29 - 30 september och studiedagar kändes vääääldigt långt borta - men nu är studiedagarna avklarade. Och vilka dagar det varit! När vi i rektors- och fortbildningsgruppen planerade dagarna kunde vi nog inte drömma om hur bra och givande det skulle komma att bli.
Jag tror att det var första gången som all personal i förskola, fritidshem och skola samlades för en gemensam studiedag och det var en väldigt mäktig känsla. Alla vi 300 människor som satt i A-salen på Elektron arbetar mot samma mål; att bilda och fostra våra barn och ungdomar. Vilken kompetens och vilken enorm kraft när den riktas mot samma mål!
Större delen av dagen fick vi ta del av en gripande, men humoristisk och hoppfull, föreläsning av Lisbeth Pipping. Hon har vuxit upp med en utvecklingsstörd mamma och berättade om sina erfarenheter och vad de betytt för hennes liv. Att hon över huvud taget står på benen idag är för mig en gåta. Att hon dessutom har kraft att berätta om sitt livsöde är ännu mer obegripligt. Men jag är övertygad om att alla vi som fick ta del av hennes berättelse fick med oss nya perspektiv på livet och på den verklighet som vi lever i.
Dagen avslutades med en något lättsammare föreläsning av Jörgen Oom. Temat var att vi är varandras arbetsmiljö och att det endast är vi själva som kan förändra våra tankemönster. Jag är lite smått allergisk mot klämkäcka föreläsare som med ett brett leende försöker frälsa oss stackars tyngda arbetare till att ta oss i kragen och att tänka positivt så att alla problem ska lösa sig. Viss skepsis fanns i mig när jag åter bänkade mig på Elektron, framför allt eftersom Lisbeths berättelse fortfarande fanns så starkt i mig.
Efter en stund kunde jag sänka axlarna. Jörgen var saklig - men helt ohejdat rolig! Med hans föreläsning fick vi ytterligare lite visions-DRAG i verksamheten; Delaktighet Respekt och Ansvar i Gnesta kommun känns nu som en självklarhet!
Idag har vi haft planering på våra egna enheter. Jag har träffat mina lärare för att diskutera vidare kring hur vi arbetar med ämnesomdömen och IUP. Mina medarbetare är världsbäst! Det är lätt att diskutera med dem, alla kommer till tals, de kommer med kloka tankar och de hjälps verkligen åt för att hitta framkomliga vägar i detta ganska så obanade landskap. Dessutom håller de inte alltid med mig och det är väldigt hälsosamt för mitt ledarskap och för mina tankar.
Jag är ju bara en av kuggarna i hjulet som ska rulla vidare i skolskapandet. Min roll är att styra så att vi inte hamnar med en krasch i diket, men i övrigt är det tillsammans som gäller. Lärarna kan verksamheten och verkligheten bättre än vad jag kan och det vore förmätet av mig att kliva in och säga exakt hur var och en ska göra. Däremot kan jag slänga in brandfacklor och "störa" det invanda görandet och tänkandet. Det rubbar cirklar och det leder till förändring. Det gillar jag!
tisdag 30 september 2008
fredag 26 september 2008
Att spegla sig i andra
Jag är mitt inne i den fantastiskt lärorika rektorsutbildningen och har under veckan haft möjlighet att, tillsammans med min basgrupp, besöka en annan skola för att göra en s.k. kulturstudie. I en kulturstudie försöker man "koka ihop en buljong av organisationssoppan" för att försöka få syn på vilka normer och värderingar som genomsyrar verksamheten. För oss blev det tre dygn av fokuserat övande, diskuterande och formulerande.
Det är alltid lika intressant att besöka andra skolor och förskolor för det finns alltid något att ta med sig i sin egen läranderyggsäck. Ofta handlar det om tips och idéer, men så var inte fallet vid detta skolbesök. Att försöka fånga andras värderingar betyder också att mina egna värderingar blir synliga och formulerade. Det kan göra ont men jag tänker att när det svider till så finns det också grogrund för verkligt lärande och förändring.
Det är så lätt att bli hemmablind och traska på i sina väl ingångna trätofflor trots att verksamheten runt omkring förändras. Jag gör och tänker en hel del som jag brukar göra och tänka, trots att jag har en ny arbetsplats att verka i. Det som jag gjorde på min förra skola var förhoppningsvis giltigt och verksamt där. Att rensa de väl inkörda hjärnbanorna för att leda en annan förskola och skola framåt är inte det lättaste. Det är då det behövs lite smärta för att jag ska vakna upp.
Det låter drastiskt men det handlar om att finna en djupare förståelse och den är inte så lättfångad. Jag kan säga att jag har anpassat mig, men det är mitt verkliga görande som räknas. Och så länge jag fortsätter att göra det jag brukar göra har ingen förändring skett.
Jag tror att det nödvändigt att då och då spegla sig i andra människor och verksamheter för att få syn på vad det faktiskt är vi sysslar med och varför vi gör det. Förskola och skola är ingen statisk verksamhet, den förändras dagligen och stundligen. Det innebär att vi som leder och verkar i verksamheten också måste våga förändras. Det är inte lätt, det gör ont, men det går!
Det är alltid lika intressant att besöka andra skolor och förskolor för det finns alltid något att ta med sig i sin egen läranderyggsäck. Ofta handlar det om tips och idéer, men så var inte fallet vid detta skolbesök. Att försöka fånga andras värderingar betyder också att mina egna värderingar blir synliga och formulerade. Det kan göra ont men jag tänker att när det svider till så finns det också grogrund för verkligt lärande och förändring.
Det är så lätt att bli hemmablind och traska på i sina väl ingångna trätofflor trots att verksamheten runt omkring förändras. Jag gör och tänker en hel del som jag brukar göra och tänka, trots att jag har en ny arbetsplats att verka i. Det som jag gjorde på min förra skola var förhoppningsvis giltigt och verksamt där. Att rensa de väl inkörda hjärnbanorna för att leda en annan förskola och skola framåt är inte det lättaste. Det är då det behövs lite smärta för att jag ska vakna upp.
Det låter drastiskt men det handlar om att finna en djupare förståelse och den är inte så lättfångad. Jag kan säga att jag har anpassat mig, men det är mitt verkliga görande som räknas. Och så länge jag fortsätter att göra det jag brukar göra har ingen förändring skett.
