I samband med terminsavslutningen kunde jag höra i radio och TV samt läsa i den lokala blaskan om att vi just avverkat vår första termin med skriftliga omdömen. Ja, så är det. Men; alla verkar inte ha förstått syftet med dessa. Föräldrar och elever intervjuades ifall de fått skriftliga omdömen till jul. De flesta såg riktigt frågande ut och reportern kunde konstatera att den nya förordningen inte fått något genomslag.
Tänk om någon kunnat upplysa reportern om att omdömena är tänkta att skrivas som ett underlag för IUP:n som upprättas vid utvecklingssamtalet. Att omdömena inte är någon typ av betyg, utan ska tydliggöra elevens förmågor i relation till målen i läro- och kursplaner. Att omdömena får ha betygsliknande utseende, men att rektor för respektive skola beslutar om hur omdömena ska utformas.
Jag tycker att jag varit väldigt tydlig med hur vi ska ha det på Laxne skola och jag hoppas att "mina" föräldrar och elever inte hade sett så förvånade ut om de fått frågor av någon reporter. Men jag kan inte vara riktigt säker. Jag läste för ett tag sedan att information måste ges sju (7!) gånger för att den ska gå in, dessutom förpackad på olika sätt. Det är som ett gammeldags kakfat med sju olika sorters kakor.
Med det i bakhuvudet blir det lättare att förstå att det inte är så lätt att förstå! Reportrar, lärare, elever, föräldrar och andra hör i förbifarten att det ska ges skriftliga omdömen i skolan. Tar man inte reda på mer fakta blir det nog en sanning för de flesta att skriftligt omdömen är det man får i slutet av terminen. Vi har ju alla gått i skolan och vet hur det är!
Att lagstiftningen kring skolan förändrats rätt radikalt de senaste åren har nog få klart för sig. Om inte vi själva i skolan kan tydliggöra för föräldrar och elever vad vi pysslar med, då är det inte lätt att förstå. Jag pratade med några föräldrar om omdömen, IUP och utvecklingssamtal och en pappa sa: "Alla dessa j-a papper!". Risken finns att vi dokumenterar ihjäl oss i skolan. Dit vill inte jag komma. Men jag vill vara delaktig i att höja kvalitén på svensk skola till något ännu bättre än det vi har idag. Och det gör vi bland annat genom att på ett genomgripande sätt arbeta med IUP:n så att den blir den utvecklingsplan den är tänkt att vara.
För mig som ledare av skolan blir också IUP:erna och de skriftliga omdömena ett ypperligt underlag för att tydligare se var vi har skolans starka områden och våra utvecklingsområden. Jag har redan börjat ögna i IUP:erna jag samlat in, och efter jul blir det ytterligare läsning. Det ska bli spännande!
Men nu är det dags att lägga skoltankarna åt sidan en stund. Jag ska lägga in sill, rulla köttbullar och hämta mig en gran i skogen. Angenäma sysslor så här dan före dopparedan!
tisdag 23 december 2008
söndag 14 december 2008
Om mitt bloggande i "Chef & Ledarskap"
För en tid sedan blev jag intervjuad av en reporter från "Chef & Ledarskap". Han skrev på en artikel om rektorer som bloggar och hade fått nys om mig. Nu har tidningen kommit (nr 8 2008) och du kan läsa artikeln här.
Sedan artikeln skrevs har jag öppnat min blogg för kommentarer, men det har varit lite sparsmakat med respons. Lite kommentarer har det blivit, men mest via min vanliga mail och muntligt. Å andra sidan är det ju faktiskt så att jag skriver mest för min egen skull men det är förstås roligt om jag kan bidra till nya tankar hos andra också.
Sedan artikeln skrevs har jag öppnat min blogg för kommentarer, men det har varit lite sparsmakat med respons. Lite kommentarer har det blivit, men mest via min vanliga mail och muntligt. Å andra sidan är det ju faktiskt så att jag skriver mest för min egen skull men det är förstås roligt om jag kan bidra till nya tankar hos andra också.
torsdag 11 december 2008
Färdig med kvalitetsredovisningen!
Så blev den äntligen klar, mitt livs första helt egna kvalitetsredovisning. Det känns som att jag har fött barn - trötthet och mental smärta är som bortblåst och jag har min lilla "bebis" tryggt förpackad både på USB och i min nätverksmapp. Mmmm... vad bra det känns!
Det har varit både slitigt och väldigt roligt på samma gång. Stundtals har jag varit nära att ge upp. Andra stunder har orden format sig själva via fingrar och tangentbord, betydligt behagligare!
För mig är det inte vilket jobb som helst att skriva kvalitetsredovisning. För mig är det stolt beskrivning av allt som är bra och lyckosamt, men också ett konstaterande av vad som ytterligare behöver förbättras i verksamheten. Att formulera utvecklingspunkter är ju fantastiskt! Sen tar det hårda arbetet med att förverkliga dem vid, men det är ett senare och väldigt spännande bekymmer.
Nu ska jag sova på saken. I morgon blir det korrekturläsning en gång till innan jag skickar den till chefen för skärskådande. Hon kommer, med all rätt, att ha en massa synpunkter, men det struntar jag i just nu. Nu ska jag bara njuta av att vara "klar"!
Det har varit både slitigt och väldigt roligt på samma gång. Stundtals har jag varit nära att ge upp. Andra stunder har orden format sig själva via fingrar och tangentbord, betydligt behagligare!
För mig är det inte vilket jobb som helst att skriva kvalitetsredovisning. För mig är det stolt beskrivning av allt som är bra och lyckosamt, men också ett konstaterande av vad som ytterligare behöver förbättras i verksamheten. Att formulera utvecklingspunkter är ju fantastiskt! Sen tar det hårda arbetet med att förverkliga dem vid, men det är ett senare och väldigt spännande bekymmer.
Nu ska jag sova på saken. I morgon blir det korrekturläsning en gång till innan jag skickar den till chefen för skärskådande. Hon kommer, med all rätt, att ha en massa synpunkter, men det struntar jag i just nu. Nu ska jag bara njuta av att vara "klar"!
onsdag 10 december 2008
Att prioritera. Och det tredje benet...
Livets ekorrhjul, prioritera - detta mitt fritidsprojekt får ofta stå tillbaka för det som absolut måste göras. Å så denna ständiga kamp i huvudet om huruvida jag prioriterar rätt eller ej. Fast jag hör till typen som tänker att jag tar de beslut jag tar och så är det så, inget att gräma sig över i efterhand.
Jag har inte hunnit blogga de sista veckorna, helt medvetet bortprioriterat. Kvalitetsredovisning, medarbetarsamtal och så det sedvanliga arbetet har krävt sitt. Ibland är det mer turbo än eljest. Fast det har varit en hel del trevligheter också, som portfoliokurs med personalen på förskolan.
Idag hade jag medarbetarsamtal med min chef. Självklart var min egen arbetsmiljö en del av samtalet. Som rektor kan man med lätthet arbeta dygnet runt utan att ändå få allt gjort. Allt och alla pockar på uppmärksamhet. Jag måste erkänna att jag som relativt ny rektor på ny tjänst har svårt att prioritera emellanåt. Dessutom vill jag gärna göra allt som jag tar itu med riktigt bra. En fin föresats, men omöjlig att leva upp till just nu.
Min chef påtalade (igen!) vikten av att livet ska balansera på tre ben: arbete, familj och tid för mig själv. Det sista är svårt att prioritera. Familjen också, ibland. Men så kan det ju inte vara för alltid. Dags att börja varva ner, alltså! Men först ska jag bara...
Jag har inte hunnit blogga de sista veckorna, helt medvetet bortprioriterat. Kvalitetsredovisning, medarbetarsamtal och så det sedvanliga arbetet har krävt sitt. Ibland är det mer turbo än eljest. Fast det har varit en hel del trevligheter också, som portfoliokurs med personalen på förskolan.
Idag hade jag medarbetarsamtal med min chef. Självklart var min egen arbetsmiljö en del av samtalet. Som rektor kan man med lätthet arbeta dygnet runt utan att ändå få allt gjort. Allt och alla pockar på uppmärksamhet. Jag måste erkänna att jag som relativt ny rektor på ny tjänst har svårt att prioritera emellanåt. Dessutom vill jag gärna göra allt som jag tar itu med riktigt bra. En fin föresats, men omöjlig att leva upp till just nu.
Min chef påtalade (igen!) vikten av att livet ska balansera på tre ben: arbete, familj och tid för mig själv. Det sista är svårt att prioritera. Familjen också, ibland. Men så kan det ju inte vara för alltid. Dags att börja varva ner, alltså! Men först ska jag bara...
fredag 28 november 2008
Livets ekorrhjul
Det är fredag eftermiddag och jag sitter och slösurfar, så där lagom trött som man kan vara en fredag eftermiddag. Oj, min blogg... Den har inte jag ägnat en tanke på flera veckor, inser jag efter en stund.
Nåväl, livet går inte under för att jag inte bloggar. Jag gör ju det mest för min egen skull och uppenbarligen har jag inte haft något större behov av att välta runt mina tankar de senaste veckorna. Eller så har tiden helt enkelt inte funnits.
Faktum är att jag var tvungen att trycka på stopp-knappen i förra veckan. När stressen blir så stor att kroppen säger ifrån måste man ha sinnesnärvaro nog att stanna upp. Lättare sagt än gjort! I vilket fall så lyckades jag göra det. Jag var hemma från jobbet några dagar och försökte varva ner och kliva ur ekorrhjulet. Lite bra gick det nog i alla fall.
Denna vecka har jag jobbat på som vanligt igen, men nu med lite mindre hjärtrusning. Det känns jättebra. Plötsligt går det att reda i tankarna igen och plötsligt går det att prioritera och organisera den annars så kaotiska verkligheten. Jag börjar sakta inse att jag inte kan göra allt och dessutom perfekt. Lagom är nog ett ord som jag behöver träna på...
Nåväl, livet går inte under för att jag inte bloggar. Jag gör ju det mest för min egen skull och uppenbarligen har jag inte haft något större behov av att välta runt mina tankar de senaste veckorna. Eller så har tiden helt enkelt inte funnits.
Faktum är att jag var tvungen att trycka på stopp-knappen i förra veckan. När stressen blir så stor att kroppen säger ifrån måste man ha sinnesnärvaro nog att stanna upp. Lättare sagt än gjort! I vilket fall så lyckades jag göra det. Jag var hemma från jobbet några dagar och försökte varva ner och kliva ur ekorrhjulet. Lite bra gick det nog i alla fall.
Denna vecka har jag jobbat på som vanligt igen, men nu med lite mindre hjärtrusning. Det känns jättebra. Plötsligt går det att reda i tankarna igen och plötsligt går det att prioritera och organisera den annars så kaotiska verkligheten. Jag börjar sakta inse att jag inte kan göra allt och dessutom perfekt. Lagom är nog ett ord som jag behöver träna på...
söndag 9 november 2008
Plitande på kvalitetsredovisningen
Vad är egentligen kvalitet? Hur ska jag kunna fånga Laxne skolas kvalitet i ett skriftligt dokument? Dessa frågor har varit högst påtagliga under dagen eftersom jag ägnat många timmar åt att plita på årets kvalitetsredovisning. Det är mycket som ska redovisas och det är mycket som jag ännu inte lyckats skaffa mig kunskap om hur det fungerar i verksamheten. Jag tröstar mig med att det kommer att kännas betydligt bättre nästa år!
Själva dokumentet som sådant är inte det viktigaste för mig. För mig är det diskussionerna kring dokumentet som väger tyngst och som blir språngbrädan mot något bättre, mot ökad kvalitet. Jag kan redovisa fakta, vad vi gjort och vad vi tänker göra för att öka kvaliten, men det är inte det som är själva kvaliten.
Kvalitet skapas i görandet och tänkandet i verksamheten, i samarbete med elever och föräldrar. Det är när vi kan tydliggöra vilka mål vi har, och elever och föräldrar upplever och förstår att vi är på väg mot eller faktiskt uppnått dessa mål som vi har kvalitet. Att arbeta med kvalitetsredovisning är alltså att redovisa diagnos- och provresultat samt mäta elevers och föräldrars upplevelse. Sedan får vi, utifrån de fakta och svar vi fått, bedöma hur väl vi lyckats. En inte helt enkel men nog så spännande process som fortsätter i veckan!
Själva dokumentet som sådant är inte det viktigaste för mig. För mig är det diskussionerna kring dokumentet som väger tyngst och som blir språngbrädan mot något bättre, mot ökad kvalitet. Jag kan redovisa fakta, vad vi gjort och vad vi tänker göra för att öka kvaliten, men det är inte det som är själva kvaliten.
Kvalitet skapas i görandet och tänkandet i verksamheten, i samarbete med elever och föräldrar. Det är när vi kan tydliggöra vilka mål vi har, och elever och föräldrar upplever och förstår att vi är på väg mot eller faktiskt uppnått dessa mål som vi har kvalitet. Att arbeta med kvalitetsredovisning är alltså att redovisa diagnos- och provresultat samt mäta elevers och föräldrars upplevelse. Sedan får vi, utifrån de fakta och svar vi fått, bedöma hur väl vi lyckats. En inte helt enkel men nog så spännande process som fortsätter i veckan!
onsdag 5 november 2008
"Förändring som tillstånd"
Ännu en intensiv rektorsutbildningsdag är över och hjärnan kokar av intryck, tankar och lärande. Med risk för att bli tjatig skriver jag det igen: Rektorsutbildningen är den bästa utbildning jag gått och jag har svårt att tro att någon kommande utbildning kan slå det jag är med om just nu.
För mig passar upplägget perfekt. Föreläsningar varvas med praktiska övningar, litteraturläsning, reflektioner enskilt och i grupp samt trivsam samvaro. Lärandet blir stundom övermäktigt och ibland är det svårt att bena i sina egna tankar efter en intensiv dag. Men tankarna brukar lägga sig tillrätta efter några dagar och leda till ett ännu djupare lärande.
På förmiddagen fick vi lyssna till och reflektera tillsammans med den mest originella föreläsare jag hittills stött på, Bo Ahrenfeldt. Kunnighet, stringens och humor förgylldes av fysisk visualitet - man måste höra och se honom för att förstå!
Temat på föreläsningen var "Förändring som tillstånd" och blev ett lodande i varför vi alla har så innerligt svårt för förändringar av andra ordningen, dvs förändringar som innebär ett nytt tänkande. Vi fick målande beskrivningar av hur stenåldersmänniskoagerande finns lagrat i våra kroppsminnen och spelar spratt med oss idag och hur hjärnan lever sitt eget liv om vi inte via mental träning tar kommandot över en del av dess handlande. Låter det tungt? Det var det inte!
Tvärtom föddes en oändlig mängd med tankar i mitt huvud som jag tänker låta mala på ett tag tills jag tycker att de rätat ut sig till lärdom. Just nu är de dock endast ett sammelsurium av tankefragment som behöver få tid att hitta någon annan tanke att kroka i.
Eftermiddagen ägnades åt uppföljning av kulturstudien vi gjorde tidigare i höst och sedan var det dags för smarrig buffé. Som avslutning på dagen ledde en av basgrupperna oss i kreativt skapande. Den som tänker att rektorer är ena trista typer borde ha varit med. Jag vågar inte avslöja några detaljer, men jag lovar att jag aldrig har skrattat så i hela mitt liv som jag gjorde i kväll.
Tack, Kerstin, för ditt underbara sätt och dina kolugna kommentarer. Jag kommer att tänka på dig varje gång jag tar fram en tejprulle under resten av mitt liv:) :) :)
För mig passar upplägget perfekt. Föreläsningar varvas med praktiska övningar, litteraturläsning, reflektioner enskilt och i grupp samt trivsam samvaro. Lärandet blir stundom övermäktigt och ibland är det svårt att bena i sina egna tankar efter en intensiv dag. Men tankarna brukar lägga sig tillrätta efter några dagar och leda till ett ännu djupare lärande.
På förmiddagen fick vi lyssna till och reflektera tillsammans med den mest originella föreläsare jag hittills stött på, Bo Ahrenfeldt. Kunnighet, stringens och humor förgylldes av fysisk visualitet - man måste höra och se honom för att förstå!
Temat på föreläsningen var "Förändring som tillstånd" och blev ett lodande i varför vi alla har så innerligt svårt för förändringar av andra ordningen, dvs förändringar som innebär ett nytt tänkande. Vi fick målande beskrivningar av hur stenåldersmänniskoagerande finns lagrat i våra kroppsminnen och spelar spratt med oss idag och hur hjärnan lever sitt eget liv om vi inte via mental träning tar kommandot över en del av dess handlande. Låter det tungt? Det var det inte!
