Månadsbrev mars

Årets sportlov är över och jag hoppas att ni alla fått njuta av snö och sol i olika sammanhang. Nu tar vi nya tag i skolan och satsar på stort fortsatt lärande med vårsolen i sikte!

För femmorna drar arbetet med nationella proven igång. Nytt för i år är att även treorna gör nationella prov. Mer information om detta ges på det kommande föräldramötet, men du kan redan nu gå in på Skolverkets hemsida och läsa om proven. Jag vill betona att provens funktion är att hjälpa oss i skolan att bedöma vår verksamhet, inte att betygsätta eller rangordna enskilda elever.

Renoveringen efter vattenläckan i Skolrestaurangen fortskrider, om än lite långsammare än vi hoppats. Vi är ändå tacksamma att skadan inte blev värre och att vi nu kan använda serveringsdelen fullt ut.

Så har vi haft vårens första skolråd och här följer minnesanteckningar:

På dagordningen stod diskussion om kvalitetsredovisningen, men eftersom inte alla hunnit titta på den beslöt vi att diskutera den vid nästa skolråd i stället. Kvalitetsredovisningen ligger som en sida på skolans hemsida och går att skriva ut i PDF-format. Önskemål kom också om att göra en sammanfattning till nästa år, vilket är en god idé.

Vi beslöt att under nästa läsår prova med att ha skolråd i samband med föräldramötena. Vi börjar med en gemensam diskussion/information och sedan fortsätter föräldramöten i de olika klasserna.

Skolan har Öppet hus och 5-årsjubileum den 29 april 18 – 20. Vi diskuterade innehåll och hur klassföräldrarna kan vara delaktiga i genomförandet. En tanke som kom upp var att gå till Alsjön under kvällen, men vi tror att det är för kort om tid för att kunna genomföra detta. Möjligen kan vi anordna vår läsårsavslutning vid Alsjön i stället.

En förälder lyssnade till Niclas Ottosson då han föreläste om vad våra barn möter på nätet. Vi diskuterade hur vi kan arbeta med kritisk granskning och etik kring datorer och mobiltelefoner. Det är viktigt att föräldrar och skola samarbetar kring de här frågorna. Skolrådet föreslog att detta kan vara ett tema för skolråd/föräldramöte i höst.

Skolbion diskuterades också. Hädanefter ska vi se till att barnen får åka buss till skolbion, vilket övriga elever i kommunen gör. Vi diskuterade också hur skolbio genomförs och vilka filmer som väljs, då barnen ibland upplevt att filmerna är konstiga.

Skolbio är ett samarbetsprojekt med Svenska Filminstitutet och barnen får vara delaktiga i urvalet av vilka filmer som ska ses. Filmerna är anpassade efter de olika åldersgrupperna. Till filmerna finns också ett väl utarbetat material och lärarna ska både för- och efterarbeta filmerna med eleverna. Lärarna gör också utvärderingar efter varje visning.

Frågan om ordning och städning i kapprummen lyftes. Vi beslöt prova att ha ”kapprums-värdar” som ser till att alla hänger upp sina kläder ordentligt, alltså inte att städa efter sina kamrater. Jag uppmanar också er föräldrar att titta i ”kvarglömtlådan” emellanåt. Det finns mycket kläder där! En förälder erbjöd sig att ta med kvarlämnade kläder till Estland, vilket vi tycker är en god idé.

Vår kära och välanvända isbana dryftades också. Alla barn i F-3 ska använda hjälm för att få leka i isbanan och det har fungerat bra. Vi har några lånehjälmar men det är bra om var och en har sin egen som är inställd på rätt sätt. Jag som ser barnen leka i isbanan kan intyga att den är till mycket stor glädje!

Möjligheten att nå kontakt med andra föräldrar via mail diskuterades också. Till hösten kan vi ta med det på ”krislappen” som alla föräldrar fyller i och då kan man välja om man vill ha med sin mailadress eller inte. Möjligheten för elever att nå sin mail hemifrån diskuterades. Jag skickar den frågan vidare till IT-enheten.