Jag tror att det nödvändigt att då och då spegla sig i andra människor och verksamheter för att få syn på vad det faktiskt är vi sysslar med och varför vi gör det. Förskola och skola är ingen statisk verksamhet, den förändras dagligen och stundligen. Det innebär att vi som leder och verkar i verksamheten också måste våga förändras. Det är inte lätt, det gör ont, men det går!
lördag 20 september 2008
Månadsbrev september 2008
Så har det hunnit gå en hel månad på det nya läsåret och jag känner att jag har börjat komma in rätt så bra i mitt nya arbete. Det blir färre och färre frågor som jag måste besvara: ”Jag är ny och vet inte, men jag ska ta reda på det!”. Min upplevelse är att den nya organisationen ger stabilitet i arbetet och att både elever och personal mår gott, vilket givetvis främjar lärandet.
I tisdags hade vi terminens första Skolråd. Minnesanteckningar finns på skolans hemsida www.gnesta.se. För mig var det oerhört givande att tillsammans med några av er föräldrar diskutera hur vi ska arbeta vidare med skriftliga omdömen och IUP. Hela arbetet måste ju vara hanterbart och gagna elevens utveckling och får inte stanna vid att vara en pappersprodukt. Jag tror att vi tillsammans kan göra något riktigt bra av detta och hitta vår egen framgångsrika modell!
Jag vill påminna om att ni föräldrar ALLTID är välkomna att besöka era barn i skolan. Det betyder mycket för oss att ha intresserade föräldrar, men mest betyder det nog för era barn, att ni ser dem i deras dagliga miljö. Jag tänker också att utvecklingssamtalet får ytterligare en dimension om föräldrarna vet lite mer om vad det egentligen pratas om. Och du vet väl att du är välkommen att äta lunch tillsammans med ditt barn i Skolrestaurangen en gång per termin?
Så lite kort om vad som händer framöver:
Den 24/9 går Dagakampen av stapeln och vi önskar våra 4-6:or all framgång i tävlandet. Två dagar senare är det dags för hela skolan att röra på påkarna i Skoljoggen, mer information kommer i veckobrevet.
Den 29/9 stänger vi hela enheten för att ha studiedag för all personal och skolan har även stängt den 30/9. Vi hoppas att alla barn får ett par härliga dagar i vackert höstväder medan personalen hämtar inspiration till ännu mer lärande!
Hälsningar
Marie-Louise Svensson Rektor
I tisdags hade vi terminens första Skolråd. Minnesanteckningar finns på skolans hemsida www.gnesta.se. För mig var det oerhört givande att tillsammans med några av er föräldrar diskutera hur vi ska arbeta vidare med skriftliga omdömen och IUP. Hela arbetet måste ju vara hanterbart och gagna elevens utveckling och får inte stanna vid att vara en pappersprodukt. Jag tror att vi tillsammans kan göra något riktigt bra av detta och hitta vår egen framgångsrika modell!
Jag vill påminna om att ni föräldrar ALLTID är välkomna att besöka era barn i skolan. Det betyder mycket för oss att ha intresserade föräldrar, men mest betyder det nog för era barn, att ni ser dem i deras dagliga miljö. Jag tänker också att utvecklingssamtalet får ytterligare en dimension om föräldrarna vet lite mer om vad det egentligen pratas om. Och du vet väl att du är välkommen att äta lunch tillsammans med ditt barn i Skolrestaurangen en gång per termin?
Så lite kort om vad som händer framöver:
Den 24/9 går Dagakampen av stapeln och vi önskar våra 4-6:or all framgång i tävlandet. Två dagar senare är det dags för hela skolan att röra på påkarna i Skoljoggen, mer information kommer i veckobrevet.
Den 29/9 stänger vi hela enheten för att ha studiedag för all personal och skolan har även stängt den 30/9. Vi hoppas att alla barn får ett par härliga dagar i vackert höstväder medan personalen hämtar inspiration till ännu mer lärande!
Hälsningar
Marie-Louise Svensson Rektor
Att skapa tilltro till verksamheten
För mig är det oerhört viktigt att ha en öppen dialog med alla berörda kring vår verksamhet. Jag tror att dialogen är en förutsättning för att skapa tilltro, vilket i sin tur är en förutsättning för att vi ska kunna bedriva en god förskola och skola.
När vi kan beskriva vår verksamhet och varför vi gör det vi gör får vi viktiga och sunda frågor tillbaka, vilket gör att vi måste skruva till tanken ytterligare ett varv om syfte och mål med det vi håller på med. Det är i den dialogen som tilltro och delaktighet skapas.
Barn och elever ska veta varför de är i förskola och skola och vad undervisningen ska leda till. Det är ett grannlaga arbete för våra pedagoger att omsätta läro- och kursplanernas texter till konkret och förståelig information. Och nästa steg är inte lättare; att göra elever och föräldrar delaktiga i "skolgörandet".
Vi vet att motivationen är avgörande för elevens studieresultat och jag är övertygad om att lärarna dagligen kämpar för att motivera eleverna till nya utmaningar och nytt lärande. I motivationsskapandet behöver vi också föräldrarnas draghjälp, vilket vi ofta har, tack och lov! Men jag tänker ibland att det inte är så lätt för föräldrar att motivera och ledsaga sina barn framåt i lärande. Vi har endast erfarenhet av den skola vi själva gått i och det var en annan skola än den vi har idag.
Därför blir det ännu viktigare med föräldramöten, informationsbrev, Skolråd och utvecklings-samtal där vi i förskola och skola får möjlighet att förklara vad dagens skola går ut på. Och som jag skrev i mitt förra inlägg så kan vi inte lägga skulden på föräldrarna när de inte kommer till skolan. I stället måste vi vässa oss ännu mer i kampen om att få en syl i vädret i det allmänna mediebruset.
Jag tror på en mångfald av kanaler: förskolepersonalens och lärarens möte med föräldern som hämtar efter dagens slut, utvecklingssamtal och föräldramöten, information på hemsida och blogg, och inte minst att inbjuda föräldrar till att vara med i det dagliga skolarbetet. På det sättet kan vi göra även föräldrarna delaktiga i verksamheten och på så sätt skapa tilltro till det vi gör.
