Jag ska byta jobb. Vi renodlar våra förskolechefs- och rektorstjänster till hösten, vilket betyder att jag får nytt jobb. Mer om detta kommer senare, men här kommer annonsen. Är du intresserad eller vet någon som skulle vilja jobba i Gnesta? Kolla följande:
http://www.skoljobb.se/mailutskick/Gnestakommun100420.html
och sök!
torsdag 29 april 2010
söndag 25 april 2010
"Det var inte mitt fel"
Fråga 1: "Hur ofta skyller du ifrån dig?"
a. aldrig
b. ibland
c. ofta
d. alltid
Jag fingrade på mentometern. Det skulle ju vara förmätet att trycka a, så det fick bli b.
Fråga 2: "Hur ofta tycker du att andra skyller ifrån sig?"
a. aldrig
b. ibland
c. ofta
d. alltid
Nu blev det lättare. Tänk vad folk skyller ifrån sig jämt! Mentometern fick ett stadigt tryck på c.
Det gemensamma för oss alla 800 i föreläsningssalen var att vi inte tyckte att vi själva skyller ifrån oss men att andra gör det. Ofta. Ett generat skratt spred sig i salen.
Efter den föreläsningen har jag kommit på mig själv med att skylla ifrån mig ganska så ofta. På vädret, vildsvinen, Björklund, snickarna, tiden... Visst känner vi igen oss i: "Ursäkta att jag är sen, det var så halt".
Så ramlade jag över Ann Heberleins bok "Det var inte mitt fel". Nu är jag helt insnöad på det här med att ta ansvar. Inte så att jag själv har blivit en fullkomlig ansvarstagande människa, men jag börjar vara medveten om vad det gör med oss och vårt samhälle när vi skyller ifrån oss, och dessutom avkräver andra ansvar för allt mellan himmel och jord.
Mitt "Ursäkta att jag är sen, det var så halt" försöker jag nu byta ut mot "Ursäkta att jag är sen. Trots att jag insåg att det var 0-gradigt och halt så tog jag inte till extra restid".
Läs Heberleins bok! Den finns för 39:- på Ad Libris och tar ett par timmar att läsa, ett par timmar fyllda av resonemang om vad vi alla har att vinna på att ta ansvar. Inte minst vi som arbetar med det allra viktigaste vi har; barn och ungdomar!
a. aldrig
b. ibland
c. ofta
d. alltid
Jag fingrade på mentometern. Det skulle ju vara förmätet att trycka a, så det fick bli b.
Fråga 2: "Hur ofta tycker du att andra skyller ifrån sig?"
a. aldrig
b. ibland
c. ofta
d. alltid
Nu blev det lättare. Tänk vad folk skyller ifrån sig jämt! Mentometern fick ett stadigt tryck på c.
Det gemensamma för oss alla 800 i föreläsningssalen var att vi inte tyckte att vi själva skyller ifrån oss men att andra gör det. Ofta. Ett generat skratt spred sig i salen.
Efter den föreläsningen har jag kommit på mig själv med att skylla ifrån mig ganska så ofta. På vädret, vildsvinen, Björklund, snickarna, tiden... Visst känner vi igen oss i: "Ursäkta att jag är sen, det var så halt".
Så ramlade jag över Ann Heberleins bok "Det var inte mitt fel". Nu är jag helt insnöad på det här med att ta ansvar. Inte så att jag själv har blivit en fullkomlig ansvarstagande människa, men jag börjar vara medveten om vad det gör med oss och vårt samhälle när vi skyller ifrån oss, och dessutom avkräver andra ansvar för allt mellan himmel och jord.
Mitt "Ursäkta att jag är sen, det var så halt" försöker jag nu byta ut mot "Ursäkta att jag är sen. Trots att jag insåg att det var 0-gradigt och halt så tog jag inte till extra restid".
Läs Heberleins bok! Den finns för 39:- på Ad Libris och tar ett par timmar att läsa, ett par timmar fyllda av resonemang om vad vi alla har att vinna på att ta ansvar. Inte minst vi som arbetar med det allra viktigaste vi har; barn och ungdomar!
onsdag 21 april 2010
Idag har jag varit man!
"Du är en 31-årig man, singel och gymnasielärare". Genast iklädde jag mig rollen som blond, ursnygg och stiligt klädd man i sina bästa år. Bröstade upp mig lite, faktiskt. Så fick vi ett antal påståenden som vi skulle ta ställning till utifrån vår rollfigur. För varje påstående vi tyckte stämde överens med oss skulle vi ta ett steg framåt.
Jag och en annan, liknande, rollfigur kom längst. En "kvinnlig flykting som gömde sig tillsammans med sin familj i ett rum i en lägenhet" tog inte många steg framåt på karriärstegen. Mycket tankeväckande.
