Den här dagen har jag längtat efter länge, vääääääldigt länge. Tisdagen den 26 januari lyste alldeles vit i almanackan, inte ett endaste litet möte inplanerat. "Jobba ifatt-dag", helt enkelt.
Högarna av mappar och papper har sakta men säkert sjunkit ihop, massor av samtal, mail och telefonsamtal har betats av. Visserligen kvarstår ett par präktiga högar, men dem har jag koll på nu. Vet vad jag inte har gjort, helt enkelt.
"Inga möten" brukar betyda motsatsen. Så blev det idag också. Många härliga spontana möten har det blivit med allt från kreativt pusselbyggande med lilla E på Gläntan till svettig ballonfäktning med T och N i förskoleklassen.
Det där sista oroade mig lite när förskoleklassens fröken kom och berättade att barnen lekt rektor. Just då hann jag inte fråga hur de lekt men jag måste ta reda på det. Jag är spontan och tycker om att delta i elevernas aktiviteter när det finns utrymme för det. I förskoleklassen blev det karaoke, ballongfäktning och spel idag. Det är dessa elevers färskaste bild av vad en rektor gör!
tisdag 26 januari 2010
fredag 22 januari 2010
Skicka forskarna på kurs!
Vi i utbildningsvärlden blir stundom anklagade för att inte använda oss av modern forskning. Jag gör vad jag kan för att följa med i det som sker, men det är inte lätt att få en sammanfattande bild av all spännande forskning som sker. Via nyhetsbrev och eget jagande får man ibland napp på riktigt bra artiklar som är högst användbara, men det är tyvärr inte allt för ofta det sker.
Därför var det med stor förväntan och nyfikenhet jag begav mig till Stora Staden för två dagars förskolechefskonferens, med ett program fullspäckat av senaste forskningen kring bland annat barns spåkinlärning och tidig matematikinlärning. Sällan har förväntningarna varit så höga. Sällan har fallet blivit så platt.
För att en föredragning ska vara begriplig måste den ha ett sammanhang och struktur, och allt det spännande man vill berätta måste komprimeras så att det blir överskådligt. Eventuell PP-presentation ska stödja det talade ordet, inte vara det talade ordet. Föredraget bör framställas på ett sådant sätt att åhöraren blir intresserad, exempelvis genom att föredragshållaren använder ett varierat röstläge och olika tempo. Framställningen bör kryddas med konkreta exempel för att göra det ännu mer begripligt.
Jag tror att de flesta elever i 10-11-årsåldern förstår ovanstående och jag vet att de också tränas i att göra levande och intressanta föredrag. Det är högst beklämmande att ledande forskare inte har förmåga att förmedla de förmodligen rätt så intressanta resultat de kommit fram till. Nä, sätt dem på kurs med ett gäng 11-åringar så ska de nog få lära sig att förmedla sitt budskap på både ena och andra sättet!
P.S. Nu ska jag inte dra alla över en kam, men det var tyvärr för många forskare och föredragshållare som uppvisade samma mönster. Därav denna frustration.
Därför var det med stor förväntan och nyfikenhet jag begav mig till Stora Staden för två dagars förskolechefskonferens, med ett program fullspäckat av senaste forskningen kring bland annat barns spåkinlärning och tidig matematikinlärning. Sällan har förväntningarna varit så höga. Sällan har fallet blivit så platt.
För att en föredragning ska vara begriplig måste den ha ett sammanhang och struktur, och allt det spännande man vill berätta måste komprimeras så att det blir överskådligt. Eventuell PP-presentation ska stödja det talade ordet, inte vara det talade ordet. Föredraget bör framställas på ett sådant sätt att åhöraren blir intresserad, exempelvis genom att föredragshållaren använder ett varierat röstläge och olika tempo. Framställningen bör kryddas med konkreta exempel för att göra det ännu mer begripligt.
Jag tror att de flesta elever i 10-11-årsåldern förstår ovanstående och jag vet att de också tränas i att göra levande och intressanta föredrag. Det är högst beklämmande att ledande forskare inte har förmåga att förmedla de förmodligen rätt så intressanta resultat de kommit fram till. Nä, sätt dem på kurs med ett gäng 11-åringar så ska de nog få lära sig att förmedla sitt budskap på både ena och andra sättet!
P.S. Nu ska jag inte dra alla över en kam, men det var tyvärr för många forskare och föredragshållare som uppvisade samma mönster. Därav denna frustration.
onsdag 13 januari 2010
"Vardagsdramatik i Laxne"
Nej då, Olof, du kan vara lugn; sån här dramatik är det inte varje dag på Laxne skola. Tur!