När vi kan beskriva vår verksamhet och varför vi gör det vi gör får vi viktiga och sunda frågor tillbaka, vilket gör att vi måste skruva till tanken ytterligare ett varv om syfte och mål med det vi håller på med. Det är i den dialogen som tilltro och delaktighet skapas.
Barn och elever ska veta varför de är i förskola och skola och vad undervisningen ska leda till. Det är ett grannlaga arbete för våra pedagoger att omsätta läro- och kursplanernas texter till konkret och förståelig information. Och nästa steg är inte lättare; att göra elever och föräldrar delaktiga i "skolgörandet".
Vi vet att motivationen är avgörande för elevens studieresultat och jag är övertygad om att lärarna dagligen kämpar för att motivera eleverna till nya utmaningar och nytt lärande. I motivationsskapandet behöver vi också föräldrarnas draghjälp, vilket vi ofta har, tack och lov! Men jag tänker ibland att det inte är så lätt för föräldrar att motivera och ledsaga sina barn framåt i lärande. Vi har endast erfarenhet av den skola vi själva gått i och det var en annan skola än den vi har idag.
Därför blir det ännu viktigare med föräldramöten, informationsbrev, Skolråd och utvecklings-samtal där vi i förskola och skola får möjlighet att förklara vad dagens skola går ut på. Och som jag skrev i mitt förra inlägg så kan vi inte lägga skulden på föräldrarna när de inte kommer till skolan. I stället måste vi vässa oss ännu mer i kampen om att få en syl i vädret i det allmänna mediebruset.
Jag tror på en mångfald av kanaler: förskolepersonalens och lärarens möte med föräldern som hämtar efter dagens slut, utvecklingssamtal och föräldramöten, information på hemsida och blogg, och inte minst att inbjuda föräldrar till att vara med i det dagliga skolarbetet. På det sättet kan vi göra även föräldrarna delaktiga i verksamheten och på så sätt skapa tilltro till det vi gör.
torsdag 18 september 2008
Varför ska vi ha Skolråd?
Därför att dialogen med föräldrarna kring det viktigaste vi har, våra barn och deras utbildning, är avgörande för hur vi lyckas med att "göra skola"!
I tisdags kväll hade vi Skolråd och 6 föräldrar mötte upp för att bland annat diskutera hur vi ska arbeta vidare med skriftliga omdömen och IUP. Vi hade ett mycket bra samtal och föräldrarna kom med ytterst kloka synpunkter på det förslag vi hade med oss från lärarna. Jag är oerhört nöjd med mötet och känner att vi i lärargruppen fått en starkare grund att stå på i vårt fortsatta arbete.
Jag hade kunnat välja ett annat fokus och suckande konstatera att bara 6 personer kom. Erfarenheten är att det är svårt att locka föräldrar till skolan till denna typ av samverkan. Jag kan bara spekulera i vad det beror på, men en tanke är att skolan har svårt att göra sin röst hörd i det enorma samhällsbruset med oändligt många aktiviteter som pockar på vår uppmärksamhet.
En annan tanke är att vi i skolan inte lyckas förmedla att det vi sysslar med är det allra, allra viktigaste. Vi bygger framtiden genom att bilda och forma individer som ska utveckla vårt samhälle! Ibland tror jag inte ens att vi själva har insett vilket stort ansvar som ligger på våra axlar, men tack och lov så gör vi det tillsammans med föräldrarna. Det är därför det är så vansinnigt viktigt med bra föräldrasamverkan, exempelvis i Skolrådet!
Att "bara" 6 föräldrar kom ser jag som en utmaning till att göra något annorlunda. Jag kan inte vara nöjd förrän alla föräldrar känner att skolan är så angelägen att man måste komma när det bjuds till Skolråd. Men då måste vi vara kreativa och hitta andra former för Skolrådet. Vilken spännande utmaning för oss!
I tisdags kväll hade vi Skolråd och 6 föräldrar mötte upp för att bland annat diskutera hur vi ska arbeta vidare med skriftliga omdömen och IUP. Vi hade ett mycket bra samtal och föräldrarna kom med ytterst kloka synpunkter på det förslag vi hade med oss från lärarna. Jag är oerhört nöjd med mötet och känner att vi i lärargruppen fått en starkare grund att stå på i vårt fortsatta arbete.
Jag hade kunnat välja ett annat fokus och suckande konstatera att bara 6 personer kom. Erfarenheten är att det är svårt att locka föräldrar till skolan till denna typ av samverkan. Jag kan bara spekulera i vad det beror på, men en tanke är att skolan har svårt att göra sin röst hörd i det enorma samhällsbruset med oändligt många aktiviteter som pockar på vår uppmärksamhet.
En annan tanke är att vi i skolan inte lyckas förmedla att det vi sysslar med är det allra, allra viktigaste. Vi bygger framtiden genom att bilda och forma individer som ska utveckla vårt samhälle! Ibland tror jag inte ens att vi själva har insett vilket stort ansvar som ligger på våra axlar, men tack och lov så gör vi det tillsammans med föräldrarna. Det är därför det är så vansinnigt viktigt med bra föräldrasamverkan, exempelvis i Skolrådet!
Att "bara" 6 föräldrar kom ser jag som en utmaning till att göra något annorlunda. Jag kan inte vara nöjd förrän alla föräldrar känner att skolan är så angelägen att man måste komma när det bjuds till Skolråd. Men då måste vi vara kreativa och hitta andra former för Skolrådet. Vilken spännande utmaning för oss!
söndag 14 september 2008
"Hur får du tiden att gå, då?"
Jag möter då och då människor som tror att det är väldigt enkelt att vara rektor på en liten enhet som Laxne förskola och skola. Ja, det är det förmodligen - om man tror att ledarskap handlar om att sitta på sitt rum och ge order om hur allt ska vara och sen tror att de anställda gör som man sagt.
Den typen av ledarskap fungerade förmodligen bättre förr, om ens då. Idag har vi mer kompetenta medarbetare (och chefer!) än så. Mitt ledarskap handlar om delaktighet och att vi åstadkommer något tillsammans. Summan av varje enskild medarbetares välanvända kompetens tillsammans med andra blir större än den varit om var och en gnetat på i sin ensamhet. Ofta är det mödan väl värd att slå sina kloka huvuden ihop och åstadkomma framkomliga vägar.
