Jag förstår mig inte på tidsbegreppet längre, det måste ha hänt något dramatiskt i världsalltet. Tiden flyger iväg och jag har fullt sjå att hinna med i svängarna. Konstaterar det igen. Och igen.
Igår var det terminsavslutning på skolan. Eleverna sjöng julsånger, sedan ledde Bengt och Stig oss i danslekar kring granen. Det var hög stämning och många glada leenden, precis som det ska vara när man pustar ut efter en väl genomförd termin.
När eleverna åkt hem pustade vi vuxna ut med kaffe och eftersnack. Det var en fin avslutning även för oss och jag passade på att ännu en gång berömma mina duktiga lärare för den oerhört fina insats de gjort under hösten. I all villervalla har de hållt ställningarna och fokuserat på uppgiften; att leda eleverna vidare i lärandet. De är värda allt beröm för detta!
Idag blir det en sväng förbi jobbet och sedan postresa till Gnesta. "Jag är inte bara rektor; jag är vaktmästare också." Det känns skönt att få iväg anställningsavtal och timrapporter före jul så kanske jag kan få lite julledigt sen. Ska bara jobba med uppdatering av arbetsplaner och lite annat smått och gott...
God jul och ett gott nytt år!
onsdag 23 december 2009
torsdag 17 december 2009
Vad gör vi med vår tid?
Konstaterar att jag inte bloggat på åtskilliga veckor. Jag har definitivt inte slutat tänka, däremot har arbete och en massa pyssel på hemmaplan ätit upp mig. Då väljer jag bort bloggandet, så klart.
"Tid är allt vi har" brukar jag käckt säga när medarbetare framhärdar att tiden inte räcker till. Och det menar jag verkligen. Däremot krävs det ibland att man tar sig en rejäl funderare över hur vi använder den dyra tid vi har. Gör vi verkligen rätt saker? Och får de saker vi gör de effekter vi önskar? I annat fall är det dags för tankevurpa.
Jag lyfter det till en egen metatanke. Gör jag verkligen rätt saker när jag jobbar övertid nästan varje dag och ibland ägnar helger åt att jobba? Ger detta idoga gnetande ett bättre resultat än om jag inte gnetade på som en iller jämt? Jag svarar ett enhälligt nej och lämnar datorn för att dela lite räkor och vin med min lilla gubbe. Jag får tänka vidare på det här med hur jag använder min tid på måndag. För i morgon har jag ledigt och sen är det helg. Å jag tänker inte jobba!!!
"Tid är allt vi har" brukar jag käckt säga när medarbetare framhärdar att tiden inte räcker till. Och det menar jag verkligen. Däremot krävs det ibland att man tar sig en rejäl funderare över hur vi använder den dyra tid vi har. Gör vi verkligen rätt saker? Och får de saker vi gör de effekter vi önskar? I annat fall är det dags för tankevurpa.
Jag lyfter det till en egen metatanke. Gör jag verkligen rätt saker när jag jobbar övertid nästan varje dag och ibland ägnar helger åt att jobba? Ger detta idoga gnetande ett bättre resultat än om jag inte gnetade på som en iller jämt? Jag svarar ett enhälligt nej och lämnar datorn för att dela lite räkor och vin med min lilla gubbe. Jag får tänka vidare på det här med hur jag använder min tid på måndag. För i morgon har jag ledigt och sen är det helg. Å jag tänker inte jobba!!!
måndag 30 november 2009
"En vanlig dag"
Du missade väl inte nordiska finalen av "Lilla Melodifestivalen" i lördags? Jag stornjöt!!! Vilka fantastiska förmågor som framträdde, alla med egenskrivna låtar. Fast charmtrollet Ulrik snodde mitt hjärta på en gång; efter att ha hört hans "En vanlig dag" fanns det bara en vinnare.
Jag blir så barnsligt glad varenda gång jag hör låten. Tänk att denna lilla kille (nja, tonåring är han väl ändå) tillför så mycket i mitt liv. Helt underbart!
Så är det även en helt vanlig dag på jobbet, precis som idag. Alla möten med vuxna i förskola, fritidshem och skola bjuder på spännande möten. Alltid finns det något att dryfta som manar till eftertanke och ger ny visdom.
Men mest av allt ger de fantastiska mötena med barn och elever i verksamheten. Idag ägnade jag en lång stund åt minstingarna på förskolan. Vi gick igenom kvalitetsredovisningen tillsammans! Tur att jag kryddat texten med en hel del bilder annars hade de nog inte visat någon större uppmärksamhet åt den. Vi tittade på Kendras gulmålade händer och på handavtrycken hon gjort, på bilderna från skogen och samlingarna. Många gånger bläddrade barnen igenom kvalitetsredovisningen och förundrades över att de var med på bild.
För mig blev det en underbar stund med barnen i ett försök att förstå hur de tänker. Och en helt vanlig arbetsdag gick jag tillbaka till gnetet i arbetsrummet med en något tillknölad kvalitetsredovisning och med ett skönt leende inombords. En vanlig dag - och härlig dag.
P.S. Lyssna på Ulrik du också och njut! "En vanlig dag"
Jag blir så barnsligt glad varenda gång jag hör låten. Tänk att denna lilla kille (nja, tonåring är han väl ändå) tillför så mycket i mitt liv. Helt underbart!
Så är det även en helt vanlig dag på jobbet, precis som idag. Alla möten med vuxna i förskola, fritidshem och skola bjuder på spännande möten. Alltid finns det något att dryfta som manar till eftertanke och ger ny visdom.
Men mest av allt ger de fantastiska mötena med barn och elever i verksamheten. Idag ägnade jag en lång stund åt minstingarna på förskolan. Vi gick igenom kvalitetsredovisningen tillsammans! Tur att jag kryddat texten med en hel del bilder annars hade de nog inte visat någon större uppmärksamhet åt den. Vi tittade på Kendras gulmålade händer och på handavtrycken hon gjort, på bilderna från skogen och samlingarna. Många gånger bläddrade barnen igenom kvalitetsredovisningen och förundrades över att de var med på bild.
För mig blev det en underbar stund med barnen i ett försök att förstå hur de tänker. Och en helt vanlig arbetsdag gick jag tillbaka till gnetet i arbetsrummet med en något tillknölad kvalitetsredovisning och med ett skönt leende inombords. En vanlig dag - och härlig dag.
P.S. Lyssna på Ulrik du också och njut! "En vanlig dag"
torsdag 26 november 2009
Åk ut i världen - åk till Gåsinge:)
Jag har varit på information om utbytesprogram inom EU idag, det handlar om lärare och rektorer som gör "job shadowing" hos varandra. Lite sugen blir jag ju, fast min knaggliga engelska skrämmer lite. Men det gick ju bra i Egypten, så det är väl bara att kasta sig ut i det okända. Det som inte dödar, det härdar.
Så funderar jag på hur utbyten kan tillföra något i verksamheten på Laxne skola. Vi är inte världsbäst (!) på internationellt arbete, men vi kan ju bli. Under hösten har vi arbetat med Barnkonventionen och gjort val till WCPRC, ett jättefint arbete. Och vi har flera elever som har anknytning till andra länder. Det kan vi faktiskt utveckla.
Men så blir jag lite full i skratt. I går åkte alla elever på skolan med buss till Gåsinge på en adventssamling. Vi hade träffat prästen och tillsammans planerat det hela. Eleverna hade gjort bilder med anknytning till medeltidsdagen vi hade förra veckan och de eleverna som går på Juniorerna sjöng för de övriga eleverna. Väldigt pedagogiskt upplägg, tyckte i alla fall jag.
Tillbaka på skolan fick eleverna i F-klassen rita vad de mindes mest. Alla teckningar, och då menar jag alla, hade samma tema; bussen. När våra förvånade och glada skratt lagt sig kunde vi konstatera att detta var något helt nytt för flera av barnen. Det var första gången de åkte buss. För dem blev detta en stor resa ut i stora världen. Jag tror jag lägger ner tankarna på att resa ut i stora EU och ägnar mig åt resan "barns tankar" i stället. Yes!
Så funderar jag på hur utbyten kan tillföra något i verksamheten på Laxne skola. Vi är inte världsbäst (!) på internationellt arbete, men vi kan ju bli. Under hösten har vi arbetat med Barnkonventionen och gjort val till WCPRC, ett jättefint arbete. Och vi har flera elever som har anknytning till andra länder. Det kan vi faktiskt utveckla.
Men så blir jag lite full i skratt. I går åkte alla elever på skolan med buss till Gåsinge på en adventssamling. Vi hade träffat prästen och tillsammans planerat det hela. Eleverna hade gjort bilder med anknytning till medeltidsdagen vi hade förra veckan och de eleverna som går på Juniorerna sjöng för de övriga eleverna. Väldigt pedagogiskt upplägg, tyckte i alla fall jag.
Tillbaka på skolan fick eleverna i F-klassen rita vad de mindes mest. Alla teckningar, och då menar jag alla, hade samma tema; bussen. När våra förvånade och glada skratt lagt sig kunde vi konstatera att detta var något helt nytt för flera av barnen. Det var första gången de åkte buss. För dem blev detta en stor resa ut i stora världen. Jag tror jag lägger ner tankarna på att resa ut i stora EU och ägnar mig åt resan "barns tankar" i stället. Yes!
söndag 15 november 2009
Nu är jag rektor, på riktigt!
Nu sitter jag här och ser med stolthet på mitt rektorsintyg och min fina rektorsnål. Jag känner mig så stolt och glad över att ha klarat av rektorsutbildningen. Det har sannerligen varit en resa med mig själv och många timmars tankemöda och formuleringsvärk har det varit. Men nu är det över. För den här gången.
Det är fantastiskt att få lära sig nya saker, inte minst om sig själv. Det lärandet tar aldrig slut. Visst är det häftigt!? Med intyget framför mig sitter jag och funderar över hur mitt fortsatta lärande kommer att forma sig. Nu får jag ta ett större ansvar för det själv, men det ska nog gå.
Det räcker ju att kliva in i förskolan eller skolan och träffa ett barn eller någon medarbetare. Att ställa sig frågan hur barnet eller medarbetaren tänker är en nyttig tankekrumbukt. Själv kan jag inte klämma fram svaret, men jag kan utifrån sammanhang och diskussioner försöka att sätta mig in i en annan människas tänkande. Det är spännande. Och det utvecklar mig ytterligare i mitt ledarskap.
Så; läranderesan är definitivt inte slut i och med att rektorsutbildningen är avklarad. Resan fortsätter mot nya härliga och svåra tankeutmaningar. Lärandet är livet!
Det är fantastiskt att få lära sig nya saker, inte minst om sig själv. Det lärandet tar aldrig slut. Visst är det häftigt!? Med intyget framför mig sitter jag och funderar över hur mitt fortsatta lärande kommer att forma sig. Nu får jag ta ett större ansvar för det själv, men det ska nog gå.
Det räcker ju att kliva in i förskolan eller skolan och träffa ett barn eller någon medarbetare. Att ställa sig frågan hur barnet eller medarbetaren tänker är en nyttig tankekrumbukt. Själv kan jag inte klämma fram svaret, men jag kan utifrån sammanhang och diskussioner försöka att sätta mig in i en annan människas tänkande. Det är spännande. Och det utvecklar mig ytterligare i mitt ledarskap.
Så; läranderesan är definitivt inte slut i och med att rektorsutbildningen är avklarad. Resan fortsätter mot nya härliga och svåra tankeutmaningar. Lärandet är livet!
torsdag 12 november 2009
"May the force be with you"
Veckan har jag tillbringat på Åkerblads i Tällberg. Låter flådigt, eller hur? Det är det också! Rummet är jättemysigt och maten god. Men mellan mat och sova sker mycket hårt slutarbete i min rektorsutbildning. Nu är det formulerande och diskuterande av ledarfilosofi samt framtidsspaning som gäller. Det kräver sin man. Och kvinna.
Just nu sitter jag på rummet och hämtar mig efter en väldigt fin och god 4-rätters avslutningsmiddag. Vår basgrupp hade skrivit en ny text till "34:an", den blev så väldigt bra! En annan grupp hade gjort ett bildspel från en tidigare kursvecka. Å så var det ett gäng chefer på plats för att hylla sina nybakade rektorer. Så ock min.
Mona höll ett så välformulerat och fint tal till mig, jag kände verkligen hur hon uppskattar mig och det arbete jag utför. Och nu när jag har styrkan i rektorsutbildningen i mig kan jag förhoppningsvis bli en ännu bättre chef och ledare. Jag känner mig väldigt taggad att ta itu med ett och annat när jag kommer hem!
Vår kursledning höll också tal. Stefan, som är en hängiven Star Wars-fantast skickade med oss det finaste han kunde, nämligen orden som ges till den som ska utföra ett Star Wars-uppdrag: "May the force be with you". Just nu känns det som om all styrka finns i mig, men det kommer ju andra dagar. Då ska jag tänka tillbaka på den här kvällen och tanka ner orden vi fick: "May the force be with you". Å så in i uppdraget igen!
Just nu sitter jag på rummet och hämtar mig efter en väldigt fin och god 4-rätters avslutningsmiddag. Vår basgrupp hade skrivit en ny text till "34:an", den blev så väldigt bra! En annan grupp hade gjort ett bildspel från en tidigare kursvecka. Å så var det ett gäng chefer på plats för att hylla sina nybakade rektorer. Så ock min.
Mona höll ett så välformulerat och fint tal till mig, jag kände verkligen hur hon uppskattar mig och det arbete jag utför. Och nu när jag har styrkan i rektorsutbildningen i mig kan jag förhoppningsvis bli en ännu bättre chef och ledare. Jag känner mig väldigt taggad att ta itu med ett och annat när jag kommer hem!
Vår kursledning höll också tal. Stefan, som är en hängiven Star Wars-fantast skickade med oss det finaste han kunde, nämligen orden som ges till den som ska utföra ett Star Wars-uppdrag: "May the force be with you". Just nu känns det som om all styrka finns i mig, men det kommer ju andra dagar. Då ska jag tänka tillbaka på den här kvällen och tanka ner orden vi fick: "May the force be with you". Å så in i uppdraget igen!
torsdag 5 november 2009
Den killen kommer att gå långt i livet!!!
En av mina anställda på Kulturskolan, Daniel, berättade en så skön historia idag. Han kom från tåget och gick uppför Tingshusbacken mot Kulturskolan. Ni som varit i Gnesta idag vet hur vädret var på eftermiddagen; snöstorm blandat med regnblask, inte det roligaste. I snögloppet i Tingshusbacken mötte Daniel en ensam kille, kanske 9 år, högljutt sjungande på bredaste Peps Persson-skånska: "O boy, vicket vackert väder".
Helt sanslöst härligt, tycker jag, och tänker att den killen kommer att gå långt här i världen med sin sköna humor och sitt kullerbyttatänk. Han har också bidragit till att min eftermiddag arbetades igenom med ett leende på läpparna, trots massor att göra och surväder. Jag ler fortfarande!
Helt sanslöst härligt, tycker jag, och tänker att den killen kommer att gå långt här i världen med sin sköna humor och sitt kullerbyttatänk. Han har också bidragit till att min eftermiddag arbetades igenom med ett leende på läpparna, trots massor att göra och surväder. Jag ler fortfarande!
söndag 18 oktober 2009
Tankeställare
Följande, nu ganska gamla men fortfarande aktuella, you tube-klipp ger mig alltid en tankeställare. Hur ska jag/vi skapa förskola/skola för nutid och framtid??? http://www.youtube.com/watch?v=dGCJ46vyR9o&feature=autofb Tål att tänkas på...
lördag 10 oktober 2009
Huvudet ovanför vattenytan igen!
Äntligen har jag tagit mig tid för att blogga lite, det var ett tag sen sist. Tiden har helt enkelt inte funnits för detta fritidsnöje. Nu har jag dock huvudet ovanför vattenytan igen och kan tänka fritt.
Vi är färre rektorer som ska göra samma jobb som förra läsåret. Det märks. Räknandet och tänkandet kring förslaget på omorganisation har också tagit sin tid. För att inte tala om alla samtal och diskussioner jag deltagit i för att förklara, förstå synpunkter och tänka nytt. Vilken resa det varit. Inte minst har jag lärt känna mig själv bättre och stärkts i min ledarroll.
Nu finns i alla fall ett beslut om hur det blir. Laxne skola blir en F-4-skola i januari. Mina 10 elever i år 5-6 ska gå i Gnesta i stället. Nu vidtar det konkreta planerandet för att övergången ska bli så bra som möjligt för dem. Några av dem längtar verkligen efter att få börja i Gnesta, andra känner oro. Detta måste vi verkligen respektera och bemöta på bästa sätt. Det ska vi rektorer göra genom att planera övergången tillsammans med elevernas nuvarande lärare. Det känns tryggt.
För min del handlar det också om att planera för "den nya" skolan i Laxne. Det blir något färre barn och färre lärare. Hur ska den organisationen se ut för att bli så stabil som möjligt över tid? Hur ska jag använda den kompetens som finns på allra bästa sätt? Vad kommer den nya elevpengen att räcka till egentligen?
Även här handlar det om att tänka nytt. Sen jag började som rektor i Laxne har jag haft som strategi att öka samarbetet mellan förskola, skola och fritidshem. Utgångspunkten är pedagogiska "vinster", men jag ser även att vi kan använda våra pengar på ett effektivare sätt genom att samarbeta. Visst samarbete finns idag men det kan utökas. Det är bara våra egna tankar som sätter gränser för vad som kan göras.
Dessa tankar får bli innehållet i nästa inlägg!
Vi är färre rektorer som ska göra samma jobb som förra läsåret. Det märks. Räknandet och tänkandet kring förslaget på omorganisation har också tagit sin tid. För att inte tala om alla samtal och diskussioner jag deltagit i för att förklara, förstå synpunkter och tänka nytt. Vilken resa det varit. Inte minst har jag lärt känna mig själv bättre och stärkts i min ledarroll.
Nu finns i alla fall ett beslut om hur det blir. Laxne skola blir en F-4-skola i januari. Mina 10 elever i år 5-6 ska gå i Gnesta i stället. Nu vidtar det konkreta planerandet för att övergången ska bli så bra som möjligt för dem. Några av dem längtar verkligen efter att få börja i Gnesta, andra känner oro. Detta måste vi verkligen respektera och bemöta på bästa sätt. Det ska vi rektorer göra genom att planera övergången tillsammans med elevernas nuvarande lärare. Det känns tryggt.
