Laxnerektorn tackar för sig!

Det är dags att sätta punkt för Laxnerektorns bloggande. Jag avslutar nu min tjänst i Laxne och blir i stället rektor på Dansutskolan i Gnesta.

Jag vet att min blogg bidragit till ett ökat intresse för verksamheten i Laxne, vilket jag förstås är väldigt glad för. Jag vet också att bloggen satt igång diskussioner kring viktiga frågor och det gör mig också väldigt glad. Jag brinner för att utveckla och förbättra vår svenska förskola och skola, och i den "kampen" är min blogg ett av verktygen.

Vill du fortsätta att följa mig och mina tankar är du välkommen till Dansutrektorn, min nya blogg.

Lev väl!

Marie-Louise

Många frågor é dé...

Den här veckan håller jag ensam ställningarna på förvaltningen. Övriga chefer och hela kontoret ligger i hängmattan och viftar på sina tår. Typ. Det gör inte jag. Jag har skavsår i telefonörat.

Jag får samtal om precis allt. Vanligast är frågor om hur man fixar bussbiljett åt sitt gymnasiebarn och hur man söker inackorderingsbidrag. Lätta frågor. Jag vet numera exakt var blanketterna ligger på hemsidan.

Värre är frågorna om hur många barn som går på ett visst familjedaghem eller om man får sin förskoleplats den dag man önskat. För att inte tala om frågan från en förälder ifall hans dotter fått stelkrampsvaccin. Där var jag lost. Fast efter lite detektivarbete kunde jag till slut ringa tillbaka till pappan och berätta att dottern fått sin spruta när hon var 10 år.

Jag försöker att hjälpa alla som ringer så gott det bara går och jag har fått många "tack för hjälpen" också. Även från dem jag inte kunnat hjälpa precis hela vägen ut. Det känns bra. Å så lär jag mig så jättemycket jag också samtidigt, det är ännu bättre!

Back in business!

Tjoho! Då var man tillbaka på jobbet då, efter 4 veckors underbart skön och välbehövlig semester. Måste erkänna att jag faktiskt längtat lite. Längtat efter struktur och ordning och inte bara sova så länge man orkar och se ifall man orkar nåt när man vaknar. Fast i ärlighetens namn har jag orkat rätt så mycket!

Dagen har ägnats åt att flytta grejer från arbetsrummet i Laxne till arbetsrummet på Dansutskolan. Det gick rätt så bra. Nu ska allt bara ordningställas på Dansut, kommer att ta sin rundliga tid. Men rätt så trevligt är det och väldigt nyttigt att städa och sortera bland alla bra att ha-saker...

Så är jag t.f. förvaltningschef i tre veckor. Precis så inledde jag mitt förra rektorsjobb också, känns bekant och bra. Så här i sommartider är det inte så mycket som händer, men en hel del post att hantera. Allt gicks igenom idag och lades i en prydlig hög som ska gås igenom mer ordentligt i morgon. Inget som krisar men en del som ska åtgärdas. I morgon, alltså ;)

Summan av kardemumman är att jag är nöjd med att börja att jobba igen. Jag har ett jobb, ett fint jobb som jag trivs med och som jag tror att jag kan göra något bra av. Så ska alla få ha det!

Rektorer är kallhjärtade idioter. Eller?

Semestern fortgår med målning av panel till garaget. En trivsam syssla som jag kombinerar med att lyssna på P1. Där finns en hel drös intressanta program och nu har jag ju tid att lyssna på dem.

Inför riksdagsvalet har man låtit de olika partierna skriva teaterstycken som nu framförs med de inledande orden: "Radioteatern ger...". Tanken är att vi lyssnare ska lista ut vilket parti som skrivit pjäsen och vad som är det politiska budskapet. Kunde kanske ha varit en bra idé.

I dagens pjäs fick vi följa en flicka som blev grymt mobbad och därför inte ville gå till skolan. Det knöt sig i magen. Så ska ingen, absolut ingen, behöva ha det vare sig i skolan eller någon annanstans. Vi vuxna; lärare, rektorer och föräldrar, måste hjälpas åt för att förhindra mobbning och utfrysning. Det är vårt ansvar!

Blandat med magontet blev jag också riktigt förbannad på hur rektorn framställdes i pjäsen. Ja, jag vet att det tyvärr finns kompletta idioter i rektorsleden precis som i alla yrkesgrupper. Ja, jag vet att jag också blir betraktad som en idiot emellanåt därför att man inte tycker sig tillräckligt lyssnad på. Men jag strävar i alla fall efter att försöka lyssna till det som sägs och jag försöker att alltid sätta barnets rätt till en trygg och lärande skola i första rummet.

Det är trist att min yrkesgrupp framställs som komplett kallhjärtad. Det är trist att svensk skola ideligen får dras med dessa nidbilder av "hur det är". Jag har ett tips: lyft fram de skolor, lärare och rektorer som lyckas i sitt arbete. Låt dem föregå med gott exempel så att vi andra kan lära och också bli lika bra. Vi är bra på olika saker därför vore det lysande om vi kunde lära av varandra.

Att motverka mobbning och utfrysning är ett av de tuffaste uppdragen därför att det är så komplext och inte alltid så synligt. Men ingenting blir bättre av smutskastning. Jag vill vara med och arbeta för en svensk skola där barn känner sig trygga och därmed lär sig mer. Och jag är övertygad om att jag inte är den enda rektorn som vill det!

"Di bare löver å löver..."

Salig farfar hade en hel del, både hemmasnickrade och välstulna, småländska uttryck för sig. Ett av dessa har återkommande klingat i skallen på mig under den gångna veckan. Utspelen har varit många under Almedalsveckan, det är ju valår.

Nu (igen!) ska det satsas på skolan. Det är välkommet, för efter åratal av neddragningar finns en del hål att fylla ut. Inte minst blir jag påmind om detta när jag följer debatten om pengar till elever i behov av extra stöd i Strängnäs. Och Strängnäs är väl inte unikt på något sätt.

Det är intressant att se hur man resonerar kring resursfördelning i denna kommun. Först ska pengar dras från elevpengen till hyra och skolmat. Det som blir över ska räcka till pedagogisk verksamhet, d.v.s. lärarlöner och material. Räcker inte pengarna måste rektor organisera om, menar man. Och jag säger det igen: Strängnäs är väl inte unikt här heller. Men det är kittlande att tänka tanken tvärt om; först avsätts pengar till pedagogisk verksamhet, sen får vi se vad som räcker till lokaler och skolmat. Kanske skulle leda till en ny skollokalsutredning ;)

Så det är välkommet med mer stålar till skolan, även om pengar inte är lösningen på alla problem vi ställs inför. Å så hör jag farfars röst i huvudet igen: "Di bare löver å löver...". Hoppas att han har fel den här gången!

"Mer katederundervisning"

"Vad har du för pedagogisk idé?" frågade reportern. Efter ett ganska långrandigt svar kunde skolminister Björklund svara: "Mer katederundervisning". Jag lyssnade på intervjun från Almedalen i P1 i morse. Har fortfarande inte hämtat mig, eller också är det för att jag har semester som jag inte riktigt har orkat tänka tanken ut. Eller också vill jag inte, eller nåt.

Är mer katederundervisning svaret på frågan jag dagligen ställer mig, frågan om hur svensk skola ska bli ännu bättre än den är idag. Jag tror inte det. Jag tror på en skola där en mångfald av metoder och situationer möter eleverna, där lärare och elever tillsammans formar lärandet utifrån intresse och kunskap. Där kunniga och nyfikna lärare brinner för att skapa lärandesituationer där vuxna och barn tillsammans sugs in i ett s.k. flow av lärande.

Flumskola? Nej! Utifrån styrdokument och färsk forskning ska detta givetvis ske. "Katederundervisning" är en del av lärandet. Forskning, samtal, rörelse, träning, tragglande och skrivande andra delar. Och så hundra andra metoder för lärandet. Vi behöver ideliga förbättringar av skolan, men det finns fler svar än ett. Tack och lov!

Semester, Spotify och sova

Det blev sen uppstigning idag. Vi satt uppe till halv tre och lyssnade på allsköns musik på Spotify. Det går liksom inte att sluta när man börjat. Det blev aldrig riktigt mörkt och halv tre började koltrasten sjunga så vackert. Då var det morgon och dags att gå och lägga sig...

Jag har träffat en av mina nya lärare idag. Vi har skrivit anställningsavtal och pratat en del annat praktiskt och teoretiskt. Det känns så bra med Bodil och Anette som komplement till det befintliga teamet och det ska bli så spännande att följa den fortsatta utvecklingen på skolan framöver. Det känns faktiskt lite snopet att ha gjort ett par kanonrekryteringar och sen inte få skörda frukterna av arbetet. Men så är det i den här världen ibland.

Så har jag lagt månadens stora hand över personalredogörning och attesterat några nya fakturor. Mailen rensade jag igår, så nu, nu börjar det närma sig semester på riktigt.