Vad gjorde vi då? Jo, cheferna inom Barn- och utbildningsförvaltningen och Kultur- och Teknikförvaltningen hade utbildning med vår jämställdhetsstrateg Karina. Jag hävdar att jämställdhet är en demokratifråga. Därför måste vi vara väldigt duktiga på ett jämställt tänkande och handlande i vårt viktiga arbete med barn och ungdomar. Vi har ju en fantastisk möjlighet att påverka framtiden!
Jag och en annan, liknande, rollfigur kom längst. En "kvinnlig flykting som gömde sig tillsammans med sin familj i ett rum i en lägenhet" tog inte många steg framåt på karriärstegen. Mycket tankeväckande.
Vad gjorde vi då? Jo, cheferna inom Barn- och utbildningsförvaltningen och Kultur- och Teknikförvaltningen hade utbildning med vår jämställdhetsstrateg Karina. Jag hävdar att jämställdhet är en demokratifråga. Därför måste vi vara väldigt duktiga på ett jämställt tänkande och handlande i vårt viktiga arbete med barn och ungdomar. Vi har ju en fantastisk möjlighet att påverka framtiden!
måndag 19 april 2010
Puss på dig, rektorn!
Det har varit en hektiskt och tankeintensiv dag. Jag har berättat för nästan alla mina anställda om den förestående chefsomorganisationen. Jag vet att människor reagerar olika på denna typ av förändringsbudskap. Somliga rycker på axlarna, en del blir glada i smyg, andra blir ledsna. Så blev det också. Förmodligen även bland mina blivande medarbetare som jag träffade på eftermiddagen. Fast jag gissar bara.
Då, när jag gissar, känns det extra gött att smyga in på Myran och möta de små barnen, de som möter mig med oförställd glädje, misstro, och nyfikenhet varje gång jag kommer dit. Idag var det lille M som var "pöke". När jag sa att jag blev rädd sa han att han var ett "nällt pöke". Sen gav han mig en dreglig kyss mitt på munnen. Svininfluensan har jag glömt så den där pussen värmde riktigt gott i mitt hjärta idag.
Handen upp, alla rektorer som fått en puss av ett barn eller en elev idag;)
Då, när jag gissar, känns det extra gött att smyga in på Myran och möta de små barnen, de som möter mig med oförställd glädje, misstro, och nyfikenhet varje gång jag kommer dit. Idag var det lille M som var "pöke". När jag sa att jag blev rädd sa han att han var ett "nällt pöke". Sen gav han mig en dreglig kyss mitt på munnen. Svininfluensan har jag glömt så den där pussen värmde riktigt gott i mitt hjärta idag.
Handen upp, alla rektorer som fått en puss av ett barn eller en elev idag;)
lördag 17 april 2010
Fantastiska framtid!
I början av veckan var jag på skolledardagarna i Göteborg. Jag hade egentligen ingen större lust att åka, ville hellre vara kvar på jobbet. Men så åkte jag i alla fall. Tur!
Det blev två fantastiska dagar med högklassiga föreläsningar, i alla fall de flesta. Det genomgående temat var hur vi ska ta oss an utmaningen att det vi kallar utvecklingsländer verkligen är det och dessutom utvecklas förbi oss som är färdigutvecklade länder. Utmaningen känns stundom övermäktig, men jag tänker att jag som rektor har STOR möjlighet att göra något åt detta i mina verksamheter. Om jag inte trodde det hoppas jag att min chef skulle säga åt mig att gå hem och göra något annat än att vara rektor.
Fredrik Härén var den siste föreläsaren och den som satte mest myror i mitt huvud. Hans föreläsning finns på You tube. Ta 45 minuter av ditt liv och lyssna på honom. Sen går vi ut tillsammans och gör något fantastiskt bra av framtidens Sverige!
Del 1 (10 min)
http://www.youtube.com/watch?v=yH6-ihF2E48
Del 2 (35 min)
http://www.youtube.com/watch?v=ohHNONAbheE&NR=1
Det blev två fantastiska dagar med högklassiga föreläsningar, i alla fall de flesta. Det genomgående temat var hur vi ska ta oss an utmaningen att det vi kallar utvecklingsländer verkligen är det och dessutom utvecklas förbi oss som är färdigutvecklade länder. Utmaningen känns stundom övermäktig, men jag tänker att jag som rektor har STOR möjlighet att göra något åt detta i mina verksamheter. Om jag inte trodde det hoppas jag att min chef skulle säga åt mig att gå hem och göra något annat än att vara rektor.
Fredrik Härén var den siste föreläsaren och den som satte mest myror i mitt huvud. Hans föreläsning finns på You tube. Ta 45 minuter av ditt liv och lyssna på honom. Sen går vi ut tillsammans och gör något fantastiskt bra av framtidens Sverige!
