Ibland känner jag mig lite extra tuppigt stolt över att vara chef. Idag har jag haft två sådana ögonblick och båda berör Kulturskolan.
På eftermiddagen var jag på härligt 70-årspartaj i Björnlunda. Sprudlande 70-åring, trevliga gäster och god mat. Så kom underhållningen; säckpipeblåsare. Ni känner väl till varför säckpipeblåsare alltid går när de spelar? Jo, de vill komma ifrån ljudet! :)
Nu ska jag i ärlighetens namn säga att det var oerhört häftigt och underbart fint som underhållning. Inte blev det sämre sen, när Åsa och PO ledde oss i diverse dansövningar. Även jag, vars ben aldrig brukar göra som jag tänker och tycker, blev engagerad och glad av deras medryckande dans. Och ja; Åsa är en av mina duktiga anställda på Kulturskolan. Stolt!
Väl hemma bänkade vi oss framför TV:n för att spana in nästa kulturfrämjare från Gnesta, nämligen Leffe som deltar i "Postkodmiljonären". Lätt som en plätt besvarade han frågorna, men sen var programtiden slut och fortsättning följer nästa fredag. Men lite stolt hann jag i alla fall känna mig över att Leffe är min duktiga fiolspelande riksspelman i Kulturskolan. Stolt igen!
