"Alla" säger det; framför allt vi nytillträdda rektorer: "Jag ska vara närvarande i verksamheten".
Nu har det gått tre veckor av det här läsåret och jag kan krasst konstatera att så särskilt närvarande har jag inte varit. I alla fall inte i klassrummen. Jag har varit och presenterat mig och sen har det mest handlat om korridorsnack, matsalssurr och skolgårdsfilosofi med barn, elever och personal. Men det är väl inte fy skam det heller! En hel del lärarrumssnack har det blivit, så där lite apropå ibland men också mer planerade morgonmöten och andra inbokade träffar. Det är sköna stunder, de där mötena med andra små och stora människors tankar om glädjeämnen och svårigheter. Mums, vad gott det är att vara närvarande!
Den andra tiden då, när jag inte är "närvarande"? Möten, administration och utbildning är huvudrubrikerna för min övriga tid. Det låter rätt torrt att skriva möten, men det är ju faktiskt ett sätt att vara närvarande i verksamheten. Att låta en elev, en förälder och/eller en pedagog få ta min närvaro i anspråk, det är kvalitetsnärvaro.
Administration låter ännu torrare, men är nödvändigt för att få rektorstillvaron att gå ihop. Tursamt nog är jag en rätt så ordningssam, strukturerad och effektiv figur, så det där med administration går rätt så bra. Det handlar exempelvis om att läsa och besvara mail, bevaka ekonomi och personaladministraion, strukturera VFU (jag återkommer om det!) eller att underhålla intranätet och hemsidan. Somliga baxnar av liknande uppgifter, men jag tycker faktiskt att det är rätt OK sysslor... Och utbildning får jag väl hoppas leder till ännu bättre rektorsskap så att den insatta tiden får dubbel ränta eller mer!
Slutklämmen får väl helt enkelt bli att det där med närvaro i verksamheten ser lite olika ut, att det inte bara handlar om att lira fotboll med eleverna på rasten eller vara på plats i klassrummen. I dag har jag varit på Laxne mellan 7.15 och 10.30, men det känns ändå som att jag har varit väldigt närvarande. Jag hann vara med på morgonmöte, småprata med ett par lärare, ha viktigt möte med en förälder, kolla läget på förskolan, prata med fritidshemspersonal samt skoja med några ettagluttare. Resten av dagen var fylld av möten i Gnesta, men det är ändå de nära mötena i Laxne som jag bär med mig när dagen lider mot sitt slut. Kan man kalla det frånvarande närvaro, möjligen?
