Frukost på logtrappen; en dag kan knappast börja bättre! Med smörgåsar och kaffe i högsta hugg parkerade jag mig i plommonträdsskuggan och bara njöööööt. Och tänkte. Det är också njutbart, i alla fall när jag får tänka tankarna klart, vända och vrida på dem.
Jag konstaterade att året som gått varit ganska så arbetssamt, inte minst slutknorren då vi började processen med omorganisationen för grundskolorna. Alla mina egna och andras tankar, känslor och idéer som passerade genom hjärnan gjorde den till slut oförmögen att tänka klart och redigt. Så känns det nu i alla fall. Och frustrationen över att behöva skicka lärarna på sommarlov utan att ha höstens organisation helt klar gjorde inte saken bättre. Men så var läget och jag försökte göra det bästa av situationen.
Och nu är det semester och sommarlov, och jag tror att alla, precis som jag, känner lätthet i tankarna nu när man inte står "mitt i smeten". Hjärnan kör ju alltid sitt eget race oavsett vad vi gör och jag tror att många tankar och frågor hinner mogna under sommaren. Så är det i alla fall för mig och det känns väldigt, väldigt bra!
tisdag 30 juni 2009
onsdag 24 juni 2009
Facebook och stolthet över "gamla synder"
I det längsta försökte jag hålla mig ifrån Facebook; insåg att det skulle ta en del av min tid att hålla till där. Men när dottern, via Facebook, började ha mer kontakt med mina släktingar än vad jag hade, då gav jag mig in i facebook-världen.
Nu är jag fast. Och det är fantastiskt kul! Jag har hittat en hel drös av "gamla" elever och andra ungdomar som jag mött i olika sammanhang. Nu är de alla vuxna, har fina utbildningar, bra jobb och familj. Plötsligt inser jag att jag inte är 17 längre...
Men jag tänker också att alla de där unga människorna som jag undervisat och ibland våndats över, de har blivit goda samhällsmedborgare och ansvarsfulla människor. Det är inte utan rörelse i hjärtat jag chattar med dem och gläds över deras liv.
Nästa tanke går till mina nuvarande förskolebarn och elever. Jag tycker så mycket om dem allihop! Men jag våndas också emellanåt över att vi inte alltid kan erbjuda den allra, allra mest perfekta och individanpassade utbildningen åt dem. Men så tröstar jag mig med att trots allt så kommer det att gå bra för dem. Vi alla (familj och skola) som finns runt om dem vill dem ju så väl och gör allt vi kan för att det ska bli så bra som möjligt.
Med den föresatsen kan jag nog sitta på Facebook i många år till och pysa av stolthet över vad det blivit av "alla mina barn"!
Nu är jag fast. Och det är fantastiskt kul! Jag har hittat en hel drös av "gamla" elever och andra ungdomar som jag mött i olika sammanhang. Nu är de alla vuxna, har fina utbildningar, bra jobb och familj. Plötsligt inser jag att jag inte är 17 längre...
Men jag tänker också att alla de där unga människorna som jag undervisat och ibland våndats över, de har blivit goda samhällsmedborgare och ansvarsfulla människor. Det är inte utan rörelse i hjärtat jag chattar med dem och gläds över deras liv.
Nästa tanke går till mina nuvarande förskolebarn och elever. Jag tycker så mycket om dem allihop! Men jag våndas också emellanåt över att vi inte alltid kan erbjuda den allra, allra mest perfekta och individanpassade utbildningen åt dem. Men så tröstar jag mig med att trots allt så kommer det att gå bra för dem. Vi alla (familj och skola) som finns runt om dem vill dem ju så väl och gör allt vi kan för att det ska bli så bra som möjligt.
Med den föresatsen kan jag nog sitta på Facebook i många år till och pysa av stolthet över vad det blivit av "alla mina barn"!
tisdag 23 juni 2009
Föräldramöte och semester
Jag brukar inte längta till semester men i år har jag faktiskt gjort det. Inte för att jag inte trivs med mitt arbete, tvärt om. Det är bara de senaste månadernas diskussioner om besparingar som varit tröttande. Det skulle vara skönt att veta hur det ska bli i höst så att vi kan planera vidare, men så är det inte. Beslut kommer först under andra halvan av augusti. Till dess får vi "trampa vatten" och "gilla läget".
Min sista insats innan semestern var att delta i föräldramöte kring besparingarna. Jag tycker att vi har bra diskussioner men jag blir frustrerad över att inte alltid kunna förklara den komplexa verklighet vi lever i. Men jag lär mig också mycket av övriga som är med på träffarna. Det är spännande!