Tvärtom föddes en oändlig mängd med tankar i mitt huvud som jag tänker låta mala på ett tag tills jag tycker att de rätat ut sig till lärdom. Just nu är de dock endast ett sammelsurium av tankefragment som behöver få tid att hitta någon annan tanke att kroka i.
Eftermiddagen ägnades åt uppföljning av kulturstudien vi gjorde tidigare i höst och sedan var det dags för smarrig buffé. Som avslutning på dagen ledde en av basgrupperna oss i kreativt skapande. Den som tänker att rektorer är ena trista typer borde ha varit med. Jag vågar inte avslöja några detaljer, men jag lovar att jag aldrig har skrattat så i hela mitt liv som jag gjorde i kväll.
Tack, Kerstin, för ditt underbara sätt och dina kolugna kommentarer. Jag kommer att tänka på dig varje gång jag tar fram en tejprulle under resten av mitt liv:) :) :)
tisdag 4 november 2008
SPA, arbete, intervju och trevlig middag
Somliga arbetsdagar känns väldigt lyxiga - och är det också! Denna tisdag började med att jag glömde mobilen hemma och fick åka tillbaka och hämta den, innan jag hoppade in en snabbis på jobbet. Diverse telefonsamtal och SMS i bilen (min sambo körde!) avklarades med glans. I Gnesta hämtade jag min hyrbil och sedan styrde jag kosan mot Färna herrgård. Där väntar Rektorsutbildning och "kursvecka".
Under resan formades tankarna kring mod som jag bloggade om tidigare idag. Att köra bil är ett ypperligt tillfälle för tankar att få tumla runt och formas. Jag blir rätt störd av att flera timmar i veckan går åt till att köra från Laxne till Gnesta för olika möten, men samtidigt ger det just tillfälle för eftertanke och tankestruktur. Inget ont som inte har något gott med sig, alltså.
Jag hade bokat in en SPA-behandling på eftermiddagen och det kan jag verkligen kalla lyx! Att sitta där i den lugna miljön, helt ensam och bara andas - det är inte ofta jag ger mig den möjligheten. Efter jacuzzibad, ansiktsmask och ryggmassage kände jag mig verkligen pigg och kastade mig över diverse arbetsuppgifter. Tänk vilken fantastisk möjlighet internet ger! Jag sitter i Västmanland och sköter mitt arbete alldeles utmärkt, tack vare VPN-teknik och trådlöst nätverk. Otroligt!
Innan det var dags för middag hann jag bli intervjuad av en journalist kring mitt bloggande. Jag är rätt unik i Sverige med att vara bloggande rektor och jag tror mig vara rätt så ensam om mitt sätt att blogga. Jag märker att det blivit allt mindre av information i bloggen, vilket var tanken från början, och allt mer av tankevurpor och funderingar kring mitt eget ledarskap. Det är andra gången jag blivit intervjuad kring detta och det är lika pirrigt varje gång. Man vet ju aldrig vad en journalist har bakom örat;)
Middagen är svald och många skratt har klingat under kvällen, det är alltid lika roligt att träffa rektorskollegor kring en måltid och för gemensam utbildning. För mig är dessa utbildningstillfällen verkligen lyx av stora mått och jag suger till mig allt vad kunskap och lärande heter. I morgon bitti väntar föreläsning och hårt arbete så nu tänker jag krypa ner mellan svala lakan och vila den stackars skallen en stund.
God natt!
Under resan formades tankarna kring mod som jag bloggade om tidigare idag. Att köra bil är ett ypperligt tillfälle för tankar att få tumla runt och formas. Jag blir rätt störd av att flera timmar i veckan går åt till att köra från Laxne till Gnesta för olika möten, men samtidigt ger det just tillfälle för eftertanke och tankestruktur. Inget ont som inte har något gott med sig, alltså.
Jag hade bokat in en SPA-behandling på eftermiddagen och det kan jag verkligen kalla lyx! Att sitta där i den lugna miljön, helt ensam och bara andas - det är inte ofta jag ger mig den möjligheten. Efter jacuzzibad, ansiktsmask och ryggmassage kände jag mig verkligen pigg och kastade mig över diverse arbetsuppgifter. Tänk vilken fantastisk möjlighet internet ger! Jag sitter i Västmanland och sköter mitt arbete alldeles utmärkt, tack vare VPN-teknik och trådlöst nätverk. Otroligt!
Innan det var dags för middag hann jag bli intervjuad av en journalist kring mitt bloggande. Jag är rätt unik i Sverige med att vara bloggande rektor och jag tror mig vara rätt så ensam om mitt sätt att blogga. Jag märker att det blivit allt mindre av information i bloggen, vilket var tanken från början, och allt mer av tankevurpor och funderingar kring mitt eget ledarskap. Det är andra gången jag blivit intervjuad kring detta och det är lika pirrigt varje gång. Man vet ju aldrig vad en journalist har bakom örat;)
Middagen är svald och många skratt har klingat under kvällen, det är alltid lika roligt att träffa rektorskollegor kring en måltid och för gemensam utbildning. För mig är dessa utbildningstillfällen verkligen lyx av stora mått och jag suger till mig allt vad kunskap och lärande heter. I morgon bitti väntar föreläsning och hårt arbete så nu tänker jag krypa ner mellan svala lakan och vila den stackars skallen en stund.
God natt!
Mod att våga vila i väntan
Inte sällan ställs krav på snabba beslut, trots att beslutsunderlaget i många fall är undermåligt. Resultatet blir antingen ryckighet i verksamheten eller att man, av prestigeskäl, fortsätter att arbeta med utgångspunkt från det illa tagna beslutet. Inget av detta är förstås önskvärt. Ändå sker det allt för ofta.
Nu vill ju inte jag direkt sälla mig till skaran som aldrig kommer till skott, det är inte det jag menar. Däremot vill jag tillhöra dem som vågar och orkar ta tre djupa och eftertänksamma andetag innan avgörande beslut tas i verksamheten. I ett tidevarv då machochefen svingar sin beslutsklubba snabbare än tanken hinner landa kostar detta på. Den som inte är snabb nog riskerar att betraktas som oduglig och feg.
Jag tänker att det är tvärt om; att det är högst modigt att inte kastas med i beslutshetsen. Det är modigt att låta tankar få krypa in och lägga sig till ro i hjärnan innan "ja" eller "nej" kommer över ens läppar.
Mod kräver sin tid, men är den enda framkomliga vägen för att jag som ledare ska kunna vara medskapare i hållbar verksamhet. Mod tar kraft, eftersom man stundom uppfattas som allt annat än just modig. Mod är kraft, eftersom det är i modet man finner sin styrka. Låt oss vara modiga!
Nu vill ju inte jag direkt sälla mig till skaran som aldrig kommer till skott, det är inte det jag menar. Däremot vill jag tillhöra dem som vågar och orkar ta tre djupa och eftertänksamma andetag innan avgörande beslut tas i verksamheten. I ett tidevarv då machochefen svingar sin beslutsklubba snabbare än tanken hinner landa kostar detta på. Den som inte är snabb nog riskerar att betraktas som oduglig och feg.
Jag tänker att det är tvärt om; att det är högst modigt att inte kastas med i beslutshetsen. Det är modigt att låta tankar få krypa in och lägga sig till ro i hjärnan innan "ja" eller "nej" kommer över ens läppar.
Mod kräver sin tid, men är den enda framkomliga vägen för att jag som ledare ska kunna vara medskapare i hållbar verksamhet. Mod tar kraft, eftersom man stundom uppfattas som allt annat än just modig. Mod är kraft, eftersom det är i modet man finner sin styrka. Låt oss vara modiga!
fredag 31 oktober 2008
Vanlig ovanlig torsdag
Torsdagar innebär för det allra mesta Ledningsgrupp med lite olika innehåll. I går startade vi med frukostmöte på Personalavdelningen. Mellan tuggorna och kaffesörplet inmundigades vetskap om rekrytering, ett spännande och ständigt återkommande uppdrag för oss som arbetar i förskola och skola.
Att hitta rätt man eller kvinna till rätt plats är minsann inte alltid det allra enklaste, trots att vi har fina checklistor för arbetet och att många av oss har utvecklat en väl fungerande magkänsla. Ett av problemen är att det ramlar in ansökningar från personer som över huvud taget inte är aktuella för tjänsten. Att vara förskollärare eller lärare kräver en mångårig utbildning och är inget man klarar av med endast livskunskap i ryggsäcken. Jo då, jag känner flera underbara människor som arbetar i våra verksamheter och som gör ett fantastiskt arbete trots att de saknar pedagogisk utbildning. Men för att kunna åstadkomma en pedagogisk diskussion av kvalitet och djup krävs faktiskt att man har utbildning inom området, det viker jag aldrig ifrån! Dessutom har vi lagstadgat krav på oss att endast anställa pedagogiskt utbildad personal.
Så vad dessa piloter, kassörskor, civilekonomer eller spinninginstruktörer tänker om att arbeta i pedagogisk verksamhet undrar jag verkligen. Fast egentligen är det väl Arbetsförmedlingen som borde ha sig en ordentlig björklundsk lektion i vad pedagogiskt arbete innebär och vilka krav det ställs på den som ska anställas inom förskola och skola, så att de inte tvingar kreti och pleti att söka arbeten som de ändå inte kan få.
Efter frukostmötet fortsatte vi arbetet i vår Ledningsgrupp. Det kändes lite som att "när chefen är borta dansar..." Men vi få som var kvar förde jättebra diskussioner, bl a om dokumentation av elevernas kunskapsutveckling, och jag fick dessutom hjälp med att sortera tankarna inför redovisningen av SCB-statistiken.
Någon lunch hann jag aldrig få i mig för sedan var det dags för ytterligare ett spännande medarbetarsamtal. Tänk så mycket tankar det finns inne i en människa, som aldrig kommer fram i det dagliga arbetet men som får vingar i ett samtal på tu man hand. För mig som chef är detta ett helt fantastiskt tillfälle att lyssna in medarbetarna och formera mina egna utvecklingstankar. Den som födde tanken om medarbetarsamtal borde få ett riktigt fint pris!
Att hitta rätt man eller kvinna till rätt plats är minsann inte alltid det allra enklaste, trots att vi har fina checklistor för arbetet och att många av oss har utvecklat en väl fungerande magkänsla. Ett av problemen är att det ramlar in ansökningar från personer som över huvud taget inte är aktuella för tjänsten. Att vara förskollärare eller lärare kräver en mångårig utbildning och är inget man klarar av med endast livskunskap i ryggsäcken. Jo då, jag känner flera underbara människor som arbetar i våra verksamheter och som gör ett fantastiskt arbete trots att de saknar pedagogisk utbildning. Men för att kunna åstadkomma en pedagogisk diskussion av kvalitet och djup krävs faktiskt att man har utbildning inom området, det viker jag aldrig ifrån! Dessutom har vi lagstadgat krav på oss att endast anställa pedagogiskt utbildad personal.
Så vad dessa piloter, kassörskor, civilekonomer eller spinninginstruktörer tänker om att arbeta i pedagogisk verksamhet undrar jag verkligen. Fast egentligen är det väl Arbetsförmedlingen som borde ha sig en ordentlig björklundsk lektion i vad pedagogiskt arbete innebär och vilka krav det ställs på den som ska anställas inom förskola och skola, så att de inte tvingar kreti och pleti att söka arbeten som de ändå inte kan få.
Efter frukostmötet fortsatte vi arbetet i vår Ledningsgrupp. Det kändes lite som att "när chefen är borta dansar..." Men vi få som var kvar förde jättebra diskussioner, bl a om dokumentation av elevernas kunskapsutveckling, och jag fick dessutom hjälp med att sortera tankarna inför redovisningen av SCB-statistiken.
Någon lunch hann jag aldrig få i mig för sedan var det dags för ytterligare ett spännande medarbetarsamtal. Tänk så mycket tankar det finns inne i en människa, som aldrig kommer fram i det dagliga arbetet men som får vingar i ett samtal på tu man hand. För mig som chef är detta ett helt fantastiskt tillfälle att lyssna in medarbetarna och formera mina egna utvecklingstankar. Den som födde tanken om medarbetarsamtal borde få ett riktigt fint pris!
onsdag 29 oktober 2008
Medarbetarsamtal och SCB-statistik
I dag var det dags för några medarbetarsamtal med personalen på förskolan. Lärarna har komp för PIM idag, så det var lugnt på skolan i övrigt. Om man räknar bort att Fritidshemmet var öppet, att vi har vattenläcka i Skolrestaurangen och att tekniker undersökte varför inbrottslarmet går igång utan anledning... Lugnt kanske var fel ord.
Att ha medarbetarsamtal tycker jag är en fantastisk möjlighet att lära känna mina medarbetare lite ytterligare. När vi pratar i grupp är det inte alltid som alla kommer till tals på ett rättvisande sätt, men i ett samtal på tu man hand är det bara vi som gäller. Det är fint!
Jag har valt att ha (minst) två samtal med mina medarbetare på förskolan för det är så mycket som jag vill prata med dem om. Samtalen ska ha lite olika fokus och det första samtalet handlar om hur gruppen som helhet ska fungera framöver. Vi har lite tankar på att förändra vår organisation och det tåls att stötas och blötas innan vi är i hamn. Det gäller att hitta det ultimata samarbetet, tänker jag, och det är minsann inte det lättaste. Men det är dit vi ska!
Eftermiddagen ägnade jag åt diverse skrivbordsarbete, bl a med att ta fram underlag för SCB-statistik. Att pressa in vår verklighetsanpassade verksamhet i statistiska modeller är minsann inte det enklaste och jag gick inte i land med det. Min skolpersonal är så otroligt flexibel och samverkar över alla gränser och det går inte att precisera i procentsatser i olika kolumner. Kartan och verkligheten...
Att ha medarbetarsamtal tycker jag är en fantastisk möjlighet att lära känna mina medarbetare lite ytterligare. När vi pratar i grupp är det inte alltid som alla kommer till tals på ett rättvisande sätt, men i ett samtal på tu man hand är det bara vi som gäller. Det är fint!
Jag har valt att ha (minst) två samtal med mina medarbetare på förskolan för det är så mycket som jag vill prata med dem om. Samtalen ska ha lite olika fokus och det första samtalet handlar om hur gruppen som helhet ska fungera framöver. Vi har lite tankar på att förändra vår organisation och det tåls att stötas och blötas innan vi är i hamn. Det gäller att hitta det ultimata samarbetet, tänker jag, och det är minsann inte det lättaste. Men det är dit vi ska!
Eftermiddagen ägnade jag åt diverse skrivbordsarbete, bl a med att ta fram underlag för SCB-statistik. Att pressa in vår verklighetsanpassade verksamhet i statistiska modeller är minsann inte det enklaste och jag gick inte i land med det. Min skolpersonal är så otroligt flexibel och samverkar över alla gränser och det går inte att precisera i procentsatser i olika kolumner. Kartan och verkligheten...
söndag 26 oktober 2008
På banan igen!
Efter en skön helg känner jag mig åter på banan och det är verkligen ingen dum känsla! Jag hade tänkt att jobba vidare på kvalitetsredovisningen i helgen men av detta blev intet. I stället har jag ägnat mig åt att ta emot oväntat besök à la Gevalia, färg- och kittborttagning (sista fönstret!!!) och fönsterputsning. Jag känner mig mycket väl till mods nu när jag snart ska krypa till kojs.
Veckan som ligger framför blir lite annorlunda eftersom det är höstlov för skoleleverna. Lärarna och jag ska på fortbildning, vi har APT på förskolan, sedan ska jag på arbetsmiljöutbildning och dessutom genomföra medarbetarsamtal med personalen på förskolan. Å så MÅSTE jag komma till skott med kvalitetsredovisningen så att den äntligen blir klar. Snacka om födslovåndor. Men så brukar det vara. När jag väl kommer till skott med att skriva brukar det flyta på rätt så bra.
Men först ZZZZZZZZZZzzzzzzzzzzz....
Veckan som ligger framför blir lite annorlunda eftersom det är höstlov för skoleleverna. Lärarna och jag ska på fortbildning, vi har APT på förskolan, sedan ska jag på arbetsmiljöutbildning och dessutom genomföra medarbetarsamtal med personalen på förskolan. Å så MÅSTE jag komma till skott med kvalitetsredovisningen så att den äntligen blir klar. Snacka om födslovåndor. Men så brukar det vara. När jag väl kommer till skott med att skriva brukar det flyta på rätt så bra.
