söndag 13 september 2009

Tänk på vilodagen...

Efter en fruktansvärt hektisk skolstart, kombinerad med omorganisationsdiskussioner och gubbens höftledsoperation, har jag äntligen landat på backen idag. Med livet i behåll. Tur!

Det finns nog en vits med det där budordet om att man ska tänka på vilodagen. En dag emellanåt utan måsten och med fysisk och psykisk vila, det måste nog alla ha. Fast det är svårt att unna sig det när man vill åstadkomma så mycket.

Mina föräldrar skaffade TV först när jag som 16-åring flyttat hemifrån. Veckorna var fyllda av läxläsning, piano-, flöjt- och trumpetlektioner samt diverse aktiviteter i kyrkan. Söndagen var en vilans dag. Som jag minns det var jag mest på mitt rum. Läste, lyssnade på musik, pysslade. Det fanns en skön lunk i livet och jag saknade aldrig TV.

Samma känsla har jag haft idag när jag tagit långpromenad och sedan mest legat i soffan och bläddrat i gamla tidningar. Tystnad. Inga måsten. Underbart. Nu känner jag mig redo för en ny arbetsvecka!

lördag 22 augusti 2009

Datorer åt alla elever!?

Läste i tidningen härom dagen att det finns ett förslag om att mer eller mindre lagstadga om antalet datorer i skolan. Jag häpnar!!! Hur många pennor ska eleverna få per läsår? Miniräknare? Virknålar?

En dator är ett verktyg. Ett verktyg använder man för att förenkla sitt arbete. Man väljer verktyg beroende på situationen och vad man vill åstadkomma. Tänk om slöjdläraren sa till eleverna: "Ni ska göra ett schackbräde och ni måste använda borrmaskinen". Den läraren skulle jag ta ett samtal med.

Jag är mycket glad över att ha en modern skola utrustad med datorer, projektorer och Smart Boards. Tekniken ska vara lättillgänglig och fungera när vi behöver den. Men att tro att den på ett magiskt vis leder till ökad inlärning är naivt.

Vi måste ideligen återkomma till diskussionen om vad och hur vi ska lära. För vi inte dessa diskussioner kan vi ha hur många datorer som helst utan att någon inlärning över huvud taget sker.

torsdag 20 augusti 2009

NÖJD och superglad; igen!!!

Skolstart idag. Som vi planerat och diskuterat för att förbereda allt på allra bästa sätt. Pirrigt i magen på alla idag, tror jag. I alla fall i min.

Tidig, solig augustimorgon. 7.15 kom första eleven med bussen. I gungan fann jag en annan elev som "tröttnat på att titta på TV och gick till skolan i stället". Efter hand fylldes skolan och skolgården med fler sommarstinna elever, föräldrar och lärare. Yes! Äntligen kan vi kasta loss!!!

Jag är så oerhört stolt över min fantastiska personal som gör allt, jag menar verkligen ALLT, för att Laxne skola ska vara en lärande plats; både kunskapsmässigt och socialt. Vi har så fina förutsättningar, men utan lärarnas fantastiska insats skulle det bli intet. Jag är så vanvettigt stolt över dem!!!

Nu när jag försöker att formulera det jag känner finns plötsligt inga ord, det känns som att det inte går att uttrycka tillräckligt väl vad jag känner och tänker. Jag får fundera på hur jag ska kunna göra det och i väntan på den klokheten får jag "bara" sitta här igen och vara så där lyckligt nöjd. Och stolt chef!

tisdag 4 augusti 2009

1-årsjubileum och jag är NÖJD!!!

Idag är det 1 år sedan jag tillträdde som rektor för Laxne förskola och skola. Det är helt otroligt hur fort tiden går, det var ju nyss!!!

Dagen till ära har jag också blivit rektor för Kulturskolan i Gnesta; ducka världen - för här kommer vi! Det ska bli otroligt spännande att leda även denna verksamhet och jag har många tankar om hur verksamheten kan utvecklas. Men först ska jag träffa de ännu sommarlediga lärarna och stämma av läget med dem. Men sen... ;)

Jag har tänkt på hur jag ska sammanfatta mitt första år som "riktig" rektor. Massor av saker har hänt. Det mesta kunde jag inte föreställa mig innan jag blev rektor. Massor av lärdom har jag skaffat mig. Det mesta för att det inte blev som jag tänkte. Det är jag tacksam för. Som jag brukar säga: "Det går inte en dag utan att man lär sig nåt nytt!"