Nu känns det urhärligt att få sovmorgon och lite friutrymme i hjärnan för att tänka nya och kreativa tankar. Semester; här kommer jag!
Min sista insats innan semestern var att delta i föräldramöte kring besparingarna. Jag tycker att vi har bra diskussioner men jag blir frustrerad över att inte alltid kunna förklara den komplexa verklighet vi lever i. Men jag lär mig också mycket av övriga som är med på träffarna. Det är spännande!
Nu känns det urhärligt att få sovmorgon och lite friutrymme i hjärnan för att tänka nya och kreativa tankar. Semester; här kommer jag!
torsdag 18 juni 2009
Avslutningsfest med glada skratt:)
Igår kväll hade vi avslutninsfest för personalen på Gläntan och Laxne skola. Det blev en trevlig kväll, trots att en medarbetare avtackades och trots att vi alla sitter med ovisshet inför hösten. Men vi försökte att lägga det åt sidan och glädja oss åt det fina år som varit.
I takt med att vi mumsade i oss Christinas maffiga midsommartårta delgav vi varandra roliga och/eller minnesvärda händelser från året. Skratten stod som spön i backen! En medarbetare konstaterade att arbetet också bjuder på många leenden och magiska ögonblick mitt i vardagen; det är det ju inte alla arbeten som gör.
Det känns härligt att få gå på midsommarledighet med ett leende på läpparna!
I takt med att vi mumsade i oss Christinas maffiga midsommartårta delgav vi varandra roliga och/eller minnesvärda händelser från året. Skratten stod som spön i backen! En medarbetare konstaterade att arbetet också bjuder på många leenden och magiska ögonblick mitt i vardagen; det är det ju inte alla arbeten som gör.
Det känns härligt att få gå på midsommarledighet med ett leende på läpparna!
tisdag 16 juni 2009
Frustrerat datastrul har förstört dagen
En del av dagen har gått i frustrationens tecken och när jag kom hem från jobbet idag var jag mäkta sur. Tur att inte gubben var hemma;)
Mitt absolut viktigaste arbetsredskap är min dator och jag har tidigare konstaterat att jag är beroende av min lille vän. Han behagade ju krascha för några veckor sedan och sedan dess har jag levt med lånedator. Det går det också, men jag saknar en del program. Går att leva med, men inte hur länge som helst.
Idag, dagen före lönebryt, var det mycket som skulle kontrolleras och rapporteras. Idel strul som löstes genom att logga in och logga ut i en lång serie.
Nästa strul var när jag skulle rapportera resultaten på 5:ornas NP. Det bara gick inte och jag blev mer och mer frustrerad. IT-systemet tillåter inte att jag laddar ner Excelfilen från SCB:s hemsida för att sedan fylla i den och skicka tillbaka. Jag höll på att bli galen!
Grädden på moset var när jag skulle redigera hemsidan. Hur jag än försökte gick det inte att logga in. Då var jag nära att kasta ut datorn genom fönstret. Gjorde inte det, jag hade ju blivit lovad att få hämta min gamla trotjänare i morgon och det skulle inte vara snyggt att lämna igen ett lånevrak...
Då ringde tålmodige Niclas från IT. Min dator som varit på lagning visade sig ha samma fel när den kom tillbaka. Ingen ny dator i sikte, alltså. Kunde bara skratta åt eländet. Vem behöver en fungerande dator?
På väg hem från jobbet började frustrationstankarna att skingras något och jag kunde skamset konstatera att jag försökt logga in med fel användarnamn när jag skulle redigera hemsidan. Det kan jag faktiskt inte lägga på någon annan än min egen mänskliga faktor...
Mitt absolut viktigaste arbetsredskap är min dator och jag har tidigare konstaterat att jag är beroende av min lille vän. Han behagade ju krascha för några veckor sedan och sedan dess har jag levt med lånedator. Det går det också, men jag saknar en del program. Går att leva med, men inte hur länge som helst.
Idag, dagen före lönebryt, var det mycket som skulle kontrolleras och rapporteras. Idel strul som löstes genom att logga in och logga ut i en lång serie.
Nästa strul var när jag skulle rapportera resultaten på 5:ornas NP. Det bara gick inte och jag blev mer och mer frustrerad. IT-systemet tillåter inte att jag laddar ner Excelfilen från SCB:s hemsida för att sedan fylla i den och skicka tillbaka. Jag höll på att bli galen!
Grädden på moset var när jag skulle redigera hemsidan. Hur jag än försökte gick det inte att logga in. Då var jag nära att kasta ut datorn genom fönstret. Gjorde inte det, jag hade ju blivit lovad att få hämta min gamla trotjänare i morgon och det skulle inte vara snyggt att lämna igen ett lånevrak...
