I dag var det åter dags att bege sig till Uppsala för handledning som en del inom Rektorsutbildningen. Jag är så otroligt tacksam över att jag får denna utbildning. Särskilt tacksam blir jag över att jag övertalade min chef att få gå den "gamla" utbildningen eftersom den innehåller just handledning. Dessutom har det blivit trassel med den kommande utbildningen och just nu tas ingen in på utbildning alls. Jag hör till den sista kullen som togs in, tur!!!
Det har varit tufft den senaste tiden, både på jobbet och privat. Det tär på krafterna och jag har varit gråtfärdigt trött vid flera tillfällen den senaste veckan. När klockan ringde i morse kändes det som en omöjlighet att ta sig upp. Trött, trött, trött... Men man har ju en liten plikttrogen snubbe inom sig och benen hittar ner till kaffekokaren och badrummet av sig själva. Upp kom jag och när jag väl kom på benen rullade det på rätt så bra med frukost och promenad till tåget. Det är skönt att åka tåg - helt enkelt en perfekt tanke- och arbetsplats!
Efter att ha ägnat dagen åt handledning i vår basgrupp känner jag mig så oerhört stärkt i mitt uppdrag, vilken helt otroligt bra utbildning detta är! Vi delger varandra problem och svårigheter som vi har i vårt arbete och så får vi spegla våra tankar mot varandras. Det är fantastiskt att få nya aspekter på sitt eget tänkande, att någon lyssnar och bryr sig om just mitt tänkande. Egentligen har man ju alla svar inom sig själv, men handledning är "förlossningshjälpen". I kväll känner jag mig ovanligt nyförlöst:)
Det är fredag kväll, jag har degat framför TV:n med Go kväll, nyheter och Dobidoo och livet känns rätt okej, faktiskt. Nu väntar vilsam helg. Jag känner mig ovanligt väl värd den!
