Det finns krav på rätt många planer av olika slag i mina verksamheter. Man kan bli lite lätt matt av allt. Men min inställning är, som jag skrivit tidigare tror jag, att ska man ha en plan så ska den vara användbar och inte en massa ord för sakens skull.
En plan ska vara något att hålla sig i när man behöver och ett underlag för ständig diskussion. Den ska vara aktuell och anpassad till den situation där den ska användas. Därför måste planerna se olika ut på olika skolor. Det innebär en hel del tankemöda, men också bra diskussioner med personalen.
Som planerat har vi gått igenom olycks- och krisplanen idag. Efter gårdagens händelse fick jag också anledning att gå igenom och revidera vår hot- och våldsplan. Den fick sig en rejäl uppryckning och förkortades en del. Det känns jättebra!
Dagen avslutades för övrigt på ett väldigt trevligt sätt då Kulturskolan tilldelades diplom för att vi varit delaktiga i den framgångrika insamlingen till Världens barn 2009. Katrine och Tove, violinister från Kulturskolan, spelade tre härliga låtar, så det var en stolt och glad kulturskolerektor som i mörka kvällern styrde kosan hemåt. Lite trevligheter skadar inte efter den något intensiva starten av vårterminen!
