I morgon är en dag med nya möjligheter!

En av de härligaste sakerna med mitt arbete är alla olika människor jag träffar i en strid ström varje dag. Är jag inte själv ute och vandrar i verksamheten så kommer människorna till mig; både fysiskt och i form av telefon och mail. Härligt och ibland frustrerande.

Alla som varit i mitt arbetsrum kan intyga att jag förmodligen har Sveriges minsta rektorsrum. Idag var vi sju personer samlade där. Luften tog slut, men stämningen var god. Trots det intressanta mötet och den goda stämningen hände det som händer mig emellanåt; tankarna vandrade iväg. Till andra mänskliga möten jag ska ha framöver.

Stundtals blir det för mycket av det goda. "Många bollar i luften" är helt OK för det mesta, men ibland måste man få tid att ta ner dom också. Jag vill bemöta varje människa jag möter med närvaro. Ibland lyckas jag inte. Det är det som är frustrerande. Jag får helt enkelt göra ett nytt försök i morgon - med många nya mänskliga möten!

Larver och löner

Äntligen har våra efterlängtade larver anlänt från England! Det är fjärilslarver som ska matas med malvablad och så småningom bli vackra fjärilar. 2-3:orna har ett viktigt arbete framför sig i detta NTA-projekt och det ska bli väldigt spännande att följa deras lärande!

Idag har också årets lönerevision avslutats för min del och alla fått besked om sina löner, efter diverse trassel. Det har varit en lång process; med medarbetarsamtal, dokumentation, lönesamtal och fackliga överläggningar. Jag måste erkänna att jag inte tycker att lönesättning är det lättaste jag har att syssla med...

Visserligen finns det matriser och mallar att hålla sig till, och det är tur! Men mallar stämmer sällan överens med den enskilda medarbetarens situation och det blir slutligen min bedömning som avgör lönepåslaget. Jag kan omöjligt se och höra allt, och jag ser alltid med mina egna glasögon. Alltså blir den objektiva bedömningen inte helt och fullt objektiv, trots alla goda intentioner.

Denna insikt är plågsam, för jag vill ju vara så rättvis det bara går. Dessutom tycker jag att löneläget rent generellt är för lågt för våra verksamheter och jag skulle vilja ge mina duktiga medarbetare mycket mer än löneutrymmet tillåter. Larvigt låga löner får bli vår nya devis:)

Rektorsblogg om sprit och fyllor

Läser i Strängnäs Tidning om högstadierektorn som "endast bloggar när han är full" och som skriver om styvdotterns fyllor, sin ölfyllda strupe och hur han drar sönder gitarrsträngar efter att ha druckit whisky. Jag undrar bara: Hur tänker han?

Nu ska jag väl inte sätta mig på så väldigt höga hästar, fallet kan bli hastigt och tungt. Men jag inser att som rektor är jag en offentlig person. Jag har att föregå med gott exempel i alla sammanhang, även då jag är "ledig". Det innebär inte att jag för ett oförvitligt leverne eller att jag aldrig tar mig ett glas. Men jag behöver ju inte berätta det för hela världen och skryta över de eventuella dumheter jag emellanåt gör.

Mitt förra inlägg handlade om våldsamma rektorer - som jag hoppas och tror är ett utdött släkte. Andemeningen i det inlägget var att det en rektor gör får andra rektorer bära hundhuvudet för, kanske i lång tid framöver. Det är väl därför jag reagerar på vad den här bloggande rektorn skriver. Å så får jag väl tänka mig för ÄNNU mer när jag bloggar hädanefter. Som jag brukar säga: Det går inte en enda dag utan att man lär sig något nytt!

Jag, Peter Stormare och galna rektorer

Peter Stormare var gäst i ett TV-program jag såg i helgen. I något sammanhang berättade han på sin härliga norrländska om hur det "ute på landsbygden fanns galna rektorer som spöa upp en sen". Minns inte sammanhanget eller vad han gjort (eller inte). Blev bara så förvånad över att man ens kan tänka att en rektor kan spöa upp elever.

Sen mindes jag min egen högstadietid. Jag var livrädd för studierektorn. Inte för att jag betedde mig illa utan för att jag var med vid ett tillfälle då en annan elev blev rejält upptryckt mot tegelväggen och dinglade som en trasa i hans grova händer en stund. Vad jag minns jobbade han kvar under hela min högstadietid.

Nästa tanke: Jag och Peter Stormare kan ju inte vara ensamma om att ha träffat rektorer som varit mer eller mindre konstiga och/eller våldsamma. Med andra ord går det omkring en massa människor och tänker att jag nog är lite småkonstig; jag är ju rektor.

Å andra sidan finns det inte ett enda barn, en enda förälder eller en enda lärare som skulle se mellan fingrarna om en rektor idag skulle ge sig på en elev. Tack och lov! Å det finns hopp om rektorssläktets framtida rykte.

Handledning med hjärnvolt

Idag har jag varit i Uppsala för handledning i rektorsutbildningen. Det är alltid lika härligt att träffa vännerna i basgruppen, och höra hur livet lever vidare med dem. Vi har alla våra vådliga äventyr i rektorsuppdraget och det blir väldigt många skratt när vi träffas. Givetvis en massa allvar också. Det är oftast det allvarliga våra handledningsdilemman handlar om.

