En del av dagen har gått i frustrationens tecken och när jag kom hem från jobbet idag var jag mäkta sur. Tur att inte gubben var hemma;)
Mitt absolut viktigaste arbetsredskap är min dator och jag har tidigare konstaterat att jag är beroende av min lille vän. Han behagade ju krascha för några veckor sedan och sedan dess har jag levt med lånedator. Det går det också, men jag saknar en del program. Går att leva med, men inte hur länge som helst.
Idag, dagen före lönebryt, var det mycket som skulle kontrolleras och rapporteras. Idel strul som löstes genom att logga in och logga ut i en lång serie.
Nästa strul var när jag skulle rapportera resultaten på 5:ornas NP. Det bara gick inte och jag blev mer och mer frustrerad. IT-systemet tillåter inte att jag laddar ner Excelfilen från SCB:s hemsida för att sedan fylla i den och skicka tillbaka. Jag höll på att bli galen!
Grädden på moset var när jag skulle redigera hemsidan. Hur jag än försökte gick det inte att logga in. Då var jag nära att kasta ut datorn genom fönstret. Gjorde inte det, jag hade ju blivit lovad att få hämta min gamla trotjänare i morgon och det skulle inte vara snyggt att lämna igen ett lånevrak...
Då ringde tålmodige Niclas från IT. Min dator som varit på lagning visade sig ha samma fel när den kom tillbaka. Ingen ny dator i sikte, alltså. Kunde bara skratta åt eländet. Vem behöver en fungerande dator?
På väg hem från jobbet började frustrationstankarna att skingras något och jag kunde skamset konstatera att jag försökt logga in med fel användarnamn när jag skulle redigera hemsidan. Det kan jag faktiskt inte lägga på någon annan än min egen mänskliga faktor...