Men först ZZZZZZZZZZzzzzzzzzzzz....
lördag 25 oktober 2008
Tankens kraft
Lördag förmiddag - kaffe, smörgåsar och tidning. Dra igång tvätt, registrera räkning och kolla avbetalningsplan för studielånen. Allmän markservice.
Så går tankarna i huvudet, precis som vanligt. Ibland önskar jag att jag kunde stänga av hjärnan och få en stunds tankevila, men det är svårt. Och kanske inte ens önskvärt när jag tänker efter!
Jag tänker på hur oändligt trött jag var i veckan, så där trött så att jag nästan inte orkade träffa andra människor. I det läget blir heller inte tankarna så rediga, vilket suger musten ur en ännu mer. Ond cirkel har startat.
På torsdagens ledningsgrupp insåg mina kloka kollegor att jag var ute på gungfly och vi avsatte en stund för stöttning av mig. Många tankar och förslag kring hur jag skulle få styrfart igen kom på bordet. Tack!
Ur den stundens diskussion kunde jag själv reda i mina tankar och skapa struktur på mitt tänkande. På tåget till Uppsala igår satt jag sedan och ritade och skrev så att jag riktigt konkret kunde se mina tankar. För mig är skrivandet och ritandet nödvändigt för att jag ska få tankarnas struktur klar för mig.
Mitt "case" i handledningen igår blev alltså att redogöra för mina tankar och få synpunkter på hur jag skulle agera framåt. Ännu fler kloka tankar kom fram, vilket gav mig en otrolig styrka i mitt tänkande. Kaostankarna fick form och blev ordsatta, och jag känner att jag åter står med båda fötterna på stabil mark.
Jag känner mig fortfarande trött - man blir trött av att arbeta hårt och av att inte sova ordentligt på nätterna. Men nu när tankarna inte mal sönder min hjärna längre kan jag förmodligen sova bättre och jag kan ägna min energi åt att strukturera mitt arbete så att det inte behöver ta både dag- och kvällstid.
Slutklämmen på den här tanken är att tanken styr rätt mycket i mitt liv. Jag tror att kaostankarna är nödvändiga för att det ska hända något nytt i huvudet, men när de fullständigt tar överhanden måste man få hjälp att ta sig ur den cirkeln. Vilken tur att jag känner mig stark nog att be om hjälp och att jag har kloka människor omkring mig som är villiga att stötta när det behövs. Förhoppningsvis kan också jag bli klokare och bli till hjälp när någon annan behöver det. Hoppas jag!
Så går tankarna i huvudet, precis som vanligt. Ibland önskar jag att jag kunde stänga av hjärnan och få en stunds tankevila, men det är svårt. Och kanske inte ens önskvärt när jag tänker efter!
Jag tänker på hur oändligt trött jag var i veckan, så där trött så att jag nästan inte orkade träffa andra människor. I det läget blir heller inte tankarna så rediga, vilket suger musten ur en ännu mer. Ond cirkel har startat.
På torsdagens ledningsgrupp insåg mina kloka kollegor att jag var ute på gungfly och vi avsatte en stund för stöttning av mig. Många tankar och förslag kring hur jag skulle få styrfart igen kom på bordet. Tack!
Ur den stundens diskussion kunde jag själv reda i mina tankar och skapa struktur på mitt tänkande. På tåget till Uppsala igår satt jag sedan och ritade och skrev så att jag riktigt konkret kunde se mina tankar. För mig är skrivandet och ritandet nödvändigt för att jag ska få tankarnas struktur klar för mig.
Mitt "case" i handledningen igår blev alltså att redogöra för mina tankar och få synpunkter på hur jag skulle agera framåt. Ännu fler kloka tankar kom fram, vilket gav mig en otrolig styrka i mitt tänkande. Kaostankarna fick form och blev ordsatta, och jag känner att jag åter står med båda fötterna på stabil mark.
Jag känner mig fortfarande trött - man blir trött av att arbeta hårt och av att inte sova ordentligt på nätterna. Men nu när tankarna inte mal sönder min hjärna längre kan jag förmodligen sova bättre och jag kan ägna min energi åt att strukturera mitt arbete så att det inte behöver ta både dag- och kvällstid.
Slutklämmen på den här tanken är att tanken styr rätt mycket i mitt liv. Jag tror att kaostankarna är nödvändiga för att det ska hända något nytt i huvudet, men när de fullständigt tar överhanden måste man få hjälp att ta sig ur den cirkeln. Vilken tur att jag känner mig stark nog att be om hjälp och att jag har kloka människor omkring mig som är villiga att stötta när det behövs. Förhoppningsvis kan också jag bli klokare och bli till hjälp när någon annan behöver det. Hoppas jag!
fredag 24 oktober 2008
Handledning & Rektorsutbildning
I dag var det åter dags att bege sig till Uppsala för handledning som en del inom Rektorsutbildningen. Jag är så otroligt tacksam över att jag får denna utbildning. Särskilt tacksam blir jag över att jag övertalade min chef att få gå den "gamla" utbildningen eftersom den innehåller just handledning. Dessutom har det blivit trassel med den kommande utbildningen och just nu tas ingen in på utbildning alls. Jag hör till den sista kullen som togs in, tur!!!
Det har varit tufft den senaste tiden, både på jobbet och privat. Det tär på krafterna och jag har varit gråtfärdigt trött vid flera tillfällen den senaste veckan. När klockan ringde i morse kändes det som en omöjlighet att ta sig upp. Trött, trött, trött... Men man har ju en liten plikttrogen snubbe inom sig och benen hittar ner till kaffekokaren och badrummet av sig själva. Upp kom jag och när jag väl kom på benen rullade det på rätt så bra med frukost och promenad till tåget. Det är skönt att åka tåg - helt enkelt en perfekt tanke- och arbetsplats!
Efter att ha ägnat dagen åt handledning i vår basgrupp känner jag mig så oerhört stärkt i mitt uppdrag, vilken helt otroligt bra utbildning detta är! Vi delger varandra problem och svårigheter som vi har i vårt arbete och så får vi spegla våra tankar mot varandras. Det är fantastiskt att få nya aspekter på sitt eget tänkande, att någon lyssnar och bryr sig om just mitt tänkande. Egentligen har man ju alla svar inom sig själv, men handledning är "förlossningshjälpen". I kväll känner jag mig ovanligt nyförlöst:)
Det är fredag kväll, jag har degat framför TV:n med Go kväll, nyheter och Dobidoo och livet känns rätt okej, faktiskt. Nu väntar vilsam helg. Jag känner mig ovanligt väl värd den!
Det har varit tufft den senaste tiden, både på jobbet och privat. Det tär på krafterna och jag har varit gråtfärdigt trött vid flera tillfällen den senaste veckan. När klockan ringde i morse kändes det som en omöjlighet att ta sig upp. Trött, trött, trött... Men man har ju en liten plikttrogen snubbe inom sig och benen hittar ner till kaffekokaren och badrummet av sig själva. Upp kom jag och när jag väl kom på benen rullade det på rätt så bra med frukost och promenad till tåget. Det är skönt att åka tåg - helt enkelt en perfekt tanke- och arbetsplats!
Efter att ha ägnat dagen åt handledning i vår basgrupp känner jag mig så oerhört stärkt i mitt uppdrag, vilken helt otroligt bra utbildning detta är! Vi delger varandra problem och svårigheter som vi har i vårt arbete och så får vi spegla våra tankar mot varandras. Det är fantastiskt att få nya aspekter på sitt eget tänkande, att någon lyssnar och bryr sig om just mitt tänkande. Egentligen har man ju alla svar inom sig själv, men handledning är "förlossningshjälpen". I kväll känner jag mig ovanligt nyförlöst:)
Det är fredag kväll, jag har degat framför TV:n med Go kväll, nyheter och Dobidoo och livet känns rätt okej, faktiskt. Nu väntar vilsam helg. Jag känner mig ovanligt väl värd den!
fredag 17 oktober 2008
Mette och tandläkaren
Det känns ungefär lika upphetsande som att gå till tandläkaren när man ska på ekonomiuppföljning med Mette. Inte för att Mette är det minsta otäck utan för att jag vill sköta mig så gott det går inom de ramar jag fått. Tanken gnager på vägen till "tandläkaren" Mette: "Hoppas att jag har skött mig så att jag inte har några hål den här gången. Det gör så ont att laga hålen...".
Mette bjöd på god ingefärschoklad och lotsade mig med stort tålamod igenom de olika posterna. Jag är nybörjare i ekonomi-systemet och kan ännu inte skilja på de minustecken som verkligen betyder minus och de som inte gör det. Att ekonomi skulle vara logisk har jag ännu inte lyckats förstå, men jag lär mig vartefter jag håller på.
Efter några väl valda kontrollfrågor till Mette kunde jag i alla fall pusta ut och konstatera att det just nu går ihop sig. Inga hål den här gången, men för den skull finns inte utrymme för slarv med tandborstningen. Lite tandtråd skadar nog inte heller. Framför allt inte efter att ha njutit av Mettes underbart goda choklad:)
Mette bjöd på god ingefärschoklad och lotsade mig med stort tålamod igenom de olika posterna. Jag är nybörjare i ekonomi-systemet och kan ännu inte skilja på de minustecken som verkligen betyder minus och de som inte gör det. Att ekonomi skulle vara logisk har jag ännu inte lyckats förstå, men jag lär mig vartefter jag håller på.
Efter några väl valda kontrollfrågor till Mette kunde jag i alla fall pusta ut och konstatera att det just nu går ihop sig. Inga hål den här gången, men för den skull finns inte utrymme för slarv med tandborstningen. Lite tandtråd skadar nog inte heller. Framför allt inte efter att ha njutit av Mettes underbart goda choklad:)
torsdag 16 oktober 2008
Long time no see
Det har gått flera veckor sedan jag skrev i bloggen senast. Jag har helt enkelt inte hunnit! Livet rusar på som en vårrusig hingst och jag hänger och slänger i tyglarna bakom. Efter att ha saknat markkontakt i flera veckor håller jag nu på att sätta klackarna i backen och bromsa in hela ekipaget. Som om jag skulle kunna stoppa tidens framfart!!!
Nej, det kan jag förstås inte, men jag kan styra mina handlingar och tankar. Jag börjar inse att det är en omöjlighet att hinna med allt man vill och ska göra. I alla fall om man vill göra allt väldigt bra, vilket jag brukar vilja. Dags att ta arbetet lite mer med en klackspark, kanske? Svårt, men förmodligen nödvändigt.
Jag har varit på Laxne förskola och skola i 2 1/2 månad nu och jag börjar känna mig i alla fall lite hemtam, även om det är mycket som jag fortfarande inte förstår eller kan. Nu är det hög tid att skriva årets kvalitetsredovisning för skolan och det kommer att bli ett riktigt bra avstamp för mig och det fortsatta utvecklingsarbetet, känner jag. Insamlandet av data har jag påbörjat så framöver blir det att formulera och skriva redovisningen. Och givetvis tillfällen att diskutera med mina medarbetare!
Nu är det dock dags att stänga ner tankeverksamheten för idag och så småningom inta sängläge. I morgon väntar förberedelse av studiedag tillsammans med min kollega Barbro, diverse småpyssel och så ekonomisk uppföljning med vår ekonom Mette. Hon har lovat att bjuda på mörk choklad i morgon. Jag tänker inte dra några förhastade slutsatser av det just nu;)
Nej, det kan jag förstås inte, men jag kan styra mina handlingar och tankar. Jag börjar inse att det är en omöjlighet att hinna med allt man vill och ska göra. I alla fall om man vill göra allt väldigt bra, vilket jag brukar vilja. Dags att ta arbetet lite mer med en klackspark, kanske? Svårt, men förmodligen nödvändigt.
Jag har varit på Laxne förskola och skola i 2 1/2 månad nu och jag börjar känna mig i alla fall lite hemtam, även om det är mycket som jag fortfarande inte förstår eller kan. Nu är det hög tid att skriva årets kvalitetsredovisning för skolan och det kommer att bli ett riktigt bra avstamp för mig och det fortsatta utvecklingsarbetet, känner jag. Insamlandet av data har jag påbörjat så framöver blir det att formulera och skriva redovisningen. Och givetvis tillfällen att diskutera med mina medarbetare!
Nu är det dock dags att stänga ner tankeverksamheten för idag och så småningom inta sängläge. I morgon väntar förberedelse av studiedag tillsammans med min kollega Barbro, diverse småpyssel och så ekonomisk uppföljning med vår ekonom Mette. Hon har lovat att bjuda på mörk choklad i morgon. Jag tänker inte dra några förhastade slutsatser av det just nu;)
onsdag 15 oktober 2008
Månadsbrev oktober 2008
”Rektor raggar elever på helgerna” skulle kunna vara en riktigt smaskig tidningsrubrik, men det är faktiskt precis vad jag ägnar mig åt emellanåt. Vi behöver fler elever till vår fina förskola och skola, och då måste man vara lite kreativ. För ett par veckor sedan skedde den första visningen på Spårbacken och jag var där tillsammans med mäklaren i hopp om att ”ragga” fler elever till oss. Vi får se om den insatsen, i kombination med mer information på byggplatsen, bär frukt så småningom.
Rekryteringen av lärare till F-1 och Fritidshemmet är klar och i slutet av november kommer Niclas Herrloff att börja arbeta tillsammans med oss. Han har en spännande bakgrund med sig och får presentera sig närmare i ett kommande månadsbrev.
När det gäller Fritidshemmet vill jag verkligen mana till er föräldrar att hålla de schematider ni lämnat in. Inte sällan händer det att barn stannar kvar på Fritidshemmet efter schematid i väntan på att gå hem till kompisar för att leka. Det betyder att personalen har 4-5 fler barn att ta hand om än vad vi planerat för, vilket får konsekvenser för kvalitén. Självklart löser vi akut uppkomna situationer då barnen måste stanna kvar, men för verksamhetens skull måste vi be er att hålla schematiderna i övrigt.
I minnesanteckningarna från förra Skolrådet fanns en vädjan från Föräldraföreningen om fler medlemmar. Jag har bett ordförande Katarina Ferbeek att skriva en utförligare information om föreningen, vilken bifogas detta månadsbrev (finns på hemsidan). Läs och begrunda!
Jag har redigerat vår hemsida lite efter önskemål från er föräldrar. Det finns några nya sidor och lite bilder. Jag har också lagt ut våra telefonnummer på förstasidan och påminner om att det går ypperligt att sjukanmäla på telefonsvararen 24 61 30 dygnet runt. Via hemsidan kan du också sjukanmäla barn och kontakta lärarna via mail.
Varma hösthälsningar
Marie-Louise Svensson Rektor
Rekryteringen av lärare till F-1 och Fritidshemmet är klar och i slutet av november kommer Niclas Herrloff att börja arbeta tillsammans med oss. Han har en spännande bakgrund med sig och får presentera sig närmare i ett kommande månadsbrev.
När det gäller Fritidshemmet vill jag verkligen mana till er föräldrar att hålla de schematider ni lämnat in. Inte sällan händer det att barn stannar kvar på Fritidshemmet efter schematid i väntan på att gå hem till kompisar för att leka. Det betyder att personalen har 4-5 fler barn att ta hand om än vad vi planerat för, vilket får konsekvenser för kvalitén. Självklart löser vi akut uppkomna situationer då barnen måste stanna kvar, men för verksamhetens skull måste vi be er att hålla schematiderna i övrigt.
I minnesanteckningarna från förra Skolrådet fanns en vädjan från Föräldraföreningen om fler medlemmar. Jag har bett ordförande Katarina Ferbeek att skriva en utförligare information om föreningen, vilken bifogas detta månadsbrev (finns på hemsidan). Läs och begrunda!
Jag har redigerat vår hemsida lite efter önskemål från er föräldrar. Det finns några nya sidor och lite bilder. Jag har också lagt ut våra telefonnummer på förstasidan och påminner om att det går ypperligt att sjukanmäla på telefonsvararen 24 61 30 dygnet runt. Via hemsidan kan du också sjukanmäla barn och kontakta lärarna via mail.
Varma hösthälsningar
Marie-Louise Svensson Rektor
torsdag 2 oktober 2008
FöräldraMÖTE på Gläntan
Just nu känns det som att jag arbetar dygnet runt och att det finns allt för mycket som ska göras och som jag vill göra. Efter en lång arbetsdag i går var det dags för föräldramöte på min förskola, Gläntan. Jag var dödstrött och ville egentligen bara åka hem och lägga mig. Men bestyckad med en gigantiskt stor dos överjag gick jag till föräldramötet.