Firade det genom att först lyssna på "Sommar" och sedan ta en tupplur på eftermiddagen. Nu är det kväll och färskpotatisen puttrar i grytan. Plockar väl fram nån sillburk eller nåt annat ätbart till potatisen. Sen får vi se om jag hamnar vid Spotify igen. Semester kallas sånt här leverne ;)

Social bakgrund och kunskaper

Det bästa (?) med att ha semester är att jag hinner tänka en del tankar klart innan nästa kommer. Så är det inte alltid när verksamheten går på högvarv. Jag hinner läsa tidningen och grunna över smått och stort, lyssna på "Sommar" och få många tänkvärda ord med mig och till och med slå mig ner framför TV:n en stund för fler tankepåslag.

Det senaste dygnet har TV, radio och tidningar uppmärksammat det faktum att den sociala bakgrunden och föräldrarnas utbildningsnivå har större betydelse för barnets kunskaper om samhällsfrågor än man tidigare trott. Visserligen har svenska 14-åringar internationellt och europeiskt sett kunskaper som ligger över genomsnittet, men det hjälper ju inte de 10 % som inte når upp till den miniminivå man satt.

Skolan (= jag och alla andra som på olika sätt arbetar med kunskapsutveckling med våra barn) lyckas inte kompensera för detta missförhållande. Vilken utmaning! Så under gräsklippning och flyttpackning ägnar jag tankarna åt att fundera över hur jag kan göra något åt detta. Hur ska vi på "min" skola arbeta med demokrati och andra samhällsfrågor så att de känns angelägna för våra elever? Det ska jag grunna vidare på och njuta av att få älta den tanken några gånger om. Och vem vet, jag kanske kommer på nåt bra svar också!

Ineffektiva kvinnor?

Idag är det åter igen en artikel i DN om att antalet kvinnor i företagsledningar står och stampar på en låg nivå. Det får mig att tänka på mig själv som chef och kvinna. Är det något fel på mig, eller inte? Eller är det fel någon annanstans? Tankarna virvlar runt ännu en gång kring detta tema.

För en tid sedan rapporterade DN något i stil med att "kvinnor i företagsledning skapar ineffektivitet". Tyvärr kan jag inte hitta notisen igen, men jag minns att det inte gjordes någon större analys av det hela. Kort och gott en notis om en undersökning med denna slutsats.

Vad är effektivitet i detta sammanhang? Antalet beslut på kortast möjliga tid? Är det så styrelser bör fungera för att vara effektiva? Då kan jag på en gång säga att jag inte är intresserad av att sitta i en sådan styrelse.

När jag sitter i en ledningsgrupp, eller annan grupp, är jag angelägen om att få diskutera, att lyssna in andras inlägg, att vända och vrida på alla argument och dessutom gärna få tänka till ett varv till, gärna över natten.

För mig är det effektivitet därför att då tar jag och vi beslut som är väl genomtänkta och förmodligen blir mer än en dagslända. Vi hinner också förutse eventuella problem och kan eliminera dem innan de uppstår.

Om min analys av effektivitet är riktig och om det är fler kvinnor som tänker som jag så förstår jag varför antalet kvinnor i företagsledningar och bolagsstyrelser inte ökar. Ändå hoppas jag att jag har fel, för jag tror att grupper av alla de slag mår bra av olikheter, vare sig det gäller kön, ålder eller erfarenhet.

Ungdomen nu för tiden...

Midsommardag, och jag går omkring och är allmänt lycklig och glad över vårt lyckade midsommarfirande. Visserligen märkte jag inte av det så mycket då jag spenderade större delen av dagen i köket, men ändå. Våra gäster uppvisade alla möjliga tecken på att trivas riktigt bra!

Några svängar ut i huset och trädgården hann jag dock med. Det som slog mig var hur underbara barn vi har i vår familj. Nja, nu gillar ju inte dessa att bli kallade barn, men det är de ju faktiskt. Mina och mina syskons barn.

Inte så sällan får ungdomar skulden för både det ena och det andra i vårt samhälle. De är slöa, orkeslösa, svär och skriker, oförskämda, snattar och förstör. Det finns säkert en och annan som gör det, men det finns lika många "vuxna" som beter sig minst lika illa. Tänker jag.

Jag tror att de flesta ungdomar är precis så fina som Amanda, Jonathan, Frida, Therese, Ida och Simon som var hos oss igår. Linn är också jättefin, men kan ännu inte kvala in i gruppen ungdomar. Å så Jossan förstås, som är så stor att hon jobbade igår och inte kunde vara med. Fin ändå.

Låt oss betrakta och bemöta alla barn och unga med tanken att de är fina och vill gott. Den som bemöts med god tanke och välvilja svarar inte med annat mynt. Så är det, inte bara i midsommar utan året runt!

Så blev det (nästan) semester

Jag vågar nästan inte tro på det själv, men det känns nästan som att jag har semester nu. Nästan, alltså.

Dagen började i ottan med diverse skrivarbeten, sedan en sväng in på jobbet. Gläntan och fritidshemmet förberedde midsommarfirande, men tyvärr var jag tvungen att hasta vidare till Gnesta. Det där avbrytande och tidskrävande kuskandet ska bli innerligt skönt att slippa i höst!

Sen blev det några planerade och oplanerade möten och samtal. Fler saker än jag hade på dagens hårt nedbantade lista fick en lösning, alldeles lysande bra. Jag kände mig faktiskt riktigt duktig när jag satte mig i bilen för återresa till Laxne.

I Laxne blev det nya samtal och även god jordgubbstårta i den härliga sommarsolen. Sakta började jag ta in att det närmade sig semester och därmed slut på mitt arbete i Laxne. Det blev ett utdraget farväl. Svårt att slita sig från alla fina barn och medarbetare. Men som jag sa: Jag försvinner ju inte från jordens yta.

Nu har jag bara några saker till som måste avverkas innan jag kan ta semester på riktigt. Men först ska jag fira midsommar med hela min stora galna familj :)

Nya färska lärare!!!

Tjohoo!!! Efter ett dygn på Sävö med förvaltnings- och chefskollegor (och en präktig bonnabränna!) har jag ägnat dagen åt att lägga sista handen vid anställning av två nya lärare till Laxne skola. Nu är jag så gott som i hamn och det känns så innerligt gött!!!

Det har varit en spännande resa och jag har vinnlagt mig om att försöka att få till ett team av härliga och duktiga anställda. Tre finns redan, två ska till. Nu är det i princip i hamn; bara anställningsavtal ska skrivas under. Jippiii!!! Märks det att jag är glad och nöjd?

Välkomna, Bodil och Anette, till Laxne skola och Gnesta kommun!

Kulturskolans lärare skickade på grönbete ;)

Har haft en helt fantastisk utvärderings- och planeringsdag med Kulturskolans lärare idag. Vi har suttit i mitt uterum och varvat kloka tankar med god mat och vacker musik. Är det inte så livet ska levas, så säg!

Det var så skönt att få sitta i något så när lugn och ro och få gräva i frågorna lite djupare än eljest. Mina APT:er på Kulturskolan är annars präglade av sladdsida in, tempo i 140 och sedan rivstart ut. Det slapp vi idag, även om jag fick symptom mot slutet av dagen när jag såg att listan hade alldeles för många punkter kvar att diskutera. Men det kommer ju en höst också och DÅ...

Nu är även Kulturskolans lärare släppta på grönbete. Jag önskar dem ett skönt och avkopplande sommarlov med massor av njutning. Det är de värda!

Lägesrapport 15 juni 2010

Vad gör en rektor en tisdag i juni 2010? Jo, det ska du få veta nu!

Började dagen med resa till Gnesta. Lämna och hämta post; man är ju brevbärare också. Sen träff med chefen. Lönesamtal, men mest diskussion om då och sen. Hämtade blomstercheckar som jag borde haft igår men som av någon outgrundlig anledning hamnat på Frejaskolan. Resa till Björnlunda med blomstercheckar till Ulf. Diskussion kring anställningar vi håller på med. Fick välbehövligt förmiddagskaffe. Tack!

Ny färd till Laxne. Möte med anställd som jag tror fick lite mer luft under vingarna av vårt samtal. Kramkalas med fler anställda. Blomsterutdelning till tappra vikarier på förskolan. Postlämning.

Eftermiddagen ägnade jag åt diverse telefonsamtal. Pratade med mycket trevlig och glad "soc-tant" kring ett avtal jag ska skriva. Hjälte! Efterföljande samtal, bland annat till Carina som ska hjälpa mig med avtalet. Ringde sökande till lärartjänst på Laxne, bollade nya pusselbitar. Kollade och besvarade en mängd mail. Redovisade NP år 3 till SCB. Statistik är ju alltid kul :(

Tog sedan en promenad till vårt lokala bageri och beställde bröd inför morgondagens träff med Kulturskolans lärare. Sedan vidtog detaljplanering av utvärderings- och planeringsdagen med dem. Jag ser fram emot att träffa dem i morgon. Massor av punkter har vi att beta av. Å så har jag fått ett så innerligt fint mail från en anställd, kanske återkommer om det.

