Det har varit en ganska vanlig dag: Morgonmöte med lärarna, som av olika anledningar var en decimerad skara idag - men som vanligt löste detta på det mest galanta sätt; lite personalredogörning; besök och läsning på förskolan med efterföljande besök på biblioteket med två av småttingarna; prat med besökande lärare från Gnesta; två fina och spännande medarbetarsamtal; mail till fastighetsägaren angående allt hundbajs som kommer fram på skolgården när snön smälter - vi vill ha bort den omgående; några telefonsamtal som pockade på att bli ringda; vansinnigt god fiskgryta serverad i Skolrestaurangen, intagen under livligt diskuterande med barn och vuxna; samtal från B som ville ha bilder från Kulturcaféet; småprat med personalen på fritidshemmet som droppar in vid lunch; samtal från en mamma som vill att hennes dotter ska börja på Laxne skola till hösten (jippiii!!!); diverse papperssorterande; besök på fantastisk engelskalektion med J och hennes elever; telefon och mail om PODB-trubbel; försök att reda ut vem som glömt en ryggsäck full av kläder i ett av kapprummen; mottagande av föräldrar och sjuksköterska inför möte på skolan; koka kaffe till mötet; lite mailrensning; bilresa till Gnesta med telefonsamtal; hämtning och sortering av post; möte med facken kring revidering av timplanen; möte med min egen chef kring några frågor som behövde redas ut; bilresa tillbaka. Å så lite till.
Jag har världens mest spännande arbete! Den ena dagen är aldrig den andra lik, och jag kan aldrig i förväg veta hur dagen ska gestalta sig. Helt magiskt spännande, helt enkelt!
tisdag 30 mars 2010
fredag 26 mars 2010
"Den andra våldtäkten"
Ingen har väl kunnat undgå programmet och diskussionerna som följt efter "Den andra våldtäkten". Mig har det berört djupt och jag rådbråkar min hjärna med hur jag själv skulle ha agerat om jag varit de olika personerna som finns med i den tragiska händelsen.
Ett exempel är skolavslutningen. Om jag var rektor, hade jag då avbrutit rosutdelningen till klasskamraterna? På vilket sätt hade jag då gjort det för att inte störa den högtidliga stämningen? Hade jag då, just när det hände, förstått vidden av det som faktiskt hände?
Tankarna nöter och jag har inga självklara svar. För mig blir det ett lärande och ett hopp om att alltid, alltid försöka att tänka ur ytterligare perspektiv på olika händelser. Det blir också en påminnelse om att vi alltid, alltid måste ha barnets perspektiv i fokus. Det är en evig träning.
Ett exempel är skolavslutningen. Om jag var rektor, hade jag då avbrutit rosutdelningen till klasskamraterna? På vilket sätt hade jag då gjort det för att inte störa den högtidliga stämningen? Hade jag då, just när det hände, förstått vidden av det som faktiskt hände?
Tankarna nöter och jag har inga självklara svar. För mig blir det ett lärande och ett hopp om att alltid, alltid försöka att tänka ur ytterligare perspektiv på olika händelser. Det blir också en påminnelse om att vi alltid, alltid måste ha barnets perspektiv i fokus. Det är en evig träning.
torsdag 25 mars 2010
Vad månde det bliva?
Helspäckad arbetsdag. Först chefsgrupp i Gnesta och sedan PUFFIMOK-möte för kulturskolechefer i Katrineholm. (Jag lovar att återkomma om PUFFIMOK vid något annat tillfälle.) Något rådbråkad i huvudet styrde jag åter kosan mot Gnesta för att delta i Kulturskolans café. Tänkte att det liksom hör till att man som chef visar sig emellanåt.
Vilken kväll det blev! En hel drös med duktiga elever underhöll oss med dans, drama och musik i olika former. Så duktiga!!! De bjöd verkligen på sig själva och sina erövrade kunskaper och vi som hade förmånen att finnas i publiken gick därifrån med en fin kulturupplevelse i hjärta och hjärna.
