Läser i Strängnäs Tidning om högstadierektorn som "endast bloggar när han är full" och som skriver om styvdotterns fyllor, sin ölfyllda strupe och hur han drar sönder gitarrsträngar efter att ha druckit whisky. Jag undrar bara: Hur tänker han?
Nu ska jag väl inte sätta mig på så väldigt höga hästar, fallet kan bli hastigt och tungt. Men jag inser att som rektor är jag en offentlig person. Jag har att föregå med gott exempel i alla sammanhang, även då jag är "ledig". Det innebär inte att jag för ett oförvitligt leverne eller att jag aldrig tar mig ett glas. Men jag behöver ju inte berätta det för hela världen och skryta över de eventuella dumheter jag emellanåt gör.
Mitt förra inlägg handlade om våldsamma rektorer - som jag hoppas och tror är ett utdött släkte. Andemeningen i det inlägget var att det en rektor gör får andra rektorer bära hundhuvudet för, kanske i lång tid framöver. Det är väl därför jag reagerar på vad den här bloggande rektorn skriver. Å så får jag väl tänka mig för ÄNNU mer när jag bloggar hädanefter. Som jag brukar säga: Det går inte en enda dag utan att man lär sig något nytt!