En del punkter på min "göralista" har bockats av idag, det känns så skönt. Det drar ihop sig till semester, men först ska jag ha avtal med nya lärare till skolan klara. Å så lite till. Men sen, sen blir det semester.

Att få va med

I torsdags deltog jag och Leffe, som representanter för Kulturskolan, i en konferens kring jämställdhet och tillgänglighet. Konferensen ingår i vårt EU-finansierade kompetens-förhöjningsprojekt PUFFIMOK. Jag måste erkänna att jag var lätt skeptiskt när jag styrde kosan mot Örebro. Konferenser kan ju ha lite olika kvalitet som du vet.

Förmiddagens föreläsning och diskussion kring jämställdhet var kanonbra. Vi fick en massa matnyttig fakta och fick diskutera termer och begrepp. Det ska bli jätteroligt att fortsätta den diskussionen med Kulturskolans personal framöver.

Eftermiddagens tema om tillgänglighet var också intressant. Jag har länge tänkt på entrén till Kulturskolan och på hur den utestänger den som inte har friska ben. Dessutom vågar inte mörkrädda barn komma till Kulturskolan själva under vintermånaderna då entrén ligger dunkelt i källarnivå. Dags att göra något åt detta nu.

Men tillgänglighet handlar om så mycket mer, tänker jag. För mig handlar det om att få va med, trots fysiska eller psykiska snubbeltrådar som vi bär med oss. Jag vill erbjuda en verksamhet som inte utestänger någon, vare sig med för höga trösklar eller med utfrysning. Det är mitt ansvar att se till att alla får va med.

Du kanske förstår mer vad jag menar om du tittar på följande tänkvärda filmer från Handisam:
http://www.handisam.se/movies/Player.aspx?MovieName=anstallningen

http://www.handisam.se/movies/Player.aspx?MovieName=tillganglighet

http://www.handisam.se/movies/Player.aspx?MovieName=delaktighet

Raka rör och glada skratt gör utvärderingen till en dans!

Fredag eftermiddag och Laxnerektorn har avverkat de timmar som ska göras den här veckan med råge. Tar sig därför en ledig eftermiddag för att städa lite, ett välbehövligt projekt. Med tanke på att jag har all personal på avslutningsfest och utvärderingsdag här nästa vecka så är det dessutom nödvändigt. Vill inte att någon av mina anställda ska drabbas av allergichock :)

Förmiddagen har ägnats åt utvärdering av skolåret. Vi har tittat på enkäter och resultat och diskuterat varför det ser ut som det gör. Det mesta visste vi redan innan och det är skönt att få en bekräftelse på att vårt arbete ger det resultat vi förväntar oss. I stället för att grotta i problem kunde vi ägna oss åt att njuta av de fina resultaten samt blicka framåt inför nästa läsår.

Jag måste bara få skriva det: lärargruppen är en störtskön samling människor med båda fötterna på jorden och nära till skratt. Raka rör och härliga gemensamma skratt blir det när vi har träffar. Fantastiskt bra!

Och riktigt bra är det att rekryteringsprocessen för att komplettera gruppen med två lärare inför hösten rullar på bättre än jag ens vågat drömma om. Flera lärare har hört av sig som verkligen VILL arbeta på vår fina skola och det gläder förstås mitt lilla rektorshjärta. På måndag har vi ytterligare fyra intervjuer, sedan räknar jag med att kunna avsluta rekryteringen med två kanonlärare till skolan. Jag vet att det kommer att bli så!

Ljuvlig läsårsavslutning

Det är nåt speciellt med skolavslutning, det måste man som vuxen komma ihåg. För eleverna är avslutningen något som man laddar upp för i flera veckor och så äntligen...

Förra årets avslutning på Laxne skola hade en del övrigt att önska. Ett missöde med ljudanläggningen gjorde avslutningen till en ganska så misslyckad tillställning, trots allt fint vi hade förberett. Så här i efterhand har vi garvat rätt så mycket åt eländet, men just då var det inte det minsta kul.

I år blev det så mycket bättre. Vi marscherade in med fanor och sång i vår fina idrottshall. Så blev det förstås "Den blomstertid" och "Idas sommarvisa". Mitt lilla tal ägnade jag åt att hylla de duktiga eleverna i elev- och matråden. De har varit så fantastiskt duktiga och jag lät dem få glänsa i kväll. 8 stolta elever fick motta min hyllning, en liten present och föräldrarnas applåder. Jag såg också några stolta föräldrar.

Så sjöng alla klasserna. Först förskoleklassen och Annika, sen de övriga klasserna under duktiga Katarinas ledning, det var så fint. Allra finast var 3-4:ans egenihopknåpade sånger till sin lärare Johan. Då snackar vi kärlek :)

Kvällen avslutades med träff i klassrummen och sedan fika. Det var så fint sommarkvällsväder att många satt ute och eleverna och deras syskon fyllde snart skolgården med glad rop och lek. Det blev en väldigt ljuvlig skolavslutning!

Lärdom, idel lärdom

Nä, det har inte blivit så mycket skrivande på sistone. Det har varit lite annat att stå i, om man så säger. Och för att klargöra läget för den som undrar: bloggen är ett fritidsprojekt, inget jag använder min dyrbara arbetstid till.

En hel del tid har den senaste tiden gått åt till att rekrytera tre nya förskolechefer. Det har varit väldigt lärorikt och nu när det är klart är vi väldigt nöjda med vårt arbete. Under intervjuerna har jag ofta tänkt när jag ställt en fråga: "Vad skulle jag svara på det?". Det betyder att jag faktiskt har lärt känna mig själv lite bättre under de här veckorna och jag har fått reflektera en hel del över mitt ledarskap. Det är riktigt bra, det.

Så har jag försökt att ha semester. Av 40 timmar blev det i alla fall 16 sköna lediga timmar i trädgårdslandet. Lärdomen av den läxan är att man inte ens ska försöka att tänka ordet semester så här års. Ja, då har jag lärt mig ytterligare något, då.

Nu är jag mitt inne i rekrytering av två nya lärare till Laxne skola. Det är fantastiskt roligt att behöva gallra bland de kompetenta sökande som visat intresse för att arbeta på skolan. Och nu har själva intervjuandet dragit igång. Det är sååååå spännande att hitta lärare som ska komplettera de som redan finns i teamet och det är vansinnigt roligt att vända och vrida på tankar tillsammans med de som blir intervjuade. Till och med av det lär jag mig en massa nya saker!

"Jo, jag läste på din blogg..."

Tisdag. Småseg morgon, men med P2:s hjälp sattes hjärncellerna i rotation i bilen på väg till jobbet. Glada, skateboard-åkande barn hälsade god morgon. Vad kan en rektor mer begära för att dagen ska starta bra?

Morgonmöte med lärarna, sedan långt och givande samtal med kollegan Ulf som tar över rodret på Laxne skola i höst. Mitt i vårt samtal ringde båda mina telefoner, tänkte att jag måste svara när det blev så ihärdigt. Det var en journalist som presenterade sig och sa "Jo, jag läste på din blogg...". Hjärnan blev som ett svart hål och jag hann tänka hundra tankar om vad jag skrivit på bloggen. Tänkte att nu är det nån som har nåt scoop på gång.

Riktigt så rafflande var det inte. Hon hade läst att jag skulle byta jobb till hösten och undrade lite varför. Jag förklarade varför vi gör den här omorganisationen, det är ju inga konstigheter med den så det var lätt! Jag har inte sett att det blivit någon artikel än, vet inte om det är något nyhetsvärde i att rektorer byter jobb. Kanske?

Jag försöker att "hålla mig på mattan" när jag bloggar. Jag är kommunal tjänsteman med uppdrag att driva förskola, skola och Kulturskola. Jag möter massor av små och stora människor varje dag, möten som ger upphov till en uppsjö av tankar och känslor. Om jag kunde skriva om allt detta skulle det slå vilken dokusåpa som helst! Men jag kan inte det, av respekt för de människor jag möter. Skulle jag skriva skulle jag också utlämna människors tankar och handlingar på ett sätt som inte skulle vara OK.

Det var därför det blev en tiondels sekund svart i skallen på mig när journalisten ringde. Tänk om jag, trots att jag försöker att "hålla mig på mattan", ändå skrivit något som kunde uppfattas som utlämnande eller kränkande. Så var det inte, och dagen kunde fortskrida med videokonferens om schemaläggning i PODB, besök på Tellus och Solstugan kring några elevärenden och sedan klasskonferens med lärare och skolsköterskan på skolan. Innan jag slog ihop datorn ringde jag ett par föräldrar också. Det blev till slut en väldigt bra dag!

Du ska bli min nya rektor!!!

Åter på jobbet. Kände verkligen att jag längtade dit idag, det var en härlig känsla. Skönt med ledighet och finfina musikupplevelser under helgen, men också skönt när vardagen tar vid.

