NÖJD och superglad; igen!!!

Skolstart idag. Som vi planerat och diskuterat för att förbereda allt på allra bästa sätt. Pirrigt i magen på alla idag, tror jag. I alla fall i min.

Tidig, solig augustimorgon. 7.15 kom första eleven med bussen. I gungan fann jag en annan elev som "tröttnat på att titta på TV och gick till skolan i stället". Efter hand fylldes skolan och skolgården med fler sommarstinna elever, föräldrar och lärare. Yes! Äntligen kan vi kasta loss!!!

Jag är så oerhört stolt över min fantastiska personal som gör allt, jag menar verkligen ALLT, för att Laxne skola ska vara en lärande plats; både kunskapsmässigt och socialt. Vi har så fina förutsättningar, men utan lärarnas fantastiska insats skulle det bli intet. Jag är så vanvettigt stolt över dem!!!

Nu när jag försöker att formulera det jag känner finns plötsligt inga ord, det känns som att det inte går att uttrycka tillräckligt väl vad jag känner och tänker. Jag får fundera på hur jag ska kunna göra det och i väntan på den klokheten får jag "bara" sitta här igen och vara så där lyckligt nöjd. Och stolt chef!

1-årsjubileum och jag är NÖJD!!!

Idag är det 1 år sedan jag tillträdde som rektor för Laxne förskola och skola. Det är helt otroligt hur fort tiden går, det var ju nyss!!!

Dagen till ära har jag också blivit rektor för Kulturskolan i Gnesta; ducka världen - för här kommer vi! Det ska bli otroligt spännande att leda även denna verksamhet och jag har många tankar om hur verksamheten kan utvecklas. Men först ska jag träffa de ännu sommarlediga lärarna och stämma av läget med dem. Men sen... ;)

Jag har tänkt på hur jag ska sammanfatta mitt första år som "riktig" rektor. Massor av saker har hänt. Det mesta kunde jag inte föreställa mig innan jag blev rektor. Massor av lärdom har jag skaffat mig. Det mesta för att det inte blev som jag tänkte. Det är jag tacksam för. Som jag brukar säga: "Det går inte en dag utan att man lär sig nåt nytt!"

Just nu vill jag bara sammanfatta mitt första rektorsår med följande underbara lilla gladlåt med Anders & Putte: NÖJD!!!

Inga barn - inget jobb:(

Visst låter det drastiskt, men vi som arbetar inom förskola och skola skulle nog behöva tänka så lite oftare. Vi är ju på jobbet för barnens skull!!!

Idag när jag masade mig från parkeringen upp till den morgonvarma skolgården blev detta högst uppenbart. Och ännu tydligare blev det under dagen då jag arbetade timma efter timma i den fullständigt tomma och tysta byggnaden. Jag saknade verkligen pulsen och ljuden som brukar flyga från korridoren in i mitt arbetsrum.

Å så tanken som återkom: förskola och skola ska vara full av barn - det är för deras skull vi är där. Det är med barnens utveckling i fokus vi ska genomföra undervisning och aktiviteter. Strävan mot varje barns ultimata utveckling är det vi ska ha för ögonen. Hela tiden. Och det blir både lättare och roligare när barnen är på plats. Jag längtar efter dem!!!

Tror vi på människan?

Å så har jag blivit så där tagen igen, så där så att tårarna rinner. Det gick rakt in i hjärtat; "Glada Hudiks" framträdande på Allsången. Projektledaren Per Johanssons tankar gick spikrakt in i känslo- och tanketräsket hos mig; det var underbart att lyssna till honom!

Jag tänker på alla oss som arbetar med barn och ungdomar. Tror vi egentligen att alla kan? Att alla har förmågor som är goda nog för att vara människa? Att vi alla, med rätt förutsättningar, kan nå över trädtopparna och därmed vinna vår stolthet?

Tänk om jag och alla andra i förskola och skola verkligen var övertygade om detta och verkligen agerad efter detta i vardagen. Då skulle verksamheten se helt annorlunda ut. Men det måste börja med oss själva, att vi tror att vi själva kan åstadkomma något mer och bättre. Jag kan och du kan! Så bygger vi den fantastiska och utvecklande förskolan och skolan!

