Ännu en intensiv rektorsutbildningsdag är över och hjärnan kokar av intryck, tankar och lärande. Med risk för att bli tjatig skriver jag det igen: Rektorsutbildningen är den bästa utbildning jag gått och jag har svårt att tro att någon kommande utbildning kan slå det jag är med om just nu.
För mig passar upplägget perfekt. Föreläsningar varvas med praktiska övningar, litteraturläsning, reflektioner enskilt och i grupp samt trivsam samvaro. Lärandet blir stundom övermäktigt och ibland är det svårt att bena i sina egna tankar efter en intensiv dag. Men tankarna brukar lägga sig tillrätta efter några dagar och leda till ett ännu djupare lärande.
På förmiddagen fick vi lyssna till och reflektera tillsammans med den mest originella föreläsare jag hittills stött på, Bo Ahrenfeldt. Kunnighet, stringens och humor förgylldes av fysisk visualitet - man måste höra och se honom för att förstå!
Temat på föreläsningen var "Förändring som tillstånd" och blev ett lodande i varför vi alla har så innerligt svårt för förändringar av andra ordningen, dvs förändringar som innebär ett nytt tänkande. Vi fick målande beskrivningar av hur stenåldersmänniskoagerande finns lagrat i våra kroppsminnen och spelar spratt med oss idag och hur hjärnan lever sitt eget liv om vi inte via mental träning tar kommandot över en del av dess handlande. Låter det tungt? Det var det inte!
Tvärtom föddes en oändlig mängd med tankar i mitt huvud som jag tänker låta mala på ett tag tills jag tycker att de rätat ut sig till lärdom. Just nu är de dock endast ett sammelsurium av tankefragment som behöver få tid att hitta någon annan tanke att kroka i.
Eftermiddagen ägnades åt uppföljning av kulturstudien vi gjorde tidigare i höst och sedan var det dags för smarrig buffé. Som avslutning på dagen ledde en av basgrupperna oss i kreativt skapande. Den som tänker att rektorer är ena trista typer borde ha varit med. Jag vågar inte avslöja några detaljer, men jag lovar att jag aldrig har skrattat så i hela mitt liv som jag gjorde i kväll.
Tack, Kerstin, för ditt underbara sätt och dina kolugna kommentarer. Jag kommer att tänka på dig varje gång jag tar fram en tejprulle under resten av mitt liv:) :) :)