För min del handlar det också om att planera för "den nya" skolan i Laxne. Det blir något färre barn och färre lärare. Hur ska den organisationen se ut för att bli så stabil som möjligt över tid? Hur ska jag använda den kompetens som finns på allra bästa sätt? Vad kommer den nya elevpengen att räcka till egentligen?
Även här handlar det om att tänka nytt. Sen jag började som rektor i Laxne har jag haft som strategi att öka samarbetet mellan förskola, skola och fritidshem. Utgångspunkten är pedagogiska "vinster", men jag ser även att vi kan använda våra pengar på ett effektivare sätt genom att samarbeta. Visst samarbete finns idag men det kan utökas. Det är bara våra egna tankar som sätter gränser för vad som kan göras.
Dessa tankar får bli innehållet i nästa inlägg!
söndag 13 september 2009
Tänk på vilodagen...
Efter en fruktansvärt hektisk skolstart, kombinerad med omorganisationsdiskussioner och gubbens höftledsoperation, har jag äntligen landat på backen idag. Med livet i behåll. Tur!
Det finns nog en vits med det där budordet om att man ska tänka på vilodagen. En dag emellanåt utan måsten och med fysisk och psykisk vila, det måste nog alla ha. Fast det är svårt att unna sig det när man vill åstadkomma så mycket.
Mina föräldrar skaffade TV först när jag som 16-åring flyttat hemifrån. Veckorna var fyllda av läxläsning, piano-, flöjt- och trumpetlektioner samt diverse aktiviteter i kyrkan. Söndagen var en vilans dag. Som jag minns det var jag mest på mitt rum. Läste, lyssnade på musik, pysslade. Det fanns en skön lunk i livet och jag saknade aldrig TV.
Samma känsla har jag haft idag när jag tagit långpromenad och sedan mest legat i soffan och bläddrat i gamla tidningar. Tystnad. Inga måsten. Underbart. Nu känner jag mig redo för en ny arbetsvecka!
Det finns nog en vits med det där budordet om att man ska tänka på vilodagen. En dag emellanåt utan måsten och med fysisk och psykisk vila, det måste nog alla ha. Fast det är svårt att unna sig det när man vill åstadkomma så mycket.
Mina föräldrar skaffade TV först när jag som 16-åring flyttat hemifrån. Veckorna var fyllda av läxläsning, piano-, flöjt- och trumpetlektioner samt diverse aktiviteter i kyrkan. Söndagen var en vilans dag. Som jag minns det var jag mest på mitt rum. Läste, lyssnade på musik, pysslade. Det fanns en skön lunk i livet och jag saknade aldrig TV.
Samma känsla har jag haft idag när jag tagit långpromenad och sedan mest legat i soffan och bläddrat i gamla tidningar. Tystnad. Inga måsten. Underbart. Nu känner jag mig redo för en ny arbetsvecka!
lördag 22 augusti 2009
Datorer åt alla elever!?
Läste i tidningen härom dagen att det finns ett förslag om att mer eller mindre lagstadga om antalet datorer i skolan. Jag häpnar!!! Hur många pennor ska eleverna få per läsår? Miniräknare? Virknålar?
En dator är ett verktyg. Ett verktyg använder man för att förenkla sitt arbete. Man väljer verktyg beroende på situationen och vad man vill åstadkomma. Tänk om slöjdläraren sa till eleverna: "Ni ska göra ett schackbräde och ni måste använda borrmaskinen". Den läraren skulle jag ta ett samtal med.
Jag är mycket glad över att ha en modern skola utrustad med datorer, projektorer och Smart Boards. Tekniken ska vara lättillgänglig och fungera när vi behöver den. Men att tro att den på ett magiskt vis leder till ökad inlärning är naivt.
Vi måste ideligen återkomma till diskussionen om vad och hur vi ska lära. För vi inte dessa diskussioner kan vi ha hur många datorer som helst utan att någon inlärning över huvud taget sker.
En dator är ett verktyg. Ett verktyg använder man för att förenkla sitt arbete. Man väljer verktyg beroende på situationen och vad man vill åstadkomma. Tänk om slöjdläraren sa till eleverna: "Ni ska göra ett schackbräde och ni måste använda borrmaskinen". Den läraren skulle jag ta ett samtal med.
Jag är mycket glad över att ha en modern skola utrustad med datorer, projektorer och Smart Boards. Tekniken ska vara lättillgänglig och fungera när vi behöver den. Men att tro att den på ett magiskt vis leder till ökad inlärning är naivt.
Vi måste ideligen återkomma till diskussionen om vad och hur vi ska lära. För vi inte dessa diskussioner kan vi ha hur många datorer som helst utan att någon inlärning över huvud taget sker.
torsdag 20 augusti 2009
NÖJD och superglad; igen!!!
Skolstart idag. Som vi planerat och diskuterat för att förbereda allt på allra bästa sätt. Pirrigt i magen på alla idag, tror jag. I alla fall i min.
Tidig, solig augustimorgon. 7.15 kom första eleven med bussen. I gungan fann jag en annan elev som "tröttnat på att titta på TV och gick till skolan i stället". Efter hand fylldes skolan och skolgården med fler sommarstinna elever, föräldrar och lärare. Yes! Äntligen kan vi kasta loss!!!
Jag är så oerhört stolt över min fantastiska personal som gör allt, jag menar verkligen ALLT, för att Laxne skola ska vara en lärande plats; både kunskapsmässigt och socialt. Vi har så fina förutsättningar, men utan lärarnas fantastiska insats skulle det bli intet. Jag är så vanvettigt stolt över dem!!!
Nu när jag försöker att formulera det jag känner finns plötsligt inga ord, det känns som att det inte går att uttrycka tillräckligt väl vad jag känner och tänker. Jag får fundera på hur jag ska kunna göra det och i väntan på den klokheten får jag "bara" sitta här igen och vara så där lyckligt nöjd. Och stolt chef!
Tidig, solig augustimorgon. 7.15 kom första eleven med bussen. I gungan fann jag en annan elev som "tröttnat på att titta på TV och gick till skolan i stället". Efter hand fylldes skolan och skolgården med fler sommarstinna elever, föräldrar och lärare. Yes! Äntligen kan vi kasta loss!!!
Jag är så oerhört stolt över min fantastiska personal som gör allt, jag menar verkligen ALLT, för att Laxne skola ska vara en lärande plats; både kunskapsmässigt och socialt. Vi har så fina förutsättningar, men utan lärarnas fantastiska insats skulle det bli intet. Jag är så vanvettigt stolt över dem!!!
Nu när jag försöker att formulera det jag känner finns plötsligt inga ord, det känns som att det inte går att uttrycka tillräckligt väl vad jag känner och tänker. Jag får fundera på hur jag ska kunna göra det och i väntan på den klokheten får jag "bara" sitta här igen och vara så där lyckligt nöjd. Och stolt chef!
tisdag 4 augusti 2009
1-årsjubileum och jag är NÖJD!!!
Idag är det 1 år sedan jag tillträdde som rektor för Laxne förskola och skola. Det är helt otroligt hur fort tiden går, det var ju nyss!!!
Dagen till ära har jag också blivit rektor för Kulturskolan i Gnesta; ducka världen - för här kommer vi! Det ska bli otroligt spännande att leda även denna verksamhet och jag har många tankar om hur verksamheten kan utvecklas. Men först ska jag träffa de ännu sommarlediga lärarna och stämma av läget med dem. Men sen... ;)
Jag har tänkt på hur jag ska sammanfatta mitt första år som "riktig" rektor. Massor av saker har hänt. Det mesta kunde jag inte föreställa mig innan jag blev rektor. Massor av lärdom har jag skaffat mig. Det mesta för att det inte blev som jag tänkte. Det är jag tacksam för. Som jag brukar säga: "Det går inte en dag utan att man lär sig nåt nytt!"
Just nu vill jag bara sammanfatta mitt första rektorsår med följande underbara lilla gladlåt med Anders & Putte: NÖJD!!!
Dagen till ära har jag också blivit rektor för Kulturskolan i Gnesta; ducka världen - för här kommer vi! Det ska bli otroligt spännande att leda även denna verksamhet och jag har många tankar om hur verksamheten kan utvecklas. Men först ska jag träffa de ännu sommarlediga lärarna och stämma av läget med dem. Men sen... ;)
Jag har tänkt på hur jag ska sammanfatta mitt första år som "riktig" rektor. Massor av saker har hänt. Det mesta kunde jag inte föreställa mig innan jag blev rektor. Massor av lärdom har jag skaffat mig. Det mesta för att det inte blev som jag tänkte. Det är jag tacksam för. Som jag brukar säga: "Det går inte en dag utan att man lär sig nåt nytt!"
Just nu vill jag bara sammanfatta mitt första rektorsår med följande underbara lilla gladlåt med Anders & Putte: NÖJD!!!
måndag 3 augusti 2009
Inga barn - inget jobb:(
Visst låter det drastiskt, men vi som arbetar inom förskola och skola skulle nog behöva tänka så lite oftare. Vi är ju på jobbet för barnens skull!!!
Idag när jag masade mig från parkeringen upp till den morgonvarma skolgården blev detta högst uppenbart. Och ännu tydligare blev det under dagen då jag arbetade timma efter timma i den fullständigt tomma och tysta byggnaden. Jag saknade verkligen pulsen och ljuden som brukar flyga från korridoren in i mitt arbetsrum.
Å så tanken som återkom: förskola och skola ska vara full av barn - det är för deras skull vi är där. Det är med barnens utveckling i fokus vi ska genomföra undervisning och aktiviteter. Strävan mot varje barns ultimata utveckling är det vi ska ha för ögonen. Hela tiden. Och det blir både lättare och roligare när barnen är på plats. Jag längtar efter dem!!!
Idag när jag masade mig från parkeringen upp till den morgonvarma skolgården blev detta högst uppenbart. Och ännu tydligare blev det under dagen då jag arbetade timma efter timma i den fullständigt tomma och tysta byggnaden. Jag saknade verkligen pulsen och ljuden som brukar flyga från korridoren in i mitt arbetsrum.
Å så tanken som återkom: förskola och skola ska vara full av barn - det är för deras skull vi är där. Det är med barnens utveckling i fokus vi ska genomföra undervisning och aktiviteter. Strävan mot varje barns ultimata utveckling är det vi ska ha för ögonen. Hela tiden. Och det blir både lättare och roligare när barnen är på plats. Jag längtar efter dem!!!
tisdag 28 juli 2009
Tror vi på människan?
Å så har jag blivit så där tagen igen, så där så att tårarna rinner. Det gick rakt in i hjärtat; "Glada Hudiks" framträdande på Allsången. Projektledaren Per Johanssons tankar gick spikrakt in i känslo- och tanketräsket hos mig; det var underbart att lyssna till honom!
Jag tänker på alla oss som arbetar med barn och ungdomar. Tror vi egentligen att alla kan? Att alla har förmågor som är goda nog för att vara människa? Att vi alla, med rätt förutsättningar, kan nå över trädtopparna och därmed vinna vår stolthet?
Tänk om jag och alla andra i förskola och skola verkligen var övertygade om detta och verkligen agerad efter detta i vardagen. Då skulle verksamheten se helt annorlunda ut. Men det måste börja med oss själva, att vi tror att vi själva kan åstadkomma något mer och bättre. Jag kan och du kan! Så bygger vi den fantastiska och utvecklande förskolan och skolan!
Jag tänker på alla oss som arbetar med barn och ungdomar. Tror vi egentligen att alla kan? Att alla har förmågor som är goda nog för att vara människa? Att vi alla, med rätt förutsättningar, kan nå över trädtopparna och därmed vinna vår stolthet?
Tänk om jag och alla andra i förskola och skola verkligen var övertygade om detta och verkligen agerad efter detta i vardagen. Då skulle verksamheten se helt annorlunda ut. Men det måste börja med oss själva, att vi tror att vi själva kan åstadkomma något mer och bättre. Jag kan och du kan! Så bygger vi den fantastiska och utvecklande förskolan och skolan!
tisdag 21 juli 2009
Rektor och världsdirigent!
Puh! Måste bara blogga av mig tankar som spridits i min hjärna den senaste timman. Efter "Allsång på Skansen" (sådär...) slog vi över till Access. WOW!!! Neemi Järvi dirigerade berliner-filharmonikerna; bland annat spelade de Rimskij-Korsakows "Sheherazade". ALLT var perfekt, intet öra eller öga torrt!!!
Eftersom jag har en grav yrkesskada;) kunde jag förstås inte koppla bort jobbet, trots den underbara upplevelsen. Jag tänkte på hur jag ser på mitt ledarskap, nämligen som dirigentens.
Mitt mål är att bli en lika skicklig ledare som Neemi Järvi och andra dirigenter av världsklass. När han står där i TV-inspelning och dirigerar sin orkester ser allt så enkelt ut. En blick, ett höjt ögonbryn, en axelryckning verkar få orkestern att reagera spontant. Men så enkelt är det inte.
Jag vet att han och orkestern haft många timmar av övning tillsammans, att ingenting av det de gör kommer av sig självt. Enskild och gemensam övning är grunden för framgången. Att han står där på dirigentpulten och endast njuter är för att han vet var han har sin orkester och för att han har drillat dem i sitt ledarskap.
Så tänker jag om mitt ledarskap. Att jag ska träna min "orkester" så att den spelar rätt, med känsla och framför allt med glädje. Då njuter vi alla, och publiken (elever, föräldrar, politiker och andra) njuter och ger oss stående ovationer.
Å så skulle jag förstås önska att våra läroplaner vore skrivna med samma briljans som Rimskij-Korsakow skapade sin "Sheherazade". Men det är en annan sak... Orkestern kan ju briljera i kraft av sin egen förmåga;)
Eftersom jag har en grav yrkesskada;) kunde jag förstås inte koppla bort jobbet, trots den underbara upplevelsen. Jag tänkte på hur jag ser på mitt ledarskap, nämligen som dirigentens.
Mitt mål är att bli en lika skicklig ledare som Neemi Järvi och andra dirigenter av världsklass. När han står där i TV-inspelning och dirigerar sin orkester ser allt så enkelt ut. En blick, ett höjt ögonbryn, en axelryckning verkar få orkestern att reagera spontant. Men så enkelt är det inte.
Jag vet att han och orkestern haft många timmar av övning tillsammans, att ingenting av det de gör kommer av sig självt. Enskild och gemensam övning är grunden för framgången. Att han står där på dirigentpulten och endast njuter är för att han vet var han har sin orkester och för att han har drillat dem i sitt ledarskap.
Så tänker jag om mitt ledarskap. Att jag ska träna min "orkester" så att den spelar rätt, med känsla och framför allt med glädje. Då njuter vi alla, och publiken (elever, föräldrar, politiker och andra) njuter och ger oss stående ovationer.
Å så skulle jag förstås önska att våra läroplaner vore skrivna med samma briljans som Rimskij-Korsakow skapade sin "Sheherazade". Men det är en annan sak... Orkestern kan ju briljera i kraft av sin egen förmåga;)
tisdag 14 juli 2009
Vad gör en semesterledig rektor?
Jobbar. Men markservice betalar sig inte riktigt lika bra som mitt ordinarie arbete. Tur. För då skulle familjeföretaget gå i konkurs;)
Jag tror på det eviga lärandet, och glädjen i lärandet. Därför har jag gett mig själv en utmaning i sommar. Ta daa: jag ska lära mig spela knappdragspel!
Det började med att jag ärvde ett dragspel efter min farfar. Fattade INGENTING om hur det fungerar. Köpte dragspelsskola. Startade från sida 1. "Köp varm korv". O.s.v.
Det är lärandet i ett nötskal: 1. Eufori/nyhetens behag. 2. Trötthet och missmod x3. 3. Lärandeskutt. Jippiii!!! Jag är världsbäst!!! Sen växlar det mellan steg 2 och 3. Trots urkasst dragspel är jag just nu i fas 3 igen, kan faktiskt några valser. Jippiii!!!
Tänk om lärandet i förskola och skola var så HELA TIDEN. Jösses, vilken skola vi skulle ha. Jag drömmer mig bort mot augusti, mot urmotiverade elever och personal. WOW!!! Då kommer det ultimata och glädjefyllda lärandet börja igen. Det är nästan så att jag önskar att semestern vore slut redan!!!
Jag tror på det eviga lärandet, och glädjen i lärandet. Därför har jag gett mig själv en utmaning i sommar. Ta daa: jag ska lära mig spela knappdragspel!
Det började med att jag ärvde ett dragspel efter min farfar. Fattade INGENTING om hur det fungerar. Köpte dragspelsskola. Startade från sida 1. "Köp varm korv". O.s.v.
Det är lärandet i ett nötskal: 1. Eufori/nyhetens behag. 2. Trötthet och missmod x3. 3. Lärandeskutt. Jippiii!!! Jag är världsbäst!!! Sen växlar det mellan steg 2 och 3. Trots urkasst dragspel är jag just nu i fas 3 igen, kan faktiskt några valser. Jippiii!!!
Tänk om lärandet i förskola och skola var så HELA TIDEN. Jösses, vilken skola vi skulle ha. Jag drömmer mig bort mot augusti, mot urmotiverade elever och personal. WOW!!! Då kommer det ultimata och glädjefyllda lärandet börja igen. Det är nästan så att jag önskar att semestern vore slut redan!!!
måndag 6 juli 2009
När det som inte får hända ändå sker...
Jag följer, via Strängnästidningens braskande rubriker, den tragiska historien med åtalet mot den lärare som ska ha förgripit sig sexuellt på en av sina elever. Helst av allt vill man ju att det över huvud taget inte ska vara sant. Att en vuxen ska ha utnyttjat ett barn. Att ett barn i beroendeställning inte ska ha vågat säga ifrån, av rädsla för att få sina betyg sänkta. Vill inte att det ska vara sant. Vill inte!
Nu är rektorn polisanmäld för att han inte agerade i tid. Försvarstal i tidningen. Arga reaktioner från föräldrar och allmänhet. Å jag undrar hur jag skulle ha agerat i hans situation. Förmodligen är hela historien så komplex att inget rätt svar finns.
Men jag önskar att jag och hela mänskligheten drar någon lärdom av detta i alla fall. Att jag vågar hålla mina tentakler tillräckligt långt ute för att förstå när något inte är som det ska. Att jag vågar gräva i det jag inte förstår - eller inte vågar förstå - för att göra allt som står i min makt för att undvika att någon far illa. Jag ber om mod denna regniga semesterkväll.