Läs Olofs kommentar på SN:s ledarblogg
Läs Olofs kommentar på SN:s ledarblogg
tisdag 12 januari 2010
Alla dessa planer. Å så lite trevligt mitt i allt!
Det finns krav på rätt många planer av olika slag i mina verksamheter. Man kan bli lite lätt matt av allt. Men min inställning är, som jag skrivit tidigare tror jag, att ska man ha en plan så ska den vara användbar och inte en massa ord för sakens skull.
En plan ska vara något att hålla sig i när man behöver och ett underlag för ständig diskussion. Den ska vara aktuell och anpassad till den situation där den ska användas. Därför måste planerna se olika ut på olika skolor. Det innebär en hel del tankemöda, men också bra diskussioner med personalen.
Som planerat har vi gått igenom olycks- och krisplanen idag. Efter gårdagens händelse fick jag också anledning att gå igenom och revidera vår hot- och våldsplan. Den fick sig en rejäl uppryckning och förkortades en del. Det känns jättebra!
Dagen avslutades för övrigt på ett väldigt trevligt sätt då Kulturskolan tilldelades diplom för att vi varit delaktiga i den framgångrika insamlingen till Världens barn 2009. Katrine och Tove, violinister från Kulturskolan, spelade tre härliga låtar, så det var en stolt och glad kulturskolerektor som i mörka kvällern styrde kosan hemåt. Lite trevligheter skadar inte efter den något intensiva starten av vårterminen!
En plan ska vara något att hålla sig i när man behöver och ett underlag för ständig diskussion. Den ska vara aktuell och anpassad till den situation där den ska användas. Därför måste planerna se olika ut på olika skolor. Det innebär en hel del tankemöda, men också bra diskussioner med personalen.
Som planerat har vi gått igenom olycks- och krisplanen idag. Efter gårdagens händelse fick jag också anledning att gå igenom och revidera vår hot- och våldsplan. Den fick sig en rejäl uppryckning och förkortades en del. Det känns jättebra!
Dagen avslutades för övrigt på ett väldigt trevligt sätt då Kulturskolan tilldelades diplom för att vi varit delaktiga i den framgångrika insamlingen till Världens barn 2009. Katrine och Tove, violinister från Kulturskolan, spelade tre härliga låtar, så det var en stolt och glad kulturskolerektor som i mörka kvällern styrde kosan hemåt. Lite trevligheter skadar inte efter den något intensiva starten av vårterminen!
måndag 11 januari 2010
Polisjakt och krisplan
Berusad man på skolans parkering. Han har kört i diket, smitit från olyckan och försöker stjäla en bil på skolans parkering för att ta sig därifrån. Jag ringer polisen. Personalen agerar föredömligt och tar in alla fritidshemsbarn som är ute och låser därefter alla ytterdörrar. Jag möter upp räddningstjänst, ser till att den berusade mannen inte tar sig in i skolan och möter sedan upp polisen som med handen på hölstret närmar sig. Nu i efterhand förstår jag varför; det signalement jag lämnat på mannen stämmer även på mig...
Det blev dramatik på jobbet idag, en händelse som vi aldrig kunnat föreställa oss. Som väl är tog han sig aldrig in i skolan utan kunde gripas i samhället. Det tog dock flera timmar innan personal och alla elever sansat sig och förstått att faran var över. Fantasin skenar hos många barn och det blev en grannlaga uppgift för oss vuxna att prata tills fantasierna fått rimliga proportioner.
Som av en händelse hade jag gått igenom olycks- och krisplanen med skolsköterskan tidigare idag; vi ska gå igenom den med personalen i morgon. När en kris eller olycka inträffar är det inte alltid lätt att agera på korrekt sätt. Men jag är övertygad om att vi blir bättre rustade av att diskutera det svåra och jobbiga utifallatt det skulle inträffa. Dagens händelse kunde vi aldrig tro att den skulle ske. Tur att jag har så skickliga medarbetare som hanterade den oförutsedda situationen så otroligt bra!!!
Det blev dramatik på jobbet idag, en händelse som vi aldrig kunnat föreställa oss. Som väl är tog han sig aldrig in i skolan utan kunde gripas i samhället. Det tog dock flera timmar innan personal och alla elever sansat sig och förstått att faran var över. Fantasin skenar hos många barn och det blev en grannlaga uppgift för oss vuxna att prata tills fantasierna fått rimliga proportioner.
