Peter Stormare var gäst i ett TV-program jag såg i helgen. I något sammanhang berättade han på sin härliga norrländska om hur det "ute på landsbygden fanns galna rektorer som spöa upp en sen". Minns inte sammanhanget eller vad han gjort (eller inte). Blev bara så förvånad över att man ens kan tänka att en rektor kan spöa upp elever.
Sen mindes jag min egen högstadietid. Jag var livrädd för studierektorn. Inte för att jag betedde mig illa utan för att jag var med vid ett tillfälle då en annan elev blev rejält upptryckt mot tegelväggen och dinglade som en trasa i hans grova händer en stund. Vad jag minns jobbade han kvar under hela min högstadietid.
Nästa tanke: Jag och Peter Stormare kan ju inte vara ensamma om att ha träffat rektorer som varit mer eller mindre konstiga och/eller våldsamma. Med andra ord går det omkring en massa människor och tänker att jag nog är lite småkonstig; jag är ju rektor.
Å andra sidan finns det inte ett enda barn, en enda förälder eller en enda lärare som skulle se mellan fingrarna om en rektor idag skulle ge sig på en elev. Tack och lov! Å det finns hopp om rektorssläktets framtida rykte.
