Tittut! Snön har börjat smälta undan och plötsligt finns det luft att andas även för en liten rektor. Tänk vad solen kan göra underverk!
Det är över en månad sen jag bloggade senast. Jag har varit på gång flera gånger, men så har orken inte funnits när jag väl kommit till datorn. Tänker att jag vill bjuda på nåt tänkvärt varje gång jag bloggar, alltså inte bara blogga för bloggandets skull. Så nu sitter jag här med en fördämning av blogguppslag i hjärnan och vet inte vilken dammlucka jag ska öppna.
Jag kan börja med dagens övningar och prövningar. Förra året kallade jag analysdagen för ekonomi någonting i stil med "årets jippo". Det var ett försök att vara lite rolig. För ekonomi är inte så kul. Siffror, siffror och åter siffror. En sådan här dag virvlar facktermerna och tabellerna omkring och jag måste erkänna att jag inte alla gånger hänger med. Min egen budget kan jag greppa, men detta; be mig inte förklara allt.
Efter en vända till Dansut var jag åter på Elektron för årets första uppföljning av min egen budget. Något pirrigt måste jag säga att det var. Vi har ett nytt beräkningssystem för barnpengen och ingen vet riktigt hur det ska "slå" över året. Jag har fått fler barn till min förskola och alltså vågat göra en liten utökning av personal. Som det såg ut idag håller den hemmasnickrade beräkning jag gjort. Vågade sänka axlarna något.
Så här ska stödfunktionerna kring oss rektorer fungera. Mette pekar och frågar kring det som ser konstigt ut. Jag har förhoppningsvis svar på varför. Har jag det inte kan jag undersöka var felet ligger. Därmed kan jag känna mig trygg och inte behöva ägna så mycket mer tid åt att grunna över min budget. Med kvalificerat stöd från experterna kan vi ha kontroll över och nyttja våra skattemedel på ett så bra sätt som möjligt. På det sättet behöver inte ekonomin vara något som sakta tinar fram under snödrivorna och blir till en liten överraskning när våren kommer!