Nu är rektorn polisanmäld för att han inte agerade i tid. Försvarstal i tidningen. Arga reaktioner från föräldrar och allmänhet. Å jag undrar hur jag skulle ha agerat i hans situation. Förmodligen är hela historien så komplex att inget rätt svar finns.
Men jag önskar att jag och hela mänskligheten drar någon lärdom av detta i alla fall. Att jag vågar hålla mina tentakler tillräckligt långt ute för att förstå när något inte är som det ska. Att jag vågar gräva i det jag inte förstår - eller inte vågar förstå - för att göra allt som står i min makt för att undvika att någon far illa. Jag ber om mod denna regniga semesterkväll.
tisdag 30 juni 2009
Ledighet ger tanken vingar
Frukost på logtrappen; en dag kan knappast börja bättre! Med smörgåsar och kaffe i högsta hugg parkerade jag mig i plommonträdsskuggan och bara njöööööt. Och tänkte. Det är också njutbart, i alla fall när jag får tänka tankarna klart, vända och vrida på dem.
Jag konstaterade att året som gått varit ganska så arbetssamt, inte minst slutknorren då vi började processen med omorganisationen för grundskolorna. Alla mina egna och andras tankar, känslor och idéer som passerade genom hjärnan gjorde den till slut oförmögen att tänka klart och redigt. Så känns det nu i alla fall. Och frustrationen över att behöva skicka lärarna på sommarlov utan att ha höstens organisation helt klar gjorde inte saken bättre. Men så var läget och jag försökte göra det bästa av situationen.
Och nu är det semester och sommarlov, och jag tror att alla, precis som jag, känner lätthet i tankarna nu när man inte står "mitt i smeten". Hjärnan kör ju alltid sitt eget race oavsett vad vi gör och jag tror att många tankar och frågor hinner mogna under sommaren. Så är det i alla fall för mig och det känns väldigt, väldigt bra!
Jag konstaterade att året som gått varit ganska så arbetssamt, inte minst slutknorren då vi började processen med omorganisationen för grundskolorna. Alla mina egna och andras tankar, känslor och idéer som passerade genom hjärnan gjorde den till slut oförmögen att tänka klart och redigt. Så känns det nu i alla fall. Och frustrationen över att behöva skicka lärarna på sommarlov utan att ha höstens organisation helt klar gjorde inte saken bättre. Men så var läget och jag försökte göra det bästa av situationen.
Och nu är det semester och sommarlov, och jag tror att alla, precis som jag, känner lätthet i tankarna nu när man inte står "mitt i smeten". Hjärnan kör ju alltid sitt eget race oavsett vad vi gör och jag tror att många tankar och frågor hinner mogna under sommaren. Så är det i alla fall för mig och det känns väldigt, väldigt bra!
onsdag 24 juni 2009
Facebook och stolthet över "gamla synder"
I det längsta försökte jag hålla mig ifrån Facebook; insåg att det skulle ta en del av min tid att hålla till där. Men när dottern, via Facebook, började ha mer kontakt med mina släktingar än vad jag hade, då gav jag mig in i facebook-världen.
Nu är jag fast. Och det är fantastiskt kul! Jag har hittat en hel drös av "gamla" elever och andra ungdomar som jag mött i olika sammanhang. Nu är de alla vuxna, har fina utbildningar, bra jobb och familj. Plötsligt inser jag att jag inte är 17 längre...
Men jag tänker också att alla de där unga människorna som jag undervisat och ibland våndats över, de har blivit goda samhällsmedborgare och ansvarsfulla människor. Det är inte utan rörelse i hjärtat jag chattar med dem och gläds över deras liv.
Nästa tanke går till mina nuvarande förskolebarn och elever. Jag tycker så mycket om dem allihop! Men jag våndas också emellanåt över att vi inte alltid kan erbjuda den allra, allra mest perfekta och individanpassade utbildningen åt dem. Men så tröstar jag mig med att trots allt så kommer det att gå bra för dem. Vi alla (familj och skola) som finns runt om dem vill dem ju så väl och gör allt vi kan för att det ska bli så bra som möjligt.
Med den föresatsen kan jag nog sitta på Facebook i många år till och pysa av stolthet över vad det blivit av "alla mina barn"!
Nu är jag fast. Och det är fantastiskt kul! Jag har hittat en hel drös av "gamla" elever och andra ungdomar som jag mött i olika sammanhang. Nu är de alla vuxna, har fina utbildningar, bra jobb och familj. Plötsligt inser jag att jag inte är 17 längre...
Men jag tänker också att alla de där unga människorna som jag undervisat och ibland våndats över, de har blivit goda samhällsmedborgare och ansvarsfulla människor. Det är inte utan rörelse i hjärtat jag chattar med dem och gläds över deras liv.
Nästa tanke går till mina nuvarande förskolebarn och elever. Jag tycker så mycket om dem allihop! Men jag våndas också emellanåt över att vi inte alltid kan erbjuda den allra, allra mest perfekta och individanpassade utbildningen åt dem. Men så tröstar jag mig med att trots allt så kommer det att gå bra för dem. Vi alla (familj och skola) som finns runt om dem vill dem ju så väl och gör allt vi kan för att det ska bli så bra som möjligt.
Med den föresatsen kan jag nog sitta på Facebook i många år till och pysa av stolthet över vad det blivit av "alla mina barn"!
tisdag 23 juni 2009
Föräldramöte och semester
Jag brukar inte längta till semester men i år har jag faktiskt gjort det. Inte för att jag inte trivs med mitt arbete, tvärt om. Det är bara de senaste månadernas diskussioner om besparingar som varit tröttande. Det skulle vara skönt att veta hur det ska bli i höst så att vi kan planera vidare, men så är det inte. Beslut kommer först under andra halvan av augusti. Till dess får vi "trampa vatten" och "gilla läget".
Min sista insats innan semestern var att delta i föräldramöte kring besparingarna. Jag tycker att vi har bra diskussioner men jag blir frustrerad över att inte alltid kunna förklara den komplexa verklighet vi lever i. Men jag lär mig också mycket av övriga som är med på träffarna. Det är spännande!
Nu känns det urhärligt att få sovmorgon och lite friutrymme i hjärnan för att tänka nya och kreativa tankar. Semester; här kommer jag!
Min sista insats innan semestern var att delta i föräldramöte kring besparingarna. Jag tycker att vi har bra diskussioner men jag blir frustrerad över att inte alltid kunna förklara den komplexa verklighet vi lever i. Men jag lär mig också mycket av övriga som är med på träffarna. Det är spännande!
Nu känns det urhärligt att få sovmorgon och lite friutrymme i hjärnan för att tänka nya och kreativa tankar. Semester; här kommer jag!
torsdag 18 juni 2009
Avslutningsfest med glada skratt:)
Igår kväll hade vi avslutninsfest för personalen på Gläntan och Laxne skola. Det blev en trevlig kväll, trots att en medarbetare avtackades och trots att vi alla sitter med ovisshet inför hösten. Men vi försökte att lägga det åt sidan och glädja oss åt det fina år som varit.
I takt med att vi mumsade i oss Christinas maffiga midsommartårta delgav vi varandra roliga och/eller minnesvärda händelser från året. Skratten stod som spön i backen! En medarbetare konstaterade att arbetet också bjuder på många leenden och magiska ögonblick mitt i vardagen; det är det ju inte alla arbeten som gör.
Det känns härligt att få gå på midsommarledighet med ett leende på läpparna!
I takt med att vi mumsade i oss Christinas maffiga midsommartårta delgav vi varandra roliga och/eller minnesvärda händelser från året. Skratten stod som spön i backen! En medarbetare konstaterade att arbetet också bjuder på många leenden och magiska ögonblick mitt i vardagen; det är det ju inte alla arbeten som gör.
Det känns härligt att få gå på midsommarledighet med ett leende på läpparna!
tisdag 16 juni 2009
Frustrerat datastrul har förstört dagen
En del av dagen har gått i frustrationens tecken och när jag kom hem från jobbet idag var jag mäkta sur. Tur att inte gubben var hemma;)
Mitt absolut viktigaste arbetsredskap är min dator och jag har tidigare konstaterat att jag är beroende av min lille vän. Han behagade ju krascha för några veckor sedan och sedan dess har jag levt med lånedator. Det går det också, men jag saknar en del program. Går att leva med, men inte hur länge som helst.
Idag, dagen före lönebryt, var det mycket som skulle kontrolleras och rapporteras. Idel strul som löstes genom att logga in och logga ut i en lång serie.
Nästa strul var när jag skulle rapportera resultaten på 5:ornas NP. Det bara gick inte och jag blev mer och mer frustrerad. IT-systemet tillåter inte att jag laddar ner Excelfilen från SCB:s hemsida för att sedan fylla i den och skicka tillbaka. Jag höll på att bli galen!
Grädden på moset var när jag skulle redigera hemsidan. Hur jag än försökte gick det inte att logga in. Då var jag nära att kasta ut datorn genom fönstret. Gjorde inte det, jag hade ju blivit lovad att få hämta min gamla trotjänare i morgon och det skulle inte vara snyggt att lämna igen ett lånevrak...
Då ringde tålmodige Niclas från IT. Min dator som varit på lagning visade sig ha samma fel när den kom tillbaka. Ingen ny dator i sikte, alltså. Kunde bara skratta åt eländet. Vem behöver en fungerande dator?
På väg hem från jobbet började frustrationstankarna att skingras något och jag kunde skamset konstatera att jag försökt logga in med fel användarnamn när jag skulle redigera hemsidan. Det kan jag faktiskt inte lägga på någon annan än min egen mänskliga faktor...
Mitt absolut viktigaste arbetsredskap är min dator och jag har tidigare konstaterat att jag är beroende av min lille vän. Han behagade ju krascha för några veckor sedan och sedan dess har jag levt med lånedator. Det går det också, men jag saknar en del program. Går att leva med, men inte hur länge som helst.
Idag, dagen före lönebryt, var det mycket som skulle kontrolleras och rapporteras. Idel strul som löstes genom att logga in och logga ut i en lång serie.
Nästa strul var när jag skulle rapportera resultaten på 5:ornas NP. Det bara gick inte och jag blev mer och mer frustrerad. IT-systemet tillåter inte att jag laddar ner Excelfilen från SCB:s hemsida för att sedan fylla i den och skicka tillbaka. Jag höll på att bli galen!
Grädden på moset var när jag skulle redigera hemsidan. Hur jag än försökte gick det inte att logga in. Då var jag nära att kasta ut datorn genom fönstret. Gjorde inte det, jag hade ju blivit lovad att få hämta min gamla trotjänare i morgon och det skulle inte vara snyggt att lämna igen ett lånevrak...
Då ringde tålmodige Niclas från IT. Min dator som varit på lagning visade sig ha samma fel när den kom tillbaka. Ingen ny dator i sikte, alltså. Kunde bara skratta åt eländet. Vem behöver en fungerande dator?
På väg hem från jobbet började frustrationstankarna att skingras något och jag kunde skamset konstatera att jag försökt logga in med fel användarnamn när jag skulle redigera hemsidan. Det kan jag faktiskt inte lägga på någon annan än min egen mänskliga faktor...
måndag 15 juni 2009
Utvärdering och vedklyvning
I kväll somnar jag garanterat ovaggad. Det beror inte på att vi haft utvärderingsdag i skolan utan för att jag ägnat kvällen åt att klyva ved. Jag älskar hårt fysiskt arbete för att det är så väsensskilt från det jag gör på dagarna. Och så ser jag omedelbart resultat av mitt arbete, det är det sällan jag gör som rektor.
Vi inledde utvärderingen med att tala om det som vi är mest nöjda med från året. Det finns massor att vara nöjd över! Jag är väldigt nöjd över att ha klarat av mitt första år som "riktig" rektor. Samtidigt ställer jag mig frågan vad jag egentligen åstadkommit detta år; det har gått så snabbt och resultaten är inte alltid så omedelbart synliga.
I vilket fall kan jag och mina duktiga medarbetare konstatera att vi har mycket fina resultat i årets utvärderingar och att många elever nått de uppsatta målen. Det känns härligt att släppa iväg lärarna på sommarlov med detta i ryggen och med ett stort NÖJD-leende på läpparna!
Vi inledde utvärderingen med att tala om det som vi är mest nöjda med från året. Det finns massor att vara nöjd över! Jag är väldigt nöjd över att ha klarat av mitt första år som "riktig" rektor. Samtidigt ställer jag mig frågan vad jag egentligen åstadkommit detta år; det har gått så snabbt och resultaten är inte alltid så omedelbart synliga.
I vilket fall kan jag och mina duktiga medarbetare konstatera att vi har mycket fina resultat i årets utvärderingar och att många elever nått de uppsatta målen. Det känns härligt att släppa iväg lärarna på sommarlov med detta i ryggen och med ett stort NÖJD-leende på läpparna!
fredag 12 juni 2009
Avslutningar i tjänst och privat
På torsdagskvällen hade vi läsårsavslutning på Laxne skola. Solen sken för första gången på många dagar! Vi försökte att göra det högtidligt i idrottshallen. Att någon råkade sätta sig på fjärrkontrollen till CD-spelaren och dunka-dunka på hög nivå strömmade ut i högtalarna under "Den blomstertid" bidrog inte direkt till att höja högtidlighetsnivån... Men det blev sommarlov ändå!
Som rektor måste man ofta sätta sitt eget barn åsido när det gäller deltagande i exempelvis avslutningar. Jag har bara kunnat delta en enda gång i min snart 16-åriga dotters skolavslutningar. Men idag, då hon slutade 9:an, var det möjligt och det kändes så otroligt fint att vara med.
Att vara rektorsbarn betyder inte att skolgången alltid går på räls. Det har varit tufft för min dotter under de senaste åren. Men de senaste veckorna, avslutningsdans och dagens avslutning har bidragit till att knyta ihop påsen på ett bra sätt och hon kan lämna grundskolan med bra betyg och stärkt självkänsla. Dagens avslutning bjöd på många rörande tal och händelser, så tårarna har verkligen runnit på mig. Men nu är vi iland, både på Laxne och med min dotters grundskola, och ett långt sommarlov ligger framför. Det är vi alla värda!
Som rektor måste man ofta sätta sitt eget barn åsido när det gäller deltagande i exempelvis avslutningar. Jag har bara kunnat delta en enda gång i min snart 16-åriga dotters skolavslutningar. Men idag, då hon slutade 9:an, var det möjligt och det kändes så otroligt fint att vara med.
Att vara rektorsbarn betyder inte att skolgången alltid går på räls. Det har varit tufft för min dotter under de senaste åren. Men de senaste veckorna, avslutningsdans och dagens avslutning har bidragit till att knyta ihop påsen på ett bra sätt och hon kan lämna grundskolan med bra betyg och stärkt självkänsla. Dagens avslutning bjöd på många rörande tal och händelser, så tårarna har verkligen runnit på mig. Men nu är vi iland, både på Laxne och med min dotters grundskola, och ett långt sommarlov ligger framför. Det är vi alla värda!
onsdag 10 juni 2009
Snurrigt i avslutningstider
Avslutningarna står som spön i backen - precis som regnet - dagarna räcker inte riktigt till för allt som ska göras. Men det är rätt kul också, så jag ska verkligen inte klaga!
Förra veckan var jag på 6-åringarnas avslutning på Gläntan, i morgon har skolan avslutning och på fredag ska jag bekanta mig med Kulturskolans personal genom att vara med på deras avslutning. Nästa onsdag har vi sommarfest med all personal på förskola och skola, och som om inte detta var nog slutar min egen älskade dotter 9:an i dagarna - vilket renderar ytterligare fester.
Det är viktigt att stanna upp och fira, liksom knyta ihop påsen kring det som varit. Oftast har vi också anledning att vara nöjda och stolta över det vi varit med om, och är vi inte det har vi ju chansen att lära oss något nytt och göra annorlunda nästa gång. Härligt!
Snurrigt är det också, i alla fall i mitt huvud. Vi har lagt organisationen för nästa läsår men är mycket medvetna om att den inte kommer att hålla särskilt länge p.g.a. de förestående besparingarna och omorganiserandet. Jag kan väl stå ut med detta, men det gäller att försöka hålla personalen så lite "snurrig" som möjligt.
Härom dagen diskuterade vi kärninnehållet i den underbara boken "Förändring som tillstånd", och kunde skrattande konstatera att det kanske borde vara gränser för förändringarna ibland. Tur att vi kan skratta mitt i allt snurret!
Förra veckan var jag på 6-åringarnas avslutning på Gläntan, i morgon har skolan avslutning och på fredag ska jag bekanta mig med Kulturskolans personal genom att vara med på deras avslutning. Nästa onsdag har vi sommarfest med all personal på förskola och skola, och som om inte detta var nog slutar min egen älskade dotter 9:an i dagarna - vilket renderar ytterligare fester.
Det är viktigt att stanna upp och fira, liksom knyta ihop påsen kring det som varit. Oftast har vi också anledning att vara nöjda och stolta över det vi varit med om, och är vi inte det har vi ju chansen att lära oss något nytt och göra annorlunda nästa gång. Härligt!
Snurrigt är det också, i alla fall i mitt huvud. Vi har lagt organisationen för nästa läsår men är mycket medvetna om att den inte kommer att hålla särskilt länge p.g.a. de förestående besparingarna och omorganiserandet. Jag kan väl stå ut med detta, men det gäller att försöka hålla personalen så lite "snurrig" som möjligt.
Härom dagen diskuterade vi kärninnehållet i den underbara boken "Förändring som tillstånd", och kunde skrattande konstatera att det kanske borde vara gränser för förändringarna ibland. Tur att vi kan skratta mitt i allt snurret!
lördag 6 juni 2009
"Stympad" och kulturskolechef; hänt sen sist
Min dator tvärdog där på härliga Tynningö och de senaste veckorna har jag hankat mig fram genom att låna dator här och var. Inte särskilt effektivt! Datorn har verkligen blivit mitt främsta arbetsredskap och jag känner mig smått stympad nu när "min lilla vän" är på verkstan.
Annars är det mest den kommande omorganisationen som fyller mina - och många andras - tankar. Det finns nya förslag som det räknats på och på tisdag ska vi träffa politiker och föräldrar för att komma vidare i detta. Samtidigt försöker vi planera på så gott det går för nästa läsår på Laxne skola. Vi kan ju inte bara sitta och vänta på att få något besked.
