad av en journalist kring mitt bloggande. Jag är rätt unik i Sverige med att vara bloggande rektor och jag tror mig vara rätt så ensam om mitt sätt att blogga. Jag märker att det blivit allt mindre av information i bloggen, vilket var tanken från början, och allt mer av tankevurpor och funderingar kring mitt eget ledarskap. Det är andra gången jag blivit intervjuad kring detta och det är lika pirrigt varje gång. Man vet ju aldrig vad en journalist har bakom örat;)
Middagen är svald och många skratt har klingat under kvällen, det är alltid lika roligt att träffa rektorskollegor kring en måltid och för gemensam utbildning. För mig är dessa utbildningstillfällen verkligen lyx av stora mått och jag suger till mig allt vad kunskap och lärande heter. I morgon bitti väntar föreläsning och hårt arbete så nu tänker jag krypa ner mellan svala lakan och vila den stackars skallen en stund.
God natt!
Mod att våga vila i väntan
Inte sällan ställs krav på snabba beslut, trots att beslutsunderlaget i många fall är undermåligt. Resultatet blir antingen ryckighet i verksamheten eller att man, av prestigeskäl, fortsätter att arbeta med utgångspunkt från det illa tagna beslutet. Inget av detta är förstås önskvärt. Ändå sker det allt för ofta.
Nu vill ju inte jag direkt sälla mig till skaran som aldrig kommer till skott, det är inte det jag menar. Däremot vill jag tillhöra dem som vågar och orkar ta tre djupa och eftertänksamma andetag innan avgörande beslut tas i verksamheten. I ett tidevarv då machochefen svingar sin beslutsklubba snabbare än tanken hinner landa kostar detta på. Den som inte är snabb nog riskerar att betraktas som oduglig och feg.
Jag tänker att det är tvärt om; att det är högst modigt att inte kastas med i beslutshetsen. Det är modigt att låta tankar få krypa in och lägga sig till ro i hjärnan innan "ja" eller "nej" kommer över ens läppar.
Mod kräver sin tid, men är den enda framkomliga vägen för att jag som ledare ska kunna vara medskapare i hållbar verksamhet. Mod tar kraft, eftersom man stundom uppfattas som allt annat än just modig. Mod är kraft, eftersom det är i modet man finner sin styrka. Låt oss vara modiga!
Nu vill ju inte jag direkt sälla mig till skaran som aldrig kommer till skott, det är inte det jag menar. Däremot vill jag tillhöra dem som vågar och orkar ta tre djupa och eftertänksamma andetag innan avgörande beslut tas i verksamheten. I ett tidevarv då machochefen svingar sin beslutsklubba snabbare än tanken hinner landa kostar detta på. Den som inte är snabb nog riskerar att betraktas som oduglig och feg.
Jag tänker att det är tvärt om; att det är högst modigt att inte kastas med i beslutshetsen. Det är modigt att låta tankar få krypa in och lägga sig till ro i hjärnan innan "ja" eller "nej" kommer över ens läppar.
Mod kräver sin tid, men är den enda framkomliga vägen för att jag som ledare ska kunna vara medskapare i hållbar verksamhet. Mod tar kraft, eftersom man stundom uppfattas som allt annat än just modig. Mod är kraft, eftersom det är i modet man finner sin styrka. Låt oss vara modiga!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)