Förmiddagen ägnade jag åt "prat i kvadrat" med flera av mina medarbetare samt personaladministration. Det är lönebryt i morgon, bäst att sköta sig ;)

Hann med posthämtning och postlämning på Elektron, samt kopiering av CV och annat för de som söker förskolechefstjänsterna. Vi har intervjuer på onsdag, spännande!

Eftermiddagen gick i framtidens tecken då jag träffade några av mina blivande medarbetare. Jag känner mig väldigt välkommen på Dansutskolan och det ska bli spännande att ta vid Barbros arbete med att utveckla skolan.

Jag tror att det finns ett enda barn på Dansutskolan som vet att jag ska bli ny rektor till hösten. När jag klev in i ett klassrum för att träffa ett par lärare var hon där, rusade fram mot mig med ett välkomnande "Du ska bli min nya rektor!". Det kändes gött i hjärtat!

(Pst... Jag tänker faktiskt lite jobb...)

Njuter fortfarande av ledighet och fantastisk konsert i kväll. Arbetar lite i det fördolda i "Musik i Gryt", har bland annat startat en face book-grupp och raggat massor av potentiella besökare. Har också bistått sambon med inspelning av kvällens konsert. Det är ju också ett jobb!

Så har jag fortsatt att olja pallkragar idag. Det är i mina jobbarbrallor i trädgården jag trivs allra bäst. Kanske skulle jag ha dem även på mitt "riktiga" jobb. Njae, skulle inte se så bra ut. Men på semestern, då är det helt OK.

I alla fall så har jag oljat och tänkt en hel del idag. Om mitt kommande jobb som rektor på Dansutskolan i Gnesta. Jag ska träffa mina blivande medarbetare på måndag. Vad ska jag säga? Vad vill jag veta om dem? Vad vill jag ge för första intryck? Frågorna hopar sig.

Å så mitt i alltihop känner jag mig så trygg och lugn. Rektorsutbildningen har tvingat mig att fundera över min egen ledningsfilosofi. Den är min bas i mina kommande möten med mina medarbetare. Å så är jag av naturen nyfiket lagd, så där nyfiken att jag vill veta hur mina blivande medarbetare tänker om sitt arbete och om utvecklingen med eleverna. Det ska bli så spännande att möte dem på måndag. Det tänker jag på när jag har semester!

Ägnar just nu inte en tanke åt jobbet ;)

Alltså, den här bloggen handlar om mitt arbete som rektor så det här inlägget borde jag väl inte skriva. Fast jag gör det ändå. Jag känner mig nämligen fruktansvärt nöjd med mig själv som rektor just nu.

Jag vet inte hur jag lyckas, men de flesta arbetsveckorna drar jag ihop en så där 50 arbetstimmar. Tanken är ju att man ska jobba 40. Den ekvationen försöker jag lösa genom att ta ut komp emellanåt när det går. Går och går, förresten, man får helt enkelt bestämma sig för att det går. Helst långt i förväg och sedan hårdnackat mota bort möten med orden: "Då har jag semester". Det funkar för det mesta.

Nu har jag semester, eller komp. Kalla det vad som helst! Jag brukar ha enorma problem med att vara ledig, men inte den här gången. Tankarna om jobbet och allt jag borde göra ifall jag var där brukar mala på som en ihärdig migrän. Det brukar resultera i att jag inte känner mig ett dugg utvilad efter ledigheten och att jag kallsvettas igenom natten innan jag ska börja jobba igen.

Något har hänt. Den här gången är jag verkligen LEDIG! Trädgården och den stundande konserthelgen med Musik i Gryt upptar all min tid och det är helt enkelt underbart. Och vet du; jag tror faktiskt att jag är en bättre rektor nästa vecka när jag är åter på arbetet nu när jag kopplat bort jobbet ett tag. Vi får se. Men just nu är jag i alla fall en väldigt nöjd och ledig rektor!

Kalaskonsert på Kulturskolan

Vilken höjdarkonsert jag har varit på i kväll! Och det var MIN personal som stod för hela kalaset. Gissa om tuppkammen växt på mig!!!

Före konserten var vi lite pirriga; tänk om ingen skulle komma och lyssna. Men jag visste att i alla fall tre personer skulle komma dit. Och så Föräldraföreningen, de trogna hjältarna. Men när konserten drog igång var det nästan 40 personer i publiken. Och roligast av allt var att en hel del elever kommit för att lyssna på sina lärare. De har fått en riktigt mäktig och annorlunda musikalisk upplevelse med sig, kan jag lova.

Riktig lekstuga blev det när Klas, Daniel och Johanna drog igång "Flumloop". Det lät precis som det heter. Störtskönt! Den som tror att Kulturskola är samma sak som blockflöjtsundervisning och "Köp varm korv" behöver helt enkelt besöka vår nästa lärarkonsert. Då kommer ni att få höra på annat!

P.S. Finalnumret, "Rosen" av Arne Qvick, framfördes av alla lärare inklusive vår klippa till assistent Anneli. Leffe sjöng. Förra gången han sjöng denna slagdänga var inför en fullsatt Globen. Det tycker jag faktiskt ger poäng!

Elevdemokrati på låg (!) nivå

Demokrati är svårt. Elevdemokrati ännu svårare. Elevråd svårast. Fråga en som med hjärtat försökt ett antal år och på olika "stadier". Men skam den som ger sig.

Efter omorganisationen i januari valde jag att ha elevråd med en representant från förskoleklassen också, plus de som redan var invalda från år 1 till 4. "Det går inte" och "De är för små" fick jag höra. Fy skam!

Idag hade vi elevråd i Laxne. Fem hugade och stjärnögda representanter mötte mig i biblioteket för att dryfta våra gemensamma frågor. Dagordningen började med:

1. Likabehandlingsplanen
Jag försökte förklara för eleverna vad en likabehandlingsplan är och varför vi ska ha den. De tyckte att det vi vuxna skrivit stämde och hade en del tankar om den. Föräldrarna har fått möjlighet att säga sitt. Om någon vecka ska jag ut i klasserna och prata om den. Sen är den "tagen".

2. Ordningsregler
För vem ska vi ha ordningsregler, egentligen? För oss som vistas i skolan, förstås! Ni anar inte vilka kloka tankar eleverna kom med. Inte hade jag skrivit in vikten av skogräns i kapprummet om jag hade formulerat ordningsreglerna själv...

Å så diskussionen om staket kring fotbollsplanen, ett förslag från 3-4:an. Då räckte representanten från förskoleklassen upp handen, fick ordet och sa: "Jag tycker att det är en bra idé med staket kring fotbollsplanen, men varför ska vi ha det, egentligen?"

Den fortsatta diskussionen önskar jag att jag hade kunnat dokumentera så att föräldrar och andra vuxna hade fått höra hur oerhört klokt eleverna diskuterar och formulerar sina åsikter. Jag fick nästan en tår i ögat av detta!

Vi hade en så givande diskussion kring ordningsreglerna att vi måste avsluta mötet innan alla punkter var avklarade. Det blir att kalla till nytt möte framöver, och inte mig emot. Det är helt enkelt underbart att få leda och delta i elevernas demokratibildande!

Ormstudier i Laxne

Är det inte rattfyllon på parkeringen eller förvirrade älgar på fotbollsplanen så är det vårtrötta huggormar som helst vill gå (?) på Fritidshemmet. Kom inte och säg att det är lugnt i Laxne!

I slutet av förra veckan upptäckte eleverna några huggormar på skolgården/i skogen (det är ju samma sak!). Försök gjordes att mota bort dem, men det var inte det lättaste. Och eleverna var förstås av naturen nyfikna.

Idag har allas vår hjälte Johan fångat huggorm och förpassat dem till en annan skog där de förmodligen får det lite lugnare. Innan avfärd fick barnen njuta av en orms vackra utseende och studera den på nära håll utan att behöva vara rädda. Det var magiskt. Och jag undrar bara hur många storstadsskolor som kommer i närheten av en natur- och miljöundervisning värd namnet!

Förskolechef sökes!

Jag ska byta jobb. Vi renodlar våra förskolechefs- och rektorstjänster till hösten, vilket betyder att jag får nytt jobb. Mer om detta kommer senare, men här kommer annonsen. Är du intresserad eller vet någon som skulle vilja jobba i Gnesta? Kolla följande:

http://www.skoljobb.se/mailutskick/Gnestakommun100420.html

och sök!

"Det var inte mitt fel"

Fråga 1: "Hur ofta skyller du ifrån dig?"
a. aldrig
b. ibland
c. ofta
d. alltid

Jag fingrade på mentometern. Det skulle ju vara förmätet att trycka a, så det fick bli b.

Fråga 2: "Hur ofta tycker du att andra skyller ifrån sig?"
a. aldrig
b. ibland
c. ofta
d. alltid

Nu blev det lättare. Tänk vad folk skyller ifrån sig jämt! Mentometern fick ett stadigt tryck på c.

Det gemensamma för oss alla 800 i föreläsningssalen var att vi inte tyckte att vi själva skyller ifrån oss men att andra gör det. Ofta. Ett generat skratt spred sig i salen.

