I går hörde jag en radiointervju med förre politikern Birger Schlaug. Han berättade bland annat om hur han levde sitt liv under tiden han satt i riksdagen och hur han så småningom hoppade av sitt uppdrag - alldeles "utbränd" av det hektiska politikerlivet.
Intervjun fick mig att åter tänka den tanke jag ofta tänker; att vi ska vara glada över de människor som viger sitt liv åt att föra andras talan och till att arbeta för ett demokratiskt samhälle. Vi samhällsmedborgare tar oss ofta rätten att kritisera politiska beslut, men vi är inte så många som skulle vilja vara i deras ställe. Det är en tänkvärd tanke!
Själv arbetar jag ju i en politiskt styrd verksamhet. Jag kan ha åtskilliga synpunkter på hur saker och ting ska utföras, men som tjänsteman har jag att "gilla läget" och att försöka påverka där det går. Svårare än så är det inte, även om det kliar i fingrarna ibland.
För drygt en vecka sedan hade vi träff med våra politiker för att kunna svara på frågor om våra kvalitetsredovisningar. Jag var något omtumlad efter att ha tilldelats "Vitsippspriset", men kunde ändå konstatera att de politiker vår grupp träffade var mycket väl insatta i det vi skulle prata om. De var dessutom nyfikna på att få veta mer och ville diskutera utvecklingspunkter. Jag tycker att vi höll oss väl "på mattan" och skilde på våra respektive roller i diskussionen, och jag har efter denna träff ett ännu större förtroende för våra politiker. Tur att ni finns!