Vi noterar med glädje att det verkar hända saker på Spårbacken och på sikt hoppas vi på fler elever till vår lilla fina skola. Frågan om hur kommunen intresserar sig för Laxnes tillväxt lyftes. Jag har varit i kontakt med ansvariga i kommunen i samband med de första visningarna på Spårbacken, men jag ska ta kontakt med dem igen. En förälder noterade att det finns möjlighet att lämna klagomål på kommunens hemsida, dock ej någon typ av förslagslåda. Även denna synpunkt lovar jag att ta med till berörd tjänsteman.

Föräldrar med barn både på Gläntan och i skolan upplever att det är bökigt att dörren mellan de olika verksamheterna är låst. Jag håller fullständigt med och har som vision att skapa en enda välfungerande verksamhet med barn från 0 – 12 år. Då kan vi inte ha några låsta dörrar! Jag har beställt öppning av dörren och jag hoppas att omprogrammeringen sker snarast.

Planeringen inför nästa läsår har precis startat och vi funderar nu på hur vi ska organisera oss för att möta elevernas behov på allra bästa sätt. Jag är oerhört stolt över att ha en lärarstab som inte ”sitter fast” utan är beredda att optimera organisationen efter de förutsättningar som ges. Detta gynnar alltid eleverna och deras lärande!

Som avslutning på skolrådet diskuterade vi hur viktigt det är att vi sprider allt det fina som sker på skolan. Det är viktigt för barnen och deras lärande, och det är viktigt för skolans rykte. Då fälldes en kommentar som jag ska bära med mig länge: ”Det är svårt att prata skit om den här skolan!”

Med dessa ord går vi in i nästa arbetsperiod med hopp om ett fortsatt gott arbete tillsammans med er föräldrar. Nästa skolråd är den 12 maj 18.30, men först ses vi på Öppet hus!

Varma vårvinterhälsningar
Marie-Louise Svensson Rektor

"Det har politikerna bestämt"

I går hörde jag en radiointervju med förre politikern Birger Schlaug. Han berättade bland annat om hur han levde sitt liv under tiden han satt i riksdagen och hur han så småningom hoppade av sitt uppdrag - alldeles "utbränd" av det hektiska politikerlivet.

Intervjun fick mig att åter tänka den tanke jag ofta tänker; att vi ska vara glada över de människor som viger sitt liv åt att föra andras talan och till att arbeta för ett demokratiskt samhälle. Vi samhällsmedborgare tar oss ofta rätten att kritisera politiska beslut, men vi är inte så många som skulle vilja vara i deras ställe. Det är en tänkvärd tanke!

Själv arbetar jag ju i en politiskt styrd verksamhet. Jag kan ha åtskilliga synpunkter på hur saker och ting ska utföras, men som tjänsteman har jag att "gilla läget" och att försöka påverka där det går. Svårare än så är det inte, även om det kliar i fingrarna ibland.

För drygt en vecka sedan hade vi träff med våra politiker för att kunna svara på frågor om våra kvalitetsredovisningar. Jag var något omtumlad efter att ha tilldelats "Vitsippspriset", men kunde ändå konstatera att de politiker vår grupp träffade var mycket väl insatta i det vi skulle prata om. De var dessutom nyfikna på att få veta mer och ville diskutera utvecklingspunkter. Jag tycker att vi höll oss väl "på mattan" och skilde på våra respektive roller i diskussionen, och jag har efter denna träff ett ännu större förtroende för våra politiker. Tur att ni finns!

Jag har fått Vitsippspriset 2009!!!

Aldrig har väl en måndagskväll känts så här bra; jag har tilldelats Vitsippspriset i Gnesta kommun 2009!!! Motiveringen är:

"Vitsippspriset handlar om att uppmuntra personer som - kanske i det tysta - gör extra goda insatser i sin tjänst för kommuninvånarna. Marie-Louise inkarnerar hela den tanken genom att uppmärksamma sina medarbetare på ett positivt sätt, något som lett både till Arlas Guldko och Vitsippspris. Dessutom är hon i sin tjänst som skolledare inte främmande för att pröva nya och moderna grepp för att nå kontakt med brukarna, t ex genom sin blogg."

Klockan 13 infann jag mig i B-salen på Elektron för att, som tjänsteman, träffa våra BoU-politiker. Något chockad fick jag först motta Vitsippspriset av Bo Wingård och sedan följde intervju och fotografering. Jag måste erkänna att det var något svårt att koncentrera sig på politikerpratet, även om det var i allra högsta grad intressant. (Det får jag blogga om när jag hämtat mig från denna chock!)

