På torsdagskvällen hade vi läsårsavslutning på Laxne skola. Solen sken för första gången på många dagar! Vi försökte att göra det högtidligt i idrottshallen. Att någon råkade sätta sig på fjärrkontrollen till CD-spelaren och dunka-dunka på hög nivå strömmade ut i högtalarna under "Den blomstertid" bidrog inte direkt till att höja högtidlighetsnivån... Men det blev sommarlov ändå!
Som rektor måste man ofta sätta sitt eget barn åsido när det gäller deltagande i exempelvis avslutningar. Jag har bara kunnat delta en enda gång i min snart 16-åriga dotters skolavslutningar. Men idag, då hon slutade 9:an, var det möjligt och det kändes så otroligt fint att vara med.
Att vara rektorsbarn betyder inte att skolgången alltid går på räls. Det har varit tufft för min dotter under de senaste åren. Men de senaste veckorna, avslutningsdans och dagens avslutning har bidragit till att knyta ihop påsen på ett bra sätt och hon kan lämna grundskolan med bra betyg och stärkt självkänsla. Dagens avslutning bjöd på många rörande tal och händelser, så tårarna har verkligen runnit på mig. Men nu är vi iland, både på Laxne och med min dotters grundskola, och ett långt sommarlov ligger framför. Det är vi alla värda!