Tänk att en tröttmanglad rektorskropp på några ögonblick kan förbytas till pigg och glad Marie-Louise! Orsak: duktiga medarbetare och intresserade föräldrar. Nina, Ylva, Maria och Maria presenterade verksamheten på ett proffsigt sätt och hade verkligen jobbat till det med en Smart Board-presentation. Jag presenterade mig och "mina ledstjärnor", som jag ska återkomma till i en blogg längre fram, och sedan blev det mingelfika i våra fina lokaler.
Det var egentligen då som MÖTET började, på riktigt. Över en kopp kaffe kunde vi diskutera våra fantastiska möjligheter till utevistelse, hur föräldrarna bättre kan nyttjas som resurs, barnens ovana att vistas i staden och varför man måste ha slöjd i skolan. Angelägna frågor som skapar nya tankar i mitt rektorshuvud.
Jag känner att det är lätt hänt att jag skapar min egen verklighet kring förskola och skola, och att jag ibland glömmer att även barn och föräldrar är aktörer på den arenan. Barnen finns runt omkring mig på dagarna, men föräldrarna möter jag inte så ofta. Desto viktigare blir de här MÖTENA då jag verkligen kan få ta del av föräldrarnas kloka tankar och synpunkter på det vi pysslar med tillsammans med deras barn.
Min trötta skalle fick sig rejält med syresättning på gårdagens föräldraMÖTE och flera utvecklingstankar har börjat gro inne i mig. Tänk så fantastiskt det är att skapa förskola och skola tillsammans!
Tänk att en tröttmanglad rektorskropp på några ögonblick kan förbytas till pigg och glad Marie-Louise! Orsak: duktiga medarbetare och intresserade föräldrar. Nina, Ylva, Maria och Maria presenterade verksamheten på ett proffsigt sätt och hade verkligen jobbat till det med en Smart Board-presentation. Jag presenterade mig och "mina ledstjärnor", som jag ska återkomma till i en blogg längre fram, och sedan blev det mingelfika i våra fina lokaler.
Det var egentligen då som MÖTET började, på riktigt. Över en kopp kaffe kunde vi diskutera våra fantastiska möjligheter till utevistelse, hur föräldrarna bättre kan nyttjas som resurs, barnens ovana att vistas i staden och varför man måste ha slöjd i skolan. Angelägna frågor som skapar nya tankar i mitt rektorshuvud.
Jag känner att det är lätt hänt att jag skapar min egen verklighet kring förskola och skola, och att jag ibland glömmer att även barn och föräldrar är aktörer på den arenan. Barnen finns runt omkring mig på dagarna, men föräldrarna möter jag inte så ofta. Desto viktigare blir de här MÖTENA då jag verkligen kan få ta del av föräldrarnas kloka tankar och synpunkter på det vi pysslar med tillsammans med deras barn.
Min trötta skalle fick sig rejält med syresättning på gårdagens föräldraMÖTE och flera utvecklingstankar har börjat gro inne i mig. Tänk så fantastiskt det är att skapa förskola och skola tillsammans!
tisdag 30 september 2008
Två fantastiska studiedagar!
29 - 30 september och studiedagar kändes vääääldigt långt borta - men nu är studiedagarna avklarade. Och vilka dagar det varit! När vi i rektors- och fortbildningsgruppen planerade dagarna kunde vi nog inte drömma om hur bra och givande det skulle komma att bli.
Jag tror att det var första gången som all personal i förskola, fritidshem och skola samlades för en gemensam studiedag och det var en väldigt mäktig känsla. Alla vi 300 människor som satt i A-salen på Elektron arbetar mot samma mål; att bilda och fostra våra barn och ungdomar. Vilken kompetens och vilken enorm kraft när den riktas mot samma mål!
Större delen av dagen fick vi ta del av en gripande, men humoristisk och hoppfull, föreläsning av Lisbeth Pipping. Hon har vuxit upp med en utvecklingsstörd mamma och berättade om sina erfarenheter och vad de betytt för hennes liv. Att hon över huvud taget står på benen idag är för mig en gåta. Att hon dessutom har kraft att berätta om sitt livsöde är ännu mer obegripligt. Men jag är övertygad om att alla vi som fick ta del av hennes berättelse fick med oss nya perspektiv på livet och på den verklighet som vi lever i.
Dagen avslutades med en något lättsammare föreläsning av Jörgen Oom. Temat var att vi är varandras arbetsmiljö och att det endast är vi själva som kan förändra våra tankemönster. Jag är lite smått allergisk mot klämkäcka föreläsare som med ett brett leende försöker frälsa oss stackars tyngda arbetare till att ta oss i kragen och att tänka positivt så att alla problem ska lösa sig. Viss skepsis fanns i mig när jag åter bänkade mig på Elektron, framför allt eftersom Lisbeths berättelse fortfarande fanns så starkt i mig.
Efter en stund kunde jag sänka axlarna. Jörgen var saklig - men helt ohejdat rolig! Med hans föreläsning fick vi ytterligare lite visions-DRAG i verksamheten; Delaktighet Respekt och Ansvar i Gnesta kommun känns nu som en självklarhet!
Idag har vi haft planering på våra egna enheter. Jag har träffat mina lärare för att diskutera vidare kring hur vi arbetar med ämnesomdömen och IUP. Mina medarbetare är världsbäst! Det är lätt att diskutera med dem, alla kommer till tals, de kommer med kloka tankar och de hjälps verkligen åt för att hitta framkomliga vägar i detta ganska så obanade landskap. Dessutom håller de inte alltid med mig och det är väldigt hälsosamt för mitt ledarskap och för mina tankar.
Jag är ju bara en av kuggarna i hjulet som ska rulla vidare i skolskapandet. Min roll är att styra så att vi inte hamnar med en krasch i diket, men i övrigt är det tillsammans som gäller. Lärarna kan verksamheten och verkligheten bättre än vad jag kan och det vore förmätet av mig att kliva in och säga exakt hur var och en ska göra. Däremot kan jag slänga in brandfacklor och "störa" det invanda görandet och tänkandet. Det rubbar cirklar och det leder till förändring. Det gillar jag!
Jag tror att det var första gången som all personal i förskola, fritidshem och skola samlades för en gemensam studiedag och det var en väldigt mäktig känsla. Alla vi 300 människor som satt i A-salen på Elektron arbetar mot samma mål; att bilda och fostra våra barn och ungdomar. Vilken kompetens och vilken enorm kraft när den riktas mot samma mål!
Större delen av dagen fick vi ta del av en gripande, men humoristisk och hoppfull, föreläsning av Lisbeth Pipping. Hon har vuxit upp med en utvecklingsstörd mamma och berättade om sina erfarenheter och vad de betytt för hennes liv. Att hon över huvud taget står på benen idag är för mig en gåta. Att hon dessutom har kraft att berätta om sitt livsöde är ännu mer obegripligt. Men jag är övertygad om att alla vi som fick ta del av hennes berättelse fick med oss nya perspektiv på livet och på den verklighet som vi lever i.
Dagen avslutades med en något lättsammare föreläsning av Jörgen Oom. Temat var att vi är varandras arbetsmiljö och att det endast är vi själva som kan förändra våra tankemönster. Jag är lite smått allergisk mot klämkäcka föreläsare som med ett brett leende försöker frälsa oss stackars tyngda arbetare till att ta oss i kragen och att tänka positivt så att alla problem ska lösa sig. Viss skepsis fanns i mig när jag åter bänkade mig på Elektron, framför allt eftersom Lisbeths berättelse fortfarande fanns så starkt i mig.
Efter en stund kunde jag sänka axlarna. Jörgen var saklig - men helt ohejdat rolig! Med hans föreläsning fick vi ytterligare lite visions-DRAG i verksamheten; Delaktighet Respekt och Ansvar i Gnesta kommun känns nu som en självklarhet!
Idag har vi haft planering på våra egna enheter. Jag har träffat mina lärare för att diskutera vidare kring hur vi arbetar med ämnesomdömen och IUP. Mina medarbetare är världsbäst! Det är lätt att diskutera med dem, alla kommer till tals, de kommer med kloka tankar och de hjälps verkligen åt för att hitta framkomliga vägar i detta ganska så obanade landskap. Dessutom håller de inte alltid med mig och det är väldigt hälsosamt för mitt ledarskap och för mina tankar.
Jag är ju bara en av kuggarna i hjulet som ska rulla vidare i skolskapandet. Min roll är att styra så att vi inte hamnar med en krasch i diket, men i övrigt är det tillsammans som gäller. Lärarna kan verksamheten och verkligheten bättre än vad jag kan och det vore förmätet av mig att kliva in och säga exakt hur var och en ska göra. Däremot kan jag slänga in brandfacklor och "störa" det invanda görandet och tänkandet. Det rubbar cirklar och det leder till förändring. Det gillar jag!
fredag 26 september 2008
Att spegla sig i andra
Jag är mitt inne i den fantastiskt lärorika rektorsutbildningen och har under veckan haft möjlighet att, tillsammans med min basgrupp, besöka en annan skola för att göra en s.k. kulturstudie. I en kulturstudie försöker man "koka ihop en buljong av organisationssoppan" för att försöka få syn på vilka normer och värderingar som genomsyrar verksamheten. För oss blev det tre dygn av fokuserat övande, diskuterande och formulerande.
Det är alltid lika intressant att besöka andra skolor och förskolor för det finns alltid något att ta med sig i sin egen läranderyggsäck. Ofta handlar det om tips och idéer, men så var inte fallet vid detta skolbesök. Att försöka fånga andras värderingar betyder också att mina egna värderingar blir synliga och formulerade. Det kan göra ont men jag tänker att när det svider till så finns det också grogrund för verkligt lärande och förändring.
Det är så lätt att bli hemmablind och traska på i sina väl ingångna trätofflor trots att verksamheten runt omkring förändras. Jag gör och tänker en hel del som jag brukar göra och tänka, trots att jag har en ny arbetsplats att verka i. Det som jag gjorde på min förra skola var förhoppningsvis giltigt och verksamt där. Att rensa de väl inkörda hjärnbanorna för att leda en annan förskola och skola framåt är inte det lättaste. Det är då det behövs lite smärta för att jag ska vakna upp.
Det låter drastiskt men det handlar om att finna en djupare förståelse och den är inte så lättfångad. Jag kan säga att jag har anpassat mig, men det är mitt verkliga görande som räknas. Och så länge jag fortsätter att göra det jag brukar göra har ingen förändring skett.
Jag tror att det nödvändigt att då och då spegla sig i andra människor och verksamheter för att få syn på vad det faktiskt är vi sysslar med och varför vi gör det. Förskola och skola är ingen statisk verksamhet, den förändras dagligen och stundligen. Det innebär att vi som leder och verkar i verksamheten också måste våga förändras. Det är inte lätt, det gör ont, men det går!
Det är alltid lika intressant att besöka andra skolor och förskolor för det finns alltid något att ta med sig i sin egen läranderyggsäck. Ofta handlar det om tips och idéer, men så var inte fallet vid detta skolbesök. Att försöka fånga andras värderingar betyder också att mina egna värderingar blir synliga och formulerade. Det kan göra ont men jag tänker att när det svider till så finns det också grogrund för verkligt lärande och förändring.
Det är så lätt att bli hemmablind och traska på i sina väl ingångna trätofflor trots att verksamheten runt omkring förändras. Jag gör och tänker en hel del som jag brukar göra och tänka, trots att jag har en ny arbetsplats att verka i. Det som jag gjorde på min förra skola var förhoppningsvis giltigt och verksamt där. Att rensa de väl inkörda hjärnbanorna för att leda en annan förskola och skola framåt är inte det lättaste. Det är då det behövs lite smärta för att jag ska vakna upp.
Det låter drastiskt men det handlar om att finna en djupare förståelse och den är inte så lättfångad. Jag kan säga att jag har anpassat mig, men det är mitt verkliga görande som räknas. Och så länge jag fortsätter att göra det jag brukar göra har ingen förändring skett.
Jag tror att det nödvändigt att då och då spegla sig i andra människor och verksamheter för att få syn på vad det faktiskt är vi sysslar med och varför vi gör det. Förskola och skola är ingen statisk verksamhet, den förändras dagligen och stundligen. Det innebär att vi som leder och verkar i verksamheten också måste våga förändras. Det är inte lätt, det gör ont, men det går!
lördag 20 september 2008
Månadsbrev september 2008
Så har det hunnit gå en hel månad på det nya läsåret och jag känner att jag har börjat komma in rätt så bra i mitt nya arbete. Det blir färre och färre frågor som jag måste besvara: ”Jag är ny och vet inte, men jag ska ta reda på det!”. Min upplevelse är att den nya organisationen ger stabilitet i arbetet och att både elever och personal mår gott, vilket givetvis främjar lärandet.
I tisdags hade vi terminens första Skolråd. Minnesanteckningar finns på skolans hemsida www.gnesta.se. För mig var det oerhört givande att tillsammans med några av er föräldrar diskutera hur vi ska arbeta vidare med skriftliga omdömen och IUP. Hela arbetet måste ju vara hanterbart och gagna elevens utveckling och får inte stanna vid att vara en pappersprodukt. Jag tror att vi tillsammans kan göra något riktigt bra av detta och hitta vår egen framgångsrika modell!
Jag vill påminna om att ni föräldrar ALLTID är välkomna att besöka era barn i skolan. Det betyder mycket för oss att ha intresserade föräldrar, men mest betyder det nog för era barn, att ni ser dem i deras dagliga miljö. Jag tänker också att utvecklingssamtalet får ytterligare en dimension om föräldrarna vet lite mer om vad det egentligen pratas om. Och du vet väl att du är välkommen att äta lunch tillsammans med ditt barn i Skolrestaurangen en gång per termin?
Så lite kort om vad som händer framöver:
Den 24/9 går Dagakampen av stapeln och vi önskar våra 4-6:or all framgång i tävlandet. Två dagar senare är det dags för hela skolan att röra på påkarna i Skoljoggen, mer information kommer i veckobrevet.
Den 29/9 stänger vi hela enheten för att ha studiedag för all personal och skolan har även stängt den 30/9. Vi hoppas att alla barn får ett par härliga dagar i vackert höstväder medan personalen hämtar inspiration till ännu mer lärande!
Hälsningar
Marie-Louise Svensson Rektor
I tisdags hade vi terminens första Skolråd. Minnesanteckningar finns på skolans hemsida www.gnesta.se. För mig var det oerhört givande att tillsammans med några av er föräldrar diskutera hur vi ska arbeta vidare med skriftliga omdömen och IUP. Hela arbetet måste ju vara hanterbart och gagna elevens utveckling och får inte stanna vid att vara en pappersprodukt. Jag tror att vi tillsammans kan göra något riktigt bra av detta och hitta vår egen framgångsrika modell!
Jag vill påminna om att ni föräldrar ALLTID är välkomna att besöka era barn i skolan. Det betyder mycket för oss att ha intresserade föräldrar, men mest betyder det nog för era barn, att ni ser dem i deras dagliga miljö. Jag tänker också att utvecklingssamtalet får ytterligare en dimension om föräldrarna vet lite mer om vad det egentligen pratas om. Och du vet väl att du är välkommen att äta lunch tillsammans med ditt barn i Skolrestaurangen en gång per termin?
Så lite kort om vad som händer framöver:
Den 24/9 går Dagakampen av stapeln och vi önskar våra 4-6:or all framgång i tävlandet. Två dagar senare är det dags för hela skolan att röra på påkarna i Skoljoggen, mer information kommer i veckobrevet.
Den 29/9 stänger vi hela enheten för att ha studiedag för all personal och skolan har även stängt den 30/9. Vi hoppas att alla barn får ett par härliga dagar i vackert höstväder medan personalen hämtar inspiration till ännu mer lärande!
Hälsningar
Marie-Louise Svensson Rektor
Att skapa tilltro till verksamheten
För mig är det oerhört viktigt att ha en öppen dialog med alla berörda kring vår verksamhet. Jag tror att dialogen är en förutsättning för att skapa tilltro, vilket i sin tur är en förutsättning för att vi ska kunna bedriva en god förskola och skola.
När vi kan beskriva vår verksamhet och varför vi gör det vi gör får vi viktiga och sunda frågor tillbaka, vilket gör att vi måste skruva till tanken ytterligare ett varv om syfte och mål med det vi håller på med. Det är i den dialogen som tilltro och delaktighet skapas.
Barn och elever ska veta varför de är i förskola och skola och vad undervisningen ska leda till. Det är ett grannlaga arbete för våra pedagoger att omsätta läro- och kursplanernas texter till konkret och förståelig information. Och nästa steg är inte lättare; att göra elever och föräldrar delaktiga i "skolgörandet".