I kväll har jag firat med min lilla fina familj; god mat och vin, fast det "bara" är måndag. Jag är så glad över denna fina utmärkelse och nu blir jag ännu mer taggad att jobba vidare som anställd i Gnesta kommun och rektor för Gläntans förskola och Laxne skola. Åh, jag märker att jag har svårt att sätta ord på min glädje. TACK till den som nominerat mig - det glädjer mig oerhört!

Här är en länk till SN:s artikel och nu ska jag snart gå och lägga mig, med ett MYCKET varmt leende på mina läppar och STOR värme i mitt lilla hjärta!

Rektor på glid?

När jag lämnade skolan igår eftermiddag möttes jag av en hop riktigt glada fritidshemsbarn. De lekte, tjoade och skrattade så att det riktigt ekade i backen ner mot parkeringen. Jag kunde inte annat än smittas av deras glädje. I den branta backen mellan skolan och parkeringen har barnen gjort en riktigt lång isbana och där kastade de sig ut, en efter en, och ibland i en hel hög. De hade helt enkelt superroligt!

Jag skrattade med dem i deras lek, men så slog rektorsansvaret till. Tänk om någon gör illa sig och här har jag stått och sett på utan att göra nåt! Men jag hejdade mig, barnen hade ju det så fantastiskt roligt, skulle jag stoppa detta? Jag kunde inte göra det just då!

I stället bad jag dem ta det försiktigt så att ingen skulle göra sig illa. En av flickorna, som flera gånger åkt stående nedför isbanan, svarade: "Men man blir faktiskt duktig av att träna mycket!"

Och det var just det som malde i mitt arma rektorshuvud; om vi bara stoppar barnen hela tiden från att träna och lära sig svåra (och ibland lite farliga) saker, då kommer de ju aldrig att lära sig. Självklart ska vi inte utsätta barnen för skadliga saker, men lite vurpor måste man nog stå ut med om man ska utvecklas till en hel människa. Fast det får nog bli hjälm i isbanan hädanefter. För att kunna utvecklas och lära krävs det att man inte slagit i huvudet allt för många gånger...

Egyptisk skola och vår

Jag är nyss hemkommen från en omtumlande och spännande resa till Luxor i Egypten, ett helt annat samhälle än det gamla invanda trygga svenska. Huvudet är fullt av tankar kring kultur, traditioner, människoöden och massor annat. En resa av det här slaget ställer det mesta man tänkt innan på ända.

En dag hyrde vi en guide med häst och vagn för en tur genom Luxor stad. Vi färdades förbi flera muromgärdade skolor och jag funderade mycket över hur den egyptiska skolan bedrivs. Jag hade gärna gjort ett besök inne i en skola, men det var inte möjligt med så kort varsel och utan kontakter. Ett igenkännande leende spreds dock över mitt ansikte då vi åkte förbi en "secondary school for boys". Mopeder stod uppställda huller om buller utanför skolan och muren var dekorerad med diverse klotter. Kändes bekant.

På svensk mark möts jag av tidningsrubriker om att svensk skola tappar i internationell ranking. Våra elever kan inte samma saker längre som de kunde förr. Så är det förmodligen. Men vi vet också att svenska elever kan andra saker som de inte kunde förr. Detta skapar inga rubriker.

Jag kan, och bör i rättvisans namn heller inte, göra någon jämförelse mellan svensk och egyptisk skola. Men jag undrar mycket över hur en skola formas i ett land där man inte praktiserar demokrati, där 7-8-åriga flickor omskärs och där kvinnor och män inte är i närheten av att ha samma värde. Våra elevers resultat jämförs och rankas, trots att förutsättningarna är så oerhört olika.

Nä, ägna inte så stor uppmärksamhet åt tabeller och rankingar. Jag tycker i stället att vi bör ägna vår tankekraft åt att utveckla och förbättra den skola vi har. Vilka är våra förutsättningar? Vilka är våra målsättningar för utbildning? Hur ska vi göra för att ge våra barn de allra bästa grunderna för det kommande vuxenlivet och stödja dem i vars och ens pågående utveckling?

Jag skakar av mig tidningsrubrikerna och höjer blicken. Med fokus på dessa viktiga frågor blir det i stället spännande och utmanande att bedriva skola. Så vill jag ha det!