Det är fredag eftermiddag och jag sitter och slösurfar, så där lagom trött som man kan vara en fredag eftermiddag. Oj, min blogg... Den har inte jag ägnat en tanke på flera veckor, inser jag efter en stund.
Nåväl, livet går inte under för att jag inte bloggar. Jag gör ju det mest för min egen skull och uppenbarligen har jag inte haft något större behov av att välta runt mina tankar de senaste veckorna. Eller så har tiden helt enkelt inte funnits.
Faktum är att jag var tvungen att trycka på stopp-knappen i förra veckan. När stressen blir så stor att kroppen säger ifrån måste man ha sinnesnärvaro nog att stanna upp. Lättare sagt än gjort! I vilket fall så lyckades jag göra det. Jag var hemma från jobbet några dagar och försökte varva ner och kliva ur ekorrhjulet. Lite bra gick det nog i alla fall.
Denna vecka har jag jobbat på som vanligt igen, men nu med lite mindre hjärtrusning. Det känns jättebra. Plötsligt går det att reda i tankarna igen och plötsligt går det att prioritera och organisera den annars så kaotiska verkligheten. Jag börjar sakta inse att jag inte kan göra allt och dessutom perfekt. Lagom är nog ett ord som jag behöver träna på...