Vi vet att motivationen är avgörande för elevens studieresultat och jag är övertygad om att lärarna dagligen kämpar för att motivera eleverna till nya utmaningar och nytt lärande. I motivationsskapandet behöver vi också föräldrarnas draghjälp, vilket vi ofta har, tack och lov! Men jag tänker ibland att det inte är så lätt för föräldrar att motivera och ledsaga sina barn framåt i lärande. Vi har endast erfarenhet av den skola vi själva gått i och det var en annan skola än den vi har idag.
Därför blir det ännu viktigare med föräldramöten, informationsbrev, Skolråd och utvecklings-samtal där vi i förskola och skola får möjlighet att förklara vad dagens skola går ut på. Och som jag skrev i mitt förra inlägg så kan vi inte lägga skulden på föräldrarna när de inte kommer till skolan. I stället måste vi vässa oss ännu mer i kampen om att få en syl i vädret i det allmänna mediebruset.
Jag tror på en mångfald av kanaler: förskolepersonalens och lärarens möte med föräldern som hämtar efter dagens slut, utvecklingssamtal och föräldramöten, information på hemsida och blogg, och inte minst att inbjuda föräldrar till att vara med i det dagliga skolarbetet. På det sättet kan vi göra även föräldrarna delaktiga i verksamheten och på så sätt skapa tilltro till det vi gör.
När vi kan beskriva vår verksamhet och varför vi gör det vi gör får vi viktiga och sunda frågor tillbaka, vilket gör att vi måste skruva till tanken ytterligare ett varv om syfte och mål med det vi håller på med. Det är i den dialogen som tilltro och delaktighet skapas.
Barn och elever ska veta varför de är i förskola och skola och vad undervisningen ska leda till. Det är ett grannlaga arbete för våra pedagoger att omsätta läro- och kursplanernas texter till konkret och förståelig information. Och nästa steg är inte lättare; att göra elever och föräldrar delaktiga i "skolgörandet".
Vi vet att motivationen är avgörande för elevens studieresultat och jag är övertygad om att lärarna dagligen kämpar för att motivera eleverna till nya utmaningar och nytt lärande. I motivationsskapandet behöver vi också föräldrarnas draghjälp, vilket vi ofta har, tack och lov! Men jag tänker ibland att det inte är så lätt för föräldrar att motivera och ledsaga sina barn framåt i lärande. Vi har endast erfarenhet av den skola vi själva gått i och det var en annan skola än den vi har idag.
Därför blir det ännu viktigare med föräldramöten, informationsbrev, Skolråd och utvecklings-samtal där vi i förskola och skola får möjlighet att förklara vad dagens skola går ut på. Och som jag skrev i mitt förra inlägg så kan vi inte lägga skulden på föräldrarna när de inte kommer till skolan. I stället måste vi vässa oss ännu mer i kampen om att få en syl i vädret i det allmänna mediebruset.
Jag tror på en mångfald av kanaler: förskolepersonalens och lärarens möte med föräldern som hämtar efter dagens slut, utvecklingssamtal och föräldramöten, information på hemsida och blogg, och inte minst att inbjuda föräldrar till att vara med i det dagliga skolarbetet. På det sättet kan vi göra även föräldrarna delaktiga i verksamheten och på så sätt skapa tilltro till det vi gör.
torsdag 18 september 2008
Varför ska vi ha Skolråd?
Därför att dialogen med föräldrarna kring det viktigaste vi har, våra barn och deras utbildning, är avgörande för hur vi lyckas med att "göra skola"!
I tisdags kväll hade vi Skolråd och 6 föräldrar mötte upp för att bland annat diskutera hur vi ska arbeta vidare med skriftliga omdömen och IUP. Vi hade ett mycket bra samtal och föräldrarna kom med ytterst kloka synpunkter på det förslag vi hade med oss från lärarna. Jag är oerhört nöjd med mötet och känner att vi i lärargruppen fått en starkare grund att stå på i vårt fortsatta arbete.
Jag hade kunnat välja ett annat fokus och suckande konstatera att bara 6 personer kom. Erfarenheten är att det är svårt att locka föräldrar till skolan till denna typ av samverkan. Jag kan bara spekulera i vad det beror på, men en tanke är att skolan har svårt att göra sin röst hörd i det enorma samhällsbruset med oändligt många aktiviteter som pockar på vår uppmärksamhet.
En annan tanke är att vi i skolan inte lyckas förmedla att det vi sysslar med är det allra, allra viktigaste. Vi bygger framtiden genom att bilda och forma individer som ska utveckla vårt samhälle! Ibland tror jag inte ens att vi själva har insett vilket stort ansvar som ligger på våra axlar, men tack och lov så gör vi det tillsammans med föräldrarna. Det är därför det är så vansinnigt viktigt med bra föräldrasamverkan, exempelvis i Skolrådet!
Att "bara" 6 föräldrar kom ser jag som en utmaning till att göra något annorlunda. Jag kan inte vara nöjd förrän alla föräldrar känner att skolan är så angelägen att man måste komma när det bjuds till Skolråd. Men då måste vi vara kreativa och hitta andra former för Skolrådet. Vilken spännande utmaning för oss!
I tisdags kväll hade vi Skolråd och 6 föräldrar mötte upp för att bland annat diskutera hur vi ska arbeta vidare med skriftliga omdömen och IUP. Vi hade ett mycket bra samtal och föräldrarna kom med ytterst kloka synpunkter på det förslag vi hade med oss från lärarna. Jag är oerhört nöjd med mötet och känner att vi i lärargruppen fått en starkare grund att stå på i vårt fortsatta arbete.
Jag hade kunnat välja ett annat fokus och suckande konstatera att bara 6 personer kom. Erfarenheten är att det är svårt att locka föräldrar till skolan till denna typ av samverkan. Jag kan bara spekulera i vad det beror på, men en tanke är att skolan har svårt att göra sin röst hörd i det enorma samhällsbruset med oändligt många aktiviteter som pockar på vår uppmärksamhet.
En annan tanke är att vi i skolan inte lyckas förmedla att det vi sysslar med är det allra, allra viktigaste. Vi bygger framtiden genom att bilda och forma individer som ska utveckla vårt samhälle! Ibland tror jag inte ens att vi själva har insett vilket stort ansvar som ligger på våra axlar, men tack och lov så gör vi det tillsammans med föräldrarna. Det är därför det är så vansinnigt viktigt med bra föräldrasamverkan, exempelvis i Skolrådet!
Att "bara" 6 föräldrar kom ser jag som en utmaning till att göra något annorlunda. Jag kan inte vara nöjd förrän alla föräldrar känner att skolan är så angelägen att man måste komma när det bjuds till Skolråd. Men då måste vi vara kreativa och hitta andra former för Skolrådet. Vilken spännande utmaning för oss!
söndag 14 september 2008
"Hur får du tiden att gå, då?"
Jag möter då och då människor som tror att det är väldigt enkelt att vara rektor på en liten enhet som Laxne förskola och skola. Ja, det är det förmodligen - om man tror att ledarskap handlar om att sitta på sitt rum och ge order om hur allt ska vara och sen tror att de anställda gör som man sagt.
Den typen av ledarskap fungerade förmodligen bättre förr, om ens då. Idag har vi mer kompetenta medarbetare (och chefer!) än så. Mitt ledarskap handlar om delaktighet och att vi åstadkommer något tillsammans. Summan av varje enskild medarbetares välanvända kompetens tillsammans med andra blir större än den varit om var och en gnetat på i sin ensamhet. Ofta är det mödan väl värd att slå sina kloka huvuden ihop och åstadkomma framkomliga vägar.
I min värld handlar det om att finnas med i mötet mellan människor, att påverka i det aktiva skeendet, inte att skriva en rektoriansk bulla och hötta med näven när jag vill ha något sagt. Men, som Tony Irving brukar säga, det är inte alltid tiden räcker till att just bara vara i verksamheten för att utöva det goda ledarskap som jag ändå tror på. Den 8 september skrev jag om det i "Den närvarande rektorn".
Fredagen var dock en sådan härlig dag när jag hann vara med lite här och där i verksamheten. I slutet av dagen satt jag och väntade på att bli upphämtad och iddes inte dra igång något stort arbete. I stället ägnade jag mig åt att fundera över vad jag gjort under dagen. Listan blev rätt lång:
* kom till jobbet vid 10, planerad sovmorgon
* startade datorn, ögnade igenom fax och PostIt-lappar på skrivbordet
* kollade läget på förskolan. Konstaterade att de flesta i personalen nu stod på benen igen efter "terminsstartsförkylning", diskuterade budget och inköp samt kommande trädplantering på gården
* gled in hos F-1:an som hade varit i skogen och plockat trattkantareller. Dessa stektes och diskussioner fördes kring vattenånga och varför svampen krymper när man steker den. Så blev det förstås avsmakning!
* kollade mailskörden - massor av nya arbetsuppgifter...
* ringde förälder som vill att sonen ska börja på vår skola, inget svar
* vittjade postfacket - formligen hatar all reklam som väller in!
* åt lunch med F-1:an eftersom en lärare var sjuk och Therese var ensam med hela klassen i matsalen. Fisken smakade mums och diskussionerna var härliga; dans, vad man blir rädd för, tankar inför helgen...
* rensade mailboxen rejält (nån gång ska jag föra statistik över hur mycket skräp jag får och vilken tid det tar att rensa bort allt detta elände)
* ringde och kallade sökande till tjänst till intervju
* skickade information till de handledare som tar emot lärarstudenter, terminens första praktikperiod närmar sig
* skrev protokoll från elevvårdskonferens
* pratade med förälder som vill skriva in sitt barn på förskolan
* ringde till min assistent Marina som har svar på i princip allt, en klippa!
* var ute på gården och hann prata med några barn och en medarbetare
* skrev minnesanteckningar från arbetsgruppen för VFU (VerksamhetsFörlagd Utbildning) som jag är ansvarig för
* funderade på vilka punkter jag ansvarar för på den kommande VFU-träffen för handledare
* hjälpte elever ur 4-6:an med klasslista inför "Roliga timmen"
* fyllde på listan med punkter inför kommande APT
* läste besiktningsprotokoll för gymnastikhallen, funderade över hur vi gör med ev. åtgärder
* såg genom fönstret att barnen ritade stora djur på asfalten, gick ut för att nyfiket få veta vad de pysslade med. Praktisk matte blev svaret och plötsligt såg jag världens största krokodil, världens minsta man samt uppmätt bana för snigelrace framför mina fötter!
* förberedde några punkter inför kommande Skolråd
* försökte mig på att svara på Kulturrådets Skolbiblioteksundersökning, men körde fast. Måste be bibliotekarien Ulla om hjälp...
* konstaterade att jag började vara ganska ensam i byggnaden på fredag eftermiddag
* fick mail från bloggande rektorskollega i Vellinge och berättade för henne hur vi tänker jobba vidare med "omdöme i alla ämnen"
* gick igenom minnesanteckningarna från senaste chefsträffen och strukturerade det jag måste ta tag i och diskutera på kommande APT
* rensade igenom en stor hög med arbetsplaner som "legat och skräpat" sen jag flyttade in i rummet. Har nu lite mer ordning i den högen.
Så får en rektor på en liten enhet dagen att gå. Jag tänker att det på en liten enhet faller ännu mer ansvar på alla medarbetare och vi får hjälpas åt med många sysslor som man på en större enhet har möjlighet att anställa någon för att göra. Och jag stortrivs med att ha det just så här!
Den typen av ledarskap fungerade förmodligen bättre förr, om ens då. Idag har vi mer kompetenta medarbetare (och chefer!) än så. Mitt ledarskap handlar om delaktighet och att vi åstadkommer något tillsammans. Summan av varje enskild medarbetares välanvända kompetens tillsammans med andra blir större än den varit om var och en gnetat på i sin ensamhet. Ofta är det mödan väl värd att slå sina kloka huvuden ihop och åstadkomma framkomliga vägar.
I min värld handlar det om att finnas med i mötet mellan människor, att påverka i det aktiva skeendet, inte att skriva en rektoriansk bulla och hötta med näven när jag vill ha något sagt. Men, som Tony Irving brukar säga, det är inte alltid tiden räcker till att just bara vara i verksamheten för att utöva det goda ledarskap som jag ändå tror på. Den 8 september skrev jag om det i "Den närvarande rektorn".
Fredagen var dock en sådan härlig dag när jag hann vara med lite här och där i verksamheten. I slutet av dagen satt jag och väntade på att bli upphämtad och iddes inte dra igång något stort arbete. I stället ägnade jag mig åt att fundera över vad jag gjort under dagen. Listan blev rätt lång:
* kom till jobbet vid 10, planerad sovmorgon
* startade datorn, ögnade igenom fax och PostIt-lappar på skrivbordet
* kollade läget på förskolan. Konstaterade att de flesta i personalen nu stod på benen igen efter "terminsstartsförkylning", diskuterade budget och inköp samt kommande trädplantering på gården
* gled in hos F-1:an som hade varit i skogen och plockat trattkantareller. Dessa stektes och diskussioner fördes kring vattenånga och varför svampen krymper när man steker den. Så blev det förstås avsmakning!
* kollade mailskörden - massor av nya arbetsuppgifter...
* ringde förälder som vill att sonen ska börja på vår skola, inget svar
* vittjade postfacket - formligen hatar all reklam som väller in!
* åt lunch med F-1:an eftersom en lärare var sjuk och Therese var ensam med hela klassen i matsalen. Fisken smakade mums och diskussionerna var härliga; dans, vad man blir rädd för, tankar inför helgen...
* rensade mailboxen rejält (nån gång ska jag föra statistik över hur mycket skräp jag får och vilken tid det tar att rensa bort allt detta elände)
* ringde och kallade sökande till tjänst till intervju
* skickade information till de handledare som tar emot lärarstudenter, terminens första praktikperiod närmar sig
* skrev protokoll från elevvårdskonferens
* pratade med förälder som vill skriva in sitt barn på förskolan
* ringde till min assistent Marina som har svar på i princip allt, en klippa!
* var ute på gården och hann prata med några barn och en medarbetare
* skrev minnesanteckningar från arbetsgruppen för VFU (VerksamhetsFörlagd Utbildning) som jag är ansvarig för
* funderade på vilka punkter jag ansvarar för på den kommande VFU-träffen för handledare
* hjälpte elever ur 4-6:an med klasslista inför "Roliga timmen"
* fyllde på listan med punkter inför kommande APT
* läste besiktningsprotokoll för gymnastikhallen, funderade över hur vi gör med ev. åtgärder
* såg genom fönstret att barnen ritade stora djur på asfalten, gick ut för att nyfiket få veta vad de pysslade med. Praktisk matte blev svaret och plötsligt såg jag världens största krokodil, världens minsta man samt uppmätt bana för snigelrace framför mina fötter!
* förberedde några punkter inför kommande Skolråd
* försökte mig på att svara på Kulturrådets Skolbiblioteksundersökning, men körde fast. Måste be bibliotekarien Ulla om hjälp...
* konstaterade att jag började vara ganska ensam i byggnaden på fredag eftermiddag
* fick mail från bloggande rektorskollega i Vellinge och berättade för henne hur vi tänker jobba vidare med "omdöme i alla ämnen"
* gick igenom minnesanteckningarna från senaste chefsträffen och strukturerade det jag måste ta tag i och diskutera på kommande APT
* rensade igenom en stor hög med arbetsplaner som "legat och skräpat" sen jag flyttade in i rummet. Har nu lite mer ordning i den högen.
Så får en rektor på en liten enhet dagen att gå. Jag tänker att det på en liten enhet faller ännu mer ansvar på alla medarbetare och vi får hjälpas åt med många sysslor som man på en större enhet har möjlighet att anställa någon för att göra. Och jag stortrivs med att ha det just så här!
torsdag 11 september 2008
Torsdag och chefsgrupp
Torsdag innebär för det allra mesta att vi rektorer träffas, varannan vecka tillsammans med vår chef Mona, för att gemensamt leda förskola och skola i Gnesta framåt. Den grymt fullspäckade dagordningen kan rymma allt från snabb information till djupa och långa diskussioner, exempelvis planering och utvärdering av studiedagar eller diskussioner om hur vi ska hantera det nya kravet på omdömen i alla ämnen. Budget och investeringar är nödvändigt ont, desto roligare då att prata om hur vi kan lyfta våra riktigt duktiga lärare så att de får den uppmärksamhet de så väl förtjänar.