I min värld handlar det om att finnas med i mötet mellan människor, att påverka i det aktiva skeendet, inte att skriva en rektoriansk bulla och hötta med näven när jag vill ha något sagt. Men, som Tony Irving brukar säga, det är inte alltid tiden räcker till att just bara vara i verksamheten för att utöva det goda ledarskap som jag ändå tror på. Den 8 september skrev jag om det i "Den närvarande rektorn".
Fredagen var dock en sådan härlig dag när jag hann vara med lite här och där i verksamheten. I slutet av dagen satt jag och väntade på att bli upphämtad och iddes inte dra igång något stort arbete. I stället ägnade jag mig åt att fundera över vad jag gjort under dagen. Listan blev rätt lång:
* kom till jobbet vid 10, planerad sovmorgon
* startade datorn, ögnade igenom fax och PostIt-lappar på skrivbordet
* kollade läget på förskolan. Konstaterade att de flesta i personalen nu stod på benen igen efter "terminsstartsförkylning", diskuterade budget och inköp samt kommande trädplantering på gården
* gled in hos F-1:an som hade varit i skogen och plockat trattkantareller. Dessa stektes och diskussioner fördes kring vattenånga och varför svampen krymper när man steker den. Så blev det förstås avsmakning!
* kollade mailskörden - massor av nya arbetsuppgifter...
* ringde förälder som vill att sonen ska börja på vår skola, inget svar
* vittjade postfacket - formligen hatar all reklam som väller in!
* åt lunch med F-1:an eftersom en lärare var sjuk och Therese var ensam med hela klassen i matsalen. Fisken smakade mums och diskussionerna var härliga; dans, vad man blir rädd för, tankar inför helgen...
* rensade mailboxen rejält (nån gång ska jag föra statistik över hur mycket skräp jag får och vilken tid det tar att rensa bort allt detta elände)
* ringde och kallade sökande till tjänst till intervju
* skickade information till de handledare som tar emot lärarstudenter, terminens första praktikperiod närmar sig
* skrev protokoll från elevvårdskonferens
* pratade med förälder som vill skriva in sitt barn på förskolan
* ringde till min assistent Marina som har svar på i princip allt, en klippa!
* var ute på gården och hann prata med några barn och en medarbetare
* skrev minnesanteckningar från arbetsgruppen för VFU (VerksamhetsFörlagd Utbildning) som jag är ansvarig för
* funderade på vilka punkter jag ansvarar för på den kommande VFU-träffen för handledare
* hjälpte elever ur 4-6:an med klasslista inför "Roliga timmen"
* fyllde på listan med punkter inför kommande APT
* läste besiktningsprotokoll för gymnastikhallen, funderade över hur vi gör med ev. åtgärder
* såg genom fönstret att barnen ritade stora djur på asfalten, gick ut för att nyfiket få veta vad de pysslade med. Praktisk matte blev svaret och plötsligt såg jag världens största krokodil, världens minsta man samt uppmätt bana för snigelrace framför mina fötter!
* förberedde några punkter inför kommande Skolråd
* försökte mig på att svara på Kulturrådets Skolbiblioteksundersökning, men körde fast. Måste be bibliotekarien Ulla om hjälp...
* konstaterade att jag började vara ganska ensam i byggnaden på fredag eftermiddag
* fick mail från bloggande rektorskollega i Vellinge och berättade för henne hur vi tänker jobba vidare med "omdöme i alla ämnen"
* gick igenom minnesanteckningarna från senaste chefsträffen och strukturerade det jag måste ta tag i och diskutera på kommande APT
* rensade igenom en stor hög med arbetsplaner som "legat och skräpat" sen jag flyttade in i rummet. Har nu lite mer ordning i den högen.
Så får en rektor på en liten enhet dagen att gå. Jag tänker att det på en liten enhet faller ännu mer ansvar på alla medarbetare och vi får hjälpas åt med många sysslor som man på en större enhet har möjlighet att anställa någon för att göra. Och jag stortrivs med att ha det just så här!
Den typen av ledarskap fungerade förmodligen bättre förr, om ens då. Idag har vi mer kompetenta medarbetare (och chefer!) än så. Mitt ledarskap handlar om delaktighet och att vi åstadkommer något tillsammans. Summan av varje enskild medarbetares välanvända kompetens tillsammans med andra blir större än den varit om var och en gnetat på i sin ensamhet. Ofta är det mödan väl värd att slå sina kloka huvuden ihop och åstadkomma framkomliga vägar.
I min värld handlar det om att finnas med i mötet mellan människor, att påverka i det aktiva skeendet, inte att skriva en rektoriansk bulla och hötta med näven när jag vill ha något sagt. Men, som Tony Irving brukar säga, det är inte alltid tiden räcker till att just bara vara i verksamheten för att utöva det goda ledarskap som jag ändå tror på. Den 8 september skrev jag om det i "Den närvarande rektorn".
Fredagen var dock en sådan härlig dag när jag hann vara med lite här och där i verksamheten. I slutet av dagen satt jag och väntade på att bli upphämtad och iddes inte dra igång något stort arbete. I stället ägnade jag mig åt att fundera över vad jag gjort under dagen. Listan blev rätt lång:
* kom till jobbet vid 10, planerad sovmorgon
* startade datorn, ögnade igenom fax och PostIt-lappar på skrivbordet
* kollade läget på förskolan. Konstaterade att de flesta i personalen nu stod på benen igen efter "terminsstartsförkylning", diskuterade budget och inköp samt kommande trädplantering på gården
* gled in hos F-1:an som hade varit i skogen och plockat trattkantareller. Dessa stektes och diskussioner fördes kring vattenånga och varför svampen krymper när man steker den. Så blev det förstås avsmakning!
* kollade mailskörden - massor av nya arbetsuppgifter...
* ringde förälder som vill att sonen ska börja på vår skola, inget svar
* vittjade postfacket - formligen hatar all reklam som väller in!