Just nu vill jag bara sammanfatta mitt första rektorsår med följande underbara lilla gladlåt med Anders & Putte: NÖJD!!!

måndag 3 augusti 2009

Inga barn - inget jobb:(

Visst låter det drastiskt, men vi som arbetar inom förskola och skola skulle nog behöva tänka så lite oftare. Vi är ju på jobbet för barnens skull!!!

Idag när jag masade mig från parkeringen upp till den morgonvarma skolgården blev detta högst uppenbart. Och ännu tydligare blev det under dagen då jag arbetade timma efter timma i den fullständigt tomma och tysta byggnaden. Jag saknade verkligen pulsen och ljuden som brukar flyga från korridoren in i mitt arbetsrum.

Å så tanken som återkom: förskola och skola ska vara full av barn - det är för deras skull vi är där. Det är med barnens utveckling i fokus vi ska genomföra undervisning och aktiviteter. Strävan mot varje barns ultimata utveckling är det vi ska ha för ögonen. Hela tiden. Och det blir både lättare och roligare när barnen är på plats. Jag längtar efter dem!!!

tisdag 28 juli 2009

Tror vi på människan?

Å så har jag blivit så där tagen igen, så där så att tårarna rinner. Det gick rakt in i hjärtat; "Glada Hudiks" framträdande på Allsången. Projektledaren Per Johanssons tankar gick spikrakt in i känslo- och tanketräsket hos mig; det var underbart att lyssna till honom!

Jag tänker på alla oss som arbetar med barn och ungdomar. Tror vi egentligen att alla kan? Att alla har förmågor som är goda nog för att vara människa? Att vi alla, med rätt förutsättningar, kan nå över trädtopparna och därmed vinna vår stolthet?

Tänk om jag och alla andra i förskola och skola verkligen var övertygade om detta och verkligen agerad efter detta i vardagen. Då skulle verksamheten se helt annorlunda ut. Men det måste börja med oss själva, att vi tror att vi själva kan åstadkomma något mer och bättre. Jag kan och du kan! Så bygger vi den fantastiska och utvecklande förskolan och skolan!

tisdag 21 juli 2009

Rektor och världsdirigent!

Puh! Måste bara blogga av mig tankar som spridits i min hjärna den senaste timman. Efter "Allsång på Skansen" (sådär...) slog vi över till Access. WOW!!! Neemi Järvi dirigerade berliner-filharmonikerna; bland annat spelade de Rimskij-Korsakows "Sheherazade". ALLT var perfekt, intet öra eller öga torrt!!!

Eftersom jag har en grav yrkesskada;) kunde jag förstås inte koppla bort jobbet, trots den underbara upplevelsen. Jag tänkte på hur jag ser på mitt ledarskap, nämligen som dirigentens.

Mitt mål är att bli en lika skicklig ledare som Neemi Järvi och andra dirigenter av världsklass. När han står där i TV-inspelning och dirigerar sin orkester ser allt så enkelt ut. En blick, ett höjt ögonbryn, en axelryckning verkar få orkestern att reagera spontant. Men så enkelt är det inte.

Jag vet att han och orkestern haft många timmar av övning tillsammans, att ingenting av det de gör kommer av sig självt. Enskild och gemensam övning är grunden för framgången. Att han står där på dirigentpulten och endast njuter är för att han vet var han har sin orkester och för att han har drillat dem i sitt ledarskap.

Så tänker jag om mitt ledarskap. Att jag ska träna min "orkester" så att den spelar rätt, med känsla och framför allt med glädje. Då njuter vi alla, och publiken (elever, föräldrar, politiker och andra) njuter och ger oss stående ovationer.

Å så skulle jag förstås önska att våra läroplaner vore skrivna med samma briljans som Rimskij-Korsakow skapade sin "Sheherazade". Men det är en annan sak... Orkestern kan ju briljera i kraft av sin egen förmåga;)