Ett sådant tillfälle blir det på en av novemberlovets studiedagar. Fortbildnings- och rektorsgruppen håller på att planera en worshopsdag då några av våra allra skickligaste lärare ska leda sina kollegor vidare i lärande. Extra stolt är jag över att en av lärarna på Laxne skola ska ha skapande workshop i "Verkstan" hos oss. Mitt 1:a-handsval är redan gjort, även om det står många smaskiga rätter uppdukade på buffébordet.
Idag kunde vi också glädja oss åt att så många anställda i förskola och skola förkovrat sig i praktisk IT/Media (PIM) och att fler än vi vågat tro har examinerats i steg 3. Det innebär att många har mycket goda kunskaper i hur man arbetar med datorer i undervisningen, vilket känns otroligt bra. I kombination med att vi utökar Smart Board-parken känns PIM-utbildningen som en riktigt bra framtidssatsning i Gnesta kommun.
Åter till torsdagsträffarna. För en utomstående kan det tyckas rätt lyxigt att vi ägnar nästan en hel dag åt rektorsgruppsarbete. För mig som relativt ny i gemet känns detta som en nödvändighet. Åtskilliga frågor dryftas där jag lär mig oerhört mycket om "tänket" och hur vi brukar göra, och inte minst varför vi gör som vi gör. Jag skulle ha slirat ner i diket betydligt oftare om jag inte suttit med i gruppen i några år och lyssnat till frågor och dilemman som andra lyft. För mig innebär torsdagarna fortbildning, delaktighet och stärkt yrkesroll. Det är inte bara lyxigt utan också fantastiskt värdefullt för både mig och min verksamhet!
Ett sådant tillfälle blir det på en av novemberlovets studiedagar. Fortbildnings- och rektorsgruppen håller på att planera en worshopsdag då några av våra allra skickligaste lärare ska leda sina kollegor vidare i lärande. Extra stolt är jag över att en av lärarna på Laxne skola ska ha skapande workshop i "Verkstan" hos oss. Mitt 1:a-handsval är redan gjort, även om det står många smaskiga rätter uppdukade på buffébordet.
Idag kunde vi också glädja oss åt att så många anställda i förskola och skola förkovrat sig i praktisk IT/Media (PIM) och att fler än vi vågat tro har examinerats i steg 3. Det innebär att många har mycket goda kunskaper i hur man arbetar med datorer i undervisningen, vilket känns otroligt bra. I kombination med att vi utökar Smart Board-parken känns PIM-utbildningen som en riktigt bra framtidssatsning i Gnesta kommun.
Åter till torsdagsträffarna. För en utomstående kan det tyckas rätt lyxigt att vi ägnar nästan en hel dag åt rektorsgruppsarbete. För mig som relativt ny i gemet känns detta som en nödvändighet. Åtskilliga frågor dryftas där jag lär mig oerhört mycket om "tänket" och hur vi brukar göra, och inte minst varför vi gör som vi gör. Jag skulle ha slirat ner i diket betydligt oftare om jag inte suttit med i gruppen i några år och lyssnat till frågor och dilemman som andra lyft. För mig innebär torsdagarna fortbildning, delaktighet och stärkt yrkesroll. Det är inte bara lyxigt utan också fantastiskt värdefullt för både mig och min verksamhet!
onsdag 10 september 2008
Rekrytering pågår!
Semester pågår - jovisst! Men i mitt huvud snurrar det en hel del kring rekryteringen vi håller på med till skolan. Vi söker någon som ska arbeta 75 % i förskoleklass, år 1 och på Fritidshemmet. Min värsta farhåga var att ingen alls skulle vara intresserad av detta spännande uppdrag, men oj, så fel jag hade! I en hel trave med ansökningar kunde jag vaska fram 9 med rätt behörighet, och det var det lätta jobbet. Sedan vidtog processen att hitta de som ska platsa i teamet som hädanefter ska arbeta tillsammans.
Therese, lärare och fackligt ombud, och jag var rätt överens om vilka vi ska kalla på intervju så idag har jag ringt till några av dem vi tänkt oss för en första intervjuomgång. Semester var det...
Man kan bli rätt matt ibland och undra varför folk över huvud söker jobb. En jag ringde visste knappt att hon sökt jobb och var inte intresserad av att komma på intervju när jag pressade henne på om hon verkligen var seriös och tänkte sig att flytta till trakten om hon fick jobb. Att bo i trakten ingår inte i kravspecifikationen men hon bor på flygavstånd från Laxne, lite väl svårt att hantera dagligen, tänker jag.
Så kittlar det lite retsamt i maggropen när jag tänker på övriga sökande. Alla har sina kompetenser och sina egenskaper som på sitt sätt skulle påverka arbetsgruppen och de barn han/hon ska leda vidare i sitt lärande. Hur man uttrycker sig i sin ansökan blir oerhört viktigt, men ingen kan ju säga allt i ett litet brev. Tänk om vi missar en riktigt stjärna bland de sökande bara för att personen uttrycker sig på ett sätt som vi inte triggar på!
Men vågskvalpet i maggropen lägger sig när jag tänker på att vi är flera som läser, lyssnar och tänker. Referenstagningen blir också viktig. Och till grund för hela rekryteringsprocessen har vi Personalenhetens riktlinjer vilka ger stadga och bärighet i den här svåra och intressanta processen.
Jag är en nyfiken typ och ser verkligen fram emot att få träffa de människor som kan tänka sig att arbeta med oss på Laxne skola. Vilka erfarenheter och kunskaper har de med sig som kan utveckla oss och vår verksamhet? Nu längtar jag riktigt ordentligt efter intervjuer och referenstagning!
Therese, lärare och fackligt ombud, och jag var rätt överens om vilka vi ska kalla på intervju så idag har jag ringt till några av dem vi tänkt oss för en första intervjuomgång. Semester var det...
Man kan bli rätt matt ibland och undra varför folk över huvud söker jobb. En jag ringde visste knappt att hon sökt jobb och var inte intresserad av att komma på intervju när jag pressade henne på om hon verkligen var seriös och tänkte sig att flytta till trakten om hon fick jobb. Att bo i trakten ingår inte i kravspecifikationen men hon bor på flygavstånd från Laxne, lite väl svårt att hantera dagligen, tänker jag.
Så kittlar det lite retsamt i maggropen när jag tänker på övriga sökande. Alla har sina kompetenser och sina egenskaper som på sitt sätt skulle påverka arbetsgruppen och de barn han/hon ska leda vidare i sitt lärande. Hur man uttrycker sig i sin ansökan blir oerhört viktigt, men ingen kan ju säga allt i ett litet brev. Tänk om vi missar en riktigt stjärna bland de sökande bara för att personen uttrycker sig på ett sätt som vi inte triggar på!
Men vågskvalpet i maggropen lägger sig när jag tänker på att vi är flera som läser, lyssnar och tänker. Referenstagningen blir också viktig. Och till grund för hela rekryteringsprocessen har vi Personalenhetens riktlinjer vilka ger stadga och bärighet i den här svåra och intressanta processen.
Jag är en nyfiken typ och ser verkligen fram emot att få träffa de människor som kan tänka sig att arbeta med oss på Laxne skola. Vilka erfarenheter och kunskaper har de med sig som kan utveckla oss och vår verksamhet? Nu längtar jag riktigt ordentligt efter intervjuer och referenstagning!
tisdag 9 september 2008
Får lärarna den uppskattning de förtjänar?
Rubriken kommer från det senaste numret av Mariefreds Tidning "Måsen" och jag har gått och funderat över frågeställningen under dagen. Jag har ett par dagars välbehövlig semester då städning och trädgårdsfnul ger utrymme för en hel del tänkande i lugn och ro.
Jag är väldigt överens med fyra av fem personer som besvarat frågan i Måsen; lärare får för lite beröm och uppskattning för det oerhört viktiga arbete de utför. Den femte tillfrågade är latinlektorn Caligula som svarar: "Det är inte så att det var bättre förr, det är bara det att det är ännu värre nu". Herr Caligula må ursäkta, men jag vill hävda att det är ännu bättre nu. I alla fall är det väldigt annorlunda mot hur det var när han "levde och verkade". Det var helt enkelt annorlunda förr.
Dagens styrdokument hävdar med bestämdhet att det är delaktighet som ska råda i all vår verksamhet. Det är fint! Dessvärre tror en del att delaktighet betyder att man själv ska få som man vill, vilket definitivt inte är fallet. Delaktighet betyder att alla får vara med och tycka till i en ärlig och sund diskussion, men att någon i slutänden ska ta ett inriktningsbeslut. I klassrummet är det läraren. Läraren ska styra undervisningen så att var och en utvecklas efter sin egen förmåga. Sug på den ett tag och sätt dig in i vilka konsekvenser detta får för läraren i ett klassrum med 15-20 (eller fler!) elever. Jag menar att dagens lärare varje dag åstadkommer mirakel i 1000-tals klassrum runt om i Sverige!
Får lärarna den uppskattning de förtjänar, då? Svar: Nej! Skamset kryper jag själv till korset och erkänner att jag inte är direkt världsbäst på att ge uppskattning, trots att jag dagligen ser det fina arbete som mina barnskötare, förskollärare, lärare och övrig personal gör. Jag ska skärpa till mig, jag lovar. Kanske är det dags att varje vecka fokusera på "veckans medarbetare" så som lärarna varje vecka utser "veckans elev". Det blir ett ypperligt tillfälle att fokusera på allt det goda och fina som varje medarbetare utför i verksamheten. Tänk vad en semesterdag i trädgården och en stunds tankebloggande kan tillföra i verksamheten och i mitt ledarskap!
P.S. Min uppskattning är bara en del av vad personalen behöver. Föräldrar och andra är också varmt välkomna att komma med hurra-rop och annan uppskattning när så är befogat!
Jag är väldigt överens med fyra av fem personer som besvarat frågan i Måsen; lärare får för lite beröm och uppskattning för det oerhört viktiga arbete de utför. Den femte tillfrågade är latinlektorn Caligula som svarar: "Det är inte så att det var bättre förr, det är bara det att det är ännu värre nu". Herr Caligula må ursäkta, men jag vill hävda att det är ännu bättre nu. I alla fall är det väldigt annorlunda mot hur det var när han "levde och verkade". Det var helt enkelt annorlunda förr.
Dagens styrdokument hävdar med bestämdhet att det är delaktighet som ska råda i all vår verksamhet. Det är fint! Dessvärre tror en del att delaktighet betyder att man själv ska få som man vill, vilket definitivt inte är fallet. Delaktighet betyder att alla får vara med och tycka till i en ärlig och sund diskussion, men att någon i slutänden ska ta ett inriktningsbeslut. I klassrummet är det läraren. Läraren ska styra undervisningen så att var och en utvecklas efter sin egen förmåga. Sug på den ett tag och sätt dig in i vilka konsekvenser detta får för läraren i ett klassrum med 15-20 (eller fler!) elever. Jag menar att dagens lärare varje dag åstadkommer mirakel i 1000-tals klassrum runt om i Sverige!
Får lärarna den uppskattning de förtjänar, då? Svar: Nej! Skamset kryper jag själv till korset och erkänner att jag inte är direkt världsbäst på att ge uppskattning, trots att jag dagligen ser det fina arbete som mina barnskötare, förskollärare, lärare och övrig personal gör. Jag ska skärpa till mig, jag lovar. Kanske är det dags att varje vecka fokusera på "veckans medarbetare" så som lärarna varje vecka utser "veckans elev". Det blir ett ypperligt tillfälle att fokusera på allt det goda och fina som varje medarbetare utför i verksamheten. Tänk vad en semesterdag i trädgården och en stunds tankebloggande kan tillföra i verksamheten och i mitt ledarskap!
P.S. Min uppskattning är bara en del av vad personalen behöver. Föräldrar och andra är också varmt välkomna att komma med hurra-rop och annan uppskattning när så är befogat!
måndag 8 september 2008
Den närvarande rektorn...
"Alla" säger det; framför allt vi nytillträdda rektorer: "Jag ska vara närvarande i verksamheten".
Nu har det gått tre veckor av det här läsåret och jag kan krasst konstatera att så särskilt närvarande har jag inte varit. I alla fall inte i klassrummen. Jag har varit och presenterat mig och sen har det mest handlat om korridorsnack, matsalssurr och skolgårdsfilosofi med barn, elever och personal. Men det är väl inte fy skam det heller! En hel del lärarrumssnack har det blivit, så där lite apropå ibland men också mer planerade morgonmöten och andra inbokade träffar. Det är sköna stunder, de där mötena med andra små och stora människors tankar om glädjeämnen och svårigheter. Mums, vad gott det är att vara närvarande!
Den andra tiden då, när jag inte är "närvarande"? Möten, administration och utbildning är huvudrubrikerna för min övriga tid. Det låter rätt torrt att skriva möten, men det är ju faktiskt ett sätt att vara närvarande i verksamheten. Att låta en elev, en förälder och/eller en pedagog få ta min närvaro i anspråk, det är kvalitetsnärvaro.
Administration låter ännu torrare, men är nödvändigt för att få rektorstillvaron att gå ihop. Tursamt nog är jag en rätt så ordningssam, strukturerad och effektiv figur, så det där med administration går rätt så bra. Det handlar exempelvis om att läsa och besvara mail, bevaka ekonomi och personaladministraion, strukturera VFU (jag återkommer om det!) eller att underhålla intranätet och hemsidan. Somliga baxnar av liknande uppgifter, men jag tycker faktiskt att det är rätt OK sysslor... Och utbildning får jag väl hoppas leder till ännu bättre rektorsskap så att den insatta tiden får dubbel ränta eller mer!
Slutklämmen får väl helt enkelt bli att det där med närvaro i verksamheten ser lite olika ut, att det inte bara handlar om att lira fotboll med eleverna på rasten eller vara på plats i klassrummen. I dag har jag varit på Laxne mellan 7.15 och 10.30, men det känns ändå som att jag har varit väldigt närvarande. Jag hann vara med på morgonmöte, småprata med ett par lärare, ha viktigt möte med en förälder, kolla läget på förskolan, prata med fritidshemspersonal samt skoja med några ettagluttare. Resten av dagen var fylld av möten i Gnesta, men det är ändå de nära mötena i Laxne som jag bär med mig när dagen lider mot sitt slut. Kan man kalla det frånvarande närvaro, möjligen?
Nu har det gått tre veckor av det här läsåret och jag kan krasst konstatera att så särskilt närvarande har jag inte varit. I alla fall inte i klassrummen. Jag har varit och presenterat mig och sen har det mest handlat om korridorsnack, matsalssurr och skolgårdsfilosofi med barn, elever och personal. Men det är väl inte fy skam det heller! En hel del lärarrumssnack har det blivit, så där lite apropå ibland men också mer planerade morgonmöten och andra inbokade träffar. Det är sköna stunder, de där mötena med andra små och stora människors tankar om glädjeämnen och svårigheter. Mums, vad gott det är att vara närvarande!
Den andra tiden då, när jag inte är "närvarande"? Möten, administration och utbildning är huvudrubrikerna för min övriga tid. Det låter rätt torrt att skriva möten, men det är ju faktiskt ett sätt att vara närvarande i verksamheten. Att låta en elev, en förälder och/eller en pedagog få ta min närvaro i anspråk, det är kvalitetsnärvaro.
Administration låter ännu torrare, men är nödvändigt för att få rektorstillvaron att gå ihop. Tursamt nog är jag en rätt så ordningssam, strukturerad och effektiv figur, så det där med administration går rätt så bra. Det handlar exempelvis om att läsa och besvara mail, bevaka ekonomi och personaladministraion, strukturera VFU (jag återkommer om det!) eller att underhålla intranätet och hemsidan. Somliga baxnar av liknande uppgifter, men jag tycker faktiskt att det är rätt OK sysslor... Och utbildning får jag väl hoppas leder till ännu bättre rektorsskap så att den insatta tiden får dubbel ränta eller mer!
Slutklämmen får väl helt enkelt bli att det där med närvaro i verksamheten ser lite olika ut, att det inte bara handlar om att lira fotboll med eleverna på rasten eller vara på plats i klassrummen. I dag har jag varit på Laxne mellan 7.15 och 10.30, men det känns ändå som att jag har varit väldigt närvarande. Jag hann vara med på morgonmöte, småprata med ett par lärare, ha viktigt möte med en förälder, kolla läget på förskolan, prata med fritidshemspersonal samt skoja med några ettagluttare. Resten av dagen var fylld av möten i Gnesta, men det är ändå de nära mötena i Laxne som jag bär med mig när dagen lider mot sitt slut. Kan man kalla det frånvarande närvaro, möjligen?
torsdag 4 september 2008
Rektorsutbildning och en massa annat lärande!