Något som i alla fall är klart är att jag blir chef för Kulturskolan till hösten. Det känns verkligen jätteroligt och mycket utmanande! Jag träffade personalen i torsdags och det kändes härligt. Min företrädare, Torsten, har gjort många bra saker för att utveckla Kulturskolan och det ska bli roligt att fortsätta den utvecklingen tillsammans med de duktiga musiklärarna. Ducka; för nu kommer vi!
Annars är det mest den kommande omorganisationen som fyller mina - och många andras - tankar. Det finns nya förslag som det räknats på och på tisdag ska vi träffa politiker och föräldrar för att komma vidare i detta. Samtidigt försöker vi planera på så gott det går för nästa läsår på Laxne skola. Vi kan ju inte bara sitta och vänta på att få något besked.
Något som i alla fall är klart är att jag blir chef för Kulturskolan till hösten. Det känns verkligen jätteroligt och mycket utmanande! Jag träffade personalen i torsdags och det kändes härligt. Min företrädare, Torsten, har gjort många bra saker för att utveckla Kulturskolan och det ska bli roligt att fortsätta den utvecklingen tillsammans med de duktiga musiklärarna. Ducka; för nu kommer vi!
tisdag 26 maj 2009
Tankar från Tynningö
Efter några veckor fyllda av budgetstormar och vanvettig hosta har jag nu lämnat fastlandet för några dagars rektorsutbildning på härliga Tynningö i Stockholms skärgård. Dagen började med tågresa i ottan, sedan taxi, båt och minibuss innan jag nådde mitt mål. Att komma till Tynningö var som att lämna ett annat liv bakom sig - och tröttheten slog sina klor i mig.
Men så mötte jag härliga kurskamrater och utbildningen drog igång, tröttheten kunde hållas undan med hjälp av intressanta diskussioner. I dag har vi bearbetat våra PM om "Rektor och kärnprocessen" och dessutom haft litteraturdiskussioner. Det är så spännande att se hur olika vi läser och tolkar litteraturen, hur vi knyter an till det som just nu känns mest aktuellt för oss. Andras tankar berikar också mina tankar!
En av tankarna jag har med från den här dagen är vad jag skulle behöva utveckla i mitt eget ledarskap. Det är inte en så enkel fråga att besvara, men jag ska tänka vidare på den. Att jag inte lyckas med allt, det inser jag, men vad det faktiskt är som gör att jag inte lyckas - det är svårare att sätta fingret på. Jag kan inte påverka allt, men jag kan sträva efter att utveckla mig själv och mitt ledarskap för att på det sättet skapa förutsättningar för utveckling i verksamheten.
Nu hägrar sängen. I morgon ska vi ägna hela dagen åt skoljuridik. Spännande och svårt!
Men så mötte jag härliga kurskamrater och utbildningen drog igång, tröttheten kunde hållas undan med hjälp av intressanta diskussioner. I dag har vi bearbetat våra PM om "Rektor och kärnprocessen" och dessutom haft litteraturdiskussioner. Det är så spännande att se hur olika vi läser och tolkar litteraturen, hur vi knyter an till det som just nu känns mest aktuellt för oss. Andras tankar berikar också mina tankar!
En av tankarna jag har med från den här dagen är vad jag skulle behöva utveckla i mitt eget ledarskap. Det är inte en så enkel fråga att besvara, men jag ska tänka vidare på den. Att jag inte lyckas med allt, det inser jag, men vad det faktiskt är som gör att jag inte lyckas - det är svårare att sätta fingret på. Jag kan inte påverka allt, men jag kan sträva efter att utveckla mig själv och mitt ledarskap för att på det sättet skapa förutsättningar för utveckling i verksamheten.
Nu hägrar sängen. I morgon ska vi ägna hela dagen åt skoljuridik. Spännande och svårt!
torsdag 14 maj 2009
Att spela roll
Det stormar hårt kring skola och besparingar, och jag tänker mycket på det här med att reda ut sina roller. Jag är förälder, tjänsteman och skattebetalare. Det gäller att veta vilket ben jag ska stå på i olika sammanhang. För egen del tycker jag inte att det är så svårt; jag inser att vi har ett globalt krisläge att förhålla oss till. Vi ser botten nere i skattkistan. Det måste få konsekvenser även för mig i olika sammanhang.
Däremot måste jag säga att jag blir smått ledsen av att läsa hur våra politiker får "ta skiten" i det här läget. Oavsett partifärg så har vi det läge vi har, oavsett partifärg hade man varit tvungen att lägga fram ett besparingsförslag. Politikerna har gjort det och blir idiotförklarade i insändare och andra sammanhang. Det gör mig ledsen.
Vi har valt våra politiker. De är människor av kött och blod precis som du och jag. De utför också sitt uppdrag utan så särskilt mycket ersättning eller glamour. De gör det som de flesta av oss andra inte kan tänka oss att göra. Och så får de utstå spott och spe. Orkar man inte stå emot det hoppar man av. Det är ett stort hot mot demokratin om man drar ut det till sin förlängning.
I kväll är det andra uttagningen till Melodifestivalen. Jag följer den, musiknörd som jag är. Vi kan inte rösta på kvällens bidrag. Men jag lägger en röst på var och en av de politiker som arbetar aktivt i Gnesta kommun. Ni är viktiga för demokratin och ni spelar roll!
Däremot måste jag säga att jag blir smått ledsen av att läsa hur våra politiker får "ta skiten" i det här läget. Oavsett partifärg så har vi det läge vi har, oavsett partifärg hade man varit tvungen att lägga fram ett besparingsförslag. Politikerna har gjort det och blir idiotförklarade i insändare och andra sammanhang. Det gör mig ledsen.
Vi har valt våra politiker. De är människor av kött och blod precis som du och jag. De utför också sitt uppdrag utan så särskilt mycket ersättning eller glamour. De gör det som de flesta av oss andra inte kan tänka oss att göra. Och så får de utstå spott och spe. Orkar man inte stå emot det hoppar man av. Det är ett stort hot mot demokratin om man drar ut det till sin förlängning.
I kväll är det andra uttagningen till Melodifestivalen. Jag följer den, musiknörd som jag är. Vi kan inte rösta på kvällens bidrag. Men jag lägger en röst på var och en av de politiker som arbetar aktivt i Gnesta kommun. Ni är viktiga för demokratin och ni spelar roll!
tisdag 12 maj 2009
Nyhetsinslag från Laxne
Nu ligger nyhetsinslaget ute på SVT:s hemsida. Du hittar det på www.svt.se/ostnytt. Inslaget heter "Mellanstadiet försvinner..", den gröna "pilen" pekar på inslaget.
Oförutsägbara möten
När jag åker till jobbet på morgnarna brukar jag undra över vad just den dagen ska bära i sitt sköte. Turligt nog har jag sällan svaret framför mig. Visst har jag inbokade möten, men inte ens dessa är särskilt förutsägbara när man arbetar med människor.
I går hade vi föräldrainformation kring de kommande besparingarna som måste göras p.g.a. minskade skatteintäkter. Det är många miljoner som vår förvaltning ska spara och efter många och långa diskussioner finns nu ett besparingsförslag. I ett läge som detta måste man acceptera läget (= pengarna finns inte) och försöka vara konstruktiv i att skapa förutsättningar som gör minst skada. Vad som är minst skada är föräldrar, rektorer, barn och politiker inte alltid överens om. Det är då det blir spännande och oförutsägbara möten!
Oförutsägbart, men kanske inte så spännande, var det också att SVT Sörmland ringde på förmiddagen och ville filma på skolan och ställa några frågor till mig angående förslaget. Barnen tyckte att det var väldigt spännande, det är ju inte varje dag som TV dyker upp i Laxne.
Nu väntar jag på nyhetssändningen för att höra vad jag egentligen sa. Jag som vanligtvis har rätt så väloljat munläder kände hur det stramade i kinderna och när jag efteråt skulle redogöra för vad de frågade om mindes jag inte riktigt. Men ett vet jag; vi måste göra besparingar och jag tänker medverka till att förutsättningarna för barnens lärande ska bli så goda som möjligt. Jag känner hur det maler i huvudet kring flera blogginlägg om detta...
I går hade vi föräldrainformation kring de kommande besparingarna som måste göras p.g.a. minskade skatteintäkter. Det är många miljoner som vår förvaltning ska spara och efter många och långa diskussioner finns nu ett besparingsförslag. I ett läge som detta måste man acceptera läget (= pengarna finns inte) och försöka vara konstruktiv i att skapa förutsättningar som gör minst skada. Vad som är minst skada är föräldrar, rektorer, barn och politiker inte alltid överens om. Det är då det blir spännande och oförutsägbara möten!
Oförutsägbart, men kanske inte så spännande, var det också att SVT Sörmland ringde på förmiddagen och ville filma på skolan och ställa några frågor till mig angående förslaget. Barnen tyckte att det var väldigt spännande, det är ju inte varje dag som TV dyker upp i Laxne.
Nu väntar jag på nyhetssändningen för att höra vad jag egentligen sa. Jag som vanligtvis har rätt så väloljat munläder kände hur det stramade i kinderna och när jag efteråt skulle redogöra för vad de frågade om mindes jag inte riktigt. Men ett vet jag; vi måste göra besparingar och jag tänker medverka till att förutsättningarna för barnens lärande ska bli så goda som möjligt. Jag känner hur det maler i huvudet kring flera blogginlägg om detta...
lördag 9 maj 2009
Farligt och härligt internet
Oj, märker att bloggandet blivit eftersatt en tid. Det beror inte på att jag saknar tankar utan helt enkelt att det varit rätt körigt på jobbet och även privat. Jag var ledig några dagar kring 1 maj och det var skönt. Trädgårdsarbete är ett utmärkt tillfälle till eftertanke och reflektion, och det blev det en hel del av. Vi är mitt inne i en besparingsprocess och den kräver många kloka tankar och jag hoppas att jag bidrar på ett konstruktivt sätt i det arbetet. Tankar saknas i alla fall inte.
Chefsgruppen har ägnat två dagar åt bland annat IT-utbildning och massor av diskussioner. Det har varit intensiva men också kreativa dagar. Ett av inslagen var frågestund med fyra år 9-elever. De visade vad de sysslar med på internet och hur de använder sina mobiler. Vi fick också ställa våra frågor till dem och de kom med många kloka tankar och synpunkter på hur datorer/mobiler används och kan användas i skolan.
Ofta tycker jag att vi vuxna ägnar vår till åt att oja oss över farorna med allt ungdomarna gör på nätet. Vi ska inte bortse från att det finns fällor och saker som definitivt inte är bra, men jag skulle önska att vi oftare kunde ägna tankar åt allt det det som är bra och hur vi kan nyttja internet och datorer på ett ännu bättre sätt. Jag tar för givet att jag har tillgång till dator och internet hela tiden. Hur kan vi få till det så även för våra elever i skolan, undrar jag ofta.
Jag menar inte att eleverna ska ha var sin dator och sitta uppkopplade hela tiden. Men att det finns modern utrustning i varje klassrum tycker jag är en självklarhet. Elev och lärare ska tillsammans kunna hitta fakta och underlag till fortsatta diskussioner och lärande på ett enkelt och självklart sätt, precis så som jag har möjlighet att ha det. Upp till kamp för detta!
måndag 27 april 2009
I morgon är en dag med nya möjligheter!
En av de härligaste sakerna med mitt arbete är alla olika människor jag träffar i en strid ström varje dag. Är jag inte själv ute och vandrar i verksamheten så kommer människorna till mig; både fysiskt och i form av telefon och mail. Härligt och ibland frustrerande.
Alla som varit i mitt arbetsrum kan intyga att jag förmodligen har Sveriges minsta rektorsrum. Idag var vi sju personer samlade där. Luften tog slut, men stämningen var god. Trots det intressanta mötet och den goda stämningen hände det som händer mig emellanåt; tankarna vandrade iväg. Till andra mänskliga möten jag ska ha framöver.
Stundtals blir det för mycket av det goda. "Många bollar i luften" är helt OK för det mesta, men ibland måste man få tid att ta ner dom också. Jag vill bemöta varje människa jag möter med närvaro. Ibland lyckas jag inte. Det är det som är frustrerande. Jag får helt enkelt göra ett nytt försök i morgon - med många nya mänskliga möten!
Alla som varit i mitt arbetsrum kan intyga att jag förmodligen har Sveriges minsta rektorsrum. Idag var vi sju personer samlade där. Luften tog slut, men stämningen var god. Trots det intressanta mötet och den goda stämningen hände det som händer mig emellanåt; tankarna vandrade iväg. Till andra mänskliga möten jag ska ha framöver.
Stundtals blir det för mycket av det goda. "Många bollar i luften" är helt OK för det mesta, men ibland måste man få tid att ta ner dom också. Jag vill bemöta varje människa jag möter med närvaro. Ibland lyckas jag inte. Det är det som är frustrerande. Jag får helt enkelt göra ett nytt försök i morgon - med många nya mänskliga möten!
onsdag 22 april 2009
Larver och löner
Äntligen har våra efterlängtade larver anlänt från England! Det är fjärilslarver som ska matas med malvablad och så småningom bli vackra fjärilar. 2-3:orna har ett viktigt arbete framför sig i detta NTA-projekt och det ska bli väldigt spännande att följa deras lärande!
Idag har också årets lönerevision avslutats för min del och alla fått besked om sina löner, efter diverse trassel. Det har varit en lång process; med medarbetarsamtal, dokumentation, lönesamtal och fackliga överläggningar. Jag måste erkänna att jag inte tycker att lönesättning är det lättaste jag har att syssla med...
Visserligen finns det matriser och mallar att hålla sig till, och det är tur! Men mallar stämmer sällan överens med den enskilda medarbetarens situation och det blir slutligen min bedömning som avgör lönepåslaget. Jag kan omöjligt se och höra allt, och jag ser alltid med mina egna glasögon. Alltså blir den objektiva bedömningen inte helt och fullt objektiv, trots alla goda intentioner.
Denna insikt är plågsam, för jag vill ju vara så rättvis det bara går. Dessutom tycker jag att löneläget rent generellt är för lågt för våra verksamheter och jag skulle vilja ge mina duktiga medarbetare mycket mer än löneutrymmet tillåter. Larvigt låga löner får bli vår nya devis:)
lördag 18 april 2009
Rektorsblogg om sprit och fyllor
Läser i Strängnäs Tidning om högstadierektorn som "endast bloggar när han är full" och som skriver om styvdotterns fyllor, sin ölfyllda strupe och hur han drar sönder gitarrsträngar efter att ha druckit whisky. Jag undrar bara: Hur tänker han?
Nu ska jag väl inte sätta mig på så väldigt höga hästar, fallet kan bli hastigt och tungt. Men jag inser att som rektor är jag en offentlig person. Jag har att föregå med gott exempel i alla sammanhang, även då jag är "ledig". Det innebär inte att jag för ett oförvitligt leverne eller att jag aldrig tar mig ett glas. Men jag behöver ju inte berätta det för hela världen och skryta över de eventuella dumheter jag emellanåt gör.
Mitt förra inlägg handlade om våldsamma rektorer - som jag hoppas och tror är ett utdött släkte. Andemeningen i det inlägget var att det en rektor gör får andra rektorer bära hundhuvudet för, kanske i lång tid framöver. Det är väl därför jag reagerar på vad den här bloggande rektorn skriver. Å så får jag väl tänka mig för ÄNNU mer när jag bloggar hädanefter. Som jag brukar säga: Det går inte en enda dag utan att man lär sig något nytt!
Nu ska jag väl inte sätta mig på så väldigt höga hästar, fallet kan bli hastigt och tungt. Men jag inser att som rektor är jag en offentlig person. Jag har att föregå med gott exempel i alla sammanhang, även då jag är "ledig". Det innebär inte att jag för ett oförvitligt leverne eller att jag aldrig tar mig ett glas. Men jag behöver ju inte berätta det för hela världen och skryta över de eventuella dumheter jag emellanåt gör.
Mitt förra inlägg handlade om våldsamma rektorer - som jag hoppas och tror är ett utdött släkte. Andemeningen i det inlägget var att det en rektor gör får andra rektorer bära hundhuvudet för, kanske i lång tid framöver. Det är väl därför jag reagerar på vad den här bloggande rektorn skriver. Å så får jag väl tänka mig för ÄNNU mer när jag bloggar hädanefter. Som jag brukar säga: Det går inte en enda dag utan att man lär sig något nytt!
torsdag 16 april 2009
Jag, Peter Stormare och galna rektorer
Peter Stormare var gäst i ett TV-program jag såg i helgen. I något sammanhang berättade han på sin härliga norrländska om hur det "ute på landsbygden fanns galna rektorer som spöa upp en sen". Minns inte sammanhanget eller vad han gjort (eller inte). Blev bara så förvånad över att man ens kan tänka att en rektor kan spöa upp elever.
Sen mindes jag min egen högstadietid. Jag var livrädd för studierektorn. Inte för att jag betedde mig illa utan för att jag var med vid ett tillfälle då en annan elev blev rejält upptryckt mot tegelväggen och dinglade som en trasa i hans grova händer en stund. Vad jag minns jobbade han kvar under hela min högstadietid.
Nästa tanke: Jag och Peter Stormare kan ju inte vara ensamma om att ha träffat rektorer som varit mer eller mindre konstiga och/eller våldsamma. Med andra ord går det omkring en massa människor och tänker att jag nog är lite småkonstig; jag är ju rektor.
Å andra sidan finns det inte ett enda barn, en enda förälder eller en enda lärare som skulle se mellan fingrarna om en rektor idag skulle ge sig på en elev. Tack och lov! Å det finns hopp om rektorssläktets framtida rykte.
Sen mindes jag min egen högstadietid. Jag var livrädd för studierektorn. Inte för att jag betedde mig illa utan för att jag var med vid ett tillfälle då en annan elev blev rejält upptryckt mot tegelväggen och dinglade som en trasa i hans grova händer en stund. Vad jag minns jobbade han kvar under hela min högstadietid.
Nästa tanke: Jag och Peter Stormare kan ju inte vara ensamma om att ha träffat rektorer som varit mer eller mindre konstiga och/eller våldsamma. Med andra ord går det omkring en massa människor och tänker att jag nog är lite småkonstig; jag är ju rektor.