* åt lunch med F-1:an eftersom en lärare var sjuk och Therese var ensam med hela klassen i matsalen. Fisken smakade mums och diskussionerna var härliga; dans, vad man blir rädd för, tankar inför helgen...
* rensade mailboxen rejält (nån gång ska jag föra statistik över hur mycket skräp jag får och vilken tid det tar att rensa bort allt detta elände)
* ringde och kallade sökande till tjänst till intervju
* skickade information till de handledare som tar emot lärarstudenter, terminens första praktikperiod närmar sig
* skrev protokoll från elevvårdskonferens
* pratade med förälder som vill skriva in sitt barn på förskolan
* ringde till min assistent Marina som har svar på i princip allt, en klippa!
* var ute på gården och hann prata med några barn och en medarbetare
* skrev minnesanteckningar från arbetsgruppen för VFU (VerksamhetsFörlagd Utbildning) som jag är ansvarig för
* funderade på vilka punkter jag ansvarar för på den kommande VFU-träffen för handledare
* hjälpte elever ur 4-6:an med klasslista inför "Roliga timmen"
* fyllde på listan med punkter inför kommande APT
* läste besiktningsprotokoll för gymnastikhallen, funderade över hur vi gör med ev. åtgärder
* såg genom fönstret att barnen ritade stora djur på asfalten, gick ut för att nyfiket få veta vad de pysslade med. Praktisk matte blev svaret och plötsligt såg jag världens största krokodil, världens minsta man samt uppmätt bana för snigelrace framför mina fötter!
* förberedde några punkter inför kommande Skolråd
* försökte mig på att svara på Kulturrådets Skolbiblioteksundersökning, men körde fast. Måste be bibliotekarien Ulla om hjälp...
* konstaterade att jag började vara ganska ensam i byggnaden på fredag eftermiddag
* fick mail från bloggande rektorskollega i Vellinge och berättade för henne hur vi tänker jobba vidare med "omdöme i alla ämnen"
* gick igenom minnesanteckningarna från senaste chefsträffen och strukturerade det jag måste ta tag i och diskutera på kommande APT
* rensade igenom en stor hög med arbetsplaner som "legat och skräpat" sen jag flyttade in i rummet. Har nu lite mer ordning i den högen.
Så får en rektor på en liten enhet dagen att gå. Jag tänker att det på en liten enhet faller ännu mer ansvar på alla medarbetare och vi får hjälpas åt med många sysslor som man på en större enhet har möjlighet att anställa någon för att göra. Och jag stortrivs med att ha det just så här!
torsdag 11 september 2008
Torsdag och chefsgrupp
Torsdag innebär för det allra mesta att vi rektorer träffas, varannan vecka tillsammans med vår chef Mona, för att gemensamt leda förskola och skola i Gnesta framåt. Den grymt fullspäckade dagordningen kan rymma allt från snabb information till djupa och långa diskussioner, exempelvis planering och utvärdering av studiedagar eller diskussioner om hur vi ska hantera det nya kravet på omdömen i alla ämnen. Budget och investeringar är nödvändigt ont, desto roligare då att prata om hur vi kan lyfta våra riktigt duktiga lärare så att de får den uppmärksamhet de så väl förtjänar.
Ett sådant tillfälle blir det på en av novemberlovets studiedagar. Fortbildnings- och rektorsgruppen håller på att planera en worshopsdag då några av våra allra skickligaste lärare ska leda sina kollegor vidare i lärande. Extra stolt är jag över att en av lärarna på Laxne skola ska ha skapande workshop i "Verkstan" hos oss. Mitt 1:a-handsval är redan gjort, även om det står många smaskiga rätter uppdukade på buffébordet.
Idag kunde vi också glädja oss åt att så många anställda i förskola och skola förkovrat sig i praktisk IT/Media (PIM) och att fler än vi vågat tro har examinerats i steg 3. Det innebär att många har mycket goda kunskaper i hur man arbetar med datorer i undervisningen, vilket känns otroligt bra. I kombination med att vi utökar Smart Board-parken känns PIM-utbildningen som en riktigt bra framtidssatsning i Gnesta kommun.
Åter till torsdagsträffarna. För en utomstående kan det tyckas rätt lyxigt att vi ägnar nästan en hel dag åt rektorsgruppsarbete. För mig som relativt ny i gemet känns detta som en nödvändighet. Åtskilliga frågor dryftas där jag lär mig oerhört mycket om "tänket" och hur vi brukar göra, och inte minst varför vi gör som vi gör. Jag skulle ha slirat ner i diket betydligt oftare om jag inte suttit med i gruppen i några år och lyssnat till frågor och dilemman som andra lyft. För mig innebär torsdagarna fortbildning, delaktighet och stärkt yrkesroll. Det är inte bara lyxigt utan också fantastiskt värdefullt för både mig och min verksamhet!
Ett sådant tillfälle blir det på en av novemberlovets studiedagar. Fortbildnings- och rektorsgruppen håller på att planera en worshopsdag då några av våra allra skickligaste lärare ska leda sina kollegor vidare i lärande. Extra stolt är jag över att en av lärarna på Laxne skola ska ha skapande workshop i "Verkstan" hos oss. Mitt 1:a-handsval är redan gjort, även om det står många smaskiga rätter uppdukade på buffébordet.
Idag kunde vi också glädja oss åt att så många anställda i förskola och skola förkovrat sig i praktisk IT/Media (PIM) och att fler än vi vågat tro har examinerats i steg 3. Det innebär att många har mycket goda kunskaper i hur man arbetar med datorer i undervisningen, vilket känns otroligt bra. I kombination med att vi utökar Smart Board-parken känns PIM-utbildningen som en riktigt bra framtidssatsning i Gnesta kommun.
Åter till torsdagsträffarna. För en utomstående kan det tyckas rätt lyxigt att vi ägnar nästan en hel dag åt rektorsgruppsarbete. För mig som relativt ny i gemet känns detta som en nödvändighet. Åtskilliga frågor dryftas där jag lär mig oerhört mycket om "tänket" och hur vi brukar göra, och inte minst varför vi gör som vi gör. Jag skulle ha slirat ner i diket betydligt oftare om jag inte suttit med i gruppen i några år och lyssnat till frågor och dilemman som andra lyft. För mig innebär torsdagarna fortbildning, delaktighet och stärkt yrkesroll. Det är inte bara lyxigt utan också fantastiskt värdefullt för både mig och min verksamhet!
onsdag 10 september 2008
Rekrytering pågår!