Min senaste vecka har varit sprängfylld av utbildningar och chefsutveckling, jag har nästan inte hunnit vara på skolan alls. Det känns faktiskt väldigt konstigt! Inte för att jag inte tror att personal, barn och elever klarar sig utan mig, utan för att det är närvaron i verksamheten som är nerven i mitt arbete. Det är för barnens och elevernas skull jag finns!
Har jag blivit något klokare under de här dagarna, då? Ja, det lovar jag! Jag är mitt inne i Rektorsutbildningen och temat just nu är att fånga kulturen i verksamheten, detta som en bas för vidare utveckling. Om några veckor ska jag och min basgrupp till en skola i Gävle för att träna på "kulturfångande", och givetvis sätter förberedelserna igång en massa tankar om min egen verksamhet. Hur är kulturen på förskola, skola och fritids i Laxne? Hur ser dessa verksamheters utveckling ut i ett längre perspektiv? Vad ställer detta för krav på mitt ledarskap i de olika verksamheterna? Det är oerhört spännande och viktiga frågor som tål många timmars tankevältrande för att hitta framkomliga vägar. Och jag tycker att detta är så otroligt spännande och utmanande!
Med dessa inte helt klarlagda tankar i huvudet var det så dags för två chefsdagar på härliga Fagerudd. Den oerhört goda maten i all ära, men det var ändå de fantastiskt borrande och djuplodande diskussionerna kring kunskaps- och kvalitetsbegreppen som gav mest. Det är så mycket i våra verksamheter som ska ske fort och man ska ofta svara på frågor och agera helst igår. Sällan finns det tid för eftertanke och reflektion så som det gjorde på Fagerudd. Vi arbetade också med styrkor och utvecklingsområden och detta blir basen för chefsgruppens vidare arbete, ett arbete som jag tror att vi alla tar oss an med glädje framöver!
Som om inte allt detta var nog var det idag dags för Ledarforum för alla chefer i kommunen. Temat för dagen var media och vi fick veta hur redaktionellt arbete går till och hur journalister "tänker". Jag som arbetar en hel del med nyheter på hemsidan fick massor av kött på benen och stor hjälp med en kommande pressrelease. Mer om det i nästa vecka!
Nu är det läge att ta om hand alla nya tankar jag fått under den senaste veckan för att så småningom kunna omsätta dem i verkligheten. Men först är det dags för en smått sliten rektorshjärna att vila på söta örat och hämta kraft inför en ny arbetsdag då jag äntligen ska få vara på plats där jag ska vara och verka; på Laxne skola!
Har jag blivit något klokare under de här dagarna, då? Ja, det lovar jag! Jag är mitt inne i Rektorsutbildningen och temat just nu är att fånga kulturen i verksamheten, detta som en bas för vidare utveckling. Om några veckor ska jag och min basgrupp till en skola i Gävle för att träna på "kulturfångande", och givetvis sätter förberedelserna igång en massa tankar om min egen verksamhet. Hur är kulturen på förskola, skola och fritids i Laxne? Hur ser dessa verksamheters utveckling ut i ett längre perspektiv? Vad ställer detta för krav på mitt ledarskap i de olika verksamheterna? Det är oerhört spännande och viktiga frågor som tål många timmars tankevältrande för att hitta framkomliga vägar. Och jag tycker att detta är så otroligt spännande och utmanande!
Med dessa inte helt klarlagda tankar i huvudet var det så dags för två chefsdagar på härliga Fagerudd. Den oerhört goda maten i all ära, men det var ändå de fantastiskt borrande och djuplodande diskussionerna kring kunskaps- och kvalitetsbegreppen som gav mest. Det är så mycket i våra verksamheter som ska ske fort och man ska ofta svara på frågor och agera helst igår. Sällan finns det tid för eftertanke och reflektion så som det gjorde på Fagerudd. Vi arbetade också med styrkor och utvecklingsområden och detta blir basen för chefsgruppens vidare arbete, ett arbete som jag tror att vi alla tar oss an med glädje framöver!
Som om inte allt detta var nog var det idag dags för Ledarforum för alla chefer i kommunen. Temat för dagen var media och vi fick veta hur redaktionellt arbete går till och hur journalister "tänker". Jag som arbetar en hel del med nyheter på hemsidan fick massor av kött på benen och stor hjälp med en kommande pressrelease. Mer om det i nästa vecka!
Nu är det läge att ta om hand alla nya tankar jag fått under den senaste veckan för att så småningom kunna omsätta dem i verkligheten. Men först är det dags för en smått sliten rektorshjärna att vila på söta örat och hämta kraft inför en ny arbetsdag då jag äntligen ska få vara på plats där jag ska vara och verka; på Laxne skola!
fredag 29 augusti 2008
Vad var det jag sa...
Efter de senaste dagarnas debatt kring vilken bild som ges av svensk skola, och vilka underlag man använder för att ge den bilden, känner jag mig rätt nöjd. Jag har ju aldrig känt igen mig i den bild som uppmålats!
Jag hävdar med en dåres envishet att de allra flesta som arbetar i förskola och skola gör sitt allra, allra bästa för att barn och elever ska må bra och lära sig så mycket som möjligt. Däremot kan verksamhet alltid utvecklas och förbättras och det är vårt ansvar som rektorer att det sker. Det måste vara i relation till uppsatta mål som utvecklingen äger rum, inte med ett buttert: "Det var bättre förr och det är så vi ska ha det".
Att måla upp en bild av en urusel skola leder ingen vart i min världsbild. Jag tror att vi själva har ett stort ansvar för vår verklighet och målar vi upp en negativ bild blir det så måningom en självuppfyllande profetia - med en negativ verklighet som följd. Nej, låt oss i stället ta fram allt det positiva som sker i förskola och skola varje dag och gotta oss i det ett tag. Och låt oss dra slutsatser om vad som fungerar bra i vår verksamhet och bygga vidare på det. Med fokus på det positiva kommer vi långt!
Jag hävdar med en dåres envishet att de allra flesta som arbetar i förskola och skola gör sitt allra, allra bästa för att barn och elever ska må bra och lära sig så mycket som möjligt. Däremot kan verksamhet alltid utvecklas och förbättras och det är vårt ansvar som rektorer att det sker. Det måste vara i relation till uppsatta mål som utvecklingen äger rum, inte med ett buttert: "Det var bättre förr och det är så vi ska ha det".
Att måla upp en bild av en urusel skola leder ingen vart i min världsbild. Jag tror att vi själva har ett stort ansvar för vår verklighet och målar vi upp en negativ bild blir det så måningom en självuppfyllande profetia - med en negativ verklighet som följd. Nej, låt oss i stället ta fram allt det positiva som sker i förskola och skola varje dag och gotta oss i det ett tag. Och låt oss dra slutsatser om vad som fungerar bra i vår verksamhet och bygga vidare på det. Med fokus på det positiva kommer vi långt!
onsdag 27 augusti 2008
Varför skriver jag så positivt?!
Nu har det gått en vecka sen jag skrev senast och jag kan inte direkt påstå att jag har ett enahanda och trist arbete. Varje dag är till brädden fylld av väntade och oväntade uppdrag, och åtskilliga möten med små och stora människor. Väldigt fantastiskt!
Jag har fått några kommentarer om att jag skriver i så positiva ordalag på bloggen och det har triggat min hjärna när det har blivit lite fri tanketid. Allt i mitt arbete är ju faktiskt inte positivt - ändå framstår det som att det är en ganska glättig tillvaro jag har. Varför skriver jag så? Kanske har jag ett litet svar. I alla fall har jag en liten tanke om det.
Rektors ansvar är gigantiskt stort och det är svårt att beskriva sitt arbete för någon som inte själv är rektor. Många av de saker man ska ta itu med är komplicerade och handlar om elever och/eller personal som av en eller annan anledning inte har det så bra som man skulle önska. Att skriva om detta på bloggen skulle innebära att jag utelämnar personer på ett sätt som inte är acceptabelt. Alltså kan jag inte skriva om en stor del av mitt dagliga arbete när jag bloggar.
Samtidigt finns det verkligen en massa saker som är positiva i skolan! Kanske kan min blogg vara en liten motvikt till den negativa bild av skolan som pumpas ut i massmedia, en bild som jag tycker sällan stämmer med den verklighet jag lever i.
Summan av kardemumman blir att jag förhoppningsvis kan fortsätta att ha en positiv anda i det jag skriver; dels för att det finns så mycket positivt att lyfta fram och gotta sig i, dels för att jag av etiska skäl inte kan dela mina tankar kring mycket av det som är jobbigt och svårt.
Nu ska jag krypa ner mellan svala lakan, vila mitt lilla huvud och inta en välbehövlig dos av nattsömn. I morgon bär det av till Uppsala och rektorsutbildningen, vi ska förbereda den kulturstudie vi ska genomföra senare i höst. Men det får du läsa mer om nästa gång jag plitar ner mina tankar i bloggen!
Jag har fått några kommentarer om att jag skriver i så positiva ordalag på bloggen och det har triggat min hjärna när det har blivit lite fri tanketid. Allt i mitt arbete är ju faktiskt inte positivt - ändå framstår det som att det är en ganska glättig tillvaro jag har. Varför skriver jag så? Kanske har jag ett litet svar. I alla fall har jag en liten tanke om det.
Rektors ansvar är gigantiskt stort och det är svårt att beskriva sitt arbete för någon som inte själv är rektor. Många av de saker man ska ta itu med är komplicerade och handlar om elever och/eller personal som av en eller annan anledning inte har det så bra som man skulle önska. Att skriva om detta på bloggen skulle innebära att jag utelämnar personer på ett sätt som inte är acceptabelt. Alltså kan jag inte skriva om en stor del av mitt dagliga arbete när jag bloggar.
Samtidigt finns det verkligen en massa saker som är positiva i skolan! Kanske kan min blogg vara en liten motvikt till den negativa bild av skolan som pumpas ut i massmedia, en bild som jag tycker sällan stämmer med den verklighet jag lever i.
Summan av kardemumman blir att jag förhoppningsvis kan fortsätta att ha en positiv anda i det jag skriver; dels för att det finns så mycket positivt att lyfta fram och gotta sig i, dels för att jag av etiska skäl inte kan dela mina tankar kring mycket av det som är jobbigt och svårt.
Nu ska jag krypa ner mellan svala lakan, vila mitt lilla huvud och inta en välbehövlig dos av nattsömn. I morgon bär det av till Uppsala och rektorsutbildningen, vi ska förbereda den kulturstudie vi ska genomföra senare i höst. Men det får du läsa mer om nästa gång jag plitar ner mina tankar i bloggen!
tisdag 19 augusti 2008
Äntligen skolstart!
Som jag har längtat och väntat och idag var det ÄNTLIGEN dags för eleverna att ta plats på skolan. Det är ju för deras skull vi är där! Vi kan planera och tänka hur mycket som helst när de inte är på plats men det är sen det gäller, det är när dessa små och halvstora människor är i huset som det uppstår liv, rörelse och lärande.
Tänk vilken förmån att få jobba på en så här liten skola. Jag hann vara runt i alla klasser på förmiddagen och jag hann träffa alla elever och prata lite med dem. Rätt så många fyndiga kommentarer hann det bli, bland annat denna från en pojke i 1:an: "Hm... först hade vi en tjejrektor, sen hade vi en killrektor och nu har vi en tjejrektor igen!". Snacka om att ha järnkoll!
Vid lunch kom min dotter och hennes pappa för att titta på min nya arbetsplats. Vi kollade runt i lokalerna och jag tror att de var rätt imponerade över hur fint det är. Och det är det ju! När vi var på förskolan kom förskolebarnen tillbaka från lunch och de skulle in på avdelningarna Myran eller Trollet. Saken är bara den, att vid planeringsdagen igår gjorde personalen nya grupper som ska passa barngruppen som är just nu. Så den ständiga frågan från barnen var: "Är jag ett Troll?". Det är inte alltid så lätt att veta vart man ska och till vilken grupp man hör.
Huvudet är fullt av tankar efter den här intensiva dagen och en av de starkaste tankarna är att jag är så imponerad av och stolt över min personal! Att vara förskole- eller grundskolelärare idag är minsann inte det lättaste uppdraget, däremot ett av de viktigaste. Alla mina lärare har idag gett prov på god lärarskicklighet och jag är så mäkta stolt! Det ska bli fantastiskt roligt att fortsätta att utveckla verksamheten tillsammans med dem och med alla barn och föräldrar vid förskola och skola. Just nu undrar jag om det över huvud taget finns något bättre arbete än att vara rektor!? (Ja, ja, jag vet att det kommer dagar när det inte kommer att kännas exakt så här lyriskt bra, men det får vi ta då!)
Tänk vilken förmån att få jobba på en så här liten skola. Jag hann vara runt i alla klasser på förmiddagen och jag hann träffa alla elever och prata lite med dem. Rätt så många fyndiga kommentarer hann det bli, bland annat denna från en pojke i 1:an: "Hm... först hade vi en tjejrektor, sen hade vi en killrektor och nu har vi en tjejrektor igen!". Snacka om att ha järnkoll!
Vid lunch kom min dotter och hennes pappa för att titta på min nya arbetsplats. Vi kollade runt i lokalerna och jag tror att de var rätt imponerade över hur fint det är. Och det är det ju! När vi var på förskolan kom förskolebarnen tillbaka från lunch och de skulle in på avdelningarna Myran eller Trollet. Saken är bara den, att vid planeringsdagen igår gjorde personalen nya grupper som ska passa barngruppen som är just nu. Så den ständiga frågan från barnen var: "Är jag ett Troll?". Det är inte alltid så lätt att veta vart man ska och till vilken grupp man hör.
Huvudet är fullt av tankar efter den här intensiva dagen och en av de starkaste tankarna är att jag är så imponerad av och stolt över min personal! Att vara förskole- eller grundskolelärare idag är minsann inte det lättaste uppdraget, däremot ett av de viktigaste. Alla mina lärare har idag gett prov på god lärarskicklighet och jag är så mäkta stolt! Det ska bli fantastiskt roligt att fortsätta att utveckla verksamheten tillsammans med dem och med alla barn och föräldrar vid förskola och skola. Just nu undrar jag om det över huvud taget finns något bättre arbete än att vara rektor!? (Ja, ja, jag vet att det kommer dagar när det inte kommer att kännas exakt så här lyriskt bra, men det får vi ta då!)
Föräldrabrev skolan
Följande brev får alla skolbarn med sig hem idag:
Varmt välkomna till ett nytt läsår!
Äntligen är det dags att hälsa alla elever och vårdnadshavare välkomna till ett nytt och lärorikt läsår vid vår fina skola. Förhoppningsvis har ni alla njutit av härliga sommardagar och fått ny kraft inför ett nytt läs- och arbetsår. Jag är nytillträdd rektor för förskola och skola i Laxne och ser med stor spänning och nyfikenhet fram emot att få lära känna verksamheten och utveckla den vidare.
Under flera år har vi i kommunens skolor drivit ett utvecklingsprojekt som syftar till att tydliggöra läro- och kursplanernas mål för elever och föräldrar. Vi har valt att använda s.k. ämnesmatriser som verktyg för detta och under hösten intensifierar vi arbetet med att använda dessa matriser, både i skolarbetet och i underlaget för utvecklingssamtal och skrivande av IUP:n.
Andra utvecklingsområden som ligger mig varmt om hjärtat är att ha en levande och aktuell Likabehandlingsplan samt IT-frågor av olika slag. Ännu har jag inte hunnit sätta mig in i exakt hur man arbetat med detta på Laxne skola tidigare, men behovet av att utveckla hemsidan har jag redan insett. Min tanke är att hemsidan ska hållas så aktuell som det går och att den ska fungera som komplement till annan information som kommer från skolan.
Har du tankar om hur vi ska använda vår hemsida? Eller andra idéer om hur vi kan utveckla vår skola? Du är alltid välkommen att besöka mig på skolan eller att kontakta mig, se kontaktuppgifter nedan. Eftersom jag inte alltid finns på plats på skolan är det allra enklast att nå mig via mail – jag vittjar min låda så ofta jag kan, var jag än befinner mig.
Och du - välkommen till Skolråd tisdagen den 16 september 19.00!
Hälsningar
Marie-Louise Svensson Rektor
Varmt välkomna till ett nytt läsår!
