"Första terminen med skriftliga omdömen"

I samband med terminsavslutningen kunde jag höra i radio och TV samt läsa i den lokala blaskan om att vi just avverkat vår första termin med skriftliga omdömen. Ja, så är det. Men; alla verkar inte ha förstått syftet med dessa. Föräldrar och elever intervjuades ifall de fått skriftliga omdömen till jul. De flesta såg riktigt frågande ut och reportern kunde konstatera att den nya förordningen inte fått något genomslag.

Tänk om någon kunnat upplysa reportern om att omdömena är tänkta att skrivas som ett underlag för IUP:n som upprättas vid utvecklingssamtalet. Att omdömena inte är någon typ av betyg, utan ska tydliggöra elevens förmågor i relation till målen i läro- och kursplaner. Att omdömena får ha betygsliknande utseende, men att rektor för respektive skola beslutar om hur omdömena ska utformas.

Jag tycker att jag varit väldigt tydlig med hur vi ska ha det på Laxne skola och jag hoppas att "mina" föräldrar och elever inte hade sett så förvånade ut om de fått frågor av någon reporter. Men jag kan inte vara riktigt säker. Jag läste för ett tag sedan att information måste ges sju (7!) gånger för att den ska gå in, dessutom förpackad på olika sätt. Det är som ett gammeldags kakfat med sju olika sorters kakor.

Med det i bakhuvudet blir det lättare att förstå att det inte är så lätt att förstå! Reportrar, lärare, elever, föräldrar och andra hör i förbifarten att det ska ges skriftliga omdömen i skolan. Tar man inte reda på mer fakta blir det nog en sanning för de flesta att skriftligt omdömen är det man får i slutet av terminen. Vi har ju alla gått i skolan och vet hur det är!

Att lagstiftningen kring skolan förändrats rätt radikalt de senaste åren har nog få klart för sig. Om inte vi själva i skolan kan tydliggöra för föräldrar och elever vad vi pysslar med, då är det inte lätt att förstå. Jag pratade med några föräldrar om omdömen, IUP och utvecklingssamtal och en pappa sa: "Alla dessa j-a papper!". Risken finns att vi dokumenterar ihjäl oss i skolan. Dit vill inte jag komma. Men jag vill vara delaktig i att höja kvalitén på svensk skola till något ännu bättre än det vi har idag. Och det gör vi bland annat genom att på ett genomgripande sätt arbeta med IUP:n så att den blir den utvecklingsplan den är tänkt att vara.

För mig som ledare av skolan blir också IUP:erna och de skriftliga omdömena ett ypperligt underlag för att tydligare se var vi har skolans starka områden och våra utvecklingsområden. Jag har redan börjat ögna i IUP:erna jag samlat in, och efter jul blir det ytterligare läsning. Det ska bli spännande!

Men nu är det dags att lägga skoltankarna åt sidan en stund. Jag ska lägga in sill, rulla köttbullar och hämta mig en gran i skogen. Angenäma sysslor så här dan före dopparedan!

Om mitt bloggande i "Chef & Ledarskap"

För en tid sedan blev jag intervjuad av en reporter från "Chef & Ledarskap". Han skrev på en artikel om rektorer som bloggar och hade fått nys om mig. Nu har tidningen kommit (nr 8 2008) och du kan läsa artikeln här.

Sedan artikeln skrevs har jag öppnat min blogg för kommentarer, men det har varit lite sparsmakat med respons. Lite kommentarer har det blivit, men mest via min vanliga mail och muntligt. Å andra sidan är det ju faktiskt så att jag skriver mest för min egen skull men det är förstås roligt om jag kan bidra till nya tankar hos andra också.

Färdig med kvalitetsredovisningen!

Så blev den äntligen klar, mitt livs första helt egna kvalitetsredovisning. Det känns som att jag har fött barn - trötthet och mental smärta är som bortblåst och jag har min lilla "bebis" tryggt förpackad både på USB och i min nätverksmapp. Mmmm... vad bra det känns!

Det har varit både slitigt och väldigt roligt på samma gång. Stundtals har jag varit nära att ge upp. Andra stunder har orden format sig själva via fingrar och tangentbord, betydligt behagligare!

För mig är det inte vilket jobb som helst att skriva kvalitetsredovisning. För mig är det stolt beskrivning av allt som är bra och lyckosamt, men också ett konstaterande av vad som ytterligare behöver förbättras i verksamheten. Att formulera utvecklingspunkter är ju fantastiskt! Sen tar det hårda arbetet med att förverkliga dem vid, men det är ett senare och väldigt spännande bekymmer.

Nu ska jag sova på saken. I morgon blir det korrekturläsning en gång till innan jag skickar den till chefen för skärskådande. Hon kommer, med all rätt, att ha en massa synpunkter, men det struntar jag i just nu. Nu ska jag bara njuta av att vara "klar"!

Att prioritera. Och det tredje benet...

Livets ekorrhjul, prioritera - detta mitt fritidsprojekt får ofta stå tillbaka för det som absolut måste göras. Å så denna ständiga kamp i huvudet om huruvida jag prioriterar rätt eller ej. Fast jag hör till typen som tänker att jag tar de beslut jag tar och så är det så, inget att gräma sig över i efterhand.

Jag har inte hunnit blogga de sista veckorna, helt medvetet bortprioriterat. Kvalitetsredovisning, medarbetarsamtal och så det sedvanliga arbetet har krävt sitt. Ibland är det mer turbo än eljest. Fast det har varit en hel del trevligheter också, som portfoliokurs med personalen på förskolan.

Idag hade jag medarbetarsamtal med min chef. Självklart var min egen arbetsmiljö en del av samtalet. Som rektor kan man med lätthet arbeta dygnet runt utan att ändå få allt gjort. Allt och alla pockar på uppmärksamhet. Jag måste erkänna att jag som relativt ny rektor på ny tjänst har svårt att prioritera emellanåt. Dessutom vill jag gärna göra allt som jag tar itu med riktigt bra. En fin föresats, men omöjlig att leva upp till just nu.

Min chef påtalade (igen!) vikten av att livet ska balansera på tre ben: arbete, familj och tid för mig själv. Det sista är svårt att prioritera. Familjen också, ibland. Men så kan det ju inte vara för alltid. Dags att börja varva ner, alltså! Men först ska jag bara...