Äntligen har jag tagit mig tid för att blogga lite, det var ett tag sen sist. Tiden har helt enkelt inte funnits för detta fritidsnöje. Nu har jag dock huvudet ovanför vattenytan igen och kan tänka fritt.
Vi är färre rektorer som ska göra samma jobb som förra läsåret. Det märks. Räknandet och tänkandet kring förslaget på omorganisation har också tagit sin tid. För att inte tala om alla samtal och diskussioner jag deltagit i för att förklara, förstå synpunkter och tänka nytt. Vilken resa det varit. Inte minst har jag lärt känna mig själv bättre och stärkts i min ledarroll.
Nu finns i alla fall ett beslut om hur det blir. Laxne skola blir en F-4-skola i januari. Mina 10 elever i år 5-6 ska gå i Gnesta i stället. Nu vidtar det konkreta planerandet för att övergången ska bli så bra som möjligt för dem. Några av dem längtar verkligen efter att få börja i Gnesta, andra känner oro. Detta måste vi verkligen respektera och bemöta på bästa sätt. Det ska vi rektorer göra genom att planera övergången tillsammans med elevernas nuvarande lärare. Det känns tryggt.
För min del handlar det också om att planera för "den nya" skolan i Laxne. Det blir något färre barn och färre lärare. Hur ska den organisationen se ut för att bli så stabil som möjligt över tid? Hur ska jag använda den kompetens som finns på allra bästa sätt? Vad kommer den nya elevpengen att räcka till egentligen?
Även här handlar det om att tänka nytt. Sen jag började som rektor i Laxne har jag haft som strategi att öka samarbetet mellan förskola, skola och fritidshem. Utgångspunkten är pedagogiska "vinster", men jag ser även att vi kan använda våra pengar på ett effektivare sätt genom att samarbeta. Visst samarbete finns idag men det kan utökas. Det är bara våra egna tankar som sätter gränser för vad som kan göras.
Dessa tankar får bli innehållet i nästa inlägg!