Som av en händelse hade jag gått igenom olycks- och krisplanen med skolsköterskan tidigare idag; vi ska gå igenom den med personalen i morgon. När en kris eller olycka inträffar är det inte alltid lätt att agera på korrekt sätt. Men jag är övertygad om att vi blir bättre rustade av att diskutera det svåra och jobbiga utifallatt det skulle inträffa. Dagens händelse kunde vi aldrig tro att den skulle ske. Tur att jag har så skickliga medarbetare som hanterade den oförutsedda situationen så otroligt bra!!!
lördag 9 januari 2010
Svettig reflektionsstund
Är just inkommen i varma goa stugvärmen efter en stunds snöskottande i härlig gnistrande vinterdag. Så otroligt vackert det är ute och det biter så gott av kyla i kinderna. Och nu är hela uppfarten fri från snö så att jag slipper slira runt där varje dag när jag kommer hem.
Ofta önskar jag att jag hade en knapp som jag kunde stänga av jobbtankarna med, inte minst tidiga helgdagsmorgnar. Men ibland förenar jag nytta med nöje och lyckas faktiskt reda ut en del tankesnurr medan jag gör något fysiskt, exempelvis skottar snö.
Idag var det så. Skottningen gick i en rasande fart och innan jag visste ordet av var jag klar. Dessutom hade tankar kring pågående kvalitetsarbete i en av mina verksamheter klarnat betydligt. Det känns så härligt. Nu kan jag lämna jobbtankarna för en stund och verkligen ta helg. Det förtjänar jag efter den här intensiva uppstartsveckan!
Ofta önskar jag att jag hade en knapp som jag kunde stänga av jobbtankarna med, inte minst tidiga helgdagsmorgnar. Men ibland förenar jag nytta med nöje och lyckas faktiskt reda ut en del tankesnurr medan jag gör något fysiskt, exempelvis skottar snö.
Idag var det så. Skottningen gick i en rasande fart och innan jag visste ordet av var jag klar. Dessutom hade tankar kring pågående kvalitetsarbete i en av mina verksamheter klarnat betydligt. Det känns så härligt. Nu kan jag lämna jobbtankarna för en stund och verkligen ta helg. Det förtjänar jag efter den här intensiva uppstartsveckan!
fredag 8 januari 2010
Ordning och reda och mycket mer!
Dagen började med besked om att Frejaskolan eldhärjats under natten. Oavsett vad som orsakat branden så är det en katastrof. Det påverkar massor av barn och även oss vuxna, det rör upp tankar och skapar oro. Efter brandförsöket på Laxne skola och detta hoppas jag verkligen att kommunens skolor får vara i fred framöver. Jag vill fortfarande inte tänka på konsekvenserna av en nedbrunnen skola.
Morgonen fortsatte sedan med att jag var "rastvakt" och välkomnade alla elever som pulsande anlände till skolan för en ny termin. Det låg glädje i luften och det var en fröjd att prata med barnen om upplevelser från jullovet. Visserligen var det kallt om nosen, men inga sura miner, inte!
Så rullade terminen igång. F-klassen har fått ett eget klassrum där de boade in sig under dagen. 3-4:an har bytt klass- och kapprum och hade dessutom vikarie idag, så jag tänkte att det kanske skulle bli lite smått rörigt. Men icke; jag besökte klassen flera gånger under dagen och där var arbetet igång med stor intensitet. Tänkte att Björklund kunde komma och titta på hur ordning och reda kan gestalta sig...
Arbetsdagen avslutades med att jag besökte osthandeln i Mariefred; ja, det var faktiskt ett jobbuppdrag! Osthandlare Torsten är också musiker och kompositör och vi smider lite planer kring framtida samarbete på Laxne skola. Nu börjar planerna sakta få struktur och det känns så otroligt roligt att jobba med detta, ännu så länge, lite hemliga projekt. Men en sak kan jag avslöja: det kommer INTE att handla om ost:)
Morgonen fortsatte sedan med att jag var "rastvakt" och välkomnade alla elever som pulsande anlände till skolan för en ny termin. Det låg glädje i luften och det var en fröjd att prata med barnen om upplevelser från jullovet. Visserligen var det kallt om nosen, men inga sura miner, inte!
Så rullade terminen igång. F-klassen har fått ett eget klassrum där de boade in sig under dagen. 3-4:an har bytt klass- och kapprum och hade dessutom vikarie idag, så jag tänkte att det kanske skulle bli lite smått rörigt. Men icke; jag besökte klassen flera gånger under dagen och där var arbetet igång med stor intensitet. Tänkte att Björklund kunde komma och titta på hur ordning och reda kan gestalta sig...