Semester pågår - jovisst! Men i mitt huvud snurrar det en hel del kring rekryteringen vi håller på med till skolan. Vi söker någon som ska arbeta 75 % i förskoleklass, år 1 och på Fritidshemmet. Min värsta farhåga var att ingen alls skulle vara intresserad av detta spännande uppdrag, men oj, så fel jag hade! I en hel trave med ansökningar kunde jag vaska fram 9 med rätt behörighet, och det var det lätta jobbet. Sedan vidtog processen att hitta de som ska platsa i teamet som hädanefter ska arbeta tillsammans.
Therese, lärare och fackligt ombud, och jag var rätt överens om vilka vi ska kalla på intervju så idag har jag ringt till några av dem vi tänkt oss för en första intervjuomgång. Semester var det...
Man kan bli rätt matt ibland och undra varför folk över huvud söker jobb. En jag ringde visste knappt att hon sökt jobb och var inte intresserad av att komma på intervju när jag pressade henne på om hon verkligen var seriös och tänkte sig att flytta till trakten om hon fick jobb. Att bo i trakten ingår inte i kravspecifikationen men hon bor på flygavstånd från Laxne, lite väl svårt att hantera dagligen, tänker jag.
Så kittlar det lite retsamt i maggropen när jag tänker på övriga sökande. Alla har sina kompetenser och sina egenskaper som på sitt sätt skulle påverka arbetsgruppen och de barn han/hon ska leda vidare i sitt lärande. Hur man uttrycker sig i sin ansökan blir oerhört viktigt, men ingen kan ju säga allt i ett litet brev. Tänk om vi missar en riktigt stjärna bland de sökande bara för att personen uttrycker sig på ett sätt som vi inte triggar på!
Men vågskvalpet i maggropen lägger sig när jag tänker på att vi är flera som läser, lyssnar och tänker. Referenstagningen blir också viktig. Och till grund för hela rekryteringsprocessen har vi Personalenhetens riktlinjer vilka ger stadga och bärighet i den här svåra och intressanta processen.
Jag är en nyfiken typ och ser verkligen fram emot att få träffa de människor som kan tänka sig att arbeta med oss på Laxne skola. Vilka erfarenheter och kunskaper har de med sig som kan utveckla oss och vår verksamhet? Nu längtar jag riktigt ordentligt efter intervjuer och referenstagning!
Therese, lärare och fackligt ombud, och jag var rätt överens om vilka vi ska kalla på intervju så idag har jag ringt till några av dem vi tänkt oss för en första intervjuomgång. Semester var det...
Man kan bli rätt matt ibland och undra varför folk över huvud söker jobb. En jag ringde visste knappt att hon sökt jobb och var inte intresserad av att komma på intervju när jag pressade henne på om hon verkligen var seriös och tänkte sig att flytta till trakten om hon fick jobb. Att bo i trakten ingår inte i kravspecifikationen men hon bor på flygavstånd från Laxne, lite väl svårt att hantera dagligen, tänker jag.
Så kittlar det lite retsamt i maggropen när jag tänker på övriga sökande. Alla har sina kompetenser och sina egenskaper som på sitt sätt skulle påverka arbetsgruppen och de barn han/hon ska leda vidare i sitt lärande. Hur man uttrycker sig i sin ansökan blir oerhört viktigt, men ingen kan ju säga allt i ett litet brev. Tänk om vi missar en riktigt stjärna bland de sökande bara för att personen uttrycker sig på ett sätt som vi inte triggar på!
Men vågskvalpet i maggropen lägger sig när jag tänker på att vi är flera som läser, lyssnar och tänker. Referenstagningen blir också viktig. Och till grund för hela rekryteringsprocessen har vi Personalenhetens riktlinjer vilka ger stadga och bärighet i den här svåra och intressanta processen.
Jag är en nyfiken typ och ser verkligen fram emot att få träffa de människor som kan tänka sig att arbeta med oss på Laxne skola. Vilka erfarenheter och kunskaper har de med sig som kan utveckla oss och vår verksamhet? Nu längtar jag riktigt ordentligt efter intervjuer och referenstagning!
tisdag 9 september 2008
Får lärarna den uppskattning de förtjänar?
Rubriken kommer från det senaste numret av Mariefreds Tidning "Måsen" och jag har gått och funderat över frågeställningen under dagen. Jag har ett par dagars välbehövlig semester då städning och trädgårdsfnul ger utrymme för en hel del tänkande i lugn och ro.
Jag är väldigt överens med fyra av fem personer som besvarat frågan i Måsen; lärare får för lite beröm och uppskattning för det oerhört viktiga arbete de utför. Den femte tillfrågade är latinlektorn Caligula som svarar: "Det är inte så att det var bättre förr, det är bara det att det är ännu värre nu". Herr Caligula må ursäkta, men jag vill hävda att det är ännu bättre nu. I alla fall är det väldigt annorlunda mot hur det var när han "levde och verkade". Det var helt enkelt annorlunda förr.
Dagens styrdokument hävdar med bestämdhet att det är delaktighet som ska råda i all vår verksamhet. Det är fint! Dessvärre tror en del att delaktighet betyder att man själv ska få som man vill, vilket definitivt inte är fallet. Delaktighet betyder att alla får vara med och tycka till i en ärlig och sund diskussion, men att någon i slutänden ska ta ett inriktningsbeslut. I klassrummet är det läraren. Läraren ska styra undervisningen så att var och en utvecklas efter sin egen förmåga. Sug på den ett tag och sätt dig in i vilka konsekvenser detta får för läraren i ett klassrum med 15-20 (eller fler!) elever. Jag menar att dagens lärare varje dag åstadkommer mirakel i 1000-tals klassrum runt om i Sverige!