Å andra sidan finns det inte ett enda barn, en enda förälder eller en enda lärare som skulle se mellan fingrarna om en rektor idag skulle ge sig på en elev. Tack och lov! Å det finns hopp om rektorssläktets framtida rykte.
onsdag 15 april 2009
Handledning med hjärnvolt
Idag har jag varit i Uppsala för handledning i rektorsutbildningen. Det är alltid lika härligt att träffa vännerna i basgruppen, och höra hur livet lever vidare med dem. Vi har alla våra vådliga äventyr i rektorsuppdraget och det blir väldigt många skratt när vi träffas. Givetvis en massa allvar också. Det är oftast det allvarliga våra handledningsdilemman handlar om.
Vi har en speciell metod för handledningen. Under utmärkt ledning av vår handledare Christina hjäper vi varandra att precisera våra frågor, och vända och vrida på bekymmer och lösningar. Oftast är det inte lösningen som är det viktiga utan att få sätta ord på sina egna tankar.
Själv kom jag till dagens handledning rätt så urlakad och utan någon preciserad fråga. Men under det inledande fikat formulerade jag min fråga som handlade om hur jag ska tänka vidare kring det nya uppdrag jag har till hösten; att på 40 % av min tjänst vara rektor för Dansutskolan i Gnesta.
Dansutskolans rektor, Barbro, och jag har börjat funderingarna kring hur vi ska hantera förändringen och efter dagens handledningshjärnvolter har jag lite mer tankar. Nu känns det väldigt spännande att träffa Barbro för fortsatta diskussioner!
Vi har en speciell metod för handledningen. Under utmärkt ledning av vår handledare Christina hjäper vi varandra att precisera våra frågor, och vända och vrida på bekymmer och lösningar. Oftast är det inte lösningen som är det viktiga utan att få sätta ord på sina egna tankar.
Själv kom jag till dagens handledning rätt så urlakad och utan någon preciserad fråga. Men under det inledande fikat formulerade jag min fråga som handlade om hur jag ska tänka vidare kring det nya uppdrag jag har till hösten; att på 40 % av min tjänst vara rektor för Dansutskolan i Gnesta.
Dansutskolans rektor, Barbro, och jag har börjat funderingarna kring hur vi ska hantera förändringen och efter dagens handledningshjärnvolter har jag lite mer tankar. Nu känns det väldigt spännande att träffa Barbro för fortsatta diskussioner!
fredag 10 april 2009
Påskledig och påskjobbar
Jag har planerat att kombinera jobb och ledighet i påsk och det går ganska bra. Bunten med saker som ska bli lästa eller skrivna sjunker vartefter dagarna går. Det är såna saker som är svårt att få gjort när jag är på jobbet, bättre att avsätta tid så här för att få det undanstökat. Så har jag också märkt att en del i högen inte längre är aktuellt att läsa - också tidsbesparande!
Igår åkte jag förbi på jobbet för att lämna lite påskfika till förskolan. Passade också på att sticka in näsan på fritidshemmet där målning av påskkärringar och påskgubbar pågick för fullt. Glädjen stod högt i tag kan jag lova.
Dock blev det väldigt mycket allvarligare när personalen berättade om en olyckshändelse som inträffat under onsdagen. Ett av barnen hade fått ett väggfast (!) skåp över sig och som ett mirakel endast fått ett litet blåmärke på benet, trots det tunga skåpet på den lilla kroppen. Minuterna innan skåpet föll hade flera barn vistast i närheten och jag kan med fasa tänka på vad som hade kunnat hända om de hade varit kvar där.
Sånt här får ju förstås inte hända! På tisdag kommer vår vaktmästare för att förankra skåpet på nytt och kontrollera övriga skåp. Om drygt en vecka har vi också säkerhetsrond, vilket känns mycket bra. Vi måste ju eliminera alla risker för att barnen ska fara illa. Ibland sker olyckor som vi inte kunnat förutse, men det vi kan göra något åt måste vi fixa till. För barnens skull!
Igår åkte jag förbi på jobbet för att lämna lite påskfika till förskolan. Passade också på att sticka in näsan på fritidshemmet där målning av påskkärringar och påskgubbar pågick för fullt. Glädjen stod högt i tag kan jag lova.
Dock blev det väldigt mycket allvarligare när personalen berättade om en olyckshändelse som inträffat under onsdagen. Ett av barnen hade fått ett väggfast (!) skåp över sig och som ett mirakel endast fått ett litet blåmärke på benet, trots det tunga skåpet på den lilla kroppen. Minuterna innan skåpet föll hade flera barn vistast i närheten och jag kan med fasa tänka på vad som hade kunnat hända om de hade varit kvar där.
Sånt här får ju förstås inte hända! På tisdag kommer vår vaktmästare för att förankra skåpet på nytt och kontrollera övriga skåp. Om drygt en vecka har vi också säkerhetsrond, vilket känns mycket bra. Vi måste ju eliminera alla risker för att barnen ska fara illa. Ibland sker olyckor som vi inte kunnat förutse, men det vi kan göra något åt måste vi fixa till. För barnens skull!
tisdag 7 april 2009
Vulgära konstigheter och skrivbordsmassaker
"Kuk" och "fitta" stod det skrivet med krita på skolans vägg när jag kom till jobbet idag. Med våt trasa var detta snart borttaget. En rådig medarbetare på förskolan tog också bort och skrubbade rent efter bajs som någon lämnat efter sig på förskolans gård. Jag vet inte ens hur jag ska kommentera detta...
Sen blev det i alla fall en bra dag. Hann med småprat med de flesta av mina medarbetare som jobbar denna vecka. Det är skönt att ha tid med detta viktiga. Ofta rusar jag från person till person, med viktiga papper och mobil i högsta hugg. Ett snabbt samtal här, ett annat där. Inte vad jag önskar, men ofta min verklighet.
Efter lunch, ägnat åt djupt samtal med några fritidshemsbarn om huruvida påskharen finns eller ej, vidtog härlig storstädning av skrivbordet. Rackarns, vad effektiv jag varit i eftermiddag. Massor av "ärenden" har blivit åtgärdade och strukna från göra-listan. Högen med saker som väntar på att bli gjorde har radikalt minskat.
Nu väntar några dagar med hemma-arbete kombinerat med komp-ledighet; känns bra. Gillar mitt jobb supermycket, men behöver också dagar av tänkande på annat än jobbet. Känner mig just nu väldigt nöjd med livet!
Sen blev det i alla fall en bra dag. Hann med småprat med de flesta av mina medarbetare som jobbar denna vecka. Det är skönt att ha tid med detta viktiga. Ofta rusar jag från person till person, med viktiga papper och mobil i högsta hugg. Ett snabbt samtal här, ett annat där. Inte vad jag önskar, men ofta min verklighet.
Efter lunch, ägnat åt djupt samtal med några fritidshemsbarn om huruvida påskharen finns eller ej, vidtog härlig storstädning av skrivbordet. Rackarns, vad effektiv jag varit i eftermiddag. Massor av "ärenden" har blivit åtgärdade och strukna från göra-listan. Högen med saker som väntar på att bli gjorde har radikalt minskat.
Nu väntar några dagar med hemma-arbete kombinerat med komp-ledighet; känns bra. Gillar mitt jobb supermycket, men behöver också dagar av tänkande på annat än jobbet. Känner mig just nu väldigt nöjd med livet!
måndag 6 april 2009
Död, liv och ugglekalsonger
Glädjen lyste i ögonen på lillkillen jag mötte när jag klev in på förskolan idag. "Titta, jag har fått nya kalsonger" sa han och drog ner byxorna. Han var mycket stolt över sina nya kallingar med ugglor och vargar på. Jag blev lite häpen över hans frimodighet men hämtade mig snart och hade ett litet samtal med honom.
Som rektor får jag vara med om många oväntade saker. Jag kommer också nära mina medarbetare, och deras glädjeämnen och svårigheter i livet. Denna dag blev ovanligt turbulent på den mänskliga fronten.
En medarbetare nåddes idag av dödsbud, inte oväntat men ändå så smärtsamt. I dessa stunder finns ingen tröst, jag kan bara finnas där och lyssna. En annan medarbetare gladdes åt sitt nya lilla barnbarn som hon ska tillbringa resten av veckan tillsammans med. Livets ytterligheter, paketerade i en och samma dag.
Som rektor får jag vara med om många oväntade saker. Jag kommer också nära mina medarbetare, och deras glädjeämnen och svårigheter i livet. Denna dag blev ovanligt turbulent på den mänskliga fronten.
En medarbetare nåddes idag av dödsbud, inte oväntat men ändå så smärtsamt. I dessa stunder finns ingen tröst, jag kan bara finnas där och lyssna. En annan medarbetare gladdes åt sitt nya lilla barnbarn som hon ska tillbringa resten av veckan tillsammans med. Livets ytterligheter, paketerade i en och samma dag.
onsdag 1 april 2009
Semesterdag i äppelträden
Idag har jag haft en mycket välförtjänt semesterdag - men säg den rektor som kan känna sig ledig... Jag har flängt upp och ner i några av trädgårdens vansinnigt vildvuxna äppelträn, i kombination med diverse telefonsamtal och mailande för att lösa mer eller mindre akuta ärenden. Efter 15 kunde jag till slut lämna jobbet bakom mig och riktigt njuta av den härliga vårsolen.
Det är så svårt att stänga av tankarna om arbetet, men ibland går det riktigt bra. Trädgårdsarbete är rena terapin för mig. Sittandes på en äppelträdsgren i vårsolens varma sken kan man inte annat än leva i nuet. Underbart och livsgivande!
Det är så svårt att stänga av tankarna om arbetet, men ibland går det riktigt bra. Trädgårdsarbete är rena terapin för mig. Sittandes på en äppelträdsgren i vårsolens varma sken kan man inte annat än leva i nuet. Underbart och livsgivande!
tisdag 31 mars 2009
Lägesrapport Laxne 31 mars 2009
Parkerade bilen. Skickade SMS till en kollega. Steg ur bilen. Talgoxarna formligen skrek ut sitt vårbudskap bland tallarna. Ah! Äntrade gångbanan upp mot förskolan. Möttes av parkförvaltningen som höll på att sopa undan vintergruset. Ah!
In i skolan. Telefonsamtal från kollega. Hälsade på bibliotekarien som meddelade att hon satt på tisdagskaffet. Ah! Träffade några barn på väg till idrotten. Samtal med specialläraren. Hämtade böcker som ska forslas till Gnesta. Samtal med en lärare om en av hennes elever och organisation inför hösten.
Lägeskoll på förskolan. Liten kille kastar sig, snorig till max, upp i famnen. Ah? Påklädning inför skogsutflykt pågick. Hjälpte till med vantar m.m. Samtal om bäbis i mammas mage, liten snopp och annat som kan röra sig i en 4-årings huvud. Försök till samtal med vikarie. Gav upp när barnen påkallade allt för mycket uppmärksamhet från personalens sida.
På "Trollet" pågick stillbildsfilmskapande. Filmen handlar om vad som händer när man är arg. Ah! Kändes mest som att jag störde i det fina arbetet som pågick. Blev glad!
Snabbfika med skolans personal. Funderingar kring svenska 2-undervisning i praktiken. Också om gårdagens Smart Board-utbildning. Denna gång en riktigt inspirerande utbildning. Tankar om att lägga ut anteckningar och lektioner på hemsidan. Ah!
Telefonsamtal från Trafikkalendern. Den trevliga kvinnan slog ett slag för säker cykelundervisning. Försökte förklara att 99 % av våra elever åker buss till skolan och att jag inte sett ett enda cyklande barn i Laxne. Berättade också om samarbetet med Nyköpings brandförsvar kring säkerhetsfrågor. Vi får väl jobba vidare med bussäkerhet.
Ett klipp på ca 45 minuter från min arbetsdag, som började med besök på Vårdcentralen med dottern, akutinkallat möte med chefen (Ah!). Efter snabbvisiten på Laxne åkte jag hem och fortsatte jobba med diverse mail- och telefonkontakter och pappersarbete. Det rackarns personaladministrativa systemet funkade inte idag heller. Klagade snällt och högljutt igår, försökte vara snällare idag...
Vid 15-tiden hade jag avklarat de mest akuta ärendenda på min komplediga dag. Gav mig ut i trädgården, kapade en cypress och snöpte ett vildvuxet äppelträd. Det gjorde ont i själen, men det blir nog bra. I morgon har jag semester och fortsätter äppelträdssnöpandet. Och tankarna kring att fortsätta mitt rektorskap på Laxne!
In i skolan. Telefonsamtal från kollega. Hälsade på bibliotekarien som meddelade att hon satt på tisdagskaffet. Ah! Träffade några barn på väg till idrotten. Samtal med specialläraren. Hämtade böcker som ska forslas till Gnesta. Samtal med en lärare om en av hennes elever och organisation inför hösten.
Lägeskoll på förskolan. Liten kille kastar sig, snorig till max, upp i famnen. Ah? Påklädning inför skogsutflykt pågick. Hjälpte till med vantar m.m. Samtal om bäbis i mammas mage, liten snopp och annat som kan röra sig i en 4-årings huvud. Försök till samtal med vikarie. Gav upp när barnen påkallade allt för mycket uppmärksamhet från personalens sida.
På "Trollet" pågick stillbildsfilmskapande. Filmen handlar om vad som händer när man är arg. Ah! Kändes mest som att jag störde i det fina arbetet som pågick. Blev glad!
Snabbfika med skolans personal. Funderingar kring svenska 2-undervisning i praktiken. Också om gårdagens Smart Board-utbildning. Denna gång en riktigt inspirerande utbildning. Tankar om att lägga ut anteckningar och lektioner på hemsidan. Ah!
Telefonsamtal från Trafikkalendern. Den trevliga kvinnan slog ett slag för säker cykelundervisning. Försökte förklara att 99 % av våra elever åker buss till skolan och att jag inte sett ett enda cyklande barn i Laxne. Berättade också om samarbetet med Nyköpings brandförsvar kring säkerhetsfrågor. Vi får väl jobba vidare med bussäkerhet.
Ett klipp på ca 45 minuter från min arbetsdag, som började med besök på Vårdcentralen med dottern, akutinkallat möte med chefen (Ah!). Efter snabbvisiten på Laxne åkte jag hem och fortsatte jobba med diverse mail- och telefonkontakter och pappersarbete. Det rackarns personaladministrativa systemet funkade inte idag heller. Klagade snällt och högljutt igår, försökte vara snällare idag...
Vid 15-tiden hade jag avklarat de mest akuta ärendenda på min komplediga dag. Gav mig ut i trädgården, kapade en cypress och snöpte ett vildvuxet äppelträd. Det gjorde ont i själen, men det blir nog bra. I morgon har jag semester och fortsätter äppelträdssnöpandet. Och tankarna kring att fortsätta mitt rektorskap på Laxne!
söndag 22 mars 2009
Helg, men nattligt arbete
Ibland önskar jag att någon kunde uppfinna den där lilla knappen som jag skulle kunna trycka på och så var alla jobbtankar som bortblåsta. Nu finns det ju ingen sådan knapp och jag får ägna rätt så mycket möda emellanåt åt att hålla jobbtankar stången. I vaket tillstånd funkar det för det mesta, men det är svårt att värja sig på nätterna.
I natt har det varit en sån natt. Sova, vakna och somna om i en ständig cirkel. Och innan jag ens hunnit vakna ordentligt är jobbtankarna där och mal. Fy för sådana nätter, jag kan ju ändå inget göra åt sakerna där i nattens mörker. Och en del saker kan jag inget göra åt hur mycket jag än skulle vilja. Bara att inse.
Nä, dagen ska jag ägna åt att städa kylskåpet och försöka mig på tricket att flytta in saker från två kylskåp in i ett. Matematik är kanske inte alltid min starka sida, men kreativt tänkande och lösningsinriktning är jag desto bättre på. Ska nog lösa denna ekvation, alltså! Det är sådana saker som gör att jobbtankarna håller sig borta. Mot kylskåpet!
I natt har det varit en sån natt. Sova, vakna och somna om i en ständig cirkel. Och innan jag ens hunnit vakna ordentligt är jobbtankarna där och mal. Fy för sådana nätter, jag kan ju ändå inget göra åt sakerna där i nattens mörker. Och en del saker kan jag inget göra åt hur mycket jag än skulle vilja. Bara att inse.
Nä, dagen ska jag ägna åt att städa kylskåpet och försöka mig på tricket att flytta in saker från två kylskåp in i ett. Matematik är kanske inte alltid min starka sida, men kreativt tänkande och lösningsinriktning är jag desto bättre på. Ska nog lösa denna ekvation, alltså! Det är sådana saker som gör att jobbtankarna håller sig borta. Mot kylskåpet!
fredag 20 mars 2009
Ingalill Fredriksson: Svara på stort och smått!
Kul att få respons på det man skriver! Det är underbart att lyssna på barnens resonemang och det är många kloka tankar som föds i dessa samtal.
Ingalill Fredriksson: Svara på stort och smått!
Ingalill Fredriksson: Svara på stort och smått!
PUL, SPSM & PIM
Dessa förkortningar har varit innehållet i min dag. Kommunjuristen Anneli har duvat oss i PUL, sekretess och diarieföring. Inte det mest solklara när det ska anpassas till vår lilla enkla verklighet, men nog så viktigt.
Sen var det dags för Dan Alberyd från SpecialPedagogiska SkolMyndigheten att berätta om kompensatoriska verktyg eller vad vi nu ska kalla det hela. Själv vill jag hellre se på det som att ALLA barn och elever har individuella behov och ALLA har behov av stöd i sin utveckling. Frågan är bara vilket stöd vi ger dem. Dator? AlphaSmart? Greppvänlig penna? Hörselskydd? Minnesträning? O.s.v. Utmanande är det!
Efter en mumsig lunch var det dags för informationsansvariga Anna att diskutera marknadsföring med oss. Åter igen hemläxa. Det är en skarp kvinna och jag har verkligen mycket att lära. Sen får jag väl försöka att hitta en balans i alla krav som ställs på mig som rektor. Att marknadsföra skolan på ett korrekt sätt och att ge barn och elever ultimata förutsättningar för sitt lärande kanske inte behöver stå i konflikt med varandra. Men det kräver sin rektor för att det ska lyckas!
Sen var det dags för Dan Alberyd från SpecialPedagogiska SkolMyndigheten att berätta om kompensatoriska verktyg eller vad vi nu ska kalla det hela. Själv vill jag hellre se på det som att ALLA barn och elever har individuella behov och ALLA har behov av stöd i sin utveckling. Frågan är bara vilket stöd vi ger dem. Dator? AlphaSmart? Greppvänlig penna? Hörselskydd? Minnesträning? O.s.v. Utmanande är det!