Efter den föreläsningen har jag kommit på mig själv med att skylla ifrån mig ganska så ofta. På vädret, vildsvinen, Björklund, snickarna, tiden... Visst känner vi igen oss i: "Ursäkta att jag är sen, det var så halt".

Så ramlade jag över Ann Heberleins bok "Det var inte mitt fel". Nu är jag helt insnöad på det här med att ta ansvar. Inte så att jag själv har blivit en fullkomlig ansvarstagande människa, men jag börjar vara medveten om vad det gör med oss och vårt samhälle när vi skyller ifrån oss, och dessutom avkräver andra ansvar för allt mellan himmel och jord.

Mitt "Ursäkta att jag är sen, det var så halt" försöker jag nu byta ut mot "Ursäkta att jag är sen. Trots att jag insåg att det var 0-gradigt och halt så tog jag inte till extra restid".

Läs Heberleins bok! Den finns för 39:- på Ad Libris och tar ett par timmar att läsa, ett par timmar fyllda av resonemang om vad vi alla har att vinna på att ta ansvar. Inte minst vi som arbetar med det allra viktigaste vi har; barn och ungdomar!

Idag har jag varit man!

"Du är en 31-årig man, singel och gymnasielärare". Genast iklädde jag mig rollen som blond, ursnygg och stiligt klädd man i sina bästa år. Bröstade upp mig lite, faktiskt. Så fick vi ett antal påståenden som vi skulle ta ställning till utifrån vår rollfigur. För varje påstående vi tyckte stämde överens med oss skulle vi ta ett steg framåt.

Jag och en annan, liknande, rollfigur kom längst. En "kvinnlig flykting som gömde sig tillsammans med sin familj i ett rum i en lägenhet" tog inte många steg framåt på karriärstegen. Mycket tankeväckande.

Vad gjorde vi då? Jo, cheferna inom Barn- och utbildningsförvaltningen och Kultur- och Teknikförvaltningen hade utbildning med vår jämställdhetsstrateg Karina. Jag hävdar att jämställdhet är en demokratifråga. Därför måste vi vara väldigt duktiga på ett jämställt tänkande och handlande i vårt viktiga arbete med barn och ungdomar. Vi har ju en fantastisk möjlighet att påverka framtiden!

Puss på dig, rektorn!

Det har varit en hektiskt och tankeintensiv dag. Jag har berättat för nästan alla mina anställda om den förestående chefsomorganisationen. Jag vet att människor reagerar olika på denna typ av förändringsbudskap. Somliga rycker på axlarna, en del blir glada i smyg, andra blir ledsna. Så blev det också. Förmodligen även bland mina blivande medarbetare som jag träffade på eftermiddagen. Fast jag gissar bara.

Då, när jag gissar, känns det extra gött att smyga in på Myran och möta de små barnen, de som möter mig med oförställd glädje, misstro, och nyfikenhet varje gång jag kommer dit. Idag var det lille M som var "pöke". När jag sa att jag blev rädd sa han att han var ett "nällt pöke". Sen gav han mig en dreglig kyss mitt på munnen. Svininfluensan har jag glömt så den där pussen värmde riktigt gott i mitt hjärta idag.

Handen upp, alla rektorer som fått en puss av ett barn eller en elev idag;)

Fantastiska framtid!

I början av veckan var jag på skolledardagarna i Göteborg. Jag hade egentligen ingen större lust att åka, ville hellre vara kvar på jobbet. Men så åkte jag i alla fall. Tur!

Det blev två fantastiska dagar med högklassiga föreläsningar, i alla fall de flesta. Det genomgående temat var hur vi ska ta oss an utmaningen att det vi kallar utvecklingsländer verkligen är det och dessutom utvecklas förbi oss som är färdigutvecklade länder. Utmaningen känns stundom övermäktig, men jag tänker att jag som rektor har STOR möjlighet att göra något åt detta i mina verksamheter. Om jag inte trodde det hoppas jag att min chef skulle säga åt mig att gå hem och göra något annat än att vara rektor.

Fredrik Härén var den siste föreläsaren och den som satte mest myror i mitt huvud. Hans föreläsning finns på You tube. Ta 45 minuter av ditt liv och lyssna på honom. Sen går vi ut tillsammans och gör något fantastiskt bra av framtidens Sverige!

Del 1 (10 min)
http://www.youtube.com/watch?v=yH6-ihF2E48

Del 2 (35 min)
http://www.youtube.com/watch?v=ohHNONAbheE&NR=1

Normalfart. Ja, tack!

En dryg veckas semester är snart till ända. Visserligen har den inneburit lite arbetande, men nu mot slutet har jag lyckats varva ner ordenligt. Har kommit på mig själv flera gånger med att sitta och glo utan att göra någonting. En konstig känsla som först gjorde mig stirrig. Men sen insåg jag att jag faktist kan sitta där och glo hur mycket jag vill, ända fram till måndag morgon då jag börjar arbeta igen.

Jag tänkte försöka att behålla det här lugnet även då. Ja, inte sitta och glo på arbetet förstås, men behålla det mentala lugnet som infunnit sig. Försöka går ju alltid, och det är bara jag som kan styra det. Jag är övertygad om att jag gör ett bättre arbete om jag inte flyger runt och försöker göra allt på en och samma gång. Det får helt enkelt bli bättring i att plocka bort arbetsuppgifter som inte MÅSTE göras, till förmån för viktigare göromål. Tulipanaros.

Nu ger jag mig själv en lyckospark i ändan och återgår till att glo lite. Först ska jag bara sätta på lite kaffe och spela några pianostycken, sen ska jag glo ;)

"Vart 7:e barn misshandlas hemma"

Sakta sjunker nyheten, som lästes i TV nyss, in i huvudet; "Vart 7:e barn misshandlas hemma". Statistiskt sett skulle det innebära att 7-8 av mina elever misshandlas hemma. Jag vill nästan inte ens snudda vid tanken.

Vilka konsekvenser får inte detta för barnen? Förutom det förödmjukande att bli slagen och leva i ständig skräck så sätter det spår i barnens lärande. Den som inte är trygg kan heller inte lära på ett tillfredsställande sätt. Och vad kan vi i skolan göra för att hjälpa dessa barn? Det kanske inte syns utanpå att man blir slagen.

Min strävan är att skolan ska vara en trygg plats, en fristad från det som inte är bra i barnens liv, en plats där man i trygghet och frihet kan leva, andas och lära. Det måste vi kunna erbjuda alla barn. Framför allt de som inte upplever det hemma.

Påsksemester

Det kommer störtskurar med regn utanför fönstret. Jag tittar ut, lika förvånad varje gång över att det inte är snö som faller. Har visst glömt bort att det är annat som kan komma uppifrån.

Nu ska jag ha semester i hela elva dagar framåt. Det känns väldigt konstigt. Jag är van att ånga på i 140 så det brukar ta några dagar innan hjärnan och hjärtat har normaliserat sig. Å så har jag ju min snygga bag med mig hem, fylld av saker som skulle behöva bli gjorda. En del skrivarbeten som inte finns ro nog att utföra på arbetet. Jag får nog ta paus från fruktträdsbeskärandet och skriva lite emellanåt, det blir bra!

Förresten; Glad påsk!

En magiskt spännande vanlig dag!

Det har varit en ganska vanlig dag: Morgonmöte med lärarna, som av olika anledningar var en decimerad skara idag - men som vanligt löste detta på det mest galanta sätt; lite personalredogörning; besök och läsning på förskolan med efterföljande besök på biblioteket med två av småttingarna; prat med besökande lärare från Gnesta; två fina och spännande medarbetarsamtal; mail till fastighetsägaren angående allt hundbajs som kommer fram på skolgården när snön smälter - vi vill ha bort den omgående; några telefonsamtal som pockade på att bli ringda; vansinnigt god fiskgryta serverad i Skolrestaurangen, intagen under livligt diskuterande med barn och vuxna; samtal från B som ville ha bilder från Kulturcaféet; småprat med personalen på fritidshemmet som droppar in vid lunch; samtal från en mamma som vill att hennes dotter ska börja på Laxne skola till hösten (jippiii!!!); diverse papperssorterande; besök på fantastisk engelskalektion med J och hennes elever; telefon och mail om PODB-trubbel; försök att reda ut vem som glömt en ryggsäck full av kläder i ett av kapprummen; mottagande av föräldrar och sjuksköterska inför möte på skolan; koka kaffe till mötet; lite mailrensning; bilresa till Gnesta med telefonsamtal; hämtning och sortering av post; möte med facken kring revidering av timplanen; möte med min egen chef kring några frågor som behövde redas ut; bilresa tillbaka. Å så lite till.

Jag har världens mest spännande arbete! Den ena dagen är aldrig den andra lik, och jag kan aldrig i förväg veta hur dagen ska gestalta sig. Helt magiskt spännande, helt enkelt!

Föräldrabesök

Rapport från en förälder som besökt oss på skolan: föräldrabesök. Härligt!

