29 - 30 september och studiedagar kändes vääääldigt långt borta - men nu är studiedagarna avklarade. Och vilka dagar det varit! När vi i rektors- och fortbildningsgruppen planerade dagarna kunde vi nog inte drömma om hur bra och givande det skulle komma att bli.
Jag tror att det var första gången som all personal i förskola, fritidshem och skola samlades för en gemensam studiedag och det var en väldigt mäktig känsla. Alla vi 300 människor som satt i A-salen på Elektron arbetar mot samma mål; att bilda och fostra våra barn och ungdomar. Vilken kompetens och vilken enorm kraft när den riktas mot samma mål!
Större delen av dagen fick vi ta del av en gripande, men humoristisk och hoppfull, föreläsning av Lisbeth Pipping. Hon har vuxit upp med en utvecklingsstörd mamma och berättade om sina erfarenheter och vad de betytt för hennes liv. Att hon över huvud taget står på benen idag är för mig en gåta. Att hon dessutom har kraft att berätta om sitt livsöde är ännu mer obegripligt. Men jag är övertygad om att alla vi som fick ta del av hennes berättelse fick med oss nya perspektiv på livet och på den verklighet som vi lever i.
Dagen avslutades med en något lättsammare föreläsning av Jörgen Oom. Temat var att vi är varandras arbetsmiljö och att det endast är vi själva som kan förändra våra tankemönster. Jag är lite smått allergisk mot klämkäcka föreläsare som med ett brett leende försöker frälsa oss stackars tyngda arbetare till att ta oss i kragen och att tänka positivt så att alla problem ska lösa sig. Viss skepsis fanns i mig när jag åter bänkade mig på Elektron, framför allt eftersom Lisbeths berättelse fortfarande fanns så starkt i mig.
Efter en stund kunde jag sänka axlarna. Jörgen var saklig - men helt ohejdat rolig! Med hans föreläsning fick vi ytterligare lite visions-DRAG i verksamheten; Delaktighet Respekt och Ansvar i Gnesta kommun känns nu som en självklarhet!
Idag har vi haft planering på våra egna enheter. Jag har träffat mina lärare för att diskutera vidare kring hur vi arbetar med ämnesomdömen och IUP. Mina medarbetare är världsbäst! Det är lätt att diskutera med dem, alla kommer till tals, de kommer med kloka tankar och de hjälps verkligen åt för att hitta framkomliga vägar i detta ganska så obanade landskap. Dessutom håller de inte alltid med mig och det är väldigt hälsosamt för mitt ledarskap och för mina tankar.
Jag är ju bara en av kuggarna i hjulet som ska rulla vidare i skolskapandet. Min roll är att styra så att vi inte hamnar med en krasch i diket, men i övrigt är det tillsammans som gäller. Lärarna kan verksamheten och verkligheten bättre än vad jag kan och det vore förmätet av mig att kliva in och säga exakt hur var och en ska göra. Däremot kan jag slänga in brandfacklor och "störa" det invanda görandet och tänkandet. Det rubbar cirklar och det leder till förändring. Det gillar jag!