Efter en mumsig lunch var det dags för informationsansvariga Anna att diskutera marknadsföring med oss. Åter igen hemläxa. Det är en skarp kvinna och jag har verkligen mycket att lära. Sen får jag väl försöka att hitta en balans i alla krav som ställs på mig som rektor. Att marknadsföra skolan på ett korrekt sätt och att ge barn och elever ultimata förutsättningar för sitt lärande kanske inte behöver stå i konflikt med varandra. Men det kräver sin rektor för att det ska lyckas!
torsdag 19 mars 2009
Ingen aktieportfölj, men rektors välfyllda väska
På förmiddagen fortsatte rektorsgruppens PIM-arbete. Vi fick en lektion av kommunens informationsansvariga, Anna Sandklef, om den grafiska profilen. Måste hem till kammaren och kolla upp en del av mina mallar efter hennes information...
Så mötte vi en rektor från Mölndal som är en av spjutspetsarna kring att driva skolutveckling med hjälp av IT. En del skåpmat men också en del intressanta tankar som jag tar med mig till mina arbetslag och en del som jag själv kommer att grunna vidare på. Datorer, Internet och mobiler hör ju till de mest fantastiska verktyg vi har att använda i undervisningen. Frågan är bara hur vi ska använda dem på ett riktigt bra sätt.
Eftermiddagen tillägnade jag med min sambo på Nyköpings lasarett; röntgen och lite annat inför förestående operation. I väntrummet öppnade jag väskan för att jobba lite. Man försöker ju vara effektiv. När jag öppnade väskan kunde jag inte låta bli att le. Dator, nätaggregat till datorn, dongle, kamera, USB-kabel till kameran, två USB-minnen och mp3-spelare tillsammans med diverse kompendier och en helt vanlig gammeldags kalender. Mitt i röran också ett gammalt visitkortsetui som jag bedömer kan vara runt 100 år gammalt. Kanske vanvördigt att lägga det bland alla dessa sladdar och prylar, förresten, men den ger lite distans till det hela.
I alla fall log jag åt min väska. Skolan anklagas inte sällan för att inte ligga i framkant i utvecklingen. Jag håller inte alltid med om det. Svårigheten är nog mer att det som fungerar för en enskild person inte alltid fungerar för 20 elever i ett klassrum som ska använda samma utrustning samtidigt. Skolans största utmaning är att hitta metoder för att använda den teknik vi har under de förutsättningar som råder. Jag vet att jag med min välutrustade väska kan bidra till den utvecklingen på Laxne förskola och skola. Härlig utmaning!
onsdag 18 mars 2009
Det förflutna kommer ifatt ibland
Det händer att jag träffar tidigare elever och/eller deras föräldrar. Ofta är det glada möten och inte sällan får jag mig en riktig bamsekram. Det är så spännande att höra hur det gått för de elever jag en gång undervisat och stretat framåt tillsammans med. Även de elever jag haft störst oro kring och säkert inte direkt varit älskad av har för det mesta fått ett riktigt bra liv. Det blir folk av de flesta!
Igår träffade jag en mamma vars dotter jag undervisade i SO och var mentor för under 3 år. Hon och jag var inte alltid överens om sakernas ordning och jag minns att jag ibland tyckte att det var riktigt svårt att möta hennes frågor och strävan framåt. Siktet var högt ställt; hon skulle bli jurist.
Enligt mamman var dottern så nöjd med åren tillsammans med mig och mamman beskrev glädjen över hur dottern utvecklades med mig som mentor. Givetvis blev jag jätteglad, aldrig har jag tänkt tanken att jag kunde betyda så mycket för min elev.
Det är 10 år sedan våra vägar skildes åt. Min elev har hunnit bli en mogen kvinna. Och jurist med ett mycket välbetalt arbete i London!
Igår träffade jag en mamma vars dotter jag undervisade i SO och var mentor för under 3 år. Hon och jag var inte alltid överens om sakernas ordning och jag minns att jag ibland tyckte att det var riktigt svårt att möta hennes frågor och strävan framåt. Siktet var högt ställt; hon skulle bli jurist.
Enligt mamman var dottern så nöjd med åren tillsammans med mig och mamman beskrev glädjen över hur dottern utvecklades med mig som mentor. Givetvis blev jag jätteglad, aldrig har jag tänkt tanken att jag kunde betyda så mycket för min elev.
Det är 10 år sedan våra vägar skildes åt. Min elev har hunnit bli en mogen kvinna. Och jurist med ett mycket välbetalt arbete i London!
tisdag 17 mars 2009
Studiedag, lönesamtal och utmaning (igen!)
Ingen dag är den andra lik när man arbetar som rektor. Dagens innehåll ser på rubriken ut att vara samma som gårdagens, men ack vad man kan bedra sig! Det är väl egentligen det som är tjusningen med arbetet, men ibland kan man bjudas på mer oväntade händelser än man uppskattar.
Lärarna hade studiedag idag också och jag hade tänkt att vara med på föreläsningar om Nationalencyklopedien och matrisarbete. I stället fortsatte jag med lönesamtal, fortsatte arbeta med ett rehab-ärende och försökte komma vidare i ett elevärende. Och hjälpte IT-avdelningen att starta om en dator, alltså sparade 4 mils bilresa åt dem, interndebiterar sen;)
Jag måste erkänna att jag var rätt så stressad under förmiddagen, men det lade sig efter några timmar. Det är mycket som ska åstadkommas under en dag, många krav som ska uppfyllas och dead lines som ska hållas. Att hålla huvudet kallt är inte alltid lätt.
På eftermiddagen samlades lärare från Björnlunda, Stjärnhov och Laxne hos oss på Laxne skola. Vi hade erfarenhetsutbyte och många goda samtal fördes. Lärarna verkade mycket nöjda efteråt och vill fortsätta med sådana här träffar. Vi rektorer för de här skolorna träffas emellanåt och det känns som att vi hittat rätt med vår personal en sån här dag. Härligt!
När jag lämnade skolan strax efter 17 hade jag fortfarande inte kommit ett steg närmare en lösning på det svåra problem jag jobbat med de senaste dagarna. Väl hemma tog jag en uppfriskande promenad och efter några telefonsamtal vid 20-tiden fick jag äntligen ett besked som gjorde att jag kan sova bättre i natt. Nya tag i morgon!
Lärarna hade studiedag idag också och jag hade tänkt att vara med på föreläsningar om Nationalencyklopedien och matrisarbete. I stället fortsatte jag med lönesamtal, fortsatte arbeta med ett rehab-ärende och försökte komma vidare i ett elevärende. Och hjälpte IT-avdelningen att starta om en dator, alltså sparade 4 mils bilresa åt dem, interndebiterar sen;)
Jag måste erkänna att jag var rätt så stressad under förmiddagen, men det lade sig efter några timmar. Det är mycket som ska åstadkommas under en dag, många krav som ska uppfyllas och dead lines som ska hållas. Att hålla huvudet kallt är inte alltid lätt.
På eftermiddagen samlades lärare från Björnlunda, Stjärnhov och Laxne hos oss på Laxne skola. Vi hade erfarenhetsutbyte och många goda samtal fördes. Lärarna verkade mycket nöjda efteråt och vill fortsätta med sådana här träffar. Vi rektorer för de här skolorna träffas emellanåt och det känns som att vi hittat rätt med vår personal en sån här dag. Härligt!
När jag lämnade skolan strax efter 17 hade jag fortfarande inte kommit ett steg närmare en lösning på det svåra problem jag jobbat med de senaste dagarna. Väl hemma tog jag en uppfriskande promenad och efter några telefonsamtal vid 20-tiden fick jag äntligen ett besked som gjorde att jag kan sova bättre i natt. Nya tag i morgon!
måndag 16 mars 2009
Studiedag, lönesamtal och utmaning
Idag har all personal i förskola och skola i kommunen haft studiedag. Personalen på förskolan har fått sig en heldag om pedagogisk dokumentation och personalen på fritidshemmet en föreläsning av vår duktiga skolpsykolog Anna Michanek. Jag hade tänkt att vara med på förskolans studiedag på förmiddagen men fick under förra veckan raskt kasta om i min agenda.
Pinsamt nog hade jag missuppfattat tidsplanen för lönesamtalen, jag hade planerat in dem till nästa vecka och trodde att jag låg i fas med arbetet då. Så visade det sig inte vara. För att planen för lönerevisionen skulle hålla var jag tvungen att genomföra lönesamtal med lärarna på förmiddagen idag; jag ville ju inte vara orsak till fördröjning i den megaprocessen!
Det är både intressant och lite småjobbigt med lönesamtalen tycker jag. Intressant och roligt därför att mina lärare har många goda kvalitéer och en del sliter verkligen hund för att göra ett bra arbete. Utifrån lönekriterierna har vi diskuterat vad jag ser fungerar bra idag. Jag har också gett mina lärare nya utmaningar och/eller förbättringsområden.
Den jobbiga biten är att jag tycker att det är väldigt svårt att göra en rättvis bedömning så här efter att bara ha arbetat med dem i ett halvår. Rättvis förresten, det är nästa bekymmer. Det går aldrig att få total rättvisa i lönesystemet. Jag hoppas dock att mina lärare känner sig bekräftade av mig efter de här samtalen och att de känner fortsatt lust att arbeta och utveckla sig i sitt arbete.
Eftermiddagen ägnade vi oss åt APT med viktiga frågor som organisation inför nästa läsår och diskussioner om lärares arbetstid. Chefsgruppen och facken har träffats under ett par år och diskuterat just lärares arbetstid. Läraruppdraget har förändrats radikalt under de senaste åren och vi famlar alla efter att hitta en balans i att hantera uppdraget på allra bästa sätt utan att någon enda av oss ska duka under av allt som ska göras. Det är en viktig diskussion och mina lärare kom med flera kloka tankar att ta med tillbaka till de pågående diskussionerna.
Mitt i allt detta har jag försökt att komma vidare i ett knivigt elevärende. Jag skulle givetvis önska att jag hade snabba lösningar på svårigheter som uppstår, men det har jag sällan. I diskussion med mina medarbetare och med stöd från en rektorskollega har jag i alla fall kommit ett litet steg närmare en förändring idag. Med människor, och framför allt så här små, finns det sällan några standardlösningar när det kärvar. Det är en av de svåra utmaningar vi rektorer och lärare ställs inför nästan dagligen.
Nu längtar jag efter att krypa ner i sängen och sova. Dagen har varit intensiv och de senaste nätterna har jag sovit dåligt, dels p.g.a. en enveten förkylning, dels för att huvudet varit i full gång med att hitta lösningar på ovanstående bekymmer. Nu ska jag koppla bort jobbet och bättra på skönheten lite;)
Pinsamt nog hade jag missuppfattat tidsplanen för lönesamtalen, jag hade planerat in dem till nästa vecka och trodde att jag låg i fas med arbetet då. Så visade det sig inte vara. För att planen för lönerevisionen skulle hålla var jag tvungen att genomföra lönesamtal med lärarna på förmiddagen idag; jag ville ju inte vara orsak till fördröjning i den megaprocessen!
Det är både intressant och lite småjobbigt med lönesamtalen tycker jag. Intressant och roligt därför att mina lärare har många goda kvalitéer och en del sliter verkligen hund för att göra ett bra arbete. Utifrån lönekriterierna har vi diskuterat vad jag ser fungerar bra idag. Jag har också gett mina lärare nya utmaningar och/eller förbättringsområden.
Den jobbiga biten är att jag tycker att det är väldigt svårt att göra en rättvis bedömning så här efter att bara ha arbetat med dem i ett halvår. Rättvis förresten, det är nästa bekymmer. Det går aldrig att få total rättvisa i lönesystemet. Jag hoppas dock att mina lärare känner sig bekräftade av mig efter de här samtalen och att de känner fortsatt lust att arbeta och utveckla sig i sitt arbete.
Eftermiddagen ägnade vi oss åt APT med viktiga frågor som organisation inför nästa läsår och diskussioner om lärares arbetstid. Chefsgruppen och facken har träffats under ett par år och diskuterat just lärares arbetstid. Läraruppdraget har förändrats radikalt under de senaste åren och vi famlar alla efter att hitta en balans i att hantera uppdraget på allra bästa sätt utan att någon enda av oss ska duka under av allt som ska göras. Det är en viktig diskussion och mina lärare kom med flera kloka tankar att ta med tillbaka till de pågående diskussionerna.
Mitt i allt detta har jag försökt att komma vidare i ett knivigt elevärende. Jag skulle givetvis önska att jag hade snabba lösningar på svårigheter som uppstår, men det har jag sällan. I diskussion med mina medarbetare och med stöd från en rektorskollega har jag i alla fall kommit ett litet steg närmare en förändring idag. Med människor, och framför allt så här små, finns det sällan några standardlösningar när det kärvar. Det är en av de svåra utmaningar vi rektorer och lärare ställs inför nästan dagligen.
Nu längtar jag efter att krypa ner i sängen och sova. Dagen har varit intensiv och de senaste nätterna har jag sovit dåligt, dels p.g.a. en enveten förkylning, dels för att huvudet varit i full gång med att hitta lösningar på ovanstående bekymmer. Nu ska jag koppla bort jobbet och bättra på skönheten lite;)
måndag 9 mars 2009
Rektor på vägmöte
I kväll var det offentligt möte angående genomfart i Laxne. Mötet hölls i Skolrestaurangen på skolan. Syret tog snabbt slut - mötet var mycket välbesökt och vår lilla Skolrestaurang var till brädden fylld av intresserade laxnebor!
Nu kan man ju undra vad en rektor har på ett vägmöte att göra. Jo, jag var väldigt nyfiken på att träffa lite "riktiga" laxnebor och höra vad de har att säga om sin bygd. Och givetvis ville jag höra vilka planer som finns för bygden och hur de eventuellt kan påverka vår verksamhet.
Representanterna från Miljö- och byggnämnden, kommunalrådet och samhällsbyggnadschefen intygade samfällt att de "vill Laxne väl" och redogjorde sedan för vad kommunen gjort hittills och hur tankarna är framöver för att Laxne ska blomstra. Huvudfrågan var huruvida någon skulle ha invändningar mot att ett gammalt vägreservat skulle tas bort. Ingen hade det; tvärt om.
Så diskuterades vad kommunen kan göra ytterligare för att främja Laxnes tillväxt. Vi pratade om hastighetsdämpande åtgärder, övergångsställe vid Spårbacken, utökad vägbelysning och fler trottoarer. Dessa frågor kommer jag definitivt att följa framöver. Det handlar ju om våra elevers trygghet på väg till och från skolan. Där finns det faktiskt en hel del att göra!
Nu kan man ju undra vad en rektor har på ett vägmöte att göra. Jo, jag var väldigt nyfiken på att träffa lite "riktiga" laxnebor och höra vad de har att säga om sin bygd. Och givetvis ville jag höra vilka planer som finns för bygden och hur de eventuellt kan påverka vår verksamhet.
Representanterna från Miljö- och byggnämnden, kommunalrådet och samhällsbyggnadschefen intygade samfällt att de "vill Laxne väl" och redogjorde sedan för vad kommunen gjort hittills och hur tankarna är framöver för att Laxne ska blomstra. Huvudfrågan var huruvida någon skulle ha invändningar mot att ett gammalt vägreservat skulle tas bort. Ingen hade det; tvärt om.
Så diskuterades vad kommunen kan göra ytterligare för att främja Laxnes tillväxt. Vi pratade om hastighetsdämpande åtgärder, övergångsställe vid Spårbacken, utökad vägbelysning och fler trottoarer. Dessa frågor kommer jag definitivt att följa framöver. Det handlar ju om våra elevers trygghet på väg till och från skolan. Där finns det faktiskt en hel del att göra!
fredag 6 mars 2009
Hur gjorde Jesus när han skapade språken?
Som rektor/chef har jag ofta kravet på mig att kunna svara riktigt bra på alla frågor jag ställs inför. Idag gick jag dock ordentligt bet på den punkten. Så här var det:
Jag satt i ateljén på förskolan, ritade och småpratade med några av barnen. Vi pratade om ditt och datt, och plötsligt frågade en av flickorna:
- Hur gjorde Jesus när han skapade språken?
Vad skulle du svara på den frågan? Själv blev jag rätt så ställd och fick till något i stil med att det var en svår fråga och att jag nog inte hade något riktigt bra svar på den. Flickan tittade allvarligt på mig och sa:
- Det är en väääääldigt lång historia, va?
Den där dialogen har jag funderat över resten av dagen. Vad var det egentligen som hon tänkte och undrade över? Jag förstod inte ens frågan och hon fick inget vettigt svar, eller ens en vettig kommentar. Det fick mig att fundera över hur vi möter barnens frågor och deras tankar. Vad är det egentligen som rör sig i deras huvuden?
Jag funderar fortfarande och jag kommer nog att grubbla över detta i flera dagar framöver. Hur kan jag bli bättre på att förstå barnen och deras tankar? Hur kan jag bli bättre på att leda deras lärande framåt? Det är väl det förskola och skola går ut på, eller...
Jag satt i ateljén på förskolan, ritade och småpratade med några av barnen. Vi pratade om ditt och datt, och plötsligt frågade en av flickorna:
- Hur gjorde Jesus när han skapade språken?
Vad skulle du svara på den frågan? Själv blev jag rätt så ställd och fick till något i stil med att det var en svår fråga och att jag nog inte hade något riktigt bra svar på den. Flickan tittade allvarligt på mig och sa:
- Det är en väääääldigt lång historia, va?
Den där dialogen har jag funderat över resten av dagen. Vad var det egentligen som hon tänkte och undrade över? Jag förstod inte ens frågan och hon fick inget vettigt svar, eller ens en vettig kommentar. Det fick mig att fundera över hur vi möter barnens frågor och deras tankar. Vad är det egentligen som rör sig i deras huvuden?
Jag funderar fortfarande och jag kommer nog att grubbla över detta i flera dagar framöver. Hur kan jag bli bättre på att förstå barnen och deras tankar? Hur kan jag bli bättre på att leda deras lärande framåt? Det är väl det förskola och skola går ut på, eller...
onsdag 4 mars 2009
NTA - vilken da´!