"Den andra våldtäkten"

Ingen har väl kunnat undgå programmet och diskussionerna som följt efter "Den andra våldtäkten". Mig har det berört djupt och jag rådbråkar min hjärna med hur jag själv skulle ha agerat om jag varit de olika personerna som finns med i den tragiska händelsen.

Ett exempel är skolavslutningen. Om jag var rektor, hade jag då avbrutit rosutdelningen till klasskamraterna? På vilket sätt hade jag då gjort det för att inte störa den högtidliga stämningen? Hade jag då, just när det hände, förstått vidden av det som faktiskt hände?

Tankarna nöter och jag har inga självklara svar. För mig blir det ett lärande och ett hopp om att alltid, alltid försöka att tänka ur ytterligare perspektiv på olika händelser. Det blir också en påminnelse om att vi alltid, alltid måste ha barnets perspektiv i fokus. Det är en evig träning.

Vad månde det bliva?

Helspäckad arbetsdag. Först chefsgrupp i Gnesta och sedan PUFFIMOK-möte för kulturskolechefer i Katrineholm. (Jag lovar att återkomma om PUFFIMOK vid något annat tillfälle.) Något rådbråkad i huvudet styrde jag åter kosan mot Gnesta för att delta i Kulturskolans café. Tänkte att det liksom hör till att man som chef visar sig emellanåt.

Vilken kväll det blev! En hel drös med duktiga elever underhöll oss med dans, drama och musik i olika former. Så duktiga!!! De bjöd verkligen på sig själva och sina erövrade kunskaper och vi som hade förmånen att finnas i publiken gick därifrån med en fin kulturupplevelse i hjärta och hjärna.

Det sägs att det råder kulturmörker i Gnesta. Det stämmer inte. Öppnar man sin dörr och stegar ut i samhället finns det kulturella upplevelser att få - alldeles, alldeles gratis dessutom. Mina duktiga elever bjöd på just detta i kväll och jag blev ännu mer taggad att utveckla verksamheten på Kulturskolan för att eleverna ska växa ännu mer som människor. Och när jag tänker på det jag fick uppleva i kväll undrar jag: Vad månde det bliva om de får fortsätta att utvecklas?!

Stolt chef (igen!)

Ibland känner jag mig lite extra tuppigt stolt över att vara chef. Idag har jag haft två sådana ögonblick och båda berör Kulturskolan.

På eftermiddagen var jag på härligt 70-årspartaj i Björnlunda. Sprudlande 70-åring, trevliga gäster och god mat. Så kom underhållningen; säckpipeblåsare. Ni känner väl till varför säckpipeblåsare alltid går när de spelar? Jo, de vill komma ifrån ljudet! :)

Nu ska jag i ärlighetens namn säga att det var oerhört häftigt och underbart fint som underhållning. Inte blev det sämre sen, när Åsa och PO ledde oss i diverse dansövningar. Även jag, vars ben aldrig brukar göra som jag tänker och tycker, blev engagerad och glad av deras medryckande dans. Och ja; Åsa är en av mina duktiga anställda på Kulturskolan. Stolt!

Väl hemma bänkade vi oss framför TV:n för att spana in nästa kulturfrämjare från Gnesta, nämligen Leffe som deltar i "Postkodmiljonären". Lätt som en plätt besvarade han frågorna, men sen var programtiden slut och fortsättning följer nästa fredag. Men lite stolt hann jag i alla fall känna mig över att Leffe är min duktiga fiolspelande riksspelman i Kulturskolan. Stolt igen!

Små magiska möten

Härom dagen kunde jag iaktta en pojke i förskoleklassen som gett sig ut på en riktig upptäcktsfärd. Han såg inte mig där jag stod och kopierade, däremot såg och hörde jag det som hände i korridoren.

Han hade smugit sig in i personalens kapprum, därefter in i personalrummet och där kikat in i mitt arbetsrum. Han kom utstudsande och var fullständigt överväldigad av vad han varit med om. Till kompisarna, som inte vågat sig lika långt bort, triumferade han studsande och armviftande: "Nu vet jag var rektorns rum är!!!"

I dag fick jag också besök av en grupp från förskolan som lämnade tillbaka ett tippex som lånats av mig. Många frågor var det och besöket avslutades med lite studs i soffan i personalrummet innan jag tyckte att det nog var dags för dem att bege sig tillbaka till förskolan. Då hade de upptäckt många nya, fräcka gömställen och pentryt i personalrummet. En ny värld öppnade sig för dem.

För mig är det här magiska ögonblick där jag möter barnens enorma nyfikenhet och lust att veta. Idag fick jag exempelvis frågan om vad jag egentligen gör. Vad svarar man på det?

Fast priset idag för härliga möten får nog vår fina Christina som lagar vår mumsiga mat. I dag vankades det pyttipanna och lite annat smått och gott. Ett av våra nya barn som håller på att inskolas på förskolan, inte ens 3 år fyllda, avslutade dagens lunch med att säga till Christina: "Du, i morgon kan du väl laga nåt som jag tycker om?"

Kvalitet

Vi i chefsgruppen diskuterar ofta vad som är kvalitet; hur den kännetecknas och hur den kan mätas, alternativt bedömas. Vi är överens om en sak; det är svårt.

Idag har jag varit med om flera kvalitetsögonblick. Först på förskolan där jag hade flera magiska och underbara ögonblick med några barn. Jag var delaktig i deras lärande och utveckling, men dessa ögonblick är fullständigt omöjliga att fånga i ord. Magiska var de, i alla fall.

Så ett medarbetarsamtal där jag tror att jag mötte min medarbetare och gick en stund bredvid henne i hennes lärande och utveckling.

På eftermiddagen hade vi elevvårdskonferens i skolan. Diskussionerna kring organisation, grupp och elev var så tagande att jag var alldeles tom i huvudet efteråt. Jag gick till idrottshallen där barnen på fritidshemmet höll till med innebandy och hästhoppning. Barnen var helnöjda med sin tillvaro. Det är också kvalitet. Hur mäter/bedömer vi det?

En sak är säker; det är inte lätt!

This is my life!

Åh, jag blir helt salig av den där underbart älvelika varelsen som sjunger med så vacker röst att man kan skälva av gråt; "This is my life". Ja, det här är mitt liv. Å ditt liv är lika viktigt och lika mycket värt som vem som helst.

Precis så önskar jag att vi i förskola, skola och kulturskola ska bära fram våra barn och elever så att de känner precis att "this is my life", och det är det allra bästa jag kan ha.

Lilla Anna går på min dotters skola. Nu ska hon ut i stora världen (Norge) och visa vad hon går för. Hon är bäst. Hon kan allt. Hon kommer att vinna. I alla fall i sitt eget liv. Och det är det som allt går ut på; att vinna i sitt eget liv. Det kan vi i skolvärlden stödja våra barn och elever i. Det är helt enkelt ett underbart uppdrag vi har!

Jodå, viljan finns!

Jag gnäller ibland över att mitt uppdrag är för omfattande, för spretigt, för tungt. Det är det. Men ibland orkar jag lyfta huvudet upp ur sanden och blicka ut över det fantastiska som sker runt omkring. Och det är mycket!!!

I tisdags hade vi den årliga genomgången av våra kvalitetsredovisningar med nämnden. Det är lite pirrigt men också väldigt, väldigt spännande att höra vilka frågor som våra uppdragsgivare har. Vi lever ju i lite olika världar men med samma mål i sikte.

Årets genomgång var den hittills mest lyckade, tycker jag. Det blev en prestigelös diskussion kring likabehandlingsplaner, om hur vi samarbetar med näringslivet, och så mycket mer förstås.

En av mina frågor till politikerna handlade om vad de har för förväntningar på oss i förskola och skola om hur vi ska samarbeta med näringslivet. Vi har, om man säger så, fokuserat på annat i mina verksamheter. Svaren jag fick gjorde att jag kunde släppa ner axlarna och faktiskt fick jag sedan en riktigt, riktigt bra idé om hur vi ska jobba med detta med de yngre skoleleverna så att det blir begripligt. Exakt så ska väl ett gott utbyte mellan politiker och tjänstemän yttra sig!

Så blir jag lite extra glad när jag läser Inga-Lills blogg om just detta. Politikerna är också nöjda med vår sittning. Vad kan vi inte då åstadkomma i vår lilla fina kommun? Hon slutar sitt inlägg med ett citat från en av mina kvalitetsredovisningar: "Men när viljan finns, finns också förutsättningarna för förändring. Det är därför med stolthet vi snart knyter ihop året 2009 och tar oss an de nya utmaningarna och utvecklingsmöjligheterna vi möter 2010."

Jag är övertygad om att viljan till ytterligare utveckling finns hos alla våra politiker och tjänstemän, annars skulle vi inte ha våra uppdrag. Arbetar vi tillsammans kommer vi att nå långt!

Det som göms i snö...

Tittut! Snön har börjat smälta undan och plötsligt finns det luft att andas även för en liten rektor. Tänk vad solen kan göra underverk!

