Nu har det gått en vecka sen jag skrev senast och jag kan inte direkt påstå att jag har ett enahanda och trist arbete. Varje dag är till brädden fylld av väntade och oväntade uppdrag, och åtskilliga möten med små och stora människor. Väldigt fantastiskt!
Jag har fått några kommentarer om att jag skriver i så positiva ordalag på bloggen och det har triggat min hjärna när det har blivit lite fri tanketid. Allt i mitt arbete är ju faktiskt inte positivt - ändå framstår det som att det är en ganska glättig tillvaro jag har. Varför skriver jag så? Kanske har jag ett litet svar. I alla fall har jag en liten tanke om det.
Rektors ansvar är gigantiskt stort och det är svårt att beskriva sitt arbete för någon som inte själv är rektor. Många av de saker man ska ta itu med är komplicerade och handlar om elever och/eller personal som av en eller annan anledning inte har det så bra som man skulle önska. Att skriva om detta på bloggen skulle innebära att jag utelämnar personer på ett sätt som inte är acceptabelt. Alltså kan jag inte skriva om en stor del av mitt dagliga arbete när jag bloggar.
Samtidigt finns det verkligen en massa saker som är positiva i skolan! Kanske kan min blogg vara en liten motvikt till den negativa bild av skolan som pumpas ut i massmedia, en bild som jag tycker sällan stämmer med den verklighet jag lever i.
Summan av kardemumman blir att jag förhoppningsvis kan fortsätta att ha en positiv anda i det jag skriver; dels för att det finns så mycket positivt att lyfta fram och gotta sig i, dels för att jag av etiska skäl inte kan dela mina tankar kring mycket av det som är jobbigt och svårt.
Nu ska jag krypa ner mellan svala lakan, vila mitt lilla huvud och inta en välbehövlig dos av nattsömn. I morgon bär det av till Uppsala och rektorsutbildningen, vi ska förbereda den kulturstudie vi ska genomföra senare i höst. Men det får du läsa mer om nästa gång jag plitar ner mina tankar i bloggen!