Vi har en speciell metod för handledningen. Under utmärkt ledning av vår handledare Christina hjäper vi varandra att precisera våra frågor, och vända och vrida på bekymmer och lösningar. Oftast är det inte lösningen som är det viktiga utan att få sätta ord på sina egna tankar.

Själv kom jag till dagens handledning rätt så urlakad och utan någon preciserad fråga. Men under det inledande fikat formulerade jag min fråga som handlade om hur jag ska tänka vidare kring det nya uppdrag jag har till hösten; att på 40 % av min tjänst vara rektor för Dansutskolan i Gnesta.

Dansutskolans rektor, Barbro, och jag har börjat funderingarna kring hur vi ska hantera förändringen och efter dagens handledningshjärnvolter har jag lite mer tankar. Nu känns det väldigt spännande att träffa Barbro för fortsatta diskussioner!

Påskledig och påskjobbar

Jag har planerat att kombinera jobb och ledighet i påsk och det går ganska bra. Bunten med saker som ska bli lästa eller skrivna sjunker vartefter dagarna går. Det är såna saker som är svårt att få gjort när jag är på jobbet, bättre att avsätta tid så här för att få det undanstökat. Så har jag också märkt att en del i högen inte längre är aktuellt att läsa - också tidsbesparande!

Igår åkte jag förbi på jobbet för att lämna lite påskfika till förskolan. Passade också på att sticka in näsan på fritidshemmet där målning av påskkärringar och påskgubbar pågick för fullt. Glädjen stod högt i tag kan jag lova.

Dock blev det väldigt mycket allvarligare när personalen berättade om en olyckshändelse som inträffat under onsdagen. Ett av barnen hade fått ett väggfast (!) skåp över sig och som ett mirakel endast fått ett litet blåmärke på benet, trots det tunga skåpet på den lilla kroppen. Minuterna innan skåpet föll hade flera barn vistast i närheten och jag kan med fasa tänka på vad som hade kunnat hända om de hade varit kvar där.

Sånt här får ju förstås inte hända! På tisdag kommer vår vaktmästare för att förankra skåpet på nytt och kontrollera övriga skåp. Om drygt en vecka har vi också säkerhetsrond, vilket känns mycket bra. Vi måste ju eliminera alla risker för att barnen ska fara illa. Ibland sker olyckor som vi inte kunnat förutse, men det vi kan göra något åt måste vi fixa till. För barnens skull!

Vulgära konstigheter och skrivbordsmassaker

"Kuk" och "fitta" stod det skrivet med krita på skolans vägg när jag kom till jobbet idag. Med våt trasa var detta snart borttaget. En rådig medarbetare på förskolan tog också bort och skrubbade rent efter bajs som någon lämnat efter sig på förskolans gård. Jag vet inte ens hur jag ska kommentera detta...

Sen blev det i alla fall en bra dag. Hann med småprat med de flesta av mina medarbetare som jobbar denna vecka. Det är skönt att ha tid med detta viktiga. Ofta rusar jag från person till person, med viktiga papper och mobil i högsta hugg. Ett snabbt samtal här, ett annat där. Inte vad jag önskar, men ofta min verklighet.

Efter lunch, ägnat åt djupt samtal med några fritidshemsbarn om huruvida påskharen finns eller ej, vidtog härlig storstädning av skrivbordet. Rackarns, vad effektiv jag varit i eftermiddag. Massor av "ärenden" har blivit åtgärdade och strukna från göra-listan. Högen med saker som väntar på att bli gjorde har radikalt minskat.

Nu väntar några dagar med hemma-arbete kombinerat med komp-ledighet; känns bra. Gillar mitt jobb supermycket, men behöver också dagar av tänkande på annat än jobbet. Känner mig just nu väldigt nöjd med livet!

Död, liv och ugglekalsonger

Glädjen lyste i ögonen på lillkillen jag mötte när jag klev in på förskolan idag. "Titta, jag har fått nya kalsonger" sa han och drog ner byxorna. Han var mycket stolt över sina nya kallingar med ugglor och vargar på. Jag blev lite häpen över hans frimodighet men hämtade mig snart och hade ett litet samtal med honom.

Som rektor får jag vara med om många oväntade saker. Jag kommer också nära mina medarbetare, och deras glädjeämnen och svårigheter i livet. Denna dag blev ovanligt turbulent på den mänskliga fronten.

En medarbetare nåddes idag av dödsbud, inte oväntat men ändå så smärtsamt. I dessa stunder finns ingen tröst, jag kan bara finnas där och lyssna. En annan medarbetare gladdes åt sitt nya lilla barnbarn som hon ska tillbringa resten av veckan tillsammans med. Livets ytterligheter, paketerade i en och samma dag.

Semesterdag i äppelträden

Idag har jag haft en mycket välförtjänt semesterdag - men säg den rektor som kan känna sig ledig... Jag har flängt upp och ner i några av trädgårdens vansinnigt vildvuxna äppelträn, i kombination med diverse telefonsamtal och mailande för att lösa mer eller mindre akuta ärenden. Efter 15 kunde jag till slut lämna jobbet bakom mig och riktigt njuta av den härliga vårsolen.

Det är så svårt att stänga av tankarna om arbetet, men ibland går det riktigt bra. Trädgårdsarbete är rena terapin för mig. Sittandes på en äppelträdsgren i vårsolens varma sken kan man inte annat än leva i nuet. Underbart och livsgivande!