Får lärarna den uppskattning de förtjänar, då? Svar: Nej! Skamset kryper jag själv till korset och erkänner att jag inte är direkt världsbäst på att ge uppskattning, trots att jag dagligen ser det fina arbete som mina barnskötare, förskollärare, lärare och övrig personal gör. Jag ska skärpa till mig, jag lovar. Kanske är det dags att varje vecka fokusera på "veckans medarbetare" så som lärarna varje vecka utser "veckans elev". Det blir ett ypperligt tillfälle att fokusera på allt det goda och fina som varje medarbetare utför i verksamheten. Tänk vad en semesterdag i trädgården och en stunds tankebloggande kan tillföra i verksamheten och i mitt ledarskap!
P.S. Min uppskattning är bara en del av vad personalen behöver. Föräldrar och andra är också varmt välkomna att komma med hurra-rop och annan uppskattning när så är befogat!
Jag är väldigt överens med fyra av fem personer som besvarat frågan i Måsen; lärare får för lite beröm och uppskattning för det oerhört viktiga arbete de utför. Den femte tillfrågade är latinlektorn Caligula som svarar: "Det är inte så att det var bättre förr, det är bara det att det är ännu värre nu". Herr Caligula må ursäkta, men jag vill hävda att det är ännu bättre nu. I alla fall är det väldigt annorlunda mot hur det var när han "levde och verkade". Det var helt enkelt annorlunda förr.
Dagens styrdokument hävdar med bestämdhet att det är delaktighet som ska råda i all vår verksamhet. Det är fint! Dessvärre tror en del att delaktighet betyder att man själv ska få som man vill, vilket definitivt inte är fallet. Delaktighet betyder att alla får vara med och tycka till i en ärlig och sund diskussion, men att någon i slutänden ska ta ett inriktningsbeslut. I klassrummet är det läraren. Läraren ska styra undervisningen så att var och en utvecklas efter sin egen förmåga. Sug på den ett tag och sätt dig in i vilka konsekvenser detta får för läraren i ett klassrum med 15-20 (eller fler!) elever. Jag menar att dagens lärare varje dag åstadkommer mirakel i 1000-tals klassrum runt om i Sverige!
Får lärarna den uppskattning de förtjänar, då? Svar: Nej! Skamset kryper jag själv till korset och erkänner att jag inte är direkt världsbäst på att ge uppskattning, trots att jag dagligen ser det fina arbete som mina barnskötare, förskollärare, lärare och övrig personal gör. Jag ska skärpa till mig, jag lovar. Kanske är det dags att varje vecka fokusera på "veckans medarbetare" så som lärarna varje vecka utser "veckans elev". Det blir ett ypperligt tillfälle att fokusera på allt det goda och fina som varje medarbetare utför i verksamheten. Tänk vad en semesterdag i trädgården och en stunds tankebloggande kan tillföra i verksamheten och i mitt ledarskap!
P.S. Min uppskattning är bara en del av vad personalen behöver. Föräldrar och andra är också varmt välkomna att komma med hurra-rop och annan uppskattning när så är befogat!
måndag 8 september 2008
Den närvarande rektorn...
"Alla" säger det; framför allt vi nytillträdda rektorer: "Jag ska vara närvarande i verksamheten".
Nu har det gått tre veckor av det här läsåret och jag kan krasst konstatera att så särskilt närvarande har jag inte varit. I alla fall inte i klassrummen. Jag har varit och presenterat mig och sen har det mest handlat om korridorsnack, matsalssurr och skolgårdsfilosofi med barn, elever och personal. Men det är väl inte fy skam det heller! En hel del lärarrumssnack har det blivit, så där lite apropå ibland men också mer planerade morgonmöten och andra inbokade träffar. Det är sköna stunder, de där mötena med andra små och stora människors tankar om glädjeämnen och svårigheter. Mums, vad gott det är att vara närvarande!
Den andra tiden då, när jag inte är "närvarande"? Möten, administration och utbildning är huvudrubrikerna för min övriga tid. Det låter rätt torrt att skriva möten, men det är ju faktiskt ett sätt att vara närvarande i verksamheten. Att låta en elev, en förälder och/eller en pedagog få ta min närvaro i anspråk, det är kvalitetsnärvaro.
Administration låter ännu torrare, men är nödvändigt för att få rektorstillvaron att gå ihop. Tursamt nog är jag en rätt så ordningssam, strukturerad och effektiv figur, så det där med administration går rätt så bra. Det handlar exempelvis om att läsa och besvara mail, bevaka ekonomi och personaladministraion, strukturera VFU (jag återkommer om det!) eller att underhålla intranätet och hemsidan. Somliga baxnar av liknande uppgifter, men jag tycker faktiskt att det är rätt OK sysslor... Och utbildning får jag väl hoppas leder till ännu bättre rektorsskap så att den insatta tiden får dubbel ränta eller mer!
Slutklämmen får väl helt enkelt bli att det där med närvaro i verksamheten ser lite olika ut, att det inte bara handlar om att lira fotboll med eleverna på rasten eller vara på plats i klassrummen. I dag har jag varit på Laxne mellan 7.15 och 10.30, men det känns ändå som att jag har varit väldigt närvarande. Jag hann vara med på morgonmöte, småprata med ett par lärare, ha viktigt möte med en förälder, kolla läget på förskolan, prata med fritidshemspersonal samt skoja med några ettagluttare. Resten av dagen var fylld av möten i Gnesta, men det är ändå de nära mötena i Laxne som jag bär med mig när dagen lider mot sitt slut. Kan man kalla det frånvarande närvaro, möjligen?
Nu har det gått tre veckor av det här läsåret och jag kan krasst konstatera att så särskilt närvarande har jag inte varit. I alla fall inte i klassrummen. Jag har varit och presenterat mig och sen har det mest handlat om korridorsnack, matsalssurr och skolgårdsfilosofi med barn, elever och personal. Men det är väl inte fy skam det heller! En hel del lärarrumssnack har det blivit, så där lite apropå ibland men också mer planerade morgonmöten och andra inbokade träffar. Det är sköna stunder, de där mötena med andra små och stora människors tankar om glädjeämnen och svårigheter. Mums, vad gott det är att vara närvarande!
Den andra tiden då, när jag inte är "närvarande"? Möten, administration och utbildning är huvudrubrikerna för min övriga tid. Det låter rätt torrt att skriva möten, men det är ju faktiskt ett sätt att vara närvarande i verksamheten. Att låta en elev, en förälder och/eller en pedagog få ta min närvaro i anspråk, det är kvalitetsnärvaro.
