"En vanlig dag"

Du missade väl inte nordiska finalen av "Lilla Melodifestivalen" i lördags? Jag stornjöt!!! Vilka fantastiska förmågor som framträdde, alla med egenskrivna låtar. Fast charmtrollet Ulrik snodde mitt hjärta på en gång; efter att ha hört hans "En vanlig dag" fanns det bara en vinnare.

Jag blir så barnsligt glad varenda gång jag hör låten. Tänk att denna lilla kille (nja, tonåring är han väl ändå) tillför så mycket i mitt liv. Helt underbart!

Så är det även en helt vanlig dag på jobbet, precis som idag. Alla möten med vuxna i förskola, fritidshem och skola bjuder på spännande möten. Alltid finns det något att dryfta som manar till eftertanke och ger ny visdom.

Men mest av allt ger de fantastiska mötena med barn och elever i verksamheten. Idag ägnade jag en lång stund åt minstingarna på förskolan. Vi gick igenom kvalitetsredovisningen tillsammans! Tur att jag kryddat texten med en hel del bilder annars hade de nog inte visat någon större uppmärksamhet åt den. Vi tittade på Kendras gulmålade händer och på handavtrycken hon gjort, på bilderna från skogen och samlingarna. Många gånger bläddrade barnen igenom kvalitetsredovisningen och förundrades över att de var med på bild.

För mig blev det en underbar stund med barnen i ett försök att förstå hur de tänker. Och en helt vanlig arbetsdag gick jag tillbaka till gnetet i arbetsrummet med en något tillknölad kvalitetsredovisning och med ett skönt leende inombords. En vanlig dag - och härlig dag.

P.S. Lyssna på Ulrik du också och njut! "En vanlig dag"

Åk ut i världen - åk till Gåsinge:)

Jag har varit på information om utbytesprogram inom EU idag, det handlar om lärare och rektorer som gör "job shadowing" hos varandra. Lite sugen blir jag ju, fast min knaggliga engelska skrämmer lite. Men det gick ju bra i Egypten, så det är väl bara att kasta sig ut i det okända. Det som inte dödar, det härdar.

Så funderar jag på hur utbyten kan tillföra något i verksamheten på Laxne skola. Vi är inte världsbäst (!) på internationellt arbete, men vi kan ju bli. Under hösten har vi arbetat med Barnkonventionen och gjort val till WCPRC, ett jättefint arbete. Och vi har flera elever som har anknytning till andra länder. Det kan vi faktiskt utveckla.

Men så blir jag lite full i skratt. I går åkte alla elever på skolan med buss till Gåsinge på en adventssamling. Vi hade träffat prästen och tillsammans planerat det hela. Eleverna hade gjort bilder med anknytning till medeltidsdagen vi hade förra veckan och de eleverna som går på Juniorerna sjöng för de övriga eleverna. Väldigt pedagogiskt upplägg, tyckte i alla fall jag.

Tillbaka på skolan fick eleverna i F-klassen rita vad de mindes mest. Alla teckningar, och då menar jag alla, hade samma tema; bussen. När våra förvånade och glada skratt lagt sig kunde vi konstatera att detta var något helt nytt för flera av barnen. Det var första gången de åkte buss. För dem blev detta en stor resa ut i stora världen. Jag tror jag lägger ner tankarna på att resa ut i stora EU och ägnar mig åt resan "barns tankar" i stället. Yes!

Nu är jag rektor, på riktigt!

Nu sitter jag här och ser med stolthet på mitt rektorsintyg och min fina rektorsnål. Jag känner mig så stolt och glad över att ha klarat av rektorsutbildningen. Det har sannerligen varit en resa med mig själv och många timmars tankemöda och formuleringsvärk har det varit. Men nu är det över. För den här gången.

Det är fantastiskt att få lära sig nya saker, inte minst om sig själv. Det lärandet tar aldrig slut. Visst är det häftigt!? Med intyget framför mig sitter jag och funderar över hur mitt fortsatta lärande kommer att forma sig. Nu får jag ta ett större ansvar för det själv, men det ska nog gå.

Det räcker ju att kliva in i förskolan eller skolan och träffa ett barn eller någon medarbetare. Att ställa sig frågan hur barnet eller medarbetaren tänker är en nyttig tankekrumbukt. Själv kan jag inte klämma fram svaret, men jag kan utifrån sammanhang och diskussioner försöka att sätta mig in i en annan människas tänkande. Det är spännande. Och det utvecklar mig ytterligare i mitt ledarskap.

Så; läranderesan är definitivt inte slut i och med att rektorsutbildningen är avklarad. Resan fortsätter mot nya härliga och svåra tankeutmaningar. Lärandet är livet!

"May the force be with you"

Veckan har jag tillbringat på Åkerblads i Tällberg. Låter flådigt, eller hur? Det är det också! Rummet är jättemysigt och maten god. Men mellan mat och sova sker mycket hårt slutarbete i min rektorsutbildning. Nu är det formulerande och diskuterande av ledarfilosofi samt framtidsspaning som gäller. Det kräver sin man. Och kvinna.

Just nu sitter jag på rummet och hämtar mig efter en väldigt fin och god 4-rätters avslutningsmiddag. Vår basgrupp hade skrivit en ny text till "34:an", den blev så väldigt bra! En annan grupp hade gjort ett bildspel från en tidigare kursvecka. Å så var det ett gäng chefer på plats för att hylla sina nybakade rektorer. Så ock min.

Mona höll ett så välformulerat och fint tal till mig, jag kände verkligen hur hon uppskattar mig och det arbete jag utför. Och nu när jag har styrkan i rektorsutbildningen i mig kan jag förhoppningsvis bli en ännu bättre chef och ledare. Jag känner mig väldigt taggad att ta itu med ett och annat när jag kommer hem!

Vår kursledning höll också tal. Stefan, som är en hängiven Star Wars-fantast skickade med oss det finaste han kunde, nämligen orden som ges till den som ska utföra ett Star Wars-uppdrag: "May the force be with you". Just nu känns det som om all styrka finns i mig, men det kommer ju andra dagar. Då ska jag tänka tillbaka på den här kvällen och tanka ner orden vi fick: "May the force be with you". Å så in i uppdraget igen!

Den killen kommer att gå långt i livet!!!

En av mina anställda på Kulturskolan, Daniel, berättade en så skön historia idag. Han kom från tåget och gick uppför Tingshusbacken mot Kulturskolan. Ni som varit i Gnesta idag vet hur vädret var på eftermiddagen; snöstorm blandat med regnblask, inte det roligaste. I snögloppet i Tingshusbacken mötte Daniel en ensam kille, kanske 9 år, högljutt sjungande på bredaste Peps Persson-skånska: "O boy, vicket vackert väder".

Helt sanslöst härligt, tycker jag, och tänker att den killen kommer att gå långt här i världen med sin sköna humor och sitt kullerbyttatänk. Han har också bidragit till att min eftermiddag arbetades igenom med ett leende på läpparna, trots massor att göra och surväder. Jag ler fortfarande!