Det är över en månad sen jag bloggade senast. Jag har varit på gång flera gånger, men så har orken inte funnits när jag väl kommit till datorn. Tänker att jag vill bjuda på nåt tänkvärt varje gång jag bloggar, alltså inte bara blogga för bloggandets skull. Så nu sitter jag här med en fördämning av blogguppslag i hjärnan och vet inte vilken dammlucka jag ska öppna.

Jag kan börja med dagens övningar och prövningar. Förra året kallade jag analysdagen för ekonomi någonting i stil med "årets jippo". Det var ett försök att vara lite rolig. För ekonomi är inte så kul. Siffror, siffror och åter siffror. En sådan här dag virvlar facktermerna och tabellerna omkring och jag måste erkänna att jag inte alla gånger hänger med. Min egen budget kan jag greppa, men detta; be mig inte förklara allt.

Efter en vända till Dansut var jag åter på Elektron för årets första uppföljning av min egen budget. Något pirrigt måste jag säga att det var. Vi har ett nytt beräkningssystem för barnpengen och ingen vet riktigt hur det ska "slå" över året. Jag har fått fler barn till min förskola och alltså vågat göra en liten utökning av personal. Som det såg ut idag håller den hemmasnickrade beräkning jag gjort. Vågade sänka axlarna något.

Så här ska stödfunktionerna kring oss rektorer fungera. Mette pekar och frågar kring det som ser konstigt ut. Jag har förhoppningsvis svar på varför. Har jag det inte kan jag undersöka var felet ligger. Därmed kan jag känna mig trygg och inte behöva ägna så mycket mer tid åt att grunna över min budget. Med kvalificerat stöd från experterna kan vi ha kontroll över och nyttja våra skattemedel på ett så bra sätt som möjligt. På det sättet behöver inte ekonomin vara något som sakta tinar fram under snödrivorna och blir till en liten överraskning när våren kommer!

Dessa rykten...

Är det nåt jag kan bli less på så är det ryktesspridning. Jag försöker att låta bli att lyssna, men ibland måste jag faktiskt lägga örat mot vinden och lyssna. På vad som faktiskt sägs.

Ett rykte som florerar är att Laxne skola ska läggas ner. Ett annat att laxneeleverna hädanefter ska bussas till Björnlunda. Jag undrar just hur ryktena kommer i svang och vilka som njuter av att sprida osanningarna vidare. Beslut av denna typ tas i nämnden, så det skulle nog uppmärksammas ganska så snart ifall något dylikt var på gång.

Ett annat rykte som florerat en tid är att MASSOR av elever ska byta skola och lämna Laxne. Till en början ryckte jag på axlarna, rätt härdad av ryktesspridning. Sen blev jag stillsamt fundersam på vad som händer utanför skolknutarna. Tänk om det faktiskt är sant att MASSOR av elever ska lämna skolan.

Nu har jag hunnit prata med flera föräldrar. Både några som, av lite olika skäl, ska lämna skolan och flera som vurmar för att så många som möjligt ska vara kvar. I månadsbrev har jag uppmanat föräldrarna att köra med öppna kort så att vi får en rimlig chans att planera en stabil organisation inför nästa läsår. Vi kommer också att träffas i föräldramöte efter sporlovet för att dryfta eventuella frågetecken.

Så bidrar jag till att inga rykten behöver spridas. Den som har frågor är alltid välkommen att ställa dem till mig eller min personal. Får jag bara korrekt beslutsunderlag kan jag leda verksamheten framåt på ett bra sätt. Och det gör jag med öppna kort!

En vanlig dag...

Det snurrar på så in i bängen, hinner nästan inte hämta andan. Tvingas hela tiden tänka: "En sak i taget, nu gör jag det här klart innan jag tar itu med nästa". Mina elever och anställda ser mest ryggtavlan av mig numera. Inte bra.

Men så sätter jag mig ner och tar tre djupa andetag. Inser att det där kanske mest är min egen upplevelse. Jag har hunnit träffa massor av människor idag och faktiskt fört några riktigt bra samtal. Allt är inte bara skräp!

Min personal kämpar på. Urduktiga, precis som vanligt. Utan dem är ju verksamheten noll och intet. Träffat nöjd förälder idag; tack vare duktiga lärare! Å så det där som vi vänt och vridit på hur många gånger som helst; inte ger de upp. Nya tag och nytt försök till lösning. Heja, heja!!!

Å så kan jag inte låta bli att berätta om papier machesemlorna som eleverna gjort på bilden; urläckra skapelser som nu pryder Skolrestaurangen. Man blev liksom sugen på att gå fram och slicka i sig lite av florsockret som toppar semlorna. En vanlig dag :)

Idag lekte eleverna rektor!

Den här dagen har jag längtat efter länge, vääääääldigt länge. Tisdagen den 26 januari lyste alldeles vit i almanackan, inte ett endaste litet möte inplanerat. "Jobba ifatt-dag", helt enkelt.

Högarna av mappar och papper har sakta men säkert sjunkit ihop, massor av samtal, mail och telefonsamtal har betats av. Visserligen kvarstår ett par präktiga högar, men dem har jag koll på nu. Vet vad jag inte har gjort, helt enkelt.

"Inga möten" brukar betyda motsatsen. Så blev det idag också. Många härliga spontana möten har det blivit med allt från kreativt pusselbyggande med lilla E på Gläntan till svettig ballonfäktning med T och N i förskoleklassen.

Det där sista oroade mig lite när förskoleklassens fröken kom och berättade att barnen lekt rektor. Just då hann jag inte fråga hur de lekt men jag måste ta reda på det. Jag är spontan och tycker om att delta i elevernas aktiviteter när det finns utrymme för det. I förskoleklassen blev det karaoke, ballongfäktning och spel idag. Det är dessa elevers färskaste bild av vad en rektor gör!

Skicka forskarna på kurs!

Vi i utbildningsvärlden blir stundom anklagade för att inte använda oss av modern forskning. Jag gör vad jag kan för att följa med i det som sker, men det är inte lätt att få en sammanfattande bild av all spännande forskning som sker. Via nyhetsbrev och eget jagande får man ibland napp på riktigt bra artiklar som är högst användbara, men det är tyvärr inte allt för ofta det sker.

Därför var det med stor förväntan och nyfikenhet jag begav mig till Stora Staden för två dagars förskolechefskonferens, med ett program fullspäckat av senaste forskningen kring bland annat barns spåkinlärning och tidig matematikinlärning. Sällan har förväntningarna varit så höga. Sällan har fallet blivit så platt.

För att en föredragning ska vara begriplig måste den ha ett sammanhang och struktur, och allt det spännande man vill berätta måste komprimeras så att det blir överskådligt. Eventuell PP-presentation ska stödja det talade ordet, inte vara det talade ordet. Föredraget bör framställas på ett sådant sätt att åhöraren blir intresserad, exempelvis genom att föredragshållaren använder ett varierat röstläge och olika tempo. Framställningen bör kryddas med konkreta exempel för att göra det ännu mer begripligt.

Jag tror att de flesta elever i 10-11-årsåldern förstår ovanstående och jag vet att de också tränas i att göra levande och intressanta föredrag. Det är högst beklämmande att ledande forskare inte har förmåga att förmedla de förmodligen rätt så intressanta resultat de kommit fram till. Nä, sätt dem på kurs med ett gäng 11-åringar så ska de nog få lära sig att förmedla sitt budskap på både ena och andra sättet!

P.S. Nu ska jag inte dra alla över en kam, men det var tyvärr för många forskare och föredragshållare som uppvisade samma mönster. Därav denna frustration.

"Vardagsdramatik i Laxne"

Nej då, Olof, du kan vara lugn; sån här dramatik är det inte varje dag på Laxne skola. Tur!

Läs Olofs kommentar på SN:s ledarblogg

Alla dessa planer. Å så lite trevligt mitt i allt!

Det finns krav på rätt många planer av olika slag i mina verksamheter. Man kan bli lite lätt matt av allt. Men min inställning är, som jag skrivit tidigare tror jag, att ska man ha en plan så ska den vara användbar och inte en massa ord för sakens skull.

En plan ska vara något att hålla sig i när man behöver och ett underlag för ständig diskussion. Den ska vara aktuell och anpassad till den situation där den ska användas. Därför måste planerna se olika ut på olika skolor. Det innebär en hel del tankemöda, men också bra diskussioner med personalen.

Som planerat har vi gått igenom olycks- och krisplanen idag. Efter gårdagens händelse fick jag också anledning att gå igenom och revidera vår hot- och våldsplan. Den fick sig en rejäl uppryckning och förkortades en del. Det känns jättebra!

Dagen avslutades för övrigt på ett väldigt trevligt sätt då Kulturskolan tilldelades diplom för att vi varit delaktiga i den framgångrika insamlingen till Världens barn 2009. Katrine och Tove, violinister från Kulturskolan, spelade tre härliga låtar, så det var en stolt och glad kulturskolerektor som i mörka kvällern styrde kosan hemåt. Lite trevligheter skadar inte efter den något intensiva starten av vårterminen!

