Vi i utbildningsvärlden blir stundom anklagade för att inte använda oss av modern forskning. Jag gör vad jag kan för att följa med i det som sker, men det är inte lätt att få en sammanfattande bild av all spännande forskning som sker. Via nyhetsbrev och eget jagande får man ibland napp på riktigt bra artiklar som är högst användbara, men det är tyvärr inte allt för ofta det sker.
Därför var det med stor förväntan och nyfikenhet jag begav mig till Stora Staden för två dagars förskolechefskonferens, med ett program fullspäckat av senaste forskningen kring bland annat barns spåkinlärning och tidig matematikinlärning. Sällan har förväntningarna varit så höga. Sällan har fallet blivit så platt.
För att en föredragning ska vara begriplig måste den ha ett sammanhang och struktur, och allt det spännande man vill berätta måste komprimeras så att det blir överskådligt. Eventuell PP-presentation ska stödja det talade ordet, inte vara det talade ordet. Föredraget bör framställas på ett sådant sätt att åhöraren blir intresserad, exempelvis genom att föredragshållaren använder ett varierat röstläge och olika tempo. Framställningen bör kryddas med konkreta exempel för att göra det ännu mer begripligt.
Jag tror att de flesta elever i 10-11-årsåldern förstår ovanstående och jag vet att de också tränas i att göra levande och intressanta föredrag. Det är högst beklämmande att ledande forskare inte har förmåga att förmedla de förmodligen rätt så intressanta resultat de kommit fram till. Nä, sätt dem på kurs med ett gäng 11-åringar så ska de nog få lära sig att förmedla sitt budskap på både ena och andra sättet!
P.S. Nu ska jag inte dra alla över en kam, men det var tyvärr för många forskare och föredragshållare som uppvisade samma mönster. Därav denna frustration.