Rektor och världsdirigent!

Puh! Måste bara blogga av mig tankar som spridits i min hjärna den senaste timman. Efter "Allsång på Skansen" (sådär...) slog vi över till Access. WOW!!! Neemi Järvi dirigerade berliner-filharmonikerna; bland annat spelade de Rimskij-Korsakows "Sheherazade". ALLT var perfekt, intet öra eller öga torrt!!!

Eftersom jag har en grav yrkesskada;) kunde jag förstås inte koppla bort jobbet, trots den underbara upplevelsen. Jag tänkte på hur jag ser på mitt ledarskap, nämligen som dirigentens.

Mitt mål är att bli en lika skicklig ledare som Neemi Järvi och andra dirigenter av världsklass. När han står där i TV-inspelning och dirigerar sin orkester ser allt så enkelt ut. En blick, ett höjt ögonbryn, en axelryckning verkar få orkestern att reagera spontant. Men så enkelt är det inte.

Jag vet att han och orkestern haft många timmar av övning tillsammans, att ingenting av det de gör kommer av sig självt. Enskild och gemensam övning är grunden för framgången. Att han står där på dirigentpulten och endast njuter är för att han vet var han har sin orkester och för att han har drillat dem i sitt ledarskap.

Så tänker jag om mitt ledarskap. Att jag ska träna min "orkester" så att den spelar rätt, med känsla och framför allt med glädje. Då njuter vi alla, och publiken (elever, föräldrar, politiker och andra) njuter och ger oss stående ovationer.

Å så skulle jag förstås önska att våra läroplaner vore skrivna med samma briljans som Rimskij-Korsakow skapade sin "Sheherazade". Men det är en annan sak... Orkestern kan ju briljera i kraft av sin egen förmåga;)

Vad gör en semesterledig rektor?

Jobbar. Men markservice betalar sig inte riktigt lika bra som mitt ordinarie arbete. Tur. För då skulle familjeföretaget gå i konkurs;)

Jag tror på det eviga lärandet, och glädjen i lärandet. Därför har jag gett mig själv en utmaning i sommar. Ta daa: jag ska lära mig spela knappdragspel!

Det började med att jag ärvde ett dragspel efter min farfar. Fattade INGENTING om hur det fungerar. Köpte dragspelsskola. Startade från sida 1. "Köp varm korv". O.s.v.

Det är lärandet i ett nötskal: 1. Eufori/nyhetens behag. 2. Trötthet och missmod x3. 3. Lärandeskutt. Jippiii!!! Jag är världsbäst!!! Sen växlar det mellan steg 2 och 3. Trots urkasst dragspel är jag just nu i fas 3 igen, kan faktiskt några valser. Jippiii!!!

Tänk om lärandet i förskola och skola var så HELA TIDEN. Jösses, vilken skola vi skulle ha. Jag drömmer mig bort mot augusti, mot urmotiverade elever och personal. WOW!!! Då kommer det ultimata och glädjefyllda lärandet börja igen. Det är nästan så att jag önskar att semestern vore slut redan!!!

När det som inte får hända ändå sker...

Jag följer, via Strängnästidningens braskande rubriker, den tragiska historien med åtalet mot den lärare som ska ha förgripit sig sexuellt på en av sina elever. Helst av allt vill man ju att det över huvud taget inte ska vara sant. Att en vuxen ska ha utnyttjat ett barn. Att ett barn i beroendeställning inte ska ha vågat säga ifrån, av rädsla för att få sina betyg sänkta. Vill inte att det ska vara sant. Vill inte!

Nu är rektorn polisanmäld för att han inte agerade i tid. Försvarstal i tidningen. Arga reaktioner från föräldrar och allmänhet. Å jag undrar hur jag skulle ha agerat i hans situation. Förmodligen är hela historien så komplex att inget rätt svar finns.

Men jag önskar att jag och hela mänskligheten drar någon lärdom av detta i alla fall. Att jag vågar hålla mina tentakler tillräckligt långt ute för att förstå när något inte är som det ska. Att jag vågar gräva i det jag inte förstår - eller inte vågar förstå - för att göra allt som står i min makt för att undvika att någon far illa. Jag ber om mod denna regniga semesterkväll.