Salig farfar hade en hel del, både hemmasnickrade och välstulna, småländska uttryck för sig. Ett av dessa har återkommande klingat i skallen på mig under den gångna veckan. Utspelen har varit många under Almedalsveckan, det är ju valår.
Nu (igen!) ska det satsas på skolan. Det är välkommet, för efter åratal av neddragningar finns en del hål att fylla ut. Inte minst blir jag påmind om detta när jag följer debatten om pengar till elever i behov av extra stöd i Strängnäs. Och Strängnäs är väl inte unikt på något sätt.
Det är intressant att se hur man resonerar kring resursfördelning i denna kommun. Först ska pengar dras från elevpengen till hyra och skolmat. Det som blir över ska räcka till pedagogisk verksamhet, d.v.s. lärarlöner och material. Räcker inte pengarna måste rektor organisera om, menar man. Och jag säger det igen: Strängnäs är väl inte unikt här heller. Men det är kittlande att tänka tanken tvärt om; först avsätts pengar till pedagogisk verksamhet, sen får vi se vad som räcker till lokaler och skolmat. Kanske skulle leda till en ny skollokalsutredning ;)
Så det är välkommet med mer stålar till skolan, även om pengar inte är lösningen på alla problem vi ställs inför. Å så hör jag farfars röst i huvudet igen: "Di bare löver å löver...". Hoppas att han har fel den här gången!