Arbetsdagen avslutades med att jag besökte osthandeln i Mariefred; ja, det var faktiskt ett jobbuppdrag! Osthandlare Torsten är också musiker och kompositör och vi smider lite planer kring framtida samarbete på Laxne skola. Nu börjar planerna sakta få struktur och det känns så otroligt roligt att jobba med detta, ännu så länge, lite hemliga projekt. Men en sak kan jag avslöja: det kommer INTE att handla om ost:)
torsdag 7 januari 2010
Prata, prata, prata...
Jag är hes efter första dagen med personalen. Ja, det är inte så att jag måste skrika åt dem för att de ska lyssna, det är mer det att jag inte pratat så mycket och intensivt på flera veckor som jag gjort idag. Möten med mina arbetsgrupper, några föräldrasamtal och ytterligare ett gäng telefonsamtal har det blivit. Prata, prata, prata.
Som vanligt kommer jag heltaggad till upptaktsdagen, välplanerad med massor som ska hinnas med. Jag glömmer alltid bort att personalen varit lediga och kanske inte är lika mycket i gasen som jag. Inte ännu. Å då blir det mycket prata av. Det gäller att passa på;)
Fast så tänker jag på det där med att jag har en mun och två öron, det borde betyda nåt. Tänk om jag skulle ta och riktigt, riktigt ordentligt anstränga mig för att lyssna i morgon. På det som egentligen sägs bakom orden. Hm... blir nog inte riktigt lika hes då.
Som vanligt kommer jag heltaggad till upptaktsdagen, välplanerad med massor som ska hinnas med. Jag glömmer alltid bort att personalen varit lediga och kanske inte är lika mycket i gasen som jag. Inte ännu. Å då blir det mycket prata av. Det gäller att passa på;)
Fast så tänker jag på det där med att jag har en mun och två öron, det borde betyda nåt. Tänk om jag skulle ta och riktigt, riktigt ordentligt anstränga mig för att lyssna i morgon. På det som egentligen sägs bakom orden. Hm... blir nog inte riktigt lika hes då.
onsdag 6 januari 2010
Färdigplanerat, tralalala...
Jäpp, där satt den; sista punkten på planeringen inför uppstarten med mina arbetsgrupper i morgon. Jisses, vad segt det var innan jag fick upp farten, men rackarns vad kul det blev sen när jag fick upp ångan.
Så här vid terminsstart gäller det att lyfta blicken och se framåt. Vi har en ny termin framför oss, med nya utmaningar och nya glädjeämnen. Vad vill vi göra med den? Förhoppningsvis något väldigt bra så att vi kan stå där i juni och vara riktigt nöjda med oss själva och den insats vi gjort under våren.
Som så ofta känner jag mig splittrad såna här tillfällen. I morgon har jag tre arbetsgrupper som ska sparkas igång och jag avundas de rektorer som kan ägna hela sin dag åt en enda arbetsgrupp, även om den förmodligen är betydligt större än mina små grupper. Men jag får i vanlig ordning gilla läget och göra något bra av det. Det blir bra, helt enkelt!
Så här vid terminsstart gäller det att lyfta blicken och se framåt. Vi har en ny termin framför oss, med nya utmaningar och nya glädjeämnen. Vad vill vi göra med den? Förhoppningsvis något väldigt bra så att vi kan stå där i juni och vara riktigt nöjda med oss själva och den insats vi gjort under våren.
Som så ofta känner jag mig splittrad såna här tillfällen. I morgon har jag tre arbetsgrupper som ska sparkas igång och jag avundas de rektorer som kan ägna hela sin dag åt en enda arbetsgrupp, även om den förmodligen är betydligt större än mina små grupper. Men jag får i vanlig ordning gilla läget och göra något bra av det. Det blir bra, helt enkelt!
tisdag 5 januari 2010
Hoppas mitt arbete varit förgäves!
Mappen har legat på mitt skrivbord en längre tid och gett mig dåligt samvete alldeles för många gånger. Sån´t där som man ska ta itu med sen, sen när jag bara har gjort det och det och det... Idag har det i alla fall blivit av och mitt i allt känns det ganska bra. Ett dåligt samvete mindre.