Del 1 (10 min)
http://www.youtube.com/watch?v=yH6-ihF2E48
Del 2 (35 min)
http://www.youtube.com/watch?v=ohHNONAbheE&NR=1
lördag 10 april 2010
Normalfart. Ja, tack!
En dryg veckas semester är snart till ända. Visserligen har den inneburit lite arbetande, men nu mot slutet har jag lyckats varva ner ordenligt. Har kommit på mig själv flera gånger med att sitta och glo utan att göra någonting. En konstig känsla som först gjorde mig stirrig. Men sen insåg jag att jag faktist kan sitta där och glo hur mycket jag vill, ända fram till måndag morgon då jag börjar arbeta igen.
Jag tänkte försöka att behålla det här lugnet även då. Ja, inte sitta och glo på arbetet förstås, men behålla det mentala lugnet som infunnit sig. Försöka går ju alltid, och det är bara jag som kan styra det. Jag är övertygad om att jag gör ett bättre arbete om jag inte flyger runt och försöker göra allt på en och samma gång. Det får helt enkelt bli bättring i att plocka bort arbetsuppgifter som inte MÅSTE göras, till förmån för viktigare göromål. Tulipanaros.
Nu ger jag mig själv en lyckospark i ändan och återgår till att glo lite. Först ska jag bara sätta på lite kaffe och spela några pianostycken, sen ska jag glo ;)
Jag tänkte försöka att behålla det här lugnet även då. Ja, inte sitta och glo på arbetet förstås, men behålla det mentala lugnet som infunnit sig. Försöka går ju alltid, och det är bara jag som kan styra det. Jag är övertygad om att jag gör ett bättre arbete om jag inte flyger runt och försöker göra allt på en och samma gång. Det får helt enkelt bli bättring i att plocka bort arbetsuppgifter som inte MÅSTE göras, till förmån för viktigare göromål. Tulipanaros.
Nu ger jag mig själv en lyckospark i ändan och återgår till att glo lite. Först ska jag bara sätta på lite kaffe och spela några pianostycken, sen ska jag glo ;)
torsdag 1 april 2010
"Vart 7:e barn misshandlas hemma"
Sakta sjunker nyheten, som lästes i TV nyss, in i huvudet; "Vart 7:e barn misshandlas hemma". Statistiskt sett skulle det innebära att 7-8 av mina elever misshandlas hemma. Jag vill nästan inte ens snudda vid tanken.
Vilka konsekvenser får inte detta för barnen? Förutom det förödmjukande att bli slagen och leva i ständig skräck så sätter det spår i barnens lärande. Den som inte är trygg kan heller inte lära på ett tillfredsställande sätt. Och vad kan vi i skolan göra för att hjälpa dessa barn? Det kanske inte syns utanpå att man blir slagen.
Min strävan är att skolan ska vara en trygg plats, en fristad från det som inte är bra i barnens liv, en plats där man i trygghet och frihet kan leva, andas och lära. Det måste vi kunna erbjuda alla barn. Framför allt de som inte upplever det hemma.
Vilka konsekvenser får inte detta för barnen? Förutom det förödmjukande att bli slagen och leva i ständig skräck så sätter det spår i barnens lärande. Den som inte är trygg kan heller inte lära på ett tillfredsställande sätt. Och vad kan vi i skolan göra för att hjälpa dessa barn? Det kanske inte syns utanpå att man blir slagen.
Min strävan är att skolan ska vara en trygg plats, en fristad från det som inte är bra i barnens liv, en plats där man i trygghet och frihet kan leva, andas och lära. Det måste vi kunna erbjuda alla barn. Framför allt de som inte upplever det hemma.
Påsksemester
Det kommer störtskurar med regn utanför fönstret. Jag tittar ut, lika förvånad varje gång över att det inte är snö som faller. Har visst glömt bort att det är annat som kan komma uppifrån.
Nu ska jag ha semester i hela elva dagar framåt. Det känns väldigt konstigt. Jag är van att ånga på i 140 så det brukar ta några dagar innan hjärnan och hjärtat har normaliserat sig. Å så har jag ju min snygga bag med mig hem, fylld av saker som skulle behöva bli gjorda. En del skrivarbeten som inte finns ro nog att utföra på arbetet. Jag får nog ta paus från fruktträdsbeskärandet och skriva lite emellanåt, det blir bra!
Förresten; Glad påsk!
Nu ska jag ha semester i hela elva dagar framåt. Det känns väldigt konstigt. Jag är van att ånga på i 140 så det brukar ta några dagar innan hjärnan och hjärtat har normaliserat sig. Å så har jag ju min snygga bag med mig hem, fylld av saker som skulle behöva bli gjorda. En del skrivarbeten som inte finns ro nog att utföra på arbetet. Jag får nog ta paus från fruktträdsbeskärandet och skriva lite emellanåt, det blir bra!
Förresten; Glad påsk!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)