Inte sällan ställs krav på snabba beslut, trots att beslutsunderlaget i många fall är undermåligt. Resultatet blir antingen ryckighet i verksamheten eller att man, av prestigeskäl, fortsätter att arbeta med utgångspunkt från det illa tagna beslutet. Inget av detta är förstås önskvärt. Ändå sker det allt för ofta.
Nu vill ju inte jag direkt sälla mig till skaran som aldrig kommer till skott, det är inte det jag menar. Däremot vill jag tillhöra dem som vågar och orkar ta tre djupa och eftertänksamma andetag innan avgörande beslut tas i verksamheten. I ett tidevarv då machochefen svingar sin beslutsklubba snabbare än tanken hinner landa kostar detta på. Den som inte är snabb nog riskerar att betraktas som oduglig och feg.
Jag tänker att det är tvärt om; att det är högst modigt att inte kastas med i beslutshetsen. Det är modigt att låta tankar få krypa in och lägga sig till ro i hjärnan innan "ja" eller "nej" kommer över ens läppar.
Mod kräver sin tid, men är den enda framkomliga vägen för att jag som ledare ska kunna vara medskapare i hållbar verksamhet. Mod tar kraft, eftersom man stundom uppfattas som allt annat än just modig. Mod är kraft, eftersom det är i modet man finner sin styrka. Låt oss vara modiga!