Det är olycks- och krishanteringsplanen jag skriver om. Den har varit i behov av uppdatering ett tag. Kanske är det för att jag försökt att hålla det otäcka och otänkbara ifrån mig som mappen blivit liggande. Det är minst sagt jobbigt att tänka sig in i hur vi måste agera ifall någon skadas illa eller dör. Å andra sidan vill jag ha en bra och handfast plan. Jag vet av erfarenhet att den dag det otänkbara inträffar fungerar inte hjärnan som den ska, då är det bara checklista med tydliga anvisningar som gäller.
Vi ojar oss ibland över alla planer som ska skrivas. Jag hävdar att om vi ska ha en plan då ska den också vara ett verktyg och en hjälp i verksamheten. Därför går det inte bara att rassla ihop en plan och sätta in den i en pärm och se nöjd ut. Nej, planen ska formuleras, gås igenom och revideras så att den sitter i ryggmärgen. Annars får det va.
Jag hoppas att min personal kommer att uppleva att planen är förbättrad nu när vi ska gå igenom den vid terminsstarten. Och så hoppas jag att arbetet har varit helt förgäves så att vi aldrig, aldrig behöver använda den!
Det är olycks- och krishanteringsplanen jag skriver om. Den har varit i behov av uppdatering ett tag. Kanske är det för att jag försökt att hålla det otäcka och otänkbara ifrån mig som mappen blivit liggande. Det är minst sagt jobbigt att tänka sig in i hur vi måste agera ifall någon skadas illa eller dör. Å andra sidan vill jag ha en bra och handfast plan. Jag vet av erfarenhet att den dag det otänkbara inträffar fungerar inte hjärnan som den ska, då är det bara checklista med tydliga anvisningar som gäller.
Vi ojar oss ibland över alla planer som ska skrivas. Jag hävdar att om vi ska ha en plan då ska den också vara ett verktyg och en hjälp i verksamheten. Därför går det inte bara att rassla ihop en plan och sätta in den i en pärm och se nöjd ut. Nej, planen ska formuleras, gås igenom och revideras så att den sitter i ryggmärgen. Annars får det va.
Jag hoppas att min personal kommer att uppleva att planen är förbättrad nu när vi ska gå igenom den vid terminsstarten. Och så hoppas jag att arbetet har varit helt förgäves så att vi aldrig, aldrig behöver använda den!
måndag 4 januari 2010
Vem vill bränna ner vår skola???
Att vara rektor är inget "vanligt 8-5-kneg". Varje dag åker jag till jobbet med förvissningen om att det jag tänkt göra förmodligen inte blir precis som jag tänkt mig. När man arbetar med människor är det många parametrar som ställs om under resans gång. Varje dag innebär händelser som jag aldrig kunnat föreställa mig. Det är utmanande!
Men det finns gränser för hur utmanande dagarna får bli, tycker jag. Att jag skulle komma till skolan efter jullovet och upptäcka att någon försökt att tutta eld på den, det är inte utmanande. Det är fruktansvärt. Någon i Laxne förstår över huvud taget inte konsekvenserna av att försöka sätta fyr på en trädörr och en papperskorg i anslutning till träfasaden. De kringspridda tändstickorna vittnar om att det inte varit ett misstag utan ett grovt försök till att verkligen lägga skolan i ruiner.
Så den här dagen blev inte heller som jag tänkt mig. Polisanmälan, fotografering, kontakt med fastighetsägaren och prat med anställda om att hålla ögonen öppna - det hade jag inte tänkt mig när jag rullade mot jobbet i vintriga morgonen. Jag hoppas på kommande bättre dagar 2010. Och att den galning som gjort detta ligger hemma och sover om nätterna i stället för att vara ute och ställa till det för andra och för sig själv.
Men det finns gränser för hur utmanande dagarna får bli, tycker jag. Att jag skulle komma till skolan efter jullovet och upptäcka att någon försökt att tutta eld på den, det är inte utmanande. Det är fruktansvärt. Någon i Laxne förstår över huvud taget inte konsekvenserna av att försöka sätta fyr på en trädörr och en papperskorg i anslutning till träfasaden. De kringspridda tändstickorna vittnar om att det inte varit ett misstag utan ett grovt försök till att verkligen lägga skolan i ruiner.
Så den här dagen blev inte heller som jag tänkt mig. Polisanmälan, fotografering, kontakt med fastighetsägaren och prat med anställda om att hålla ögonen öppna - det hade jag inte tänkt mig när jag rullade mot jobbet i vintriga morgonen. Jag hoppas på kommande bättre dagar 2010. Och att den galning som gjort detta ligger hemma och sover om nätterna i stället för att vara ute och ställa till det för andra och för sig själv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)