Administration låter ännu torrare, men är nödvändigt för att få rektorstillvaron att gå ihop. Tursamt nog är jag en rätt så ordningssam, strukturerad och effektiv figur, så det där med administration går rätt så bra. Det handlar exempelvis om att läsa och besvara mail, bevaka ekonomi och personaladministraion, strukturera VFU (jag återkommer om det!) eller att underhålla intranätet och hemsidan. Somliga baxnar av liknande uppgifter, men jag tycker faktiskt att det är rätt OK sysslor... Och utbildning får jag väl hoppas leder till ännu bättre rektorsskap så att den insatta tiden får dubbel ränta eller mer!
Slutklämmen får väl helt enkelt bli att det där med närvaro i verksamheten ser lite olika ut, att det inte bara handlar om att lira fotboll med eleverna på rasten eller vara på plats i klassrummen. I dag har jag varit på Laxne mellan 7.15 och 10.30, men det känns ändå som att jag har varit väldigt närvarande. Jag hann vara med på morgonmöte, småprata med ett par lärare, ha viktigt möte med en förälder, kolla läget på förskolan, prata med fritidshemspersonal samt skoja med några ettagluttare. Resten av dagen var fylld av möten i Gnesta, men det är ändå de nära mötena i Laxne som jag bär med mig när dagen lider mot sitt slut. Kan man kalla det frånvarande närvaro, möjligen?
torsdag 4 september 2008
Rektorsutbildning och en massa annat lärande!
Min senaste vecka har varit sprängfylld av utbildningar och chefsutveckling, jag har nästan inte hunnit vara på skolan alls. Det känns faktiskt väldigt konstigt! Inte för att jag inte tror att personal, barn och elever klarar sig utan mig, utan för att det är närvaron i verksamheten som är nerven i mitt arbete. Det är för barnens och elevernas skull jag finns!
Har jag blivit något klokare under de här dagarna, då? Ja, det lovar jag! Jag är mitt inne i Rektorsutbildningen och temat just nu är att fånga kulturen i verksamheten, detta som en bas för vidare utveckling. Om några veckor ska jag och min basgrupp till en skola i Gävle för att träna på "kulturfångande", och givetvis sätter förberedelserna igång en massa tankar om min egen verksamhet. Hur är kulturen på förskola, skola och fritids i Laxne? Hur ser dessa verksamheters utveckling ut i ett längre perspektiv? Vad ställer detta för krav på mitt ledarskap i de olika verksamheterna? Det är oerhört spännande och viktiga frågor som tål många timmars tankevältrande för att hitta framkomliga vägar. Och jag tycker att detta är så otroligt spännande och utmanande!
Med dessa inte helt klarlagda tankar i huvudet var det så dags för två chefsdagar på härliga Fagerudd. Den oerhört goda maten i all ära, men det var ändå de fantastiskt borrande och djuplodande diskussionerna kring kunskaps- och kvalitetsbegreppen som gav mest. Det är så mycket i våra verksamheter som ska ske fort och man ska ofta svara på frågor och agera helst igår. Sällan finns det tid för eftertanke och reflektion så som det gjorde på Fagerudd. Vi arbetade också med styrkor och utvecklingsområden och detta blir basen för chefsgruppens vidare arbete, ett arbete som jag tror att vi alla tar oss an med glädje framöver!
Som om inte allt detta var nog var det idag dags för Ledarforum för alla chefer i kommunen. Temat för dagen var media och vi fick veta hur redaktionellt arbete går till och hur journalister "tänker". Jag som arbetar en hel del med nyheter på hemsidan fick massor av kött på benen och stor hjälp med en kommande pressrelease. Mer om det i nästa vecka!
Nu är det läge att ta om hand alla nya tankar jag fått under den senaste veckan för att så småningom kunna omsätta dem i verkligheten. Men först är det dags för en smått sliten rektorshjärna att vila på söta örat och hämta kraft inför en ny arbetsdag då jag äntligen ska få vara på plats där jag ska vara och verka; på Laxne skola!
Har jag blivit något klokare under de här dagarna, då? Ja, det lovar jag! Jag är mitt inne i Rektorsutbildningen och temat just nu är att fånga kulturen i verksamheten, detta som en bas för vidare utveckling. Om några veckor ska jag och min basgrupp till en skola i Gävle för att träna på "kulturfångande", och givetvis sätter förberedelserna igång en massa tankar om min egen verksamhet. Hur är kulturen på förskola, skola och fritids i Laxne? Hur ser dessa verksamheters utveckling ut i ett längre perspektiv? Vad ställer detta för krav på mitt ledarskap i de olika verksamheterna? Det är oerhört spännande och viktiga frågor som tål många timmars tankevältrande för att hitta framkomliga vägar. Och jag tycker att detta är så otroligt spännande och utmanande!
Med dessa inte helt klarlagda tankar i huvudet var det så dags för två chefsdagar på härliga Fagerudd. Den oerhört goda maten i all ära, men det var ändå de fantastiskt borrande och djuplodande diskussionerna kring kunskaps- och kvalitetsbegreppen som gav mest. Det är så mycket i våra verksamheter som ska ske fort och man ska ofta svara på frågor och agera helst igår. Sällan finns det tid för eftertanke och reflektion så som det gjorde på Fagerudd. Vi arbetade också med styrkor och utvecklingsområden och detta blir basen för chefsgruppens vidare arbete, ett arbete som jag tror att vi alla tar oss an med glädje framöver!
Som om inte allt detta var nog var det idag dags för Ledarforum för alla chefer i kommunen. Temat för dagen var media och vi fick veta hur redaktionellt arbete går till och hur journalister "tänker". Jag som arbetar en hel del med nyheter på hemsidan fick massor av kött på benen och stor hjälp med en kommande pressrelease. Mer om det i nästa vecka!
Nu är det läge att ta om hand alla nya tankar jag fått under den senaste veckan för att så småningom kunna omsätta dem i verkligheten. Men först är det dags för en smått sliten rektorshjärna att vila på söta örat och hämta kraft inför en ny arbetsdag då jag äntligen ska få vara på plats där jag ska vara och verka; på Laxne skola!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)