Det sägs att det råder kulturmörker i Gnesta. Det stämmer inte. Öppnar man sin dörr och stegar ut i samhället finns det kulturella upplevelser att få - alldeles, alldeles gratis dessutom. Mina duktiga elever bjöd på just detta i kväll och jag blev ännu mer taggad att utveckla verksamheten på Kulturskolan för att eleverna ska växa ännu mer som människor. Och när jag tänker på det jag fick uppleva i kväll undrar jag: Vad månde det bliva om de får fortsätta att utvecklas?!
Vilken kväll det blev! En hel drös med duktiga elever underhöll oss med dans, drama och musik i olika former. Så duktiga!!! De bjöd verkligen på sig själva och sina erövrade kunskaper och vi som hade förmånen att finnas i publiken gick därifrån med en fin kulturupplevelse i hjärta och hjärna.
Det sägs att det råder kulturmörker i Gnesta. Det stämmer inte. Öppnar man sin dörr och stegar ut i samhället finns det kulturella upplevelser att få - alldeles, alldeles gratis dessutom. Mina duktiga elever bjöd på just detta i kväll och jag blev ännu mer taggad att utveckla verksamheten på Kulturskolan för att eleverna ska växa ännu mer som människor. Och när jag tänker på det jag fick uppleva i kväll undrar jag: Vad månde det bliva om de får fortsätta att utvecklas?!
lördag 20 mars 2010
Stolt chef (igen!)
Ibland känner jag mig lite extra tuppigt stolt över att vara chef. Idag har jag haft två sådana ögonblick och båda berör Kulturskolan.
På eftermiddagen var jag på härligt 70-årspartaj i Björnlunda. Sprudlande 70-åring, trevliga gäster och god mat. Så kom underhållningen; säckpipeblåsare. Ni känner väl till varför säckpipeblåsare alltid går när de spelar? Jo, de vill komma ifrån ljudet! :)
Nu ska jag i ärlighetens namn säga att det var oerhört häftigt och underbart fint som underhållning. Inte blev det sämre sen, när Åsa och PO ledde oss i diverse dansövningar. Även jag, vars ben aldrig brukar göra som jag tänker och tycker, blev engagerad och glad av deras medryckande dans. Och ja; Åsa är en av mina duktiga anställda på Kulturskolan. Stolt!
Väl hemma bänkade vi oss framför TV:n för att spana in nästa kulturfrämjare från Gnesta, nämligen Leffe som deltar i "Postkodmiljonären". Lätt som en plätt besvarade han frågorna, men sen var programtiden slut och fortsättning följer nästa fredag. Men lite stolt hann jag i alla fall känna mig över att Leffe är min duktiga fiolspelande riksspelman i Kulturskolan. Stolt igen!
På eftermiddagen var jag på härligt 70-årspartaj i Björnlunda. Sprudlande 70-åring, trevliga gäster och god mat. Så kom underhållningen; säckpipeblåsare. Ni känner väl till varför säckpipeblåsare alltid går när de spelar? Jo, de vill komma ifrån ljudet! :)
Nu ska jag i ärlighetens namn säga att det var oerhört häftigt och underbart fint som underhållning. Inte blev det sämre sen, när Åsa och PO ledde oss i diverse dansövningar. Även jag, vars ben aldrig brukar göra som jag tänker och tycker, blev engagerad och glad av deras medryckande dans. Och ja; Åsa är en av mina duktiga anställda på Kulturskolan. Stolt!
Väl hemma bänkade vi oss framför TV:n för att spana in nästa kulturfrämjare från Gnesta, nämligen Leffe som deltar i "Postkodmiljonären". Lätt som en plätt besvarade han frågorna, men sen var programtiden slut och fortsättning följer nästa fredag. Men lite stolt hann jag i alla fall känna mig över att Leffe är min duktiga fiolspelande riksspelman i Kulturskolan. Stolt igen!
onsdag 17 mars 2010
Små magiska möten
Härom dagen kunde jag iaktta en pojke i förskoleklassen som gett sig ut på en riktig upptäcktsfärd. Han såg inte mig där jag stod och kopierade, däremot såg och hörde jag det som hände i korridoren.
Han hade smugit sig in i personalens kapprum, därefter in i personalrummet och där kikat in i mitt arbetsrum. Han kom utstudsande och var fullständigt överväldigad av vad han varit med om. Till kompisarna, som inte vågat sig lika långt bort, triumferade han studsande och armviftande: "Nu vet jag var rektorns rum är!!!"