Äntligen är det dags att hälsa alla elever och vårdnadshavare välkomna till ett nytt och lärorikt läsår vid vår fina skola. Förhoppningsvis har ni alla njutit av härliga sommardagar och fått ny kraft inför ett nytt läs- och arbetsår. Jag är nytillträdd rektor för förskola och skola i Laxne och ser med stor spänning och nyfikenhet fram emot att få lära känna verksamheten och utveckla den vidare.
Under flera år har vi i kommunens skolor drivit ett utvecklingsprojekt som syftar till att tydliggöra läro- och kursplanernas mål för elever och föräldrar. Vi har valt att använda s.k. ämnesmatriser som verktyg för detta och under hösten intensifierar vi arbetet med att använda dessa matriser, både i skolarbetet och i underlaget för utvecklingssamtal och skrivande av IUP:n.
Andra utvecklingsområden som ligger mig varmt om hjärtat är att ha en levande och aktuell Likabehandlingsplan samt IT-frågor av olika slag. Ännu har jag inte hunnit sätta mig in i exakt hur man arbetat med detta på Laxne skola tidigare, men behovet av att utveckla hemsidan har jag redan insett. Min tanke är att hemsidan ska hållas så aktuell som det går och att den ska fungera som komplement till annan information som kommer från skolan.
Har du tankar om hur vi ska använda vår hemsida? Eller andra idéer om hur vi kan utveckla vår skola? Du är alltid välkommen att besöka mig på skolan eller att kontakta mig, se kontaktuppgifter nedan. Eftersom jag inte alltid finns på plats på skolan är det allra enklast att nå mig via mail – jag vittjar min låda så ofta jag kan, var jag än befinner mig.
Och du - välkommen till Skolråd tisdagen den 16 september 19.00!
Hälsningar
Marie-Louise Svensson Rektor
Föräldrabrev Gläntan
Följande brev får alla barn på förskolan med sig hem idag:
Välkomna till ett nytt läsår på förskolan Gläntan!
Äntligen är det dags att hälsa alla barn och vårdnadshavare välkomna till ett nytt lekfullt och lärorikt läsår vid vår fina förskola. Förhoppningsvis har ni alla njutit av härliga sommardagar och fått ny kraft inför ett nytt läs- och arbetsår. Jag är nytillträdd rektor för förskola och skola i Laxne och ser med stor spänning och nyfikenhet fram emot att få lära känna verksamheten och utveckla den vidare.
För mig är förskoleverksamhet något helt nytt men jag har genom samtal med personalen och läsning av styrdokumenten försökt att sätta mig in i verksamheten så gott det går. Under hösten kommer vi att föra djupare läroplansdiskussioner i personalgruppen för att få ytterligare bas att stå på när vi planerar det dagliga arbetet. Läroplanen tycker jag är ett fantastiskt dokument och diskussioner kring den tilltalar mig mycket!
Andra utvecklingsområden som ligger mig varmt om hjärtat är likabehandlingsarbete samt IT-frågor av olika slag. Jag har på håll kunnat följa det intressanta genusprojektet som genomförts på förskolorna i kommunen och kommer att knyta an till detta så småningom. Utvecklingen av hemsidan kommer jag också att ta mig an med glädje. Min tanke är att hemsidan ska hållas så aktuell som det går och att den ska fungera som komplement till annan information som kommer från förskolan.
Har du tankar om hur vi ska använda vår hemsida? Eller andra idéer om hur vi kan utveckla vår förskola? Du är alltid välkommen att besöka mig på skolan eller att kontakta mig, se kontaktuppgifter nedan. Eftersom jag inte alltid finns på plats på skolan är det allra enklast att nå mig via mail – jag vittjar min låda så ofta jag kan, var jag än befinner mig.
Och du - välkommen till föräldramöte onsdagen den 1 oktober 18.30!
Hälsningar
Marie-Louise Svensson Rektor
Välkomna till ett nytt läsår på förskolan Gläntan!
Äntligen är det dags att hälsa alla barn och vårdnadshavare välkomna till ett nytt lekfullt och lärorikt läsår vid vår fina förskola. Förhoppningsvis har ni alla njutit av härliga sommardagar och fått ny kraft inför ett nytt läs- och arbetsår. Jag är nytillträdd rektor för förskola och skola i Laxne och ser med stor spänning och nyfikenhet fram emot att få lära känna verksamheten och utveckla den vidare.
För mig är förskoleverksamhet något helt nytt men jag har genom samtal med personalen och läsning av styrdokumenten försökt att sätta mig in i verksamheten så gott det går. Under hösten kommer vi att föra djupare läroplansdiskussioner i personalgruppen för att få ytterligare bas att stå på när vi planerar det dagliga arbetet. Läroplanen tycker jag är ett fantastiskt dokument och diskussioner kring den tilltalar mig mycket!
Andra utvecklingsområden som ligger mig varmt om hjärtat är likabehandlingsarbete samt IT-frågor av olika slag. Jag har på håll kunnat följa det intressanta genusprojektet som genomförts på förskolorna i kommunen och kommer att knyta an till detta så småningom. Utvecklingen av hemsidan kommer jag också att ta mig an med glädje. Min tanke är att hemsidan ska hållas så aktuell som det går och att den ska fungera som komplement till annan information som kommer från förskolan.
Har du tankar om hur vi ska använda vår hemsida? Eller andra idéer om hur vi kan utveckla vår förskola? Du är alltid välkommen att besöka mig på skolan eller att kontakta mig, se kontaktuppgifter nedan. Eftersom jag inte alltid finns på plats på skolan är det allra enklast att nå mig via mail – jag vittjar min låda så ofta jag kan, var jag än befinner mig.
Och du - välkommen till föräldramöte onsdagen den 1 oktober 18.30!
Hälsningar
Marie-Louise Svensson Rektor
fredag 15 augusti 2008
Intensivt före skolstart!
Oj, vilken intensiv vecka det varit! Samtidigt som jag försöker att sätta mig in i allt nytt på nya jobbet så introducerar jag min efterträdare på förra jobbet. Känns som att stå och vingla på ett ben i varje verksamhet, men så måste det få vara nu. Om jag får säga det själv så tycker jag att jag klarar det rätt bra, även om jag känner mig rätt trött nu.
I tisdags morse var det äntligen dags att samla lärarna inför ett nytt läsår, det var jättekul att träffa dem allihop! Inför hösten har en ny organisation sjösatts och alla verkar mycket nöjda med den. På en så här liten skola måste man se över organisationen varje år så att den optimeras på allra bästa sätt. I år ser den ut på ett sätt, nästa läsår kommer kanske att se annorlunda ut. Förändring är något vi måste stå ut med!
Under veckan har jag också haft "lära-känna"-samtal med personalen på förskolan och det har varit riktigt spännande att höra hur de tänker om sin verksamhet och sig själva i den. På måndag har vi planeringsdag på förskolan och då ska jag knyta ihop lite av tankarna från de här samtalen. Det känns oerhört lyxigt att få komma in i en verksamhet med helt nya ögon och öron och så här i början blir det säkert en hel del "dumma" frågor från min sida. Men det är väl det enda sättet att lära sig något, tänker jag. Hur är det nu Bosse brukar säga till sina elever? "Bättra att fråga och verka dum än att inte fråga och förbli det". Klokt, Bosse!
I går hade vi en kommunövergripande studiedag för år F-9. Vi har under några år arbetat med att tydliggöra målen i läro- och kursplaner för oss själva, elever och föräldrar. Verktyget har blivit ämnesmatriser och jag kan lova att det gnuggats geniknölar för att få till begripliga texter! Syftet med gårdagens träff var att knyta ihop matriserna från F-6 med de som gjorts på 7-9, ett inte helt enkelt arbete. Men jag är övertygad om att vi måste igenom den här processen för att kunna fånga den så hett eftertraktade "röda tråden" i utbildningen. Att tydliggöra mål och syfte för elevens skolgång blir en hjälp för alla och skapar ökad motivation hos eleverna, tror i alla fall jag.
Nu väntar helg med grillkväll och shopping med dottern i Skärholmen. Tankeverksamheten inför planeringsdagen på Gläntan fortskrider och jag håller på att mentalt strukturera den dagen. Jag har också lovat att fixa lunch till dem så på söndag ska jag sno ihop ett par spenat- och gorgonzolapajer och en grekisk sallad. Jag älskar ju att laga mat och tar varje tillfälle i akt för att få göra detta!!!
I tisdags morse var det äntligen dags att samla lärarna inför ett nytt läsår, det var jättekul att träffa dem allihop! Inför hösten har en ny organisation sjösatts och alla verkar mycket nöjda med den. På en så här liten skola måste man se över organisationen varje år så att den optimeras på allra bästa sätt. I år ser den ut på ett sätt, nästa läsår kommer kanske att se annorlunda ut. Förändring är något vi måste stå ut med!
Under veckan har jag också haft "lära-känna"-samtal med personalen på förskolan och det har varit riktigt spännande att höra hur de tänker om sin verksamhet och sig själva i den. På måndag har vi planeringsdag på förskolan och då ska jag knyta ihop lite av tankarna från de här samtalen. Det känns oerhört lyxigt att få komma in i en verksamhet med helt nya ögon och öron och så här i början blir det säkert en hel del "dumma" frågor från min sida. Men det är väl det enda sättet att lära sig något, tänker jag. Hur är det nu Bosse brukar säga till sina elever? "Bättra att fråga och verka dum än att inte fråga och förbli det". Klokt, Bosse!
I går hade vi en kommunövergripande studiedag för år F-9. Vi har under några år arbetat med att tydliggöra målen i läro- och kursplaner för oss själva, elever och föräldrar. Verktyget har blivit ämnesmatriser och jag kan lova att det gnuggats geniknölar för att få till begripliga texter! Syftet med gårdagens träff var att knyta ihop matriserna från F-6 med de som gjorts på 7-9, ett inte helt enkelt arbete. Men jag är övertygad om att vi måste igenom den här processen för att kunna fånga den så hett eftertraktade "röda tråden" i utbildningen. Att tydliggöra mål och syfte för elevens skolgång blir en hjälp för alla och skapar ökad motivation hos eleverna, tror i alla fall jag.
Nu väntar helg med grillkväll och shopping med dottern i Skärholmen. Tankeverksamheten inför planeringsdagen på Gläntan fortskrider och jag håller på att mentalt strukturera den dagen. Jag har också lovat att fixa lunch till dem så på söndag ska jag sno ihop ett par spenat- och gorgonzolapajer och en grekisk sallad. Jag älskar ju att laga mat och tar varje tillfälle i akt för att få göra detta!!!
torsdag 7 augusti 2008
Det blir inte alltid som man tänkt sig...
Datorhaveri. Jag kunde aldrig drömma om att jag var så beroende av min lilla bärbara! Vad jag än försökt att göra idag så har jag fått springa till "Systers rum" och logga in på datorn där, men den datorn är ju inte som min lilla kära kamrat. Tursamt nog har jag sparat allt på nätverket och dessutom har vi en kanonbra IT-avdelning som fixat en ny dator åt mig redan tills i morgon. Dessa tålmodiga pojkar, tur att de finns!
Man får sig en tankeställare eller två när sånt här händer. Håller vårt samhälle på att bli helt beroende av datorer, så beroende att vi blir helt handfallna då vi står utan dem? Vad får i så fall det för konsekvenser för mig och för mitt arbete?
Den andra tanken rör datoranvändningen i skolan. Om det nu är så att vi blir mer och mer beroende av datorer, hur hjälper vi då våra elever till att bli kompetenta datoranvändare och datorkompetenta samhällsmedborgare? Många unga idag är klippor på att surfa och umgås via MSN och det ska vi inte ta ifrån dem. I stället ska vi hjälpa dem till ökat kunnande i att hantera information och sökverktyg, och föra diskussioner kring användarsäkerhet på Internet.
Bland alla skolans mål håller jag detta som ett av de viktigaste därför att det är så tätt sammanfogat med vår värdegrund. Tillsammans kan skola och hem hjälpa våra barn till ett tryggt, intressant och roligt datoranvändande. Ingen förälder eller skolpersonal skulle väl släppa ut barnen i trafiken utan en hjälpande hand till en början...
Man får sig en tankeställare eller två när sånt här händer. Håller vårt samhälle på att bli helt beroende av datorer, så beroende att vi blir helt handfallna då vi står utan dem? Vad får i så fall det för konsekvenser för mig och för mitt arbete?
Den andra tanken rör datoranvändningen i skolan. Om det nu är så att vi blir mer och mer beroende av datorer, hur hjälper vi då våra elever till att bli kompetenta datoranvändare och datorkompetenta samhällsmedborgare? Många unga idag är klippor på att surfa och umgås via MSN och det ska vi inte ta ifrån dem. I stället ska vi hjälpa dem till ökat kunnande i att hantera information och sökverktyg, och föra diskussioner kring användarsäkerhet på Internet.
Bland alla skolans mål håller jag detta som ett av de viktigaste därför att det är så tätt sammanfogat med vår värdegrund. Tillsammans kan skola och hem hjälpa våra barn till ett tryggt, intressant och roligt datoranvändande. Ingen förälder eller skolpersonal skulle väl släppa ut barnen i trafiken utan en hjälpande hand till en början...
onsdag 6 augusti 2008
Nu har Gläntan och Fritids öppnat
Äntligen har det börjat röra på sig lite i huset och det är kul. I dag möttes jag av fritidsbarn som hittat blåbär bakom skolan - ansikten, händer och tröjor bar tydliga tecken på detta... Undrar just hur många skolor som kan erbjuda denna fantastiska miljö för sina barn. Vi ska verkligen vara stolta över vår skolas fina placering och ta till vara de möjligheter miljön bjuder oss!
Gläntan har också öppnat denna vecka och både barn och personal verkar vara rätt nöjda med att komma tillbaka efter sin sommarledighet. I dag kunde vi verkligen njuta av lagom väder efter värmebölja och störtregn, och cyklar, gungor och sandlådor användes flitigt.
Själv håller jag som bäst på att försöka sätta mig in i verksamheten via dokument av olika slag och jag längtar efter att ha all personal på plats så att jag kan få svar på alla frågor jag har. Det är mycket som är nytt och allt går inte att läsa sig till. Några sommarlovströtta (?) lärare har redan stuckit in sina solbrända näsor men först på tisdag har jag alla på plats. Det ska bli riktigt skönt att få dra igång planeringen för läsåret "på riktigt" och jag ser fram emot planeringsdagarna både på skolan och på förskolan.
Gläntan har också öppnat denna vecka och både barn och personal verkar vara rätt nöjda med att komma tillbaka efter sin sommarledighet. I dag kunde vi verkligen njuta av lagom väder efter värmebölja och störtregn, och cyklar, gungor och sandlådor användes flitigt.
Själv håller jag som bäst på att försöka sätta mig in i verksamheten via dokument av olika slag och jag längtar efter att ha all personal på plats så att jag kan få svar på alla frågor jag har. Det är mycket som är nytt och allt går inte att läsa sig till. Några sommarlovströtta (?) lärare har redan stuckit in sina solbrända näsor men först på tisdag har jag alla på plats. Det ska bli riktigt skönt att få dra igång planeringen för läsåret "på riktigt" och jag ser fram emot planeringsdagarna både på skolan och på förskolan.
torsdag 31 juli 2008
Idag flyttar jag in!
Idag är det äntligen dags att flytta in i mitt nya arbetsrum i Laxne! Flyttkartongerna står travade och nu väntar jag bara på bärhjälp. Det känns lite pirrigt men samtidigt väldigt spännande. Efter 6 år som biträdande rektor är det nu dags att stå på egna ben.
Att få ta sig an utvecklingen vid Laxne förskola och skola känns som ett hanterbart första "riktiga" rektorsjobb och jag är glad att just jag fått detta uppdrag! Lärar- och rektorsarbete är inte enkelt, men nog så fantastiskt. Vi som arbetar i förskola och skola har ett av de allra viktigaste uppdragen i dagens Sverige och vi har fantastiska möjligheter att, tillsammans med barn och föräldrar, få vara med och skapa dagens och framtidens samhälle. Ett mer inspirerande arbete än så kan man väl inte ha!
Att få ta sig an utvecklingen vid Laxne förskola och skola känns som ett hanterbart första "riktiga" rektorsjobb och jag är glad att just jag fått detta uppdrag! Lärar- och rektorsarbete är inte enkelt, men nog så fantastiskt. Vi som arbetar i förskola och skola har ett av de allra viktigaste uppdragen i dagens Sverige och vi har fantastiska möjligheter att, tillsammans med barn och föräldrar, få vara med och skapa dagens och framtidens samhälle. Ett mer inspirerande arbete än så kan man väl inte ha!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)