Fråga 1: "Hur ofta skyller du ifrån dig?"
a. aldrig
b. ibland
c. ofta
d. alltid
Jag fingrade på mentometern. Det skulle ju vara förmätet att trycka a, så det fick bli b.
Fråga 2: "Hur ofta tycker du att andra skyller ifrån sig?"
a. aldrig
b. ibland
c. ofta
d. alltid
Nu blev det lättare. Tänk vad folk skyller ifrån sig jämt! Mentometern fick ett stadigt tryck på c.
Det gemensamma för oss alla 800 i föreläsningssalen var att vi inte tyckte att vi själva skyller ifrån oss men att andra gör det. Ofta. Ett generat skratt spred sig i salen.
Efter den föreläsningen har jag kommit på mig själv med att skylla ifrån mig ganska så ofta. På vädret, vildsvinen, Björklund, snickarna, tiden... Visst känner vi igen oss i: "Ursäkta att jag är sen, det var så halt".
Så ramlade jag över Ann Heberleins bok "Det var inte mitt fel". Nu är jag helt insnöad på det här med att ta ansvar. Inte så att jag själv har blivit en fullkomlig ansvarstagande människa, men jag börjar vara medveten om vad det gör med oss och vårt samhälle när vi skyller ifrån oss, och dessutom avkräver andra ansvar för allt mellan himmel och jord.
Mitt "Ursäkta att jag är sen, det var så halt" försöker jag nu byta ut mot "Ursäkta att jag är sen. Trots att jag insåg att det var 0-gradigt och halt så tog jag inte till extra restid".
Läs Heberleins bok! Den finns för 39:- på Ad Libris och tar ett par timmar att läsa, ett par timmar fyllda av resonemang om vad vi alla har att vinna på att ta ansvar. Inte minst vi som arbetar med det allra viktigaste vi har; barn och ungdomar!