I dag fick jag också besök av en grupp från förskolan som lämnade tillbaka ett tippex som lånats av mig. Många frågor var det och besöket avslutades med lite studs i soffan i personalrummet innan jag tyckte att det nog var dags för dem att bege sig tillbaka till förskolan. Då hade de upptäckt många nya, fräcka gömställen och pentryt i personalrummet. En ny värld öppnade sig för dem.
För mig är det här magiska ögonblick där jag möter barnens enorma nyfikenhet och lust att veta. Idag fick jag exempelvis frågan om vad jag egentligen gör. Vad svarar man på det?
Fast priset idag för härliga möten får nog vår fina Christina som lagar vår mumsiga mat. I dag vankades det pyttipanna och lite annat smått och gott. Ett av våra nya barn som håller på att inskolas på förskolan, inte ens 3 år fyllda, avslutade dagens lunch med att säga till Christina: "Du, i morgon kan du väl laga nåt som jag tycker om?"
Han hade smugit sig in i personalens kapprum, därefter in i personalrummet och där kikat in i mitt arbetsrum. Han kom utstudsande och var fullständigt överväldigad av vad han varit med om. Till kompisarna, som inte vågat sig lika långt bort, triumferade han studsande och armviftande: "Nu vet jag var rektorns rum är!!!"
I dag fick jag också besök av en grupp från förskolan som lämnade tillbaka ett tippex som lånats av mig. Många frågor var det och besöket avslutades med lite studs i soffan i personalrummet innan jag tyckte att det nog var dags för dem att bege sig tillbaka till förskolan. Då hade de upptäckt många nya, fräcka gömställen och pentryt i personalrummet. En ny värld öppnade sig för dem.
För mig är det här magiska ögonblick där jag möter barnens enorma nyfikenhet och lust att veta. Idag fick jag exempelvis frågan om vad jag egentligen gör. Vad svarar man på det?
Fast priset idag för härliga möten får nog vår fina Christina som lagar vår mumsiga mat. I dag vankades det pyttipanna och lite annat smått och gott. Ett av våra nya barn som håller på att inskolas på förskolan, inte ens 3 år fyllda, avslutade dagens lunch med att säga till Christina: "Du, i morgon kan du väl laga nåt som jag tycker om?"
tisdag 16 mars 2010
Kvalitet
Vi i chefsgruppen diskuterar ofta vad som är kvalitet; hur den kännetecknas och hur den kan mätas, alternativt bedömas. Vi är överens om en sak; det är svårt.
Idag har jag varit med om flera kvalitetsögonblick. Först på förskolan där jag hade flera magiska och underbara ögonblick med några barn. Jag var delaktig i deras lärande och utveckling, men dessa ögonblick är fullständigt omöjliga att fånga i ord. Magiska var de, i alla fall.
Så ett medarbetarsamtal där jag tror att jag mötte min medarbetare och gick en stund bredvid henne i hennes lärande och utveckling.
På eftermiddagen hade vi elevvårdskonferens i skolan. Diskussionerna kring organisation, grupp och elev var så tagande att jag var alldeles tom i huvudet efteråt. Jag gick till idrottshallen där barnen på fritidshemmet höll till med innebandy och hästhoppning. Barnen var helnöjda med sin tillvaro. Det är också kvalitet. Hur mäter/bedömer vi det?
En sak är säker; det är inte lätt!
Idag har jag varit med om flera kvalitetsögonblick. Först på förskolan där jag hade flera magiska och underbara ögonblick med några barn. Jag var delaktig i deras lärande och utveckling, men dessa ögonblick är fullständigt omöjliga att fånga i ord. Magiska var de, i alla fall.
Så ett medarbetarsamtal där jag tror att jag mötte min medarbetare och gick en stund bredvid henne i hennes lärande och utveckling.
På eftermiddagen hade vi elevvårdskonferens i skolan. Diskussionerna kring organisation, grupp och elev var så tagande att jag var alldeles tom i huvudet efteråt. Jag gick till idrottshallen där barnen på fritidshemmet höll till med innebandy och hästhoppning. Barnen var helnöjda med sin tillvaro. Det är också kvalitet. Hur mäter/bedömer vi det?
En sak är säker; det är inte lätt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)