Som om inte den härliga IT-dagen var nog så fortsatte jag och några av mina kollegor till grundutbildning i NTA (Natur och Teknik för Alla). Tre av mina lärare deltog också, så nu har alla lärare på Laxne "behörighet" att arbeta med NTA med sina elever.
Jag är rätt skeptisk till att vi rektorer ska delta i allt mellan himmel och jord och vara frånvarande stup i kvarten. Det finns ju så oändligt mycket att göra "hemma" och så vill jag vara delaktig i det dagliga arbetet. Å andra sidan kommer det att bli större tryck på NTA-undervisningen på Laxne nu när jag vet lite mer exakt vad det handlar om. Det man själv upplevt blir lättare att arbeta för.
NTA är ett fantastiskt upplägg och ett oerhört bra sätt att öka det naturveteskapliga kunnandet hos eleverna. Det bygger på experiment, diskussioner och naturvetenskapliga metoder; givetvis anpassat till elevernas ålder. Vi som var på kursen fick bl a bygga ett fordon och så blev det förstås tävling för att se vilket fordon som rullade längst. Jane, Niklas, Katarina och jag konstruerade Super-Laxen 3.4 Turbo. Vi vann inte i längd men den var oerhört snygg!
Jag är rätt skeptisk till att vi rektorer ska delta i allt mellan himmel och jord och vara frånvarande stup i kvarten. Det finns ju så oändligt mycket att göra "hemma" och så vill jag vara delaktig i det dagliga arbetet. Å andra sidan kommer det att bli större tryck på NTA-undervisningen på Laxne nu när jag vet lite mer exakt vad det handlar om. Det man själv upplevt blir lättare att arbeta för.
NTA är ett fantastiskt upplägg och ett oerhört bra sätt att öka det naturveteskapliga kunnandet hos eleverna. Det bygger på experiment, diskussioner och naturvetenskapliga metoder; givetvis anpassat till elevernas ålder. Vi som var på kursen fick bl a bygga ett fordon och så blev det förstås tävling för att se vilket fordon som rullade längst. Jane, Niklas, Katarina och jag konstruerade Super-Laxen 3.4 Turbo. Vi vann inte i längd men den var oerhört snygg!
Nu har jag klarat PIM 2!
Denna dag har vi skolledare i Gnesta kommun ägnat åt IT-utbildning, främst inom utbildningsverktyget PIM. Många av våra anställda har med glatt mod ägnat sig åt PIM-ande under de senaste åren och nu är det vår tur att få en extra duvning.
ÄNTLIGEN har jag blivit klar med etapp 2 och blivit godkänd av vår rättvist stränga fröken, Kerstin. Jag började med PIM 2 för över ett år sedan men sen har det helt enkelt inte funnits tid till så mycket PIM-arbete. Idag har jag gjort klart min Power Point-presentation och påbörjat del 3. Det ska bli en visionsfilm att lägga ut på hemsidan. Det ligger helt i linje med mina utvecklingstankar för skolan och känns mycket motiverande.
Man kan ju fråga sig varför vi skolledare ska ägna sex heldagar åt att lära oss mer om IT. Jag tror att det är jätteviktigt att vi chefer är insatta i vad som sker i verksamheten, även om vi långt ifrån alla gånger behöver ha all detaljkunskap. Vi behöver också fundera över hur IT och datorer kan användas för att förenkla vårt arbete och hur vi ska realisera målen i våra IT-planer.
Min viktigaste tanke från den här dagen är om, och i så fall hur, vi skulle kunna använda oss av digital portfolio. På Gläntan och i skolan har vi pågående samtal om hur vi ska få till portfolio som kan följa barnen från att de är 0 - 12 år. Gläntan är på god väg att hitta ett fungerande system och i skolan får vi bestämma oss för hur vi ska använda skriftliga omdömen, IUP och portfolio. Vad är vad och till vilken nytta?
ÄNTLIGEN har jag blivit klar med etapp 2 och blivit godkänd av vår rättvist stränga fröken, Kerstin. Jag började med PIM 2 för över ett år sedan men sen har det helt enkelt inte funnits tid till så mycket PIM-arbete. Idag har jag gjort klart min Power Point-presentation och påbörjat del 3. Det ska bli en visionsfilm att lägga ut på hemsidan. Det ligger helt i linje med mina utvecklingstankar för skolan och känns mycket motiverande.
Man kan ju fråga sig varför vi skolledare ska ägna sex heldagar åt att lära oss mer om IT. Jag tror att det är jätteviktigt att vi chefer är insatta i vad som sker i verksamheten, även om vi långt ifrån alla gånger behöver ha all detaljkunskap. Vi behöver också fundera över hur IT och datorer kan användas för att förenkla vårt arbete och hur vi ska realisera målen i våra IT-planer.
Min viktigaste tanke från den här dagen är om, och i så fall hur, vi skulle kunna använda oss av digital portfolio. På Gläntan och i skolan har vi pågående samtal om hur vi ska få till portfolio som kan följa barnen från att de är 0 - 12 år. Gläntan är på god väg att hitta ett fungerande system och i skolan får vi bestämma oss för hur vi ska använda skriftliga omdömen, IUP och portfolio. Vad är vad och till vilken nytta?
tisdag 3 mars 2009
Ekonomidag. Men jag är glad ändå!
Årets hippaste tillställning är avklarad, nämligen ekonomidagen. Varje år träffas tjänstemän och politiker för att konstatera hur det föregående året gick ekonomiskt. Jag måste erkänna att det inte är den arbetsdag jag längtar mest efter. Trots detta, och trots de mörka ekonomiska orosmoln som tornar upp sig i horisonten, känner jag mig rätt så nöjd ändå med den här dagen. Av flera skäl.
1. Jag har hunnit avhandla en hel del frågor med andra chefer och befattningshavare i kommunen. Trots internet, mail och telefon är det ibland effektivast med "öga mot öga"-samtal.
2. Jag blir imponerad av hur vår tillförordnade kommun- och ekonomichef, Christina och Marlene, lotsat oss genom den här dagen som skulle kunna ha blivit en riktig dyster dag. Men de har sakligt beskrivit det ekonomiska läget och med lugn och kunnighet lett oss genom redovisningar och diskussioner. Kvinnor, åtminstone dessa två, kan!
3. Jag inser att vi inte kan bromsa oss ur den ekonomiska uppförsbacken. Nu är det agera som gäller och i bilen hem började jag smida planer för framtiden. Nyfiken? Jag lovar att avslöja mer så småningom!
1. Jag har hunnit avhandla en hel del frågor med andra chefer och befattningshavare i kommunen. Trots internet, mail och telefon är det ibland effektivast med "öga mot öga"-samtal.
2. Jag blir imponerad av hur vår tillförordnade kommun- och ekonomichef, Christina och Marlene, lotsat oss genom den här dagen som skulle kunna ha blivit en riktig dyster dag. Men de har sakligt beskrivit det ekonomiska läget och med lugn och kunnighet lett oss genom redovisningar och diskussioner. Kvinnor, åtminstone dessa två, kan!
3. Jag inser att vi inte kan bromsa oss ur den ekonomiska uppförsbacken. Nu är det agera som gäller och i bilen hem började jag smida planer för framtiden. Nyfiken? Jag lovar att avslöja mer så småningom!
fredag 27 februari 2009
Månadsbrev mars
Årets sportlov är över och jag hoppas att ni alla fått njuta av snö och sol i olika sammanhang. Nu tar vi nya tag i skolan och satsar på stort fortsatt lärande med vårsolen i sikte!
För femmorna drar arbetet med nationella proven igång. Nytt för i år är att även treorna gör nationella prov. Mer information om detta ges på det kommande föräldramötet, men du kan redan nu gå in på Skolverkets hemsida och läsa om proven. Jag vill betona att provens funktion är att hjälpa oss i skolan att bedöma vår verksamhet, inte att betygsätta eller rangordna enskilda elever.
Renoveringen efter vattenläckan i Skolrestaurangen fortskrider, om än lite långsammare än vi hoppats. Vi är ändå tacksamma att skadan inte blev värre och att vi nu kan använda serveringsdelen fullt ut.
Så har vi haft vårens första skolråd och här följer minnesanteckningar:
På dagordningen stod diskussion om kvalitetsredovisningen, men eftersom inte alla hunnit titta på den beslöt vi att diskutera den vid nästa skolråd i stället. Kvalitetsredovisningen ligger som en sida på skolans hemsida och går att skriva ut i PDF-format. Önskemål kom också om att göra en sammanfattning till nästa år, vilket är en god idé.
Vi beslöt att under nästa läsår prova med att ha skolråd i samband med föräldramötena. Vi börjar med en gemensam diskussion/information och sedan fortsätter föräldramöten i de olika klasserna.
Skolan har Öppet hus och 5-årsjubileum den 29 april 18 – 20. Vi diskuterade innehåll och hur klassföräldrarna kan vara delaktiga i genomförandet. En tanke som kom upp var att gå till Alsjön under kvällen, men vi tror att det är för kort om tid för att kunna genomföra detta. Möjligen kan vi anordna vår läsårsavslutning vid Alsjön i stället.
En förälder lyssnade till Niclas Ottosson då han föreläste om vad våra barn möter på nätet. Vi diskuterade hur vi kan arbeta med kritisk granskning och etik kring datorer och mobiltelefoner. Det är viktigt att föräldrar och skola samarbetar kring de här frågorna. Skolrådet föreslog att detta kan vara ett tema för skolråd/föräldramöte i höst.
Skolbion diskuterades också. Hädanefter ska vi se till att barnen får åka buss till skolbion, vilket övriga elever i kommunen gör. Vi diskuterade också hur skolbio genomförs och vilka filmer som väljs, då barnen ibland upplevt att filmerna är konstiga.
Skolbio är ett samarbetsprojekt med Svenska Filminstitutet och barnen får vara delaktiga i urvalet av vilka filmer som ska ses. Filmerna är anpassade efter de olika åldersgrupperna. Till filmerna finns också ett väl utarbetat material och lärarna ska både för- och efterarbeta filmerna med eleverna. Lärarna gör också utvärderingar efter varje visning.
Frågan om ordning och städning i kapprummen lyftes. Vi beslöt prova att ha ”kapprums-värdar” som ser till att alla hänger upp sina kläder ordentligt, alltså inte att städa efter sina kamrater. Jag uppmanar också er föräldrar att titta i ”kvarglömtlådan” emellanåt. Det finns mycket kläder där! En förälder erbjöd sig att ta med kvarlämnade kläder till Estland, vilket vi tycker är en god idé.
Vår kära och välanvända isbana dryftades också. Alla barn i F-3 ska använda hjälm för att få leka i isbanan och det har fungerat bra. Vi har några lånehjälmar men det är bra om var och en har sin egen som är inställd på rätt sätt. Jag som ser barnen leka i isbanan kan intyga att den är till mycket stor glädje!
Möjligheten att nå kontakt med andra föräldrar via mail diskuterades också. Till hösten kan vi ta med det på ”krislappen” som alla föräldrar fyller i och då kan man välja om man vill ha med sin mailadress eller inte. Möjligheten för elever att nå sin mail hemifrån diskuterades. Jag skickar den frågan vidare till IT-enheten.
Vi noterar med glädje att det verkar hända saker på Spårbacken och på sikt hoppas vi på fler elever till vår lilla fina skola. Frågan om hur kommunen intresserar sig för Laxnes tillväxt lyftes. Jag har varit i kontakt med ansvariga i kommunen i samband med de första visningarna på Spårbacken, men jag ska ta kontakt med dem igen. En förälder noterade att det finns möjlighet att lämna klagomål på kommunens hemsida, dock ej någon typ av förslagslåda. Även denna synpunkt lovar jag att ta med till berörd tjänsteman.
Föräldrar med barn både på Gläntan och i skolan upplever att det är bökigt att dörren mellan de olika verksamheterna är låst. Jag håller fullständigt med och har som vision att skapa en enda välfungerande verksamhet med barn från 0 – 12 år. Då kan vi inte ha några låsta dörrar! Jag har beställt öppning av dörren och jag hoppas att omprogrammeringen sker snarast.
Planeringen inför nästa läsår har precis startat och vi funderar nu på hur vi ska organisera oss för att möta elevernas behov på allra bästa sätt. Jag är oerhört stolt över att ha en lärarstab som inte ”sitter fast” utan är beredda att optimera organisationen efter de förutsättningar som ges. Detta gynnar alltid eleverna och deras lärande!
Som avslutning på skolrådet diskuterade vi hur viktigt det är att vi sprider allt det fina som sker på skolan. Det är viktigt för barnen och deras lärande, och det är viktigt för skolans rykte. Då fälldes en kommentar som jag ska bära med mig länge: ”Det är svårt att prata skit om den här skolan!”
Med dessa ord går vi in i nästa arbetsperiod med hopp om ett fortsatt gott arbete tillsammans med er föräldrar. Nästa skolråd är den 12 maj 18.30, men först ses vi på Öppet hus!
Varma vårvinterhälsningar
Marie-Louise Svensson Rektor
För femmorna drar arbetet med nationella proven igång. Nytt för i år är att även treorna gör nationella prov. Mer information om detta ges på det kommande föräldramötet, men du kan redan nu gå in på Skolverkets hemsida och läsa om proven. Jag vill betona att provens funktion är att hjälpa oss i skolan att bedöma vår verksamhet, inte att betygsätta eller rangordna enskilda elever.
Renoveringen efter vattenläckan i Skolrestaurangen fortskrider, om än lite långsammare än vi hoppats. Vi är ändå tacksamma att skadan inte blev värre och att vi nu kan använda serveringsdelen fullt ut.
Så har vi haft vårens första skolråd och här följer minnesanteckningar:
På dagordningen stod diskussion om kvalitetsredovisningen, men eftersom inte alla hunnit titta på den beslöt vi att diskutera den vid nästa skolråd i stället. Kvalitetsredovisningen ligger som en sida på skolans hemsida och går att skriva ut i PDF-format. Önskemål kom också om att göra en sammanfattning till nästa år, vilket är en god idé.
Vi beslöt att under nästa läsår prova med att ha skolråd i samband med föräldramötena. Vi börjar med en gemensam diskussion/information och sedan fortsätter föräldramöten i de olika klasserna.
Skolan har Öppet hus och 5-årsjubileum den 29 april 18 – 20. Vi diskuterade innehåll och hur klassföräldrarna kan vara delaktiga i genomförandet. En tanke som kom upp var att gå till Alsjön under kvällen, men vi tror att det är för kort om tid för att kunna genomföra detta. Möjligen kan vi anordna vår läsårsavslutning vid Alsjön i stället.
En förälder lyssnade till Niclas Ottosson då han föreläste om vad våra barn möter på nätet. Vi diskuterade hur vi kan arbeta med kritisk granskning och etik kring datorer och mobiltelefoner. Det är viktigt att föräldrar och skola samarbetar kring de här frågorna. Skolrådet föreslog att detta kan vara ett tema för skolråd/föräldramöte i höst.
Skolbion diskuterades också. Hädanefter ska vi se till att barnen får åka buss till skolbion, vilket övriga elever i kommunen gör. Vi diskuterade också hur skolbio genomförs och vilka filmer som väljs, då barnen ibland upplevt att filmerna är konstiga.
Skolbio är ett samarbetsprojekt med Svenska Filminstitutet och barnen får vara delaktiga i urvalet av vilka filmer som ska ses. Filmerna är anpassade efter de olika åldersgrupperna. Till filmerna finns också ett väl utarbetat material och lärarna ska både för- och efterarbeta filmerna med eleverna. Lärarna gör också utvärderingar efter varje visning.
Frågan om ordning och städning i kapprummen lyftes. Vi beslöt prova att ha ”kapprums-värdar” som ser till att alla hänger upp sina kläder ordentligt, alltså inte att städa efter sina kamrater. Jag uppmanar också er föräldrar att titta i ”kvarglömtlådan” emellanåt. Det finns mycket kläder där! En förälder erbjöd sig att ta med kvarlämnade kläder till Estland, vilket vi tycker är en god idé.
Vår kära och välanvända isbana dryftades också. Alla barn i F-3 ska använda hjälm för att få leka i isbanan och det har fungerat bra. Vi har några lånehjälmar men det är bra om var och en har sin egen som är inställd på rätt sätt. Jag som ser barnen leka i isbanan kan intyga att den är till mycket stor glädje!
Möjligheten att nå kontakt med andra föräldrar via mail diskuterades också. Till hösten kan vi ta med det på ”krislappen” som alla föräldrar fyller i och då kan man välja om man vill ha med sin mailadress eller inte. Möjligheten för elever att nå sin mail hemifrån diskuterades. Jag skickar den frågan vidare till IT-enheten.
Vi noterar med glädje att det verkar hända saker på Spårbacken och på sikt hoppas vi på fler elever till vår lilla fina skola. Frågan om hur kommunen intresserar sig för Laxnes tillväxt lyftes. Jag har varit i kontakt med ansvariga i kommunen i samband med de första visningarna på Spårbacken, men jag ska ta kontakt med dem igen. En förälder noterade att det finns möjlighet att lämna klagomål på kommunens hemsida, dock ej någon typ av förslagslåda. Även denna synpunkt lovar jag att ta med till berörd tjänsteman.
Föräldrar med barn både på Gläntan och i skolan upplever att det är bökigt att dörren mellan de olika verksamheterna är låst. Jag håller fullständigt med och har som vision att skapa en enda välfungerande verksamhet med barn från 0 – 12 år. Då kan vi inte ha några låsta dörrar! Jag har beställt öppning av dörren och jag hoppas att omprogrammeringen sker snarast.
Planeringen inför nästa läsår har precis startat och vi funderar nu på hur vi ska organisera oss för att möta elevernas behov på allra bästa sätt. Jag är oerhört stolt över att ha en lärarstab som inte ”sitter fast” utan är beredda att optimera organisationen efter de förutsättningar som ges. Detta gynnar alltid eleverna och deras lärande!
Som avslutning på skolrådet diskuterade vi hur viktigt det är att vi sprider allt det fina som sker på skolan. Det är viktigt för barnen och deras lärande, och det är viktigt för skolans rykte. Då fälldes en kommentar som jag ska bära med mig länge: ”Det är svårt att prata skit om den här skolan!”
Med dessa ord går vi in i nästa arbetsperiod med hopp om ett fortsatt gott arbete tillsammans med er föräldrar. Nästa skolråd är den 12 maj 18.30, men först ses vi på Öppet hus!