Polisjakt och krisplan

Berusad man på skolans parkering. Han har kört i diket, smitit från olyckan och försöker stjäla en bil på skolans parkering för att ta sig därifrån. Jag ringer polisen. Personalen agerar föredömligt och tar in alla fritidshemsbarn som är ute och låser därefter alla ytterdörrar. Jag möter upp räddningstjänst, ser till att den berusade mannen inte tar sig in i skolan och möter sedan upp polisen som med handen på hölstret närmar sig. Nu i efterhand förstår jag varför; det signalement jag lämnat på mannen stämmer även på mig...

Det blev dramatik på jobbet idag, en händelse som vi aldrig kunnat föreställa oss. Som väl är tog han sig aldrig in i skolan utan kunde gripas i samhället. Det tog dock flera timmar innan personal och alla elever sansat sig och förstått att faran var över. Fantasin skenar hos många barn och det blev en grannlaga uppgift för oss vuxna att prata tills fantasierna fått rimliga proportioner.

Som av en händelse hade jag gått igenom olycks- och krisplanen med skolsköterskan tidigare idag; vi ska gå igenom den med personalen i morgon. När en kris eller olycka inträffar är det inte alltid lätt att agera på korrekt sätt. Men jag är övertygad om att vi blir bättre rustade av att diskutera det svåra och jobbiga utifallatt det skulle inträffa. Dagens händelse kunde vi aldrig tro att den skulle ske. Tur att jag har så skickliga medarbetare som hanterade den oförutsedda situationen så otroligt bra!!!

Svettig reflektionsstund

Är just inkommen i varma goa stugvärmen efter en stunds snöskottande i härlig gnistrande vinterdag. Så otroligt vackert det är ute och det biter så gott av kyla i kinderna. Och nu är hela uppfarten fri från snö så att jag slipper slira runt där varje dag när jag kommer hem.

Ofta önskar jag att jag hade en knapp som jag kunde stänga av jobbtankarna med, inte minst tidiga helgdagsmorgnar. Men ibland förenar jag nytta med nöje och lyckas faktiskt reda ut en del tankesnurr medan jag gör något fysiskt, exempelvis skottar snö.

Idag var det så. Skottningen gick i en rasande fart och innan jag visste ordet av var jag klar. Dessutom hade tankar kring pågående kvalitetsarbete i en av mina verksamheter klarnat betydligt. Det känns så härligt. Nu kan jag lämna jobbtankarna för en stund och verkligen ta helg. Det förtjänar jag efter den här intensiva uppstartsveckan!

Ordning och reda och mycket mer!

Dagen började med besked om att Frejaskolan eldhärjats under natten. Oavsett vad som orsakat branden så är det en katastrof. Det påverkar massor av barn och även oss vuxna, det rör upp tankar och skapar oro. Efter brandförsöket på Laxne skola och detta hoppas jag verkligen att kommunens skolor får vara i fred framöver. Jag vill fortfarande inte tänka på konsekvenserna av en nedbrunnen skola.

Morgonen fortsatte sedan med att jag var "rastvakt" och välkomnade alla elever som pulsande anlände till skolan för en ny termin. Det låg glädje i luften och det var en fröjd att prata med barnen om upplevelser från jullovet. Visserligen var det kallt om nosen, men inga sura miner, inte!

Så rullade terminen igång. F-klassen har fått ett eget klassrum där de boade in sig under dagen. 3-4:an har bytt klass- och kapprum och hade dessutom vikarie idag, så jag tänkte att det kanske skulle bli lite smått rörigt. Men icke; jag besökte klassen flera gånger under dagen och där var arbetet igång med stor intensitet. Tänkte att Björklund kunde komma och titta på hur ordning och reda kan gestalta sig...

Arbetsdagen avslutades med att jag besökte osthandeln i Mariefred; ja, det var faktiskt ett jobbuppdrag! Osthandlare Torsten är också musiker och kompositör och vi smider lite planer kring framtida samarbete på Laxne skola. Nu börjar planerna sakta få struktur och det känns så otroligt roligt att jobba med detta, ännu så länge, lite hemliga projekt. Men en sak kan jag avslöja: det kommer INTE att handla om ost:)

Prata, prata, prata...

Jag är hes efter första dagen med personalen. Ja, det är inte så att jag måste skrika åt dem för att de ska lyssna, det är mer det att jag inte pratat så mycket och intensivt på flera veckor som jag gjort idag. Möten med mina arbetsgrupper, några föräldrasamtal och ytterligare ett gäng telefonsamtal har det blivit. Prata, prata, prata.

Som vanligt kommer jag heltaggad till upptaktsdagen, välplanerad med massor som ska hinnas med. Jag glömmer alltid bort att personalen varit lediga och kanske inte är lika mycket i gasen som jag. Inte ännu. Å då blir det mycket prata av. Det gäller att passa på;)

Fast så tänker jag på det där med att jag har en mun och två öron, det borde betyda nåt. Tänk om jag skulle ta och riktigt, riktigt ordentligt anstränga mig för att lyssna i morgon. På det som egentligen sägs bakom orden. Hm... blir nog inte riktigt lika hes då.

Färdigplanerat, tralalala...

Jäpp, där satt den; sista punkten på planeringen inför uppstarten med mina arbetsgrupper i morgon. Jisses, vad segt det var innan jag fick upp farten, men rackarns vad kul det blev sen när jag fick upp ångan.

Så här vid terminsstart gäller det att lyfta blicken och se framåt. Vi har en ny termin framför oss, med nya utmaningar och nya glädjeämnen. Vad vill vi göra med den? Förhoppningsvis något väldigt bra så att vi kan stå där i juni och vara riktigt nöjda med oss själva och den insats vi gjort under våren.

Som så ofta känner jag mig splittrad såna här tillfällen. I morgon har jag tre arbetsgrupper som ska sparkas igång och jag avundas de rektorer som kan ägna hela sin dag åt en enda arbetsgrupp, även om den förmodligen är betydligt större än mina små grupper. Men jag får i vanlig ordning gilla läget och göra något bra av det. Det blir bra, helt enkelt!

Hoppas mitt arbete varit förgäves!

Mappen har legat på mitt skrivbord en längre tid och gett mig dåligt samvete alldeles för många gånger. Sån´t där som man ska ta itu med sen, sen när jag bara har gjort det och det och det... Idag har det i alla fall blivit av och mitt i allt känns det ganska bra. Ett dåligt samvete mindre.

Det är olycks- och krishanteringsplanen jag skriver om. Den har varit i behov av uppdatering ett tag. Kanske är det för att jag försökt att hålla det otäcka och otänkbara ifrån mig som mappen blivit liggande. Det är minst sagt jobbigt att tänka sig in i hur vi måste agera ifall någon skadas illa eller dör. Å andra sidan vill jag ha en bra och handfast plan. Jag vet av erfarenhet att den dag det otänkbara inträffar fungerar inte hjärnan som den ska, då är det bara checklista med tydliga anvisningar som gäller.

Vi ojar oss ibland över alla planer som ska skrivas. Jag hävdar att om vi ska ha en plan då ska den också vara ett verktyg och en hjälp i verksamheten. Därför går det inte bara att rassla ihop en plan och sätta in den i en pärm och se nöjd ut. Nej, planen ska formuleras, gås igenom och revideras så att den sitter i ryggmärgen. Annars får det va.

Jag hoppas att min personal kommer att uppleva att planen är förbättrad nu när vi ska gå igenom den vid terminsstarten. Och så hoppas jag att arbetet har varit helt förgäves så att vi aldrig, aldrig behöver använda den!

Vem vill bränna ner vår skola???

Att vara rektor är inget "vanligt 8-5-kneg". Varje dag åker jag till jobbet med förvissningen om att det jag tänkt göra förmodligen inte blir precis som jag tänkt mig. När man arbetar med människor är det många parametrar som ställs om under resans gång. Varje dag innebär händelser som jag aldrig kunnat föreställa mig. Det är utmanande!

Men det finns gränser för hur utmanande dagarna får bli, tycker jag. Att jag skulle komma till skolan efter jullovet och upptäcka att någon försökt att tutta eld på den, det är inte utmanande. Det är fruktansvärt. Någon i Laxne förstår över huvud taget inte konsekvenserna av att försöka sätta fyr på en trädörr och en papperskorg i anslutning till träfasaden. De kringspridda tändstickorna vittnar om att det inte varit ett misstag utan ett grovt försök till att verkligen lägga skolan i ruiner.

Så den här dagen blev inte heller som jag tänkt mig. Polisanmälan, fotografering, kontakt med fastighetsägaren och prat med anställda om att hålla ögonen öppna - det hade jag inte tänkt mig när jag rullade mot jobbet i vintriga morgonen. Jag hoppas på kommande bättre dagar 2010. Och att den galning som gjort detta ligger hemma och sover om nätterna i stället för att vara ute och ställa till det för andra och för sig själv.