Efter de senaste dagarnas debatt kring vilken bild som ges av svensk skola, och vilka underlag man använder för att ge den bilden, känner jag mig rätt nöjd. Jag har ju aldrig känt igen mig i den bild som uppmålats!
Jag hävdar med en dåres envishet att de allra flesta som arbetar i förskola och skola gör sitt allra, allra bästa för att barn och elever ska må bra och lära sig så mycket som möjligt. Däremot kan verksamhet alltid utvecklas och förbättras och det är vårt ansvar som rektorer att det sker. Det måste vara i relation till uppsatta mål som utvecklingen äger rum, inte med ett buttert: "Det var bättre förr och det är så vi ska ha det".
Att måla upp en bild av en urusel skola leder ingen vart i min världsbild. Jag tror att vi själva har ett stort ansvar för vår verklighet och målar vi upp en negativ bild blir det så måningom en självuppfyllande profetia - med en negativ verklighet som följd. Nej, låt oss i stället ta fram allt det positiva som sker i förskola och skola varje dag och gotta oss i det ett tag. Och låt oss dra slutsatser om vad som fungerar bra i vår verksamhet och bygga vidare på det. Med fokus på det positiva kommer vi långt!