Varma vårvinterhälsningar
Marie-Louise Svensson Rektor
tisdag 24 februari 2009
"Det har politikerna bestämt"
I går hörde jag en radiointervju med förre politikern Birger Schlaug. Han berättade bland annat om hur han levde sitt liv under tiden han satt i riksdagen och hur han så småningom hoppade av sitt uppdrag - alldeles "utbränd" av det hektiska politikerlivet.
Intervjun fick mig att åter tänka den tanke jag ofta tänker; att vi ska vara glada över de människor som viger sitt liv åt att föra andras talan och till att arbeta för ett demokratiskt samhälle. Vi samhällsmedborgare tar oss ofta rätten att kritisera politiska beslut, men vi är inte så många som skulle vilja vara i deras ställe. Det är en tänkvärd tanke!
Själv arbetar jag ju i en politiskt styrd verksamhet. Jag kan ha åtskilliga synpunkter på hur saker och ting ska utföras, men som tjänsteman har jag att "gilla läget" och att försöka påverka där det går. Svårare än så är det inte, även om det kliar i fingrarna ibland.
För drygt en vecka sedan hade vi träff med våra politiker för att kunna svara på frågor om våra kvalitetsredovisningar. Jag var något omtumlad efter att ha tilldelats "Vitsippspriset", men kunde ändå konstatera att de politiker vår grupp träffade var mycket väl insatta i det vi skulle prata om. De var dessutom nyfikna på att få veta mer och ville diskutera utvecklingspunkter. Jag tycker att vi höll oss väl "på mattan" och skilde på våra respektive roller i diskussionen, och jag har efter denna träff ett ännu större förtroende för våra politiker. Tur att ni finns!
Intervjun fick mig att åter tänka den tanke jag ofta tänker; att vi ska vara glada över de människor som viger sitt liv åt att föra andras talan och till att arbeta för ett demokratiskt samhälle. Vi samhällsmedborgare tar oss ofta rätten att kritisera politiska beslut, men vi är inte så många som skulle vilja vara i deras ställe. Det är en tänkvärd tanke!
Själv arbetar jag ju i en politiskt styrd verksamhet. Jag kan ha åtskilliga synpunkter på hur saker och ting ska utföras, men som tjänsteman har jag att "gilla läget" och att försöka påverka där det går. Svårare än så är det inte, även om det kliar i fingrarna ibland.
För drygt en vecka sedan hade vi träff med våra politiker för att kunna svara på frågor om våra kvalitetsredovisningar. Jag var något omtumlad efter att ha tilldelats "Vitsippspriset", men kunde ändå konstatera att de politiker vår grupp träffade var mycket väl insatta i det vi skulle prata om. De var dessutom nyfikna på att få veta mer och ville diskutera utvecklingspunkter. Jag tycker att vi höll oss väl "på mattan" och skilde på våra respektive roller i diskussionen, och jag har efter denna träff ett ännu större förtroende för våra politiker. Tur att ni finns!
måndag 16 februari 2009
Jag har fått Vitsippspriset 2009!!!
Aldrig har väl en måndagskväll känts så här bra; jag har tilldelats Vitsippspriset i Gnesta kommun 2009!!! Motiveringen är:
Klockan 13 infann jag mig i B-salen på Elektron för att, som tjänsteman, träffa våra BoU-politiker. Något chockad fick jag först motta Vitsippspriset av Bo Wingård och sedan följde intervju och fotografering. Jag måste erkänna att det var något svårt att koncentrera sig på politikerpratet, även om det var i allra högsta grad intressant. (Det får jag blogga om när jag hämtat mig från denna chock!)
I kväll har jag firat med min lilla fina familj; god mat och vin, fast det "bara" är måndag. Jag är så glad över denna fina utmärkelse och nu blir jag ännu mer taggad att jobba vidare som anställd i Gnesta kommun och rektor för Gläntans förskola och Laxne skola. Åh, jag märker att jag har svårt att sätta ord på min glädje. TACK till den som nominerat mig - det glädjer mig oerhört!
Här är en länk till SN:s artikel och nu ska jag snart gå och lägga mig, med ett MYCKET varmt leende på mina läppar och STOR värme i mitt lilla hjärta!
"Vitsippspriset handlar om att uppmuntra personer som - kanske i det tysta - gör extra goda insatser i sin tjänst för kommuninvånarna. Marie-Louise inkarnerar hela den tanken genom att uppmärksamma sina medarbetare på ett positivt sätt, något som lett både till Arlas Guldko och Vitsippspris. Dessutom är hon i sin tjänst som skolledare inte främmande för att pröva nya och moderna grepp för att nå kontakt med brukarna, t ex genom sin blogg."
Klockan 13 infann jag mig i B-salen på Elektron för att, som tjänsteman, träffa våra BoU-politiker. Något chockad fick jag först motta Vitsippspriset av Bo Wingård och sedan följde intervju och fotografering. Jag måste erkänna att det var något svårt att koncentrera sig på politikerpratet, även om det var i allra högsta grad intressant. (Det får jag blogga om när jag hämtat mig från denna chock!)
I kväll har jag firat med min lilla fina familj; god mat och vin, fast det "bara" är måndag. Jag är så glad över denna fina utmärkelse och nu blir jag ännu mer taggad att jobba vidare som anställd i Gnesta kommun och rektor för Gläntans förskola och Laxne skola. Åh, jag märker att jag har svårt att sätta ord på min glädje. TACK till den som nominerat mig - det glädjer mig oerhört!
Här är en länk till SN:s artikel och nu ska jag snart gå och lägga mig, med ett MYCKET varmt leende på mina läppar och STOR värme i mitt lilla hjärta!
tisdag 10 februari 2009
Rektor på glid?
När jag lämnade skolan igår eftermiddag möttes jag av en hop riktigt glada fritidshemsbarn. De lekte, tjoade och skrattade så att det riktigt ekade i backen ner mot parkeringen. Jag kunde inte annat än smittas av deras glädje. I den branta backen mellan skolan och parkeringen har barnen gjort en riktigt lång isbana och där kastade de sig ut, en efter en, och ibland i en hel hög. De hade helt enkelt superroligt!
Jag skrattade med dem i deras lek, men så slog rektorsansvaret till. Tänk om någon gör illa sig och här har jag stått och sett på utan att göra nåt! Men jag hejdade mig, barnen hade ju det så fantastiskt roligt, skulle jag stoppa detta? Jag kunde inte göra det just då!
I stället bad jag dem ta det försiktigt så att ingen skulle göra sig illa. En av flickorna, som flera gånger åkt stående nedför isbanan, svarade: "Men man blir faktiskt duktig av att träna mycket!"
Och det var just det som malde i mitt arma rektorshuvud; om vi bara stoppar barnen hela tiden från att träna och lära sig svåra (och ibland lite farliga) saker, då kommer de ju aldrig att lära sig. Självklart ska vi inte utsätta barnen för skadliga saker, men lite vurpor måste man nog stå ut med om man ska utvecklas till en hel människa. Fast det får nog bli hjälm i isbanan hädanefter. För att kunna utvecklas och lära krävs det att man inte slagit i huvudet allt för många gånger...
Jag skrattade med dem i deras lek, men så slog rektorsansvaret till. Tänk om någon gör illa sig och här har jag stått och sett på utan att göra nåt! Men jag hejdade mig, barnen hade ju det så fantastiskt roligt, skulle jag stoppa detta? Jag kunde inte göra det just då!
I stället bad jag dem ta det försiktigt så att ingen skulle göra sig illa. En av flickorna, som flera gånger åkt stående nedför isbanan, svarade: "Men man blir faktiskt duktig av att träna mycket!"
Och det var just det som malde i mitt arma rektorshuvud; om vi bara stoppar barnen hela tiden från att träna och lära sig svåra (och ibland lite farliga) saker, då kommer de ju aldrig att lära sig. Självklart ska vi inte utsätta barnen för skadliga saker, men lite vurpor måste man nog stå ut med om man ska utvecklas till en hel människa. Fast det får nog bli hjälm i isbanan hädanefter. För att kunna utvecklas och lära krävs det att man inte slagit i huvudet allt för många gånger...
söndag 1 februari 2009
Egyptisk skola och vår
Jag är nyss hemkommen från en omtumlande och spännande resa till Luxor i Egypten, ett helt annat samhälle än det gamla invanda trygga svenska. Huvudet är fullt av tankar kring kultur, traditioner, människoöden och massor annat. En resa av det här slaget ställer det mesta man tänkt innan på ända.
En dag hyrde vi en guide med häst och vagn för en tur genom Luxor stad. Vi färdades förbi flera muromgärdade skolor och jag funderade mycket över hur den egyptiska skolan bedrivs. Jag hade gärna gjort ett besök inne i en skola, men det var inte möjligt med så kort varsel och utan kontakter. Ett igenkännande leende spreds dock över mitt ansikte då vi åkte förbi en "secondary school for boys". Mopeder stod uppställda huller om buller utanför skolan och muren var dekorerad med diverse klotter. Kändes bekant.
På svensk mark möts jag av tidningsrubriker om att svensk skola tappar i internationell ranking. Våra elever kan inte samma saker längre som de kunde förr. Så är det förmodligen. Men vi vet också att svenska elever kan andra saker som de inte kunde förr. Detta skapar inga rubriker.
Jag kan, och bör i rättvisans namn heller inte, göra någon jämförelse mellan svensk och egyptisk skola. Men jag undrar mycket över hur en skola formas i ett land där man inte praktiserar demokrati, där 7-8-åriga flickor omskärs och där kvinnor och män inte är i närheten av att ha samma värde. Våra elevers resultat jämförs och rankas, trots att förutsättningarna är så oerhört olika.
Nä, ägna inte så stor uppmärksamhet åt tabeller och rankingar. Jag tycker i stället att vi bör ägna vår tankekraft åt att utveckla och förbättra den skola vi har. Vilka är våra förutsättningar? Vilka är våra målsättningar för utbildning? Hur ska vi göra för att ge våra barn de allra bästa grunderna för det kommande vuxenlivet och stödja dem i vars och ens pågående utveckling?
Jag skakar av mig tidningsrubrikerna och höjer blicken. Med fokus på dessa viktiga frågor blir det i stället spännande och utmanande att bedriva skola. Så vill jag ha det!
En dag hyrde vi en guide med häst och vagn för en tur genom Luxor stad. Vi färdades förbi flera muromgärdade skolor och jag funderade mycket över hur den egyptiska skolan bedrivs. Jag hade gärna gjort ett besök inne i en skola, men det var inte möjligt med så kort varsel och utan kontakter. Ett igenkännande leende spreds dock över mitt ansikte då vi åkte förbi en "secondary school for boys". Mopeder stod uppställda huller om buller utanför skolan och muren var dekorerad med diverse klotter. Kändes bekant.
På svensk mark möts jag av tidningsrubriker om att svensk skola tappar i internationell ranking. Våra elever kan inte samma saker längre som de kunde förr. Så är det förmodligen. Men vi vet också att svenska elever kan andra saker som de inte kunde förr. Detta skapar inga rubriker.
Jag kan, och bör i rättvisans namn heller inte, göra någon jämförelse mellan svensk och egyptisk skola. Men jag undrar mycket över hur en skola formas i ett land där man inte praktiserar demokrati, där 7-8-åriga flickor omskärs och där kvinnor och män inte är i närheten av att ha samma värde. Våra elevers resultat jämförs och rankas, trots att förutsättningarna är så oerhört olika.
Nä, ägna inte så stor uppmärksamhet åt tabeller och rankingar. Jag tycker i stället att vi bör ägna vår tankekraft åt att utveckla och förbättra den skola vi har. Vilka är våra förutsättningar? Vilka är våra målsättningar för utbildning? Hur ska vi göra för att ge våra barn de allra bästa grunderna för det kommande vuxenlivet och stödja dem i vars och ens pågående utveckling?
Jag skakar av mig tidningsrubrikerna och höjer blicken. Med fokus på dessa viktiga frågor blir det i stället spännande och utmanande att bedriva skola. Så vill jag ha det!
lördag 17 januari 2009
Jag och min värdegrund
Härom dagen blev jag så oerhört upprörd i en diskussion med några rektorskollegor. Redan under samtalet, men framför allt efteråt, frågade jag mig själv vad det egentligen var som triggade denna upprördhet. Sakfrågan som sådan behöver jag inte lägga mig i eftersom den inte berör mig i mitt nuvarande arbete. Men hur uppgiften ska lösas får i slutänden konsekvenser för min verksamhet, även om jag kan anpassa mig till det. Jag förstod alltså att det handlade om något helt annat än denna schemafråga, och ganska så snart fick jag klart för mig vad.
Som så många gånger när jag bloggar är det svårt att gå in på detaljer, men diskussionen handlade om hur vi skolledare ska samarbeta med varandra i ett kommunövergripande perspektiv. Eller inte.
För mig är det självklart att vi samarbetar och försöker finna gemensamma lösningar på klurigheter. När jag, som nu, dessutom är rektor för en liten enhet är jag tvingad att samarbeta med andra för att få verksamheten att fungera. När då några kollegor ger uttryck för att vilja köra "sitt eget race" gick jag igång på alla cylindrar.
För mig handlade det alltså om att min värdegrund krockade med hur andra tänker och agerar. Nu vet jag det och i framtida samtal har jag denna insikt med mig och behöver inte gå igång på det sätt jag gjorde härom dagen. I stället kan jag klargöra hur jag tänker och varför jag tänker som jag gör. För mig är detta en viktig insikt om mig själv och jag känner att jag vuxit som människa efter den något riviga diskussionen. Tänk så fantastiskt!
Som så många gånger när jag bloggar är det svårt att gå in på detaljer, men diskussionen handlade om hur vi skolledare ska samarbeta med varandra i ett kommunövergripande perspektiv. Eller inte.
För mig är det självklart att vi samarbetar och försöker finna gemensamma lösningar på klurigheter. När jag, som nu, dessutom är rektor för en liten enhet är jag tvingad att samarbeta med andra för att få verksamheten att fungera. När då några kollegor ger uttryck för att vilja köra "sitt eget race" gick jag igång på alla cylindrar.
För mig handlade det alltså om att min värdegrund krockade med hur andra tänker och agerar. Nu vet jag det och i framtida samtal har jag denna insikt med mig och behöver inte gå igång på det sätt jag gjorde härom dagen. I stället kan jag klargöra hur jag tänker och varför jag tänker som jag gör. För mig är detta en viktig insikt om mig själv och jag känner att jag vuxit som människa efter den något riviga diskussionen. Tänk så fantastiskt!
lördag 3 januari 2009
Nytt år, nya möjligheter
Jag behövde verkligen de här lediga dagarna mellan jul och nyår för att hämta andan, jag känner det nu. Hur roligt och stimulerande jobbet än är så går det inte att köra på i 140 hela tiden. Och när man kört så fort en lång tid tar det en stund innan bromsen tar och det sladdar lite innan farten dämpats...
Nu har vi passerat nyår och det är dags att ta itu med högen av arbetsuppgifter som ligger och väntar så snällt. Eftersom jag snart ska ha semester igen så är det en del som ska klaras av innan dess. Men det är väl bara att hugga i och få det mest nödvändiga avklarat. Jag håller faktiskt på att lära mig att prioritera, men det gör ont att behöva lämna arbetsuppgifter ogjorda eller slarvigt utförda. Det är inte min melodi men måste bli en överlevnadsstrategi.
Hur har det gått med "tredje benet" undrar du kanske? Jo, det har gått riktigt bra! Jag har tvingat mig själv att inte tänka på jobbet, men jag skulle ljuga rejält om jag sa att jag lyckats helt med det. Självklart smyger sig tankarna på en, inte minst under nattliga vakstunder, men jag försöker att värja mig så gott det går. Ju fler dagar jag varit ledig desto bättre har det gått att bara balansera på det andra och tredje benet, alltså familjen och jag själv. Jag ska fortsätta att jobba på att få balans hela tiden. Det får bli min egen stora utmaning under 2009!
Nu är det dags att färdigställa kvalitetsredovisningen för förskolan. Jag är övertygad om att det kommer att bli lika glädjande som när jag skrev skolans redovisning i december. Att verkligen få fokusera på våra mål, utvärdera hur väl vi lyckas nå dem och sedan sätta upp nya utvecklingsmål är ju en fantastisk rektorsuppgift. Och att kunna konstatera att vi har en god verksamhet med fantastiska utvecklingsmöjligheter gjorde mig väldigt väl tillfreds. Vi har ett antal utvecklingspunkter att ta itu med under året och det ska bli mycket roligt att leda verksamheten vidare i utvecklingen.
Kvalitetsredovisningarna får helt enkelt bli avstampet för 2009 års möjligheter!
Nu har vi passerat nyår och det är dags att ta itu med högen av arbetsuppgifter som ligger och väntar så snällt. Eftersom jag snart ska ha semester igen så är det en del som ska klaras av innan dess. Men det är väl bara att hugga i och få det mest nödvändiga avklarat. Jag håller faktiskt på att lära mig att prioritera, men det gör ont att behöva lämna arbetsuppgifter ogjorda eller slarvigt utförda. Det är inte min melodi men måste bli en överlevnadsstrategi.
Hur har det gått med "tredje benet" undrar du kanske? Jo, det har gått riktigt bra! Jag har tvingat mig själv att inte tänka på jobbet, men jag skulle ljuga rejält om jag sa att jag lyckats helt med det. Självklart smyger sig tankarna på en, inte minst under nattliga vakstunder, men jag försöker att värja mig så gott det går. Ju fler dagar jag varit ledig desto bättre har det gått att bara balansera på det andra och tredje benet, alltså familjen och jag själv. Jag ska fortsätta att jobba på att få balans hela tiden. Det får bli min egen stora utmaning under 2009!
Nu är det dags att färdigställa kvalitetsredovisningen för förskolan. Jag är övertygad om att det kommer att bli lika glädjande som när jag skrev skolans redovisning i december. Att verkligen få fokusera på våra mål, utvärdera hur väl vi lyckas nå dem och sedan sätta upp nya utvecklingsmål är ju en fantastisk rektorsuppgift. Och att kunna konstatera att vi har en god verksamhet med fantastiska utvecklingsmöjligheter gjorde mig väldigt väl tillfreds. Vi har ett antal utvecklingspunkter att ta itu med under året och det ska bli mycket roligt att leda verksamheten vidare i utvecklingen.
Kvalitetsredovisningarna får helt enkelt bli avstampet för 2009 års möjligheter!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)