Härom dagen kunde jag iaktta en pojke i förskoleklassen som gett sig ut på en riktig upptäcktsfärd. Han såg inte mig där jag stod och kopierade, däremot såg och hörde jag det som hände i korridoren.
Han hade smugit sig in i personalens kapprum, därefter in i personalrummet och där kikat in i mitt arbetsrum. Han kom utstudsande och var fullständigt överväldigad av vad han varit med om. Till kompisarna, som inte vågat sig lika långt bort, triumferade han studsande och armviftande: "Nu vet jag var rektorns rum är!!!"
I dag fick jag också besök av en grupp från förskolan som lämnade tillbaka ett tippex som lånats av mig. Många frågor var det och besöket avslutades med lite studs i soffan i personalrummet innan jag tyckte att det nog var dags för dem att bege sig tillbaka till förskolan. Då hade de upptäckt många nya, fräcka gömställen och pentryt i personalrummet. En ny värld öppnade sig för dem.
För mig är det här magiska ögonblick där jag möter barnens enorma nyfikenhet och lust att veta. Idag fick jag exempelvis frågan om vad jag egentligen gör. Vad svarar man på det?
Fast priset idag för härliga möten får nog vår fina Christina som lagar vår mumsiga mat. I dag vankades det pyttipanna och lite annat smått och gott. Ett av våra nya barn som håller på att inskolas på förskolan, inte ens 3 år fyllda, avslutade dagens lunch med att säga till Christina: "Du, i morgon kan du väl laga nåt som jag tycker om?"
