Nu sitter jag här och ser med stolthet på mitt rektorsintyg och min fina rektorsnål. Jag känner mig så stolt och glad över att ha klarat av rektorsutbildningen. Det har sannerligen varit en resa med mig själv och många timmars tankemöda och formuleringsvärk har det varit. Men nu är det över. För den här gången.
Det är fantastiskt att få lära sig nya saker, inte minst om sig själv. Det lärandet tar aldrig slut. Visst är det häftigt!? Med intyget framför mig sitter jag och funderar över hur mitt fortsatta lärande kommer att forma sig. Nu får jag ta ett större ansvar för det själv, men det ska nog gå.
Det räcker ju att kliva in i förskolan eller skolan och träffa ett barn eller någon medarbetare. Att ställa sig frågan hur barnet eller medarbetaren tänker är en nyttig tankekrumbukt. Själv kan jag inte klämma fram svaret, men jag kan utifrån sammanhang och diskussioner försöka att sätta mig in i en annan människas tänkande. Det är spännande. Och det utvecklar mig ytterligare i mitt ledarskap.
Så; läranderesan är definitivt inte slut i och med att rektorsutbildningen är avklarad. Resan fortsätter mot nya härliga och svåra tankeutmaningar. Lärandet är livet!
