Midsommardag, och jag går omkring och är allmänt lycklig och glad över vårt lyckade midsommarfirande. Visserligen märkte jag inte av det så mycket då jag spenderade större delen av dagen i köket, men ändå. Våra gäster uppvisade alla möjliga tecken på att trivas riktigt bra!
Några svängar ut i huset och trädgården hann jag dock med. Det som slog mig var hur underbara barn vi har i vår familj. Nja, nu gillar ju inte dessa att bli kallade barn, men det är de ju faktiskt. Mina och mina syskons barn.
Inte så sällan får ungdomar skulden för både det ena och det andra i vårt samhälle. De är slöa, orkeslösa, svär och skriker, oförskämda, snattar och förstör. Det finns säkert en och annan som gör det, men det finns lika många "vuxna" som beter sig minst lika illa. Tänker jag.
Jag tror att de flesta ungdomar är precis så fina som Amanda, Jonathan, Frida, Therese, Ida och Simon som var hos oss igår. Linn är också jättefin, men kan ännu inte kvala in i gruppen ungdomar. Å så Jossan förstås, som är så stor att hon jobbade igår och inte kunde vara med. Fin ändå.
Låt oss betrakta och bemöta alla barn och unga med tanken att de är fina och vill gott. Den som bemöts med god tanke och välvilja svarar inte med annat mynt. Så är det, inte bara i midsommar utan året runt!