Då ringde tålmodige Niclas från IT. Min dator som varit på lagning visade sig ha samma fel när den kom tillbaka. Ingen ny dator i sikte, alltså. Kunde bara skratta åt eländet. Vem behöver en fungerande dator?
På väg hem från jobbet började frustrationstankarna att skingras något och jag kunde skamset konstatera att jag försökt logga in med fel användarnamn när jag skulle redigera hemsidan. Det kan jag faktiskt inte lägga på någon annan än min egen mänskliga faktor...
måndag 15 juni 2009
Utvärdering och vedklyvning
I kväll somnar jag garanterat ovaggad. Det beror inte på att vi haft utvärderingsdag i skolan utan för att jag ägnat kvällen åt att klyva ved. Jag älskar hårt fysiskt arbete för att det är så väsensskilt från det jag gör på dagarna. Och så ser jag omedelbart resultat av mitt arbete, det är det sällan jag gör som rektor.
Vi inledde utvärderingen med att tala om det som vi är mest nöjda med från året. Det finns massor att vara nöjd över! Jag är väldigt nöjd över att ha klarat av mitt första år som "riktig" rektor. Samtidigt ställer jag mig frågan vad jag egentligen åstadkommit detta år; det har gått så snabbt och resultaten är inte alltid så omedelbart synliga.
I vilket fall kan jag och mina duktiga medarbetare konstatera att vi har mycket fina resultat i årets utvärderingar och att många elever nått de uppsatta målen. Det känns härligt att släppa iväg lärarna på sommarlov med detta i ryggen och med ett stort NÖJD-leende på läpparna!
Vi inledde utvärderingen med att tala om det som vi är mest nöjda med från året. Det finns massor att vara nöjd över! Jag är väldigt nöjd över att ha klarat av mitt första år som "riktig" rektor. Samtidigt ställer jag mig frågan vad jag egentligen åstadkommit detta år; det har gått så snabbt och resultaten är inte alltid så omedelbart synliga.
I vilket fall kan jag och mina duktiga medarbetare konstatera att vi har mycket fina resultat i årets utvärderingar och att många elever nått de uppsatta målen. Det känns härligt att släppa iväg lärarna på sommarlov med detta i ryggen och med ett stort NÖJD-leende på läpparna!
fredag 12 juni 2009
Avslutningar i tjänst och privat
På torsdagskvällen hade vi läsårsavslutning på Laxne skola. Solen sken för första gången på många dagar! Vi försökte att göra det högtidligt i idrottshallen. Att någon råkade sätta sig på fjärrkontrollen till CD-spelaren och dunka-dunka på hög nivå strömmade ut i högtalarna under "Den blomstertid" bidrog inte direkt till att höja högtidlighetsnivån... Men det blev sommarlov ändå!
Som rektor måste man ofta sätta sitt eget barn åsido när det gäller deltagande i exempelvis avslutningar. Jag har bara kunnat delta en enda gång i min snart 16-åriga dotters skolavslutningar. Men idag, då hon slutade 9:an, var det möjligt och det kändes så otroligt fint att vara med.
Att vara rektorsbarn betyder inte att skolgången alltid går på räls. Det har varit tufft för min dotter under de senaste åren. Men de senaste veckorna, avslutningsdans och dagens avslutning har bidragit till att knyta ihop påsen på ett bra sätt och hon kan lämna grundskolan med bra betyg och stärkt självkänsla. Dagens avslutning bjöd på många rörande tal och händelser, så tårarna har verkligen runnit på mig. Men nu är vi iland, både på Laxne och med min dotters grundskola, och ett långt sommarlov ligger framför. Det är vi alla värda!
Som rektor måste man ofta sätta sitt eget barn åsido när det gäller deltagande i exempelvis avslutningar. Jag har bara kunnat delta en enda gång i min snart 16-åriga dotters skolavslutningar. Men idag, då hon slutade 9:an, var det möjligt och det kändes så otroligt fint att vara med.
Att vara rektorsbarn betyder inte att skolgången alltid går på räls. Det har varit tufft för min dotter under de senaste åren. Men de senaste veckorna, avslutningsdans och dagens avslutning har bidragit till att knyta ihop påsen på ett bra sätt och hon kan lämna grundskolan med bra betyg och stärkt självkänsla. Dagens avslutning bjöd på många rörande tal och händelser, så tårarna har verkligen runnit på mig. Men nu är vi iland, både på Laxne och med min dotters grundskola, och ett långt sommarlov ligger framför. Det är vi alla värda!
onsdag 10 juni 2009
Snurrigt i avslutningstider
Avslutningarna står som spön i backen - precis som regnet - dagarna räcker inte riktigt till för allt som ska göras. Men det är rätt kul också, så jag ska verkligen inte klaga!
Förra veckan var jag på 6-åringarnas avslutning på Gläntan, i morgon har skolan avslutning och på fredag ska jag bekanta mig med Kulturskolans personal genom att vara med på deras avslutning. Nästa onsdag har vi sommarfest med all personal på förskola och skola, och som om inte detta var nog slutar min egen älskade dotter 9:an i dagarna - vilket renderar ytterligare fester.
Det är viktigt att stanna upp och fira, liksom knyta ihop påsen kring det som varit. Oftast har vi också anledning att vara nöjda och stolta över det vi varit med om, och är vi inte det har vi ju chansen att lära oss något nytt och göra annorlunda nästa gång. Härligt!
Snurrigt är det också, i alla fall i mitt huvud. Vi har lagt organisationen för nästa läsår men är mycket medvetna om att den inte kommer att hålla särskilt länge p.g.a. de förestående besparingarna och omorganiserandet. Jag kan väl stå ut med detta, men det gäller att försöka hålla personalen så lite "snurrig" som möjligt.
Härom dagen diskuterade vi kärninnehållet i den underbara boken "Förändring som tillstånd", och kunde skrattande konstatera att det kanske borde vara gränser för förändringarna ibland. Tur att vi kan skratta mitt i allt snurret!
Förra veckan var jag på 6-åringarnas avslutning på Gläntan, i morgon har skolan avslutning och på fredag ska jag bekanta mig med Kulturskolans personal genom att vara med på deras avslutning. Nästa onsdag har vi sommarfest med all personal på förskola och skola, och som om inte detta var nog slutar min egen älskade dotter 9:an i dagarna - vilket renderar ytterligare fester.
Det är viktigt att stanna upp och fira, liksom knyta ihop påsen kring det som varit. Oftast har vi också anledning att vara nöjda och stolta över det vi varit med om, och är vi inte det har vi ju chansen att lära oss något nytt och göra annorlunda nästa gång. Härligt!
Snurrigt är det också, i alla fall i mitt huvud. Vi har lagt organisationen för nästa läsår men är mycket medvetna om att den inte kommer att hålla särskilt länge p.g.a. de förestående besparingarna och omorganiserandet. Jag kan väl stå ut med detta, men det gäller att försöka hålla personalen så lite "snurrig" som möjligt.
Härom dagen diskuterade vi kärninnehållet i den underbara boken "Förändring som tillstånd", och kunde skrattande konstatera att det kanske borde vara gränser för förändringarna ibland. Tur att vi kan skratta mitt i allt snurret!
lördag 6 juni 2009
"Stympad" och kulturskolechef; hänt sen sist
Min dator tvärdog där på härliga Tynningö och de senaste veckorna har jag hankat mig fram genom att låna dator här och var. Inte särskilt effektivt! Datorn har verkligen blivit mitt främsta arbetsredskap och jag känner mig smått stympad nu när "min lilla vän" är på verkstan.
Annars är det mest den kommande omorganisationen som fyller mina - och många andras - tankar. Det finns nya förslag som det räknats på och på tisdag ska vi träffa politiker och föräldrar för att komma vidare i detta. Samtidigt försöker vi planera på så gott det går för nästa läsår på Laxne skola. Vi kan ju inte bara sitta och vänta på att få något besked.
Något som i alla fall är klart är att jag blir chef för Kulturskolan till hösten. Det känns verkligen jätteroligt och mycket utmanande! Jag träffade personalen i torsdags och det kändes härligt. Min företrädare, Torsten, har gjort många bra saker för att utveckla Kulturskolan och det ska bli roligt att fortsätta den utvecklingen tillsammans med de duktiga musiklärarna. Ducka; för nu kommer vi!
Annars är det mest den kommande omorganisationen som fyller mina - och många andras - tankar. Det finns nya förslag som det räknats på och på tisdag ska vi träffa politiker och föräldrar för att komma vidare i detta. Samtidigt försöker vi planera på så gott det går för nästa läsår på Laxne skola. Vi kan ju inte bara sitta och vänta på att få något besked.
Något som i alla fall är klart är att jag blir chef för Kulturskolan till hösten. Det känns verkligen jätteroligt och mycket utmanande! Jag träffade personalen i torsdags och det kändes härligt. Min företrädare, Torsten, har gjort många bra saker för att utveckla Kulturskolan och det ska bli roligt att fortsätta den utvecklingen tillsammans med de duktiga musiklärarna. Ducka; för nu